1 (Heb. 11,37). Esajas blev set väk från andre

Kapitel 5

18-23 (kp. 8,12). Tillid till människor blokerer Guds budskaper. - [Es. 5,18 citeret.] Människor söger att styrke deres kräfter vid att rotte sig sammen, och danne stärke sammensvärgelser for att gennemföre de planer de har dannet. De kan löfte deres själe o stolthed och selvtilsträkkelighed; men den mägtige i rådet planlägger icke sammen med dem. Deres vantro i hans syfteer och arbeta, och deres tillid till människor vilt icke lade dem modtage de budskaper honom sänder (RH 22. dec., 1896).

18-23 (Isaiah 8:12). Confidence in Man Blocks God’s Messages—[Isaiah 5:18 quoted.] Men may seek to strengthen their forces by confederating together, making, as they suppose, strong societies to carry out the plans they have formed. They may lift up their souls in pride and self-sufficiency; but the One mighty in counsel does not plan with them. Their unbelief in His purposes and work, and their confidence in man, will not permit them to receive the messages He sends (The Review and Herald, December 22, 1896).{4BC 1138.2}

(1138)   19-23 (kp. 50,11). Människor kalder ondt for godt, och godt for ondt.--[Es. 5,19-23 citeret.] Denna klasse framstilles här, for att upphögon deres egne tanker, bruge forstanden, som icke är bemyndiget i Guds ord. De vandrer i gnisterne från deres egen upptänding. Vid deres besnärände begrundelser, forvirrer de den retning som Gud önsker att der skal rettes mellem godt och ondt. Det hellige bringes ned till de tarvelige ting. Havesyge och selviskhed kaldes vid falske navne; de kaldes for klogskap. Deres start på uafhängighed och upprör, deres hävngerrighed och hårdnakkethed, i deres ögon är der beviser på värdighed, beviser på ädelsinne. De handler som uvidenhed om guddommelige ting icke är farligt och endog skäbnesvangert for själe; och de foreträkker deres egen fornuftslutning av den guddommelige uppenbaring, deres egne planer och människolige visdom fram for Guds formaninger och påbud. Andres medynk och samvittighed uppsöges, fanatisme och dem som praktiserer sanningen och hellighed övervåges och kritiseres. De spotter dem som lärer och tror guddommens mysterier, ”Kristus i era herlighedens håb.” Principperne der ligger under dessa ting kan de icke se; och de fortsätter med att göre galt, lader bommen stå öppen for Satan så honom finer en hurtig adgång till själen. (RH 22. dec., 1896).

19-23 (Isaiah 50:11). Men Call Evil Good, and Good Evil—[Isaiah 5:19-23 quoted.] The class here represented, in order to exalt their own opinions, employ a reasoning which is not authorized by the Word of God. They walk in the sparks of their own kindling. By their specious reasoning, they confuse the distinction that God desires to have drawn between good and evil. The sacred is brought down on a level with common things. Avarice and selfishness are called by false names; they are called prudence. Their rising up in independence and rebellion, their revenge and stubbornness, in their eyes are proofs of dignity, evidences of a noble mind. They act as though ignorance of divine things were not dangerous and even fatal to the soul; and they prefer their own reasoning to divine revelation, their own plans and human wisdom to the admonitions and commands of God. The piety and conscientiousness of others are called fanaticism, and those who practise truth and holiness are watched and criticized. They deride those who teach and believe the mystery of godliness, “Christ in you, the hope of glory.” The principles underlying these things are not discerned by them; and they go on in wrong-doing, leaving the bars open for Satan to find ready access to the soul (The Review and Herald, December 22, 1896).{4BC 1138.3}

(1138)   20. Pas på du rossser, icke fordömmer. - De läber som har väret trodsige över for Guds utvalgte tjänare och har forhånet det budskap de har frambåret, har sat mörke fram for ljus, och ljus fram for mörke. I stedet for att vara på vakt, liksom Farisärerne gjorde, och fordömme budskapet eller budbringer, har något att håne ad och bespotte, havde de åbnet dereshärtan for Retfärdigheden Sols klare stråler, ville de hava gåva till taknemmelig pris, fram for att bevogte något som de kunde felfortolke eller fordreje sådan så de finer fel (Brev 31a, 1894).

20. Watch to Praise, Not Condemn—The lips that have uttered perverse things of God’s delegated servants and have scorned the message they have borne, have put darkness for light, and light for darkness. Instead of watching, as did the Pharisees, for something to condemn in the message or the messengers, something to scoff at and deride, had they opened their hearts to the bright beams of the Sun of righteousness, they would have been offering grateful praise rather than watching for something which they could misinterpret or twist so as to find fault (Letter 31a, 1894).{4BC 1138.4}

(1138)   Dygtige men icke omvendte människor gör stor skade. - [Es. 5,20 citeret.] Människor kan hava evner som Gud har betroet, men i fall de icke är odmjuke människor, omvändes till dagligt, som kar till ära, vilt de göre större skade på grund av deres evner. I fall de icke är elever av Kristus Jesus, i fall de icke beder och holder deres naturlige nedarvede och uppdyrkede tilbögonligheder under kontrol, vilt de karakterträk som Gud afskyer, forvanske deres dömmekraft som de kommer i forbinelse med (Brev 31a, 1894).

Capable but Unconverted Men Do Great Harm—[Isaiah 5:20 quoted.] Men may possess capabilities given them in trust of God, but if they are not humble men, daily converted men, as vessels of honor, they will do the greater harm because of their capabilities. If they are not learners of Christ Jesus, if they do not pray and keep their natural hereditary and cultivated tendencies under control, traits of character that God abhors will pervert the judgment of those who associate with them (Letter 31a, 1894).{4BC 1138.5}

(1138)  

Kapitel 6

1-7 (Åb. 11,19). Esajas erfarenhet repräsenterer den sidste dags församling.--[Es. 6,1-4 citeret.] Da så Herrens herlighed, blev profeten Esajas överväldet (1139) av en fölelse av sin egen uvärdighed och ropte: "Ve mig, der är ute med mig; ty jag är en man med urene läber och jag bor i et folk med urene läber och nu har mine ögon set kongen, Härskarers Herre!"

1-7 (Revelation 11:19). Isaiah’s Experience Represents Last-Day Church—[Isaiah 6:1-4 quoted.] As the prophet Isaiah beheld the glory of the Lord, he was amazed, and, overwhelmed with a sense of his own weakness and unworthiness, he cried, “Woe is me! for I am undone; because I am a man of unclean lips, and I dwell in the midst of a people of unclean lips: for mine eyes have seen the King, the Lord of Hosts.” {4BC 1138.6}

(1139)   Esajas havde fordömt andres synder; men nu så honom sig själva under samme fordömmelse. Honom havde ladet sig nögon med en kold, livlös tilbedelse. Honom kändte icke något till detta för honom fik synet från Herren. Hans egen visdom och evne blev till intet, idet honom betraktede templets hellighed och majestät. Var var honom uvärdig! Var uegnet till att tjäna en hellig Gud! Hans syn på sig själva kan beskrives med Paulus’ ord: "Jag elendige människo! vem skal fri mig från detta dödens legeme?

Isaiah had denounced the sin of others; but now he sees himself exposed to the same condemnation he had pronounced upon them. He had been satisfied with a cold, lifeless ceremony in his worship of God. He had not known this until the vision was given him of the Lord. How little now appeared his wisdom and talents as he looked upon the sacredness and majesty of the sanctuary. How unworthy he was! how unfitted for sacred service! His view of himself might be expressed in the language of the apostle Paul, “O wretched man that I am! who shall deliver me from the body of this death?”{4BC 1139.1}

Men Esajas fik tröst i sin fortvivlelse. [Es. 6,6.7 citeret.] . . .

But relief was sent to Isaiah in his distress. [Isaiah 6:6, 7 quoted.] ...{4BC 1139.2}

(1139)  Det syn, Esajas fik, framstillet Guds folks tilstand i de sidste dage. Det är deres privilegium med trons ögon att se, vad der finer sted i den himmelske helligdom. "Och Guds tempel i Himmelen blev åbnet och hans pakt ark kom till syne." Idet de i tro ser in i det allerhelligste och betrakter Kristi gärningar der, forstår de, att de är et folk med urene läber et folk, i fall läber ofta har talt unyttige ord och i fall evner icke är blivit helliget i tjänaste for Gud. De är vid att fortvivle, når de sammenligner deres egen svaghed och uvärdighed med Jesu rene och elskelige karakter. Men i fall de liksom Esajas vilt tage emot det intryk, Gud önsker att göre på deres sinne i fall de vilt odmjuke deres hjertet for honom, är der håb for dem. Löftets regnbue hviler över tronen och det, som skete med Esajas, vilt också ske med dem. Gud vilt lytte till de bönner, der kommer från et sönderknust hjärta (RH 22. dec., 1896).

The vision given to Isaiah represents the condition of God’s people in the last days. They are privileged to see by faith the work that is going forward in the heavenly sanctuary. “And the temple of God was opened in heaven, and there was seen in his temple the ark of his testament.” As they look by faith into the holy of holies, and see the work of Christ in the heavenly sanctuary, they perceive that they are a people of unclean lips,—a people whose lips have often spoken vanity, and whose talents have not been sanctified and employed to the glory of God. Well may they despair as they contrast their own weakness and unworthiness with the purity and loveliness of the glorious character of Christ. But if they, like Isaiah, will receive the impression the Lord designs shall be made upon the heart, if they will humble their souls before God, there is hope for them. The bow of promise is above the throne, and the work done for Isaiah will be performed in them. God will respond to the petitions coming from the contrite heart (The Review and Herald, December 22, 1896).{4BC 1139.3}

Jesaja fick en underbar uppenbarelse av Guds härlighet. Han skådade yttringen av Guds kraft, och efter att ha sett hans majestät, uppmanades han att gå åstad och uträtta ett bestämt verk. Han kände sig helt och hållet ovärdig uppgiften. Vad fick honom att betrakta sig som ovärdig? Såg han sig som ovärdig, innan han fick en skymt av Guds härlighet? – Nej; han trodde sig stå rättfärdig inför Gud; men då Herren Sebaots härlighet visades för honom, då han blev varse Guds outsägliga majestät, sade han: ”’Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot.’ Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade: ’När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.’” Detta är det verk, som var och en av oss måste få gjort å sina vägnar. Vi önskar, att ett glödande kol från altaret skulle vidröra våra munnar. Vi vill höra dessa ord uttalas: ”har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.” (The Review and Herald, June 4, 1889).{4BC 1139.4}

(RH 4. juni, 1889).

(1139)   1-8. Sekina herlighed uppenbaret till Esajas. - Kristus själva var templets Herre. Da Honom skulle forlade det, gik dets herlighed bort - den herlighed som tidligere var synlig i det allerhelligeste över nådestolen, var yppersteprästen gik in en gång om året, på den stora forsoningsdag, med blodet från offerlammet (symbol på Guds söns bold utgydt for väldens synder), och stänkede det på alteret. Detta var Sekina, Jehovas synlige telt.

1-8. Shekinah Glory Revealed to Isaiah—Christ Himself was the Lord of the temple. When He should leave it, its glory would depart—that glory once visible in the holy of holies over the mercy seat, where the high priest entered only once a year, on the great day of atonement, with the blood of the slain victim (typical of the blood of the Son of God shed for the sins of the world), and sprinkled it upon the altar. This was the Shekinah, the visible pavilion of Jehovah.{4BC 1139.5}

(1139)  Det var denna herlighed der blev uppenbaret for Esajas, da honom sagde: ”I Kong Uzzijas dödsår så jag Herren sidde på en såre höj trone, och hans släb fyldte helligdommen.” [Es. 6,1-8 citeret] (MS 71, 1897).

It was this glory that was revealed to Isaiah, when he says, “In the year that king Uzziah died I saw also the Lord sitting upon a throne, high and lifted up, and his train filled the temple” [Isaiah 6:1-8 quoted] (Manuscript 71, 1897).{4BC 1139.6}

Vision of Glory Leads to Genuine Conviction of Unworthiness—Det år, då kung Ussia dog, fick Jesaja se både det heliga och det allra heligaste i den himmelska helgedomen i en syn. Förhängena i den innersta helgedomen drogs åt sidan, och en hög och upphöjd tron nående upp till himlarna uppenbarades för hans åsyn. En obeskrivlig härlighet strömmade från en förnäm person på tronen, och hans mantel uppfyllde templet, liksom hans härlighet till sist kommer att uppfylla jorden. Keruberna var på båda sidor om nådastolen, som vakter runt om den store kungen, och de glödde av den härlighet som omgav dem från Guds närhet. I det att deras lovsånger genljöd i djupa och allvarliga tillbedjanstoner, skälvde portens pelare, som om det varit ett jordskalv. Dessa heliga väsen sjöng fram Guds pris och härlighet, med läppar obesmittade av synd. Motsättningen mellan den svaga lovprisning som han hade varit van vid att rikta till Skaparen, och den brinnande lovprisningen från seraferna, förbluffade profeten och gjorde honom ödmjuk. Under en stund var det hans största förmån, att skåda den fläckfria renheten hos Jehovas upphöjda karaktär {4BC 1139.7}

Medan han lyssnade till änglarnas sång, och dessa ropade: ”Helig, helig, helig är härskarornas Herre, hela jorden är full av hans härlighet”, passerade Herrens oändliga makt och oöverträffade majestät honom i hans åsyn, något som inpräntades i hans själ. I ljuset från denna oförlikneliga utstrålning, som tydliggjorde allt som han mäktade med i uppenbarelsen av den gudomliga karaktären, framstod hans inre smutsighet för honom med slående klarhet. Alla hans ord verkade skamliga för honom.{4BC 1140.1}

Då Guds tjänare således fick lov att skåda himmelens Guds härlighet, i det att han uppenbarades för en människa, och insåg i ringa grad renheten hos den Helige i Israel, ville han göra överraskande bekännanden om själens besmittelse, i stället för att pråla med sin egen helighet. I djup ödmjukhet utbrast Jesaja: ”’Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar, . . . . och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot.’” Detta är icke den frivilliga ödmjukhet och slavaktiga självförebråelse, som så många tycks betrakta som en dygd att visa. Denna vaga drift med ödmjukheten styrs av hjärtan fulla av stolthet och självupphöjelse. Det är många, som nedtonar sig själva, som skulle bli besvikna, i fall detta förfaringssätt inte skulle framkalla uttryck för pris och gillande från andra. Men profetens överbevisning var äkta. Som människa, med sina svagheter och brister framställda i motsättning till den fullkomliga, gudomliga heligheten, ljuset och härligheten, kände han sig otillräcklig och ovärdig på hela taget. Hur skulle han kunna gå och tala till folk om Jehovas heliga krav, som var höga och upplyfta samt vars släp fyllde templet? Medan Jesaja skälvde och tyngdes av samvetskval, på grund av sin synd under närvaron av denna oöverträffliga härlighet, sade han: ”Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol, som han med en tång hade tagit från altaret. Med det rörde han vid min mun och sade: ’När nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning tagits ifrån dig och din synd är försonad.’ Och jag hörde HERRENS röst. Han sade: ’Vem skall jag sända och vem vill vara vår budbärare?’ Då sade jag: ’Här är jag, sänd mig!’” (The Review and Herald, October 16, 1888).{4BC 1140.2}

(1140)   2. Engle är helt tilfreds med att ära Gud. - Serafen foran Guds trone är så uppfyldt av ärbödig ärefrygt for Guds herlighed, att de helt glemmer sig själva. De priser och upphögonr Härskarers Herre, so är höjt upphögont. Idet de ser in i framtiden, da hele jorden skal bliva fyldt med hans herlighed, lyder deres sejrssang vidunderlig smukt: "Hellig, hellig, hellig är Härskarers Herre." De önsker intet annet än att upphögon Gud, att vara i hans närhed och nyde hans velvilje. Idet de är skapt i hans billede och tjänar och tilbeder honom, har de nået deres önskers mål (RH 22. dec., 1896).

2. Angels Fully Satisfied to Glorify God—The seraphim before the throne are so filled with reverential awe in beholding the glory of God that they do not for an instant look upon themselves with self-complacency, or in admiration of themselves or one another. Their praise and glory are for the Lord of Hosts, who is high and lifted up, and the glory of whose train fills the temple. As they see the future, when the whole earth shall be filled with His glory, the triumphant song of praise is echoed from one to another in melodious chant, “Holy, holy, holy, is the Lord of Hosts.” They are fully satisfied to glorify God; and in His presence, beneath His smile of approbation, they wish for nothing more. In bearing His image, in doing His service and worshiping Him, their highest ambition is fully reached (The Review and Herald, December 22, 1896).{4BC 1140.3}

(1140)   5-7 (Matt. 12,34-36). Betrakt ordene i himlens ljus. - Låt enhver själ som hävder att vara en Guds sön eller datter, ransage sig själva i himlens ljus; låt honom tänka över de besmittede läger der gör honom ”ufärdig.” De är et medium for kommunikation. ”Ty vad hjertet är fullt av, löber munden över med. Et godt människo tager gode ting fram av sitt gode forråd; och et ondt människo tager onde ting fram av sitt onde forråd. Låt dem da icke bruges till att frambringe ord av hjertets rigdomme der vilt vanäre Gud och göre dem modlöse omkring era, men bruge dem till att prise och ära Gud, som har formet dem till hans hänsikt. Når det rensände kul bruges från det glödände alter, vilt samvittigheden renses från döde gärningar till att tjäna den levände Gud, och når Jesu kärlighet är (1141) tema for beskuelse, vilt de ord der kommer från människors löber vara full av pris och taksigelse till Gud och ti Lammet.

5-7 (Matthew 12:34-36). Consider Words in Light of Heaven—Let every soul who claims to be a son or a daughter of God examine himself in the light of heaven; let him consider the polluted lips that make him “undone.” They are the medium of communication. [Matthew 12:34, 35 quoted.] Then let them not be used in bringing from the treasure of the heart words that will dishonor God and discourage those around you, but use them for the praise and glory of God, who has formed them for this purpose. When the cleansing coal is applied from the glowing altar, the conscience will be purged from dead works to serve the living God; and when the love of Jesus is the theme of contemplation, the words coming from human lips will be full of praise and thanksgiving to God and to the Lamb. {4BC 1140.4}

(1141)  Var många ord siges i lethed och tåbelighed, i spög och skämt! Det är icke sådan att Kristi efterfölgere erkändte sanningens ord: ”Människone skal göre regnskap på dommens dag for hvert unyttigt ord, de taler. Ty ut från dine ord skal du frikändes, och ut från dine ord skal du fordömmes.”

How many words are spoken in lightness and foolishness, in jesting and joking! This would not be so did the followers of Christ realize the truth of the words, “Every idle word that men shall speak, they shall give account thereof in the day of judgment. For by thy words thou shalt be justified, and by thy words thou shalt be condemned.”{4BC 1141.1}

(1141)  Hårde och uvenlige ord, kritiske ord om Guds värk och hans budbringere, får lov att komma från dem som bekänder att vara hans barnen. Når dessa uförsiktige själe ser storheden i Guds karakter, vilt de icke blande deres ande och egenskaper med hans tjänaste. Når vi med trons ögon ser in i helligdommen och rigtig forstår, hvilken uhyre betydningsfull och hellig gerning här foregår, vilt vi komma till att afsky alt, vad der är selvisk. Synden vilt vise sig som det, den är; överträdelse av Guds hellige lov. Forsoningsvärket vilt bliva forstået bedre och det vilt gå upp for osss, att enhver dyd, som et människo har, helt och holdent stammer från Jesus Kristus, väldens Forlöser. (RH 22. dec., 1896)

Harsh and unkind words, words of censure and criticism of God’s work and His messengers, are indulged in by those who profess to be His children. When these careless souls discern the greatness of God’s character, they will not mingle their spirit and attributes with His service. When our eyes look by faith into the sanctuary, and take in the reality, the importance and holiness, of the work there being done, everything of a selfish nature will be abhorred by us. Sin will appear as it is,—the transgression of God’s holy law. The atonement will be better understood; and by living, active faith, we shall see that whatever of virtue humanity possesses, it exists only in Jesus Christ, the world’s Redeemer (The Review and Herald, December 22, 1896).{4BC 1141.2}

(1141)   5-8. Når en är parat till att arbeta med Gud, framförer honom budskaper. - Esajas fik et budskap från himlens Gud att giva till Israels frafaldne folk, och honom gav dem detta budskap. Honom vidste hvilke ting honom havde med att göre, honom kändte till hjertets hårdnakkethed, och var hårdt det ville vara att göre intryk på dem. Idet honom stod i templet söjlegång, uppenbarede Herren Sig själva for honom. Templets forhäng blev trukket till side, dören upplöftet och honom fik et syn om det allerhelligste inen for forhänget. Honom så Israels Gud foran tronen, höjt och upplöftet, och Hans herligheds upptog fyldte templet. Idet Esajas fornemmer sin egen syndighed, roper honom ut: ”Jag är et människo med urene läber, och jag bor midt i et folk med urene läber.” Och der kunde ses den hånd der to det levände kul från alteret, och berörte hans läber, och bad honom bliva ren. Så var honom parat till att gå med budskapet och säga: ”Sänd mig”; for honom vidste att Guds ande ville vara med budskapet.

5-8. When One Is Ready to Work With God, He Carries Message—Isaiah had a message from the God of heaven to give to the backsliding people of Israel, and he gave them this message. He knew what elements he had to deal with; he knew the stubbornness and perversity of the heart, and how hard it would be to make any impression upon them. As he stood in the portico of the temple, the Lord revealed Himself to him. The veil of the temple was withdrawn, the door lifted, and he had a view of the holy of holies within the veil. He saw the God of Israel before the throne high and lifted up, and the train of His glory filled the temple. As Isaiah senses his own sinfulness, he cries out, “I am a man of unclean lips, and I dwell in the midst of a people of unclean lips.” And there was seen the hand that took the live coal from off the altar, and touched his lips, and bade him be clean. Then he was ready to go with the message, and he said, “Send me”; for he knew that the Spirit of God would be with the message.{4BC 1141.3}

(1141)  For dem som är engageret i Guds arbeta, med själes omvändelse, vilt det vara som om det var umöjligt att nå det forstokkede hjärta. Detta är hvordan Esajas fölte det, men da honom så att der var en Gud oven över keruben, och de var parat till att samarbeta med Gud, var honom klar till att frambäre budskapet (RH 3. maj, 1887).

To those who are engaged in the work of God, in the conversion of souls, it would seem as though it was impossible to reach the obdurate heart. This is how Isaiah felt, but when he saw that there was a God above the cherubim, and that they were ready to work with God, he was ready to carry the message (The Review and Herald, May 3, 1887).{4BC 1141.4}

6. Live Coal Symbolizes Purity and Power—Det glödande kolet är en symbol på renhet. Det vidrör läpparna, för att inget orent ord skall falla från dem. Det glödande kolet symboliserar styrkan hos de ansträngningar Herrens tjänare gör. Gud hatar all kyla, all banalitet, alla billiga ansträngningar. De, som arbetar på ett godtagbart vis för hans sak, måste vara människor, som ber ofta, och vars gärningar utförs i Gud, och de kommer aldrig att ha orsak till att skämmas över sina registrerade gärningar. De kommer att få ett överdådigt inträde i vår Herre Jesu Kristi rike, och de kommer att få sin lön – till sist det eviga livet (The Review and Herald, October 16, 1888).{4BC 1141.5}

(1141)