1 (Heb. 11,37). Esajas blev set väk från andre

Kapitlerne 25; 27-29; 30, 31

(Dan. 9,1.) Dokumenter studeret av Daniel. En kopi av de breve som var sändt till de Hebraiske fanger i Babylon av Jeremias och av de breve som var sändt av de falske profeter till dessa fanger och till Jerusalems autoriteter, sammen med en historie om striden mellem det sanne och det falske, är funnit i det 27. till det 29. kapitel i Jeremias's bok.

(Daniel 9:1.) Records Studied by Daniel—A copy of the letters sent by Jeremiah to the Hebrew captives in Babylon, and of the letters sent by the false prophets to these captives and to the authorities of Jerusalem, together with a story of the controversy between the true and the false, is found in the twenty-seventh to the twenty-ninth chapters of Jeremiah.{4BC 1157.6}

(1157)  Det var umiddelbart efter denna utveksling av breve imellem Jeremias och de gamle (1158) Israelitter i fangenskap, det profeten blev instrueret till att skrive i en bok, att detta var blivit uppenbaret till honom omhandlände genopbygningen av Israel. Detta är nedskrevet i det 30. och det 31. kapitel i Jeremias's bok.

It was immediately after this interchange of letters between Jeremiah and the elders of the Israelites in captivity, that the prophet was instructed to write in a book all that had been revealed to him regarding the restoration of Israel. This is recorded in the thirtieth and the thirty-first chapters of Jeremiah. {4BC 1157.7}

(1158)  Dessa, med profetierne av det 25. kapitel, är breve och dokumenter som profeten Daniel, under "Medieren Darius' s förste regeringsår," studerede under bön i tres år och mera efter de var skrevet. (RH 21. Marts., 1907).

These, with the prophecies of the twenty-fifth chapter, are the letters and the records that Daniel the prophet, during “the first year of the reign of Darius the Mede,” prayerfully studied, three-score years and more after they were written (The Review and Herald, March 21, 1907).{4BC 1158.1}

(1158)  

Kapitel 25

11, 12 (kp. 28; 29,14). Straffen står i forhold till den formaning och de advarsler der afvises. - "I Jojakims fjerde år," lige efter att Daniel blev fört till Babylon, forudsagde Jeremias många jöders tilfangetagelse, som straf for att icke giva akt på Herrens ord. Kaldäerne blev brugt som redskaper var Gud kan revse Sitt ulydige folk. Deres straf skulle afmåles efter deres forstand och de advarsler de havde foraktet. “Hele detta land skal bliva till örk och öde,” erklärer profeten ”och dessa folkeslag skal trälle for Babels konge i halvfjerdsinnestyve år. Men når der är gået halvfjerdsinnestyve år, hjemsöger jag Babels konge och folket der for deres misgerning, lyder det från Herren, också kaldäernes land hjemsöger jag och gör det till evige örkener."

11, 12 (chs. 28; 29:14). Punishment in Proportion to Intelligence and Warnings Despised—“In the fourth year of Jehoiakim,” very soon after Daniel was taken to Babylon, Jeremiah predicted the captivity of many of the Jews, as their punishment for not heeding the Word of the Lord. The Chaldeans were to be used as the instrument by which God would chastise His disobedient people. Their punishment was to be in proportion to their intelligence and to the warnings they had despised. “This whole land shall be a desolation, and an astonishment,” the prophet declared; “and these nations shall serve the king of Babylon seventy years. And it shall come to pass, when seventy years are accomplished, that I will punish the king of Babylon, and that nation, saith the Lord, for their iniquity, and the land of the Chaldeans, and will make it perpetual desolations.”{4BC 1158.2}

(1158)  I ljuset av dessa tydelige ord der forudsagde fangeskapets varighed, virker det besynderligt att någon skal framholde Israelitterne snart vänder tillbaka från Babylon. Och alligevel var der i Jerusalem och i Babylon dem som vedholdände uppmuntrade folk till håb om hurtig utfrielse. Gud behandlede dessa falske profeter utan omsvöb, och derved hävdede Jeremias sanning, Hans budbringer.

In the light of these plain words foretelling the duration of the captivity, it seems strange that any one should hold that the Israelites would soon return from Babylon. And yet there were in Jerusalem and in Babylon those who persisted in encouraging the people to hope for a speedy deliverance. God dealt summarily with some of these false prophets, and thus vindicated the truthfulness of Jeremiah, His messenger.{4BC 1158.3}

(1158)  Intil tidens ände vilt människor resa sig for att skape forvirring och upprör blandt det folk, der bekänder sig till att adlyde Guds lov. Men lige så sikkert som guddommelig straf blev utmöntet på de falske profeter på Jeremias’ tid, vilt de, der över ondskap i dag, få deres fulle mål av gengäldelse, for Herren har icke forandret sig. De, som profeterer lögne, uppmuntrar människor till att tage let på synd. Når de frygtelige fölger av deres onde gärningar uppenbares, pröver de, i fall det är möjligt, att göre den, der trofast advarede dem, ansvarlig for deres vanskeligheder, liksom jöderne beskyldte Jeremias for deres dårlige skäbne.

To the end of time, men will arise to create confusion and rebellion among the people who profess to obey the law of God. But as surely as divine judgment was visited upon the false prophets in Jeremiah’s day, so surely will the evil workers of today receive their full measure of retribution, for the Lord has not changed. Those who prophesy lies, encourage men to look upon sin as a light thing. When the terrible results of their evil deeds are made manifest, they seek, if possible, to make the one who has faithfully warned them responsible for their difficulties, even as the Jews charged Jeremiah with their evil fortunes.{4BC 1158.4}

(1158)  De, der fölger en upprörsk kurs mot Herren, kan altid fine falske profeter, der vilt retfärdiggöre deres handlinger och smigre dem till deres ödeläggelse. Falske ord skaper ofta många venner, som det är illustreret i tilfäldet med dessa falske lärere blandt israelitterne. Dessa såkaldte profeter fandt i deres foregivne iver for Gud många flere tronde och efterfölgere än den sanne profet, som gav det enkle budskap från Herren.

Those who pursue a course of rebellion against the Lord can always find false prophets who will justify them in their acts, and flatter them to their destruction. Lying words often make many friends, as is illustrated in the case of these false teachers among the Israelites. These so-called prophets, in their pretended zeal for God, found many more believers and followers than the true prophet who delivered the simple message of the Lord.{4BC 1158.5}

(1158)  Med henblik på dessa falske profeters arbeta, blev Jeremias anvist av Herren till att skrive breve till härförer, äldste, präster, profeter och alla folk som var blivit taget till fange av Babylon, påböd dem att icke forlokkes till att tro att deres utfrielse var när, men underlägge sig i stilhed, utöve deres erhverv, och danne sig fredfyldte hjem iblandt deres sejrherrer. Herren påböd dem icke att lade såkaldte profeter eller spåmänd bedrage dem med falske forventninger. Igennem Sin tjänar Jeremias forsikrede Honom dem om att de efter halvfjerds års träldom skulle utfries, och skal vände tillbaka till Jerusalem. Gud ville lytte till deres bönner och vise dem Sin gunst, da de ville vände sig till Honom med alla dereshärtan [Era. 29,14 citeret] (RH 14. marts, 1907).

In view of the work of these false prophets, Jeremiah was directed by the Lord to write letters to the captains, elders, priests, prophets, and all the people who had been taken captive to Babylon, bidding them not to be deluded into believing their deliverance nigh, but to submit quietly, pursue their vocations, and make for themselves peaceful homes among their conquerors. The Lord bade them not to allow so-called prophets or diviners to deceive them with false expectations. Through His servant Jeremiah He assured them that after seventy years’ bondage they should be delivered, and should return to Jerusalem. God would listen to their prayers and show them His favor, when they would turn to Him with all their hearts [Jeremiah 29:14 quoted] (RH March 14, 1907).{4BC 1158.6}

(1158)