1 (Heb. 11,37). Esajas blev set väk från andre

Kapitel 2

1-9, 11, 12. Lignelser visar vad Gud anerkänder. - I sin tala om uppbyggelsen av Guds hus, visar profeten Haggai i lignelser vad Gud anerkänder och vad Honom fordömmer.

1-9, 11, 12. Parables Showing What God Endorses—In speaking of the building of a house for God, the prophet Haggai shows in parables what God endorses and what He condemns.{4BC 1176.2}

[Haggaj 2,1-9, 11, 12 citeret.]

(1176)  Detta är en lignelse. Det offer der omtales som helligt köd, var en framstilling av Kristus, som var fundamentet for den jödiske husholdning, och som altid betraktes som Den, som gör det möjligt att rense människot från synd. (MS 95, 1902)

This is a parable. The sacrifice, spoken of as holy flesh, was a representation of Christ, who was the foundation of the Jewish economy, and who is ever to be regarded as the One who makes possible the purification of man from sin (Manuscript 95, 1902).{4BC 1176.4}

(1176)   9. Syfteen och övermådeligheden med det annet tempel.--[Haggai 2,9 citeret.] Templets ydre herlighed var icke Herrens herlighed. Der blev givet lärdomme om vad der utgör den velsignelse der skulle hvile över templet. Dets genoprettelse till en tydeligere stil än vid det förste tempel, skulle sätte folk i det ljus att deres tidligere fel beroede på pomp och herlig från den ydre form och ceremoni. Templet skulle resas på detta tidspunkt också for att fjerne skampletten for deres ulydighed mot Gud. Haggai instruerede folk att de med hjertefölt anger och vid hurtig fullförelse av templet, skulle söka att bliva renset från den ulydighedens synd som havde ledt dem bort från Gud och havde forhalet befalingens utförelse om att uppresa och bygge. . . . .

9. Superiority and Purpose of Second Temple—[Haggai 2:9 quoted.] The outward glory of the temple was not the glory of the Lord. Instruction was given as to what constituted the blessing that was to rest upon the temple. Its restoration in a plainer style than that of the first temple, was to place before the people in a proper light their past error in depending upon the pomp and splendor of outward form and ceremony. The temple was to be erected at this time, also, to remove the reproach of their disloyalty to God. Haggai instructed the people that by heartfelt repentance and by a speedy completion of the temple, they were to seek to be cleansed from the sin of disobedience that had led away from God and had delayed the carrying out of the command to arise and build....{4BC 1176.5}

(1176)  Vid att forsömme det tempel, som var spejlet for Guds närvär, havde folket vanäret Gud mycket. De blev nu instrueret till att holde Hans hus i hellig ära, icke på grund av dets prakt, som jöderne gjorde på Kristi tid, men fordi Gud havde lovet att vara der. Och detta annet tempel skulle vara det förste överlegent, fordi Messias i en särlig forstand ville ära det vid sin personlige tilstedevärelse. (RH Dec. 12, 1907)

In neglecting the temple, which was the mirror of God’s presence, the people had greatly dishonored God. They were now instructed to hold His house in sacred honor, not because of its magnificence, as did the Jews in the days of Christ, but because God had promised to be there. And this second temple was to be superior to the first because in a special sense the Messiah would honor it with His personal presence (The Review and Herald, December 12, 1907).{4BC 1176.6}

(1176)   10-13, 14. Antagelig tjänaste. - For att håndvärkerne till det annet tempel icke skulle göre någon feltagelser, instruerede Herren dem tydeligt, i form av en lignelse, om den tjänastes natur der är antagelig i Hans ögon. . . . [Haggaj 2,10-13 citeret.]

10-13, 14. Acceptable Service—In order that the builders of the second temple might make no mistakes, the Lord plainly instructed them, in the form of a parable, regarding the nature of service acceptable in His sight.... [Haggai 2:10-13 quoted.]{4BC 1176.7}

(1176)  En själ, som är fordärvet av synd, symboliseres vid et lig, som är vid att gå i forrådnelse. Alla afvaskninger och bestänkelser, som blev påbudt i ceremoniloven, var symbolske lärdomme, som skulle göre uppmärksom på, att det var nödvendigt, att der skete en forandring med hjertet, for att själen, som var död på grund av överträdelser och synder, kunde bliva renset, och att det var nödvendigt, att Helligåndens helliggörände kraft fik lejlighed till att virke. [Haggai 2,14 citeret] (RH Dec. 19, 1907).

A soul corrupted by sin is represented by the figure of a dead body in a state of putrefaction. All the washings and sprinklings enjoined in the ceremonial law were lessons in parables, teaching the necessity of a work of regeneration in the inward heart for the purification of the soul dead in trespasses and sins, and also the necessity of the sanctifying power of the Holy Spirit [Haggai 2:14 quoted] (RH December 19, 1907).{4BC 1176.8}

(1177)   14-19. Det utilslörede hjärta. [Haggaj 2,14-(1177) 19 citeret.] I detta skriftsted afdäkkes hjertet. Herren tager alla människobörnenes gärningar till efterretning. Honom kan forminske; honom kan få det till att voxe och velsigne det.

14-19. The Heart Unveiled—[ Haggai 2:14-19, quoted.] In this scripture the heart is unveiled. The Lord takes cognizance of all the works of the children of men. He can diminish; He can increase and bless. {4BC 1176.9}

(1177)  Bekändände tronde som i deres handlinger afslörer att de stadig klynger till selviske arbejdsmetoder, arbetar med verdslige principper. Retfärdighedens och renhedens principper föres icke ut i livs-praksis. (MS 95, 1902).

Professing believers who reveal by their actions that they are still clinging to selfish practises, are working upon worldly principles. The principles of justice and integrity are not carried into the life-practise (Manuscript 95, 1902).{4BC 1177.1}

(1177)   23. Alminelige perlesten eller polerede ädelstene. - De kristne är Kristi juveler. De skal skinne klart for honom och utsände hans kärlighets ljus. Deres glans afhänger av slibningen de får. De kan välge mellem att bliva slebet eller att bliva vid med att vara utilslebne. Men enhver, som bliver aktet värdig till att få plads i Herrens tempel, måste lade sig tilslibe. I fall icke lader Herren tilslibe dem, kan de icke genspejle mera ljus än et almineligt sandskorn.

23. Pebbles or Polished Gems—Christians are Christ’s jewels. They are to shine brightly for Him, shedding forth the light of His loveliness. Their luster depends on the polishing they receive. They may choose to be polished or to remain unpolished. But every one who is pronounced worthy of a place in the Lord’s temple must submit to the polishing process. Without the polishing that the Lord gives they can reflect no more light than a common pebble.{4BC 1177.2}

(1177)  Kristus säga till människot: Du är min, jag har köbt dig. Nu är du endast en utilhugget sten, men i fall du vilt övergive dig till mig, vilt jag tilslibe dig, och så vilt du komma till att utsände en stråleglans, som vilt vara till ära for mit navn. Intet människo kan rive dig ut av min hånd. Du skal vara min ejendom. På mit kroningsdag skal du vara en jubel i min glädes krone.

Christ says to man, “You are mine. I have bought you. You are now only a rough stone, but if you will place yourself in my hands, I will polish you, and the luster with which you shall shine will bring honor to My name. No man shall pluck you out of My hand. I will make you My peculiar treasure. On My coronation day, you will be a jewel in My crown of rejoicing.”{4BC 1177.3}

(1177)   Den guddommelige håndvärker bruger icke megen tid på värdilöst materiale. Det är endast de kossstbare jubeler, honom tilsliber, så de passer till slottets stil. Honom hugger alla ujävnheder väk. Det är en hårdhändet proces. Den sårer människots stolthed. Kristus skärer dybt i den erfarenhet, som människot i sin selvtilsträkkelighed har anset for att vara fullkommen, och fjerner tilbögonligheden till selvophögonlse från karakteren. Honom fjerner alt det överflödige från överfladen och presser stenen ned mot slibestenen. Honom trykker hårdt, till alt det grove är slebet av. Når mesteren nu holder jubelen upp mot ljuset, ser honom, att den genspejler honom själva, och honom säga, att den är värdig till att bliva anbrakt i hans juvelskrin.

The divine Worker spends little time on worthless material. Only the precious jewels does He polish after the similitude of a palace, cutting away all the rough edges. This process is severe and trying; it hurts human pride. Christ cuts deep into the experience that man in his self-sufficiency has regarded as complete, and takes away self-uplifting from the character. He cuts away the surplus surface, and putting the stone to the polishing wheel, presses it close, that all roughness may be worn away. Then, holding the jewel up to the light, the Master sees in it a reflection of Himself, and He pronounces it worthy of a place in His casket.{4BC 1177.4}

(1177)   "På hin dag, lyder det från Härskarers Herre, tager jag dig . .. . Och gör dig till en seglring; ty dig har jag utvalgt, lyder det från Härskarers Herre." Själva om det är en svär erfarenhet, är det en velsignet erfarenhet, som giver stenen en ny värdi och for den till att skinne med en levände stråleglans. (RH 19. dec., 1907).

“In that day, saith the Lord of hosts, will I take thee, ... and will make thee as a signet: for I have chosen thee, saith the Lord of hosts.” Blessed be the experience, however severe, that gives new value to the stone, and causes it to shine with living brightness (The Review and Herald, December 19, 1907).{4BC 1177.5}

(1177)  Det skjulte liv i Kristus bevares. - Gud vilt icke lade en av Hans helhjertede medarbeta kämpe alene mot stora makter och bliver övervundet. Som en dyrebar juvel bevarer Honom enhver, i fall liv är skjult med Kristus i Gud. Om enhver av dessa säga honom: "Jag . . . vilt göre era till et segl, for Jag har utvalgt era." (MS 95, 1902).

Life Hidden in Christ Preserved—God will not suffer one of His true-hearted workers to be left alone to struggle against great odds and be overcome. He preserves as a precious jewel every one whose life is hid with Christ in God. Of every such an one He says, “I ... will make thee as a signet: for I have chosen thee” (Manuscript 95, 1902).{4BC 1177.6}