En av de grupper som kom att bilda en kärna i det framväxande intresset för fred, solidaritet och miljö var Teosofiska Ungdomsgruppen, TUG.211 Flera var aktivister i Världsmedborgarrörelsen och KMA. De unga teosoferna politiserades 1961 av Peter Modesta och Egil Bergström som var medlemmar i partiet Framstegsunionen. Detta parti startats av Bertil Svahnström med stöd av Per Anders Fogelström. TUG medlemmarna politiseras också av deltagande i Aldermastonmarschen samma år mot atombomben i England där deltagare samlats från 50 nationer. De radikaliserades också av Inge Oskarsson som var jagad av polis för sina aktioner för att vapenmiljarderna skulle överföras till u-hjälp. Dessa unga teosofer blev under hela 1960-talet initiativtagare till militanta aktioner för yttrandefriheten och massaktioner för solidaritet med tredje världen och flera andra aktioner. Genom att hamna i skärningspunkten mellan det växande intresset på skolor för yttrandefrihet och solidaritet och den globala Gandhiinspirerade ickevåldsrörelsen och eget teosofiskt inflytande från Indien blev TUG en samlingsplats som frigjorde initiativförmåga hos medlemmarna. 1961 gjorde eleverna uppror på två skolor i Storstockholm med de unga teosoferna som pådrivande. På besök var den kanadensiske pacifisten Gary Daechsel som deltagit i Amerikansk-Europeiska marschen för avrustning och propagerade för värnpliksvägran. Besöket ledde det till konfrontationer på Lidingö och Saltsjöbadens högre allmänna läroverk där TUG aktivisterna hade sina starkaste fästen. Skolledningen på Lidingö tillkallade polis för att få stopp på den pacifistiska propagandan. När polisbilen kom in på skolgården fylldes den snabbt av en stor folkmassa av elever som satte sig ner i protest och hindrade polisen att gripa fredsaktivisten. Skolledningen i Saltsjöbaden gjorde ett annat försök att bli av med pacifisten. Daechsel gick upp till rektorsexpeditionen och sa att han ville prata i skolan. Nej sa rektorn och petade dessutom till pacifisten som då föll ihop på golvet och vägrade att gå därifrån. Då ringer man den lokale polisen Harry Skog som är en socialdemokratisk och sympatisk person i det i övrigt ofta konservativa Saltsjöbaden. Polisen försöker bära ut Daechsel vilket är en svår uppgift. Daechsel är expert på icke-våldsteknik och gör sig tung och hal. Till slut hamnar han i fyllecellen på polisstationen där han liggande som man lämnat honom sjunger fredssånger och psalmer. En delegation med eleverna Tom Alberts och Christer von Malmborg kom snabbt på plats. De försökte övertyga Daechsel om att följa med ut men han vägrar så länge han inte har fått löfte om att tala i skolan. Eleverna tar sig då till Lidingö högre allmänna läroverk på andra sidan Stockholm där den viktiga stencilapparaten finns under elevrådets kontroll. Med en redogörelse i en första upplaga för vad som hänt tog man sig tillbaka till Saltsjöbaden och rektorn. - Det går många felaktiga rykten på skolan om vad som hänt menade de två stencilmakarna och kom sedan med förslaget - Vi vill att du går igenom det här, om det är något fel. Materialet skulle delas ut nästa dag och det var därför viktigt att det inte var några fel menade de. Rektorn läste igenom texten men kunde inte sätta fingret på någonting. - Om Daechsel får prata. Måste ni dela ut då? frågade rektorn. Det ledde till en uppgörelse, Daechsel skulle få prata klockan 16 i aulan efter skoltidens slut men bara inför elever i de två sista årsringarna som ansågs mogna för saken. Många samlades inklusive den tjänstledige ordinarie rektorn som tackade efteråt för intressant information. Daechsels kompromisslöshet i fängelset och elevernas stencilapparat och förhandlingsförmåga hade gett resultat. Pacifistpropaganda och information om atomkrigets effekter hade nått ut samtidigt som yttrandefriheten på skolan tagit ett steg framåt.
Genom en sit-down aktion för att hindra polisen i dess arbete på ett av läroverken och på det andra ockupation av en rektorsexpedition och de unga teosoferna förberedde flygblad och förhandlingar värnades yttrandefriheten och radikalpacifisten fick tala inför eleverna. Samma typ av aktioner med sit-down ockupationer och kraftfulla påtryckningar mot skolledningen för att öppna för yttrandefriheten ses allmänt som grunden för hela 1960-talets uppror bland ungdomar och studenter. Men då är det studenternas aktioner för yttrandefrihet på Berkleyuniversitetet i USA 1964 som påstås vara den första för denna typ av uppror.212 Fem unga teosofer startade 1961(??????) aktionen 100 000 barn som skulle få stora verkan i hela Sverige och bli till en form för solidaritet som spreds till hela Norden. Med Roland von Malmborg som 16-årig ordförande och Jan Fjellander, Christer von Malmborg, Margareta Homstedt och Jan Rosenblom som övriga styrelsemedlemmar och en växande skara medhjälpare drogs en massaktion på 110 av Sveriges gymnasier igång till stöd för hjälp åt befriade områden i Algeriet under kriget mot Frankrike. (Planerades aktionen och/eller genomfördes den före eller efter befrielsen?????) Det blev upptakten till den mest omfattande årliga solidaritetsaktionen i Norden som fortfarande genomförs i masskala spridd i de flesta nordiska länder som genom åren samlat in hundratals miljoner kronor till tredje världen. Lokala liknande initiativ hade funnits men utan det direkta stöd till tredje världen och inte heller landsomfattande som de unga teosofernas initiativ blev. Algeriet hade en ställning som motsvarade Kosovos inom Jugoslavien och var alltså en del av Franska republiken och inte en koloni. Under ett inbördeskrig som eskalerade kraftigt efter Romfördraget 1957 då EU bildades dödades 1 miljon människor fram till befrielsen 1962. På Lidingö allmänna läroverk hade Jan Fjellander fått med sig sin klass i ett fadderbarnsprojekt där hela klassen hjälpte ett barn i Hongkong. Han tog kontakt med ordföranden för Lutherhjälpen Åke Kastlund som också bodde på Lidingö för att fråga om det behövdes mer hjälp. Vid denna tid saknade Röda halvmånen resurser för att få fram mat till tusentals barn i Algeriet som flytt från fransmännen (var fanns barnen, på gerillakontrollerade områden eller utanför landet????). Det räckte med 5 öre om dagen för att rädda ett barn över svältgränsen. Med syftet att få ihop pengar till mat för en dag åt hundra tusen barn satte kampanjen igång. Ett studiepaket stencilerades med både praktisk information och motiv för aktionen som alla bladades på TUG möten. Det skickades ut till 1 500 skolor med sådant som morgonbönsföredrag, information hur man öppnar ett skolkonto, lista för de som samlade in pengar i en klass och introduktionsbrev från Lutherhjälpen. 60 miljoner ett-öringar samlades in på de 110 svenska skolorna. Det var betydligt mer än hjälporganisationerna hade räknat med som skulle ta hand om de insamlade medlen. Aktionen blev en succé som nästa år överlämnades av TUG till Sveriges elevers central organisation, SECO som fördubblade insamlingsresultatet som återigen gick till Algeriet. Sedan spreds idén till övriga nordiska länder som Operation Dagsverke.213 Det är fortfarande Nordens främsta massaktion för solidaritet som genom åren samlat in hundratals miljoner kronor till tredje världen, bara i Finland samlades in 12 miljoner kronor och i Danmark 5,5 miljoner kronor och sammanlagt 40 miljoner kronor i hela Norden till stöd för Sydafrika 1985214, i Norge samlade Operasjon Dugnad in 28 miljoner kronor till Amnesty 1990.215 De unga teosoferna tillhörde en religiös riktning med ursprung i den bengaliska renässansen på 1820-talet. Av européer och indier utvecklades mot slutet av 1800-talet en sorts närmast ekumenisk religiös filosofi med tro på reinkarnation som ett inslag. Enstaka ledare inom teosofin ställde sig tidigt starkt upp för Indiens befrielsekamp, andra utvecklade föreställningar om esoteriska vita brödraskap som senare blev allmängods i new age rörelsen. Rörelsen hade god förankring i både Indien och Europa vilket gjort att de unga teosoferna tidigt kom i kontakt med antikoloniala tankar och skeenden i tredje världen. 1955 startade Gudrun Fjellander TUG som tillsammans med sin bror Jan Fjellander och deras kusiner Roland och Christer von Malmborg blev mycket aktiva i föreningen.216 Den första solidaritetsverksamheten TUG startade var insamling till tibetanska fadderbarn i Indien 1959 som drivits i landsflykt av kinesiska förtrycket av Tibet. Tidigt på 1960-togs TUG aktivister initiativ till alltfler och alltmer politiska aktioner. De deltog i bojkotter mot Sydafrika och hade ANC:s generalsekreterare Duma Nokwe på besök på möte i de unga teosofernas grupp 1963. När de svartas parti i Zambia utestängdes från alla tryckerier inför valet 1964 organiserade TUG aktivister tryckning och insmuggling av de svartas valpropaganda genom den nystartade organisationen Interaction. Fyrfärgstryck gjordes i Sverige medan propaganda i svartvitt stencilerades på UNIP partiets apparater i Zambia med hjälp av insmugglade elstenciler gjorda i Sverige. De internationella kontakterna i alla väderstreck var starka och ledde till både lokalt och globalt engagemang. Vapenvägran engagerade många i TUG. Efter kontakter med kväkarna deltog Roland von Malmborg på ett möte i Tollare 1961 om att bilda en fredskår. Det fortsatte med ett arbetsläger under sommaren som senare mynnade ut i start av volontärverksamhet. TUG-aktivister blev senare först i Sverige som vapenvägrare som fick göra sin tjänst hos fredsorganisationer. Några var och andra blev vegetarianer. De började intressera sig för miljöfrågan 1961-62 före begreppet miljö och Rachel Carsons epokgörande bok Tyst vår givits ut. Protestkulturen utvecklades inte minst genom sjungandet som i gruppens anda av självtillit hjälptes fram av en med stencilering och egen inbindning av Roland von Malmborg producerad sångbok som kom i en första upplaga 1963. De unga teosoferna var med på atommarscher och i sittstrejkerna mot atomvapen framför USA:s och Sovjets ambassad och blev misshandlade av polis som högg in med sabel i protestplakaten. I det tidiga 1960-talet fungerade TUG som en samlingsplats för tidens alla samhällsfrågor öppen åt alla håll för aktivister och samverkan. Motståndet var ibland stort. Roland von Malmborg skrev i sin studentuppsats 1962 att obelisken på Trafalgar Square hade anfrätts mer av luftnedsmutsning under 50 år i London än vad den påverkats sammanlagt under 5 000 år i Egypten. Läraren läste upp påståendet inför klassen som exempel på vanvettighet och uppsatsen underkändes. Pådrivande för miljöintresset i TUG var vegetarianismen som syskonen Fjellander var uppväxta med och som de flesta övriga medlemmar efter viss tvekan övertog. Te och vegetariska mackor var både grund för maten och ekonomin, den som inte hade med sig en smörgås fick betala 1 krona vilket var grunden för porto- och kopieringskassan.
TUG-aktivisterna verkade främst som individer eller genom nystartade grupper som Kampanjen mot atomvapen, KMA. Miljöintresset var svårare att hitta nytänkande organisationer för, de existerande begränsade sig till naturvård eller hälsokost. Den mest breda miljöboken som getts ut vid denna tid var Djävulsdansen skriven av tysken Günther Schwab 1958 och utgiven på svenska 1960. Boken omfattade allt från giftanvändning till buller och vattenproblem och saknade motstycke i en tid när ordet miljö ännu inte uppfunnits i sin nuvarande betydelse som samlingsbegrepp för människans naturomgivning. Schwab hade också grundat Världsförbundet för mänskligheten, som senare visade sig ha flera nazister som initiativtagare. Världsförbundet grundade sin livssyn på antroposofin, en utbrytning ur teosofin startad av Rudolf Steiner som genom sin praktiska verksamhet som Steinerskolor och biodynamisk odling har fått stort stöd i Tyskland och andra länder men som i Världsförbundet med tiden fått en alltmer högerextremistisk falang.217 I Sverige fanns några enstaka medlemmar i denna organisation. Förgreningar fanns in i svenska hälsokoströrelsen där det fanns både praktiskt inriktade spridare av vegetarisk mat och miljövård till kopplingar till nazister. Vid denna tid var intresset mycket begränsat för miljön inom andra politiska miljöer även om Centerpartiet, Sveriges Kommunistiska Parti och Socialdemokraterna tog en del begränsade initiativ.218 De etablerade riksdagspartierna trodde på utvecklingen och kommunisterna på industrialismens välsignelser under arbetarkontroll. Långt före samtliga andra partier antog det nationalsocialistiska Nordiska rikspartiet ett miljöprogram redan 1963.219 TUG-aktivisternas solidaritetsengagemang fick utlopp i den nystartade organisationen Interaction som var en uppföljare av 100.000 barn. När de svartas parti i Zambia utestängdes av de vita från alla tryckerier inför valet 1964 organiserade unga teosofer och vänsteraktivister tryckning och insmuggling av de svartas valpropaganda genom den nystartade organisationen Interaction. Fyrfärgstryck gjordes i Sverige medan propaganda i svartvitt stencilerades på UNIP partiets apparater i Zambia med hjälp av insmugglade elstenciler gjorda i Sverige. Interaction hann dock inte genomföra så många flera aktioner utöver att man träffade Martin Luther King när han fick Nobels fredspris 1963. Interaction efterträddes snart av nya solidaritetsinitiativ där de unga teosoferna också var pådrivande. Men TUG aktivisterna kunde lika gärna delta i ärevördiga gamla föreningar som Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som att starta egna nya solidaritetsorganisationer. Att det var unga teosofer som låg bakom många nya initiativ märktes dock aldrig utåt. Medan det utåtriktade arbetet skedde i olika andra organisationer och aktioner så vidmakthölls bredden i frågorna och mycket av den kulturella sammanhållningen på regelbundna TUG möten. Här kunde alla frågor diskuterades när man inte sjöng en blandning av protestsånger och folksånger från hela världen.220
TUG hade en central roll i att föra in idéer från Indien och vara värdar åt aktivister i den globala rörelsen inspirerad av Gandhi. Han inspirerade flera internationella folkrörelser. Norden fick tidigt kontakt och var ibland pådrivande i flera av dessa.
Samarbete mellan Gandhi och danska kvinnliga missionärer för att bygga upp ett nationellt program med folkbildning i Indien för kvinnor och män från 1917 och framåt.
Internationell solidaritet med befrielsekampen i Indien. Ellen Hørup i Danmark startar den internationella samordningen av kommittéer runtom i Europa 1930.
Starten av frivilligt biståndsarbete på jämbördiga villkor med lokalbefolkningen och den internationella arbetslägerrörelsens intresse för tredje världen med början från Europa 1934 och från Norden på 1950-talet.
Ickevåldskamp med civil olydnad för fred som Världsmedborgarrörelsen och antiatomvapenrörelsen inspireras av under 1950-talet.
Men särskilt okänd och central vid decennieskiftet 1960 var Gandhis fredsarmé.221 Idén att ingripa som en ”levande mur” enligt Gandhis tankar för att hindra konflikter hade väckts på 1930-talet men inte lett till några större resultat. Efter kriget fick idén om att ickevåldsaktivister skulle ingripa förnyat intresse.
En första brittisk grupp med fyra personer av ”Frivilliga för Internationell utveckling” sändes iväg till Egypten när Storbritannien och Frankrike angrep landet 1956.
En mer omfattande aktion genomfördes för att hindra franska atomvapenprov i Sahara 1959-1960. En internationell grupp av afrikaner, européer och amerikaner samlades i Ghana varifrån tre grupper sändes ut i öknen in i Franska Västafrika för att få stopp på provsprängningarna. De hade stöd av omkringliggande afrikanska staters regeringar. Alla greps av fransk militär. Men stödet växte genom att grupper i Frankrike och på andra håll spred kunskap om aktionen. En All-afrikansk konferens sammankallades i Ghanas huvudstad Accra för att koordinera ickevåldsaktioner för att stoppa provsprängningarna.
Denna aktion följdes av fredsmarschen San Fransisco – Moskva 1960 – 1961 som organiserades av Committee for Non-violent Action, Världsmedborgarrörelsen i Sverige och flera europeiska pacifistorganisationer.
Committee for Non-Violent Action seglade med båtar in i Provsprängningsområden i Stilla havet för att stoppa atombombstesterna där.
Dessa aktioner mynnade ut i bildandet av Världsfredsbrigaden 1961. Den startades på förslag av War Resisters International på dess möte i Indien 1960. Förslaget var att ”internationalisera Shanti Sena idén” vilket betyder fredsarmé. Gandhis efterföljare hade i Indien med hjälp av fredsarméer lyckats ingripa för att hindra våldsamma etniska konflikter och avväpnat banditer. Brigaden bildades på ett möte i Libanon 1961 och hade en sektion för Asien, en för Europa och en för Nordamerika. Ett träningscenter etablerades i Tanzania 1962 men en planerade frihetsmarsch för att med ickevåld ingripa i konflikten kring de svartas frigörelse i grannlandet Zambia behövdes inte när befrielserörelsen fick övertaget. I Indien ingrep en multinationell Världsfredsbrigad i konflikten mellan Indien och Kina och mötte fientliga reaktioner hos både den indiska och kinesiska regeringen. Den sista aktionen som en multinationell Världsfredsbrigad genomförde var en seglats med båten Everyman III vars besättning hamnade i de unga teosofernas hem i Saltsjöbaden. Aktionen var en uppföljare av antiatombombsprotester som genomförts i Stilla havet mot USA provsprängningar. Denna form för fredsarmé som gnom att vara en levande mur säker ingripa i konflikter fick uppföljare redan 1966 för att hindra Vietnamkriget och har sedan fått allt vidare spridning.