| Källa F - Ur ”Den svenska historien” 1966, Carlsson, Rosén m fl
“Barndomsmiljön förklarar mycket av Gustav Vasas verklighetssinne och levande intresse för de praktiska sidorna av rikets näringsliv och förvaltning. Han regerade landet och landets invånare på samma sätt som en storgodsägare styrde sina domäner och sina landbönder, han gav goda råd om hur jordbruk skulle skötas och ville helst personligen kontrollera varje enskild fogde. Någon teoretisk begåvning var Gustav Vasa däremot inte. - Genomgående drag är hans stora arbetsförmåga, hans praktiska handling, hans goda minne och kärva, underfundiga humor. - Med förkärlek framställde han sig också som den patriarkaliske husbonden, landsfadern som i allt sörjde för sitt folks bästa. - När det gällde att gynna sin egen ekonomi och öka sitt privata godsbestånd använde sig Gustav Vasa ofta av mindre nogräknade metoder. Gustav Vasas misstänksamhet och häftiga lynne medförde dock samtidigt stora samarbetssvårigheter. Efter hand samlades söder om Östersjön en rad av hans forna medhjälpare som hade råkat i onåd och flytt ur landet och ännu större blir skaran om man lägger till alla dem som hölls i fängsligt försvar i Sverige.”
•Hur har bilden av Gustav Vasa förändrats?
•Är författarna materialister eller idealister?
•Kan man märka att Carlsson och Rosén är professionella historiker?
Dostları ilə paylaş: |
