1 (Heb. 11,37). Esajas blev set väk från andre

Kapitel 5

5-9. Fornemmelse av tilstedevärelsen av en usynlig gäst. - En iakttager, som var ugenkändt, men i fall tilstedevärelse var en fordömmände makt, så på denna vanhelligände scene. Den usete och uinbudte gäst gjorde, att Hans tilstedevärelse snart' föltes. På det tidspunkt da det ugudelige sold var på sitt högonste, kom der en blodlös hånd fram och skrev doms ord på väggen i festsalen. Flammände Ord fulgte håndens bevägelser. "Mene mene, tekel ufarsin, " blev skrevet med flammände bogstaver. Få var bogstaverne skrevet av hånden på väggen med front mot kongen, men de viste att Guds kraft var der.

power of condemnation, looked on this scene of profanation. Soon the unseen and uninvited Guest made His presence felt. At the moment when the sacrilegious revelry was at its height, a bloodless hand came forth, and wrote words of doom on the wall of the banqueting hall. Burning words followed the movements of the hand. “Mene, Mene, Tekel, Upharsin,” was written in letters of flame. Few were the characters traced by that hand on the wall facing the king, but they showed that the power of God was there.{4BC 1170.7}

(1170)  Belsazzar blev bange. Hans samvittighed blev vakt. Frygten och mistanken, som al tid fölger de skyldiges väg, greb honom. Når Gud gör människor bange, kan de icke gemme styrken av deres rädsel. Angst greb kongerikets stora mänd. Deres blasfemiske respektlöshed av hellige ting blev forandret på et ögonblick. En afsinneig rädsel övervandt al selvkontrol.....

Belshazzar was afraid. His conscience was awakened. The fear and suspicion that always follow the course of the guilty seized him. When God makes men fear, they cannot hide the intensity of their terror. Alarm seized the great men of the kingdom. Their blasphemous disrespect of sacred things was changed in a moment. A frantic terror overcame all self-control.... {4BC 1170.8}

(1171)  Forgäves prövede kongen att läse de flammände bogstaver. Honom havde funnit en kraft der var for stärk for honom. Honom kunde icke läse skriften. (YI 19.maj., 1898).

In vain the king tried to read the burning letters. He had found a power too strong for him. He could not read the writing (The Youth’s Instructor, May 19, 1898).{4BC 1171.1}

27. Se EGW till Ordsp. 16,2, bin. III, s. 1160.

(1171)  

Kapitel 6

5. En lidet misundelsesvärdig posssition. - Daniels posssition var icke misundelsesvärdig. Honom stod i spidsen av et uärligt, utenomssnakkände, gudlöst ministerium, i fall medlemmer vogtede på honom med skarpe vågne ögon for att fine någon mangler i hans ledelse. De satte spioner på hans färden for att se, om de icke på denna måde kunde fine något, som de kunde bruge emot honom. Satan foreslog en plan till dessa mänd, hvorved de kunde slippe av med Daniel. Fjänden sagde: brug hans religion som et middel till att dömme honom. (YI 1. Nov., 1900).

5. An Unenviable Position—Daniel’s position was not an enviable one. He stood at the head of a dishonest, prevaricating, godless cabinet, whose members watched him with keen, jealous eyes, to find some flaw in his conduct. They kept spies on his track, to see if they could not in this way find something against him. Satan suggested to these men a plan whereby they might get rid of Daniel. Use his religion as a means of condemning him, the enemy said (The Youth’s Instructor, November 1, 1900).{4BC 1171.3}

(1171)   10. Uafvigände ärlighed är den eneste sikre framgångsmåde. - Det måste bliva en vanskelig sag for människor i högon stillinger att fölge den uafvigände ärligheds väg vad enten de skal modtage rosss eller ris. Alligevel är det den eneste sikre framgångsmåde. Alla de belönninger som de måtte vine vid att sälge deres ärlighed ville endast bliva som åndedraget från de vanhelliges läber, som slagger der vilt bliva fortäret i elden. Dem som har moralsk mot till att holde modstand emot deres medmänniskors laster och fel - det måste bliva från dessa vem välden ärer vilt modtage had, forhånelse och grov falskhed. De måste bliva taget väk från deres högon stillinger, fordi de icke vilt bliva köbt eller solgt, fordi de icke kunde bliva provo keret med bestikkelse eller trusler till att plette deres händer med uretfärdighed. Alla ting på jorden måste se ut till att sammensvärge sig emot dem, men Gud har sat Hans segl på deres arbeta. De måste bliva belönnet av deres medmänniskor som svage, feje, uegnet till att bekläde et embede, men var anderledes belönner de högonste dem. Dem som forakter dem är dem som är de virkelig uvidände. Imedens bagvaskelse och forhånelsens storme måste forfölge det häderlige människo igennem livet och slå på hans grav, Gud har det "godt gjorte" rede till honom. Dårskap och uretfärdighed vilt i bedste fald endast giva et uroligt och utilfredst liv och dets slutning är en tornefull dödspude. Och var många, som de ser deres gärningars och resultaters väg, är ledt till upphör av deres egne händers skammelige karriere? Hinsides alt detta venter dommen och den sidste uigenkaldelige undergång! (ST Feb. 2, 1882)!

10. Undeviating Integrity Is Only Safe Course—It may be a difficult matter for men in high positions to pursue the path of undeviating integrity whether they shall receive praise or censure. Yet this is the only safe course. All the rewards which they might gain by selling their honor would be only as the breath from polluted lips, as dross to be consumed in the fire. Those who have moral courage to stand in opposition to the vices and errors of their fellow men—it may be of those whom the world honor—will receive hatred, insult, and abusive falsehood. They may be thrust down from their high position, because they would not be bought or sold, because they could not be induced by bribes or threats to stain their hands with iniquity. Everything on earth may seem to conspire against them; but God has set His seal upon His own work. They may be regarded by their fellow men as weak, unmanly, unfit to hold office; but how differently does the Most High regard them. Those who despise them are the really ignorant. While the storms of calumny and reviling may pursue the man of integrity through life, and beat upon his grave, God has the “well done” prepared for him. Folly and iniquity will at best yield only a life of unrest and discontent, and at its close a thorny dying pillow. And how many, as they view their course of action and its results, are led to end with their own hands their disgraceful career. And beyond all this waits the judgment, and the final, irrevocable doom, Depart (The Signs of the Times, February 2, 1882)!{4BC 1171.4}

(1171)