En av Nordens stora folkrörelser är alternativrörelsen. Den går ibland under olika namn som græsrodsbevægelsene I Danmark, bland andra kallas den nya sociala rörelser eller nya folkrörelser

31. Norsk kamp för demokratiska rättigheter på skolor, fängelser och mot avlyssningscentraler.

”Vi krever retten til å henge opp veggaviser!” – ”Det er en demokratisk rett” var budskapet följt av ”I Kina kan de … mens vi elever i den norske skolen…”.⁶⁴⁵ I den övertäckta gången mellan gymnasiet och högstadiet på Groruddalen skole i Oslos östra förorter hängde Roar Hagen och några andra elever upp en affisch. De var rädda för konsekvenserna. Det var ett medvetet brott mot ett förbud – men när det var tillåtet och vanligt med väggtidningar i kulturrevolutionens Kina som var fattigt, varför skulle det då inte vara tillåtet med yttrandefrihet för elever i skolan i Norge? Andra elever stannade upp och läste budskapet men de samlades inte i grupper för att prata om saken. Året var 1967 och den norska skolan hade gott om regler. Överträdelser ingrep man myndigt in mot. Väggtidningen var ett brott och lärarkollegiet inkallades. Någon försvarade handlingen men rektorn fick som han ville och de skyldiga eleverna stängdes av från skolan i tre dagar.

Den första reaktionen var för de utstötta att söka sig till Försöksgymnasiet inne i Oslo men där tog skolledningen inte emot dem. En av de radikala försöksgymnasisterna förklarade vikten att vara där folket var och inte klumpa ihop sig på en småborgerlig ö för inbördes beundran isolerad från massorna. ”Hvorfor i helvete gikk han der sjøl da?” undrade de utestängda eleverna och drog sig tillbaka till förorten.
Tillbaka igen kröntes aktionen med en seger. Det som tidigare varit förbjudet blev nu tillåtet. Väggtidningarna kunde hängas upp på anvisad plats efter att ha fått godkänd stämpel på kontoret. Ett frirum för diskussion hade erövrats oavhängigt från tidningar och organisationer och de som kontrollerade dem.
Många började vid denna tid ta ett första lite steg med en moralisk upprördhet som grund. Medan motivet var moraliskt fick handlingen konsekvenser. Reaktionerna ledde till fortsatta handlingar. Ungdomar började hitta varandra och utan att det var meningen från början började ett nätverk växa fram. Ett ungdomsuppror började ta form mot en kapitalistiskt marknadsekonomi styrd av fack, näringsliv och regering i samförstånd. En protest mot det bestående samhällets centrala värden, materiell tillväxt och individuell karriär.
I Bryn-Hellerup, Manglerud, Tveita och Grorud och andra platser i Oslo och runtom i landet, på högskolor och universitet, genomfördes elevstrejker och demonstrationer 1967-1969.⁶⁴⁶
Ledande krafter inom Arbeiderpartiet som dess mångåriga partisekretare Hakon Lie stod helt på USA:s sida. Han åkte i hemlighet för övriga partiledningen till Sydvietnam för att förbereda en politisk propagandaoffensiv mot FNL och kommunismen.⁶⁴⁷
En nyckelgrupp för den norska demokratin var det dominerande socialdemokratiska partiets ungdomsförbund AUF. Radikaliseringen av ungdomen skapade stora problem. Strax efter kriget låg medlemstalet i AUF på över 50.000. 1964 var man nere i 8.000.⁶⁴⁸ Antalet lokalavdelningar fortsatte att minska dratsiskt under hela 1960-talet. AUF kom i kläm mellan moderpartiet som nedtonade socialistisk ideologi och höll fast vid lojaliteten med USA. Konflikternledde fram till ett beslut på AUFs landsmöte 1967 att AUF bara kunde stödja medlemskap i NATO på vissa bestämda betingelser. Nyåret 1968 splittrades styrelsen när fyra ledamöter ställde sig bakom uppropet ”Kampanjen Norge ut av NATO” och sedan fråntogs tiullåtelsen att representera AUF utåt av styrelsemajoriteten.
När striden stod som hetast inom AUF stals ett brev från AUF ordförandens skrivbord som bara ordföranden och sekreteraren kände till och ingen annan i den demokratiskt valda styrelsen. Innehållet publicerades i pressen och avslöjade att internationella socialdemokratiska ungdomsinternationalen IUSYs generalsekretare i hemlighet fortsatte försöka få bidrag från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA vilket han i förtroende meddelat AUFs ledare. Detta efter att IUSY beslutat 1967 att inte ta emot sådana bidrag efter att det kommit fram att CIA finansierat det internationella socialdemokratiska ungdomsarbetet under många år.⁶⁴⁹ Det som ledde till skarp kritik var främst att brevet blivit stulet. Den medlem i AUF som tog på sig stölden påstods dölja att den egentligen skyldige var en av de ledande inom oppositionen i ungdomsförbundet. Det allvarligaste tycktes vara det sätt sanningen kom ut på, inte sakinnehållet. Den socialdemokratiska lojaliteten mot organisationens ledare var viktigare än allt annat som i ett totalitärt samhälle. Att en maktelit bakom ryggen på demokratiska beslut och valda ledningar sökte fortsätta en nära koppling till CIA var inte det som bekymrade, utan illojaliteten bland dem som avslöjat sanningen och demokratiserat rörelsen.

32. nordisk demokratisering

summering..

En början till samlad alternativrörelse

33. Direkt demokratisk aktion 1968

Den rörelse som mest tydligt markerade en bred syn på direktdemokrati och folkligt deltagande blev också den rörelse som bar fram begreppet alternativrörelse. ”Hejda teknokratin”, ”En vansinnig naturskövling” och ”Rädda Bökeberg från buller” stod det på plakaten i Lund som bars fram av 150 demonstranter lördagen 11 maj 1968. Fältbiologen Göran Bengtsson höjde en stor dödsannons i luften med ett svart kors och texten 29/3 68 svensk(s) miljövård - Asfalteringen sker i stillhet. Man krävde att en ny förutsättningslös utredning skulle göras. Fältbiologerna ordnade en riksomfattande aktion på 20 platser i Sverige mot planerna på en storflygplats i Sturup mitt i ett naturområde med mycket flyttfågel, dovhjortar och en by som skulle utplånas.
Beslutet som redan var taget hade föregåtts av omfattande kritik från naturvårdshåll och det skulle inte minska. Tvärtom. I Skånes fältbiologers tidning Hör nu du 2 1968 skriver Bengtsson:
”Regeringsbeslutet att förlägga ett flygfält till Sturup är ett fruktansvärt svek mot miljövårdssträvandena i Sverige. Efter två och ett halvt års kvalificerat mygel av ’småpåvar’ i Malmö och luftfartsverket har destruktionsstämpeln satts på ett enastående naturkomplex. Kortsiktiga, egoistiska ekonomiska och kommunalpolitiska intressen triumferar över långsiktiga expertanalyser. Beslutet har inte ens föregåtts av någon utredning – luftfartsverkets promemoria är en ynklig torftig och på vissa punkter direkt missvisande redovisning av två till sin karaktär identiska alternativ., som inte givit utrymme för någon förutsättningslös utredning. Frågan om en flygplats i Skåne är ett skolexempel på hur samhällsplanering inte får fungera.” Striden om Sturup skulle bli en växande direktdemokratisk rörelse som gick från ord till handling mot vad man uppfattade som maktfullkomliga politiker omhuldade av stora tidningar som var ”mumifierade, främmande för varje kritisk granskning av samhället” där miljövård ”var insvept i tiosidiga bilagor om statusbilagor, leksaksbilar och industriprojekt som utgör en genväg till det fullkomliga samhället.”.⁶⁵⁰
I Köpenhamn förbereds en mer direkt aktion några dagar efter miljödemonstrationerna runtom i Sverige. Det är den 15 maj och en attack planeras mot det sätt som det etablerade samhället hindrar barns fria lek och firar Barnens dag planeras:
”22.00: Fyra trappor upp, alldeles under taket: stämningen är lugn. Telefonen ringer med jämna mellanrum och en ständig ström av människor genom dörren, som lika snabbt försvinner efter att ha fått några upplysningar. Allt tycks fungera. Vore det inte för den kompakta stämningen i våningen, skulle man inte ana vilken enorm aktion som räknas ner.

24.00 Klockspelet i kyrkan ringer genom det öppna fönstret, flyger högt över gården, smeker vildvinet. För en halvtimme sedan fick vi höra att Politikken har en tvåspaltare på första sidan: ’Pedagoger besätter lekplatser’. Under nattens lopp lämnas adresser på alla dom tio lekplatser där aktionen ska äga rum ut till tidningsredaktionerna. Två aktivister som saknas i en av förorterna har ersatts. Det återstår drygt fyra timmar.

((En polisbil snurrar runt en tom asfaltgård med sandhög i norra delen av stan.)) …

16 maj, 2.00: En sista kopp kaffe innan vi sover. Kommer allt att fungera? Ska tidningarna missuppfatta som vanligt? Kommer folk förstå att försöka missförstå även denna gång? Jag ligger på några skumgummibitar med kläderna på och är nästan inte trött. Katten river med klorna i skumgummit. )))…

4.30: Telefonen ringer. Dom första har startat. Våningen sover vidare tills tidningarna börjar ringa, medan vi tre från Sverige sväljer en slurk kaffe i köket. Det är nästan ljust. Duvorna kuttrar i taknåcken.

5.00: Ryesgade ligger tio minuter bort. Kokerskor, städerskor, kypare cyklar iväg till arbetet. Vid Ryesgade lyser planket till lekplatsen glatt. På mindre än en halvtimme har närmare 40kvm plank målats av ett trettiotal aktivister. Gatan har inte riktigt vaknat. Dom skabbiga husen lyser grå. Trettio långhåriga, korthåriga, glada, varma och unga människor, klockan fem en duggande köpenhamnsmorgon: det är så vackert! Färgen växer som blommor runt kring den igår så ledsamma asfaltgården. En vänlig vardagsros slår ut mitt i slumkvarteret.

6.00: Journalisterna och polisen dyker upp samtidigt. Konstapeln är vänlig. Ser något förbryllad ut när han får höra att samma sak händer på flera andra ställen, men accepterar och tar ett namn, att använda om det blir anmälan.

7.00: Vi målar vidare. Bräderna kommer: ett helt lastbilsflak; och spik, hammare och ett dussin uttjänta barnvagnsstommar. Ett tjogtal gamla bildäck ligger redan och väntar på barnen. Det värsta jobbet är gjort. Två flickor börjar dela ut flygblad till en vaknande gatan. ’ERA BARN BEHÖVER FLERA OCH BÄTTRE LEKPLATSER! – VET NI ATT 4% AV INTÄKTERNA FRÅN BARENS DAG GÅR TILL DAGHEM, MEN INGET TILL LEKPLATSER; 50% GÅR TILL ADMINISTRATION OCH TOMBOLAVINSTER!*, står det bland annat på flygbladet.

8.00: Det är ett gripande skådespel på gatan! Där kommer människor cyklandes och bildandes till arbetet som vanligt och vill inte riktigt tro sina ögon när dom ser lekplatsen på Ryesgade. Leenden spricker fram. Ögon glittrar. En sprängarbas på moped som bor i huset blir stående utanför sin port. Den ljusa skyddshjälmen hämtar andan en hel evighet, sen kommer han över och pratar med oss, nickar och instämmer.

9.00: Ett demonstrationståg med lyckliga barn går en sväng i kvarteret med en säckpipeblåsande aktivist i spetsen. En grönsakshandlare delar ut morötter till alla och demonstrationståget fylls av morotsätande barn och ungdomar. Barnen har snabbt fattat galoppen. ’Vi vill leka som vi vill’, står det på plakaten som de själva gjort. I en blink har de skrivit ’provo’ och ’fred, inte krig’ på planken. Idyll. Lycka.

11.00: Så bra går det inte överallt. På ett håll har 15 aktivister anhållits för nedsmutsande av allmän lekplats. På Amager har tre kommunalarbetare skickats ut för att röja. Dom ser inte glada ut. Barn och föräldrar går i protesttåg till Rådhusplatsen.

12.00: När traktorn med arbetarna försöker komma in på lekplat6sen, har ungarna byggt barrikader. Ett fyrtiotal uppretade barn vägrar lämna ifrån sig det dom fått. Flera kojor har redan byggts och på den högsta hissas en egenhändigt målad dansk flagga. ’Lorteland’, skriker barn i talkör. ’Lorteland1 Ut med uppsyningsmannen! Ned med de stora!’ Mängder av ursinnigt målade, felstavade plakat. – Traktorn drar sej tillbaka.

14.00: Barn och aktivister intervjuade i lunchekot. Stadsträdgårdsmästaren lovar en permanent mygglekplats på Amager och striden tycks vunnen sen traktorn slagits tillbaka för tredje gången. På åtta ställen i Köpenhamn vajar barnens glada färger. Idyll ännu ett halvt dygn.

17 maj, 6.00: PÅ Ryesgade har några barn reda hunnit bygga barrikad, men traktorn vinner.

12.00: På Amager har barnen föredragit att bränne leksakerna, hellre än att låta dom tas ifrån dom.

18.00: Stadsträdgårdsmästaren har återtagit sitt löfte: det blir ingen permanent bygglekplats. Samtliga återta lekplatser är nu rensade och Köpenhamns barn har fått sej en första lektion i frihet. Samhället ville inte ens ha när det fick.”⁶⁵¹
I Stockholm inspirerades man av händelserna i Danmark och startade en liknande utveckling som också spred sig till resten av landet. En lekplats som tillfälligt satts upp under sommaren i Vasaparken i Stockholm skulle rivas vilket möttes av ockupation från gruppen Aktion samtal och lokalbefolkning i september 1968.⁶⁵² Samtidigt började murar på innergårdar i stadskvarteren rivas av hyresgästerna. Det bidrog till uppmärksamhet kring vardagslivet och utvidgning av demokratin. Något som kallades byalag inspirerat av tusen år gamla direktdemokratiska former började växa fram i olika stadsdelar bland en befolkning där många nyligen kommit inflyttande från landsorten.⁶⁵³ Byalagen började sedan också sprida sig på landsbygden.⁶⁵⁴ Den nya byalagsrörelsen kom till för att tillvarata gemensamma intresset hos invånarna, både genom inspirera till direkt samverkan mellan grannar och för att agera politiskt gentemot politiker.
Aktionerna vidgades. I slutet av 1968 väckte en kommersiell tonårsmässa protester.⁶⁵⁵ Den möttes av vänster och andra anti-kommersiella aktivister med så omfattande alternativa icke-kommersiella aktiviteter och kritik att den tvingades stänga. Till jul ordnades Alternativ jul på sju platser i Stockholm för hemlösa som kritik mot både social utslagning och politisk kritik av samhället.⁶⁵⁶
Uppgörelsen med kommersialiseringen av vardagslivet trängde också in i äldre livsstilsrörelser. David Kopp, aktiv i Hälsofrämjandet, gav 1968 ut skriften Varför stopp för linje grön?. Här kritiserade han att hälsokoströrelsens ursprungliga mål som de formulerats av Are Waerland förvanskats. Istället för att verka för sund mat och livsstil för hela befolkningen hade de kommersiella hälsokostbutikerna och deras intresse av en lönsam marknad för specialprodukter blivit dominerande. Det framväxande starka intresset för miljön som borde ha passat hälsokoströrelsen att vara en pådrivande kraft för hade man missat och även att sprida hälsokosten i hela samhället utanför specialbutikerna.
Den nya framväxande rörelsens mest aktivistiska gren fick samlingsnamnet alternativrörelsen i Stockholm. 1969 organiserades den i dels Alternativ stad som verkade samlande för byalagsrörelsen i Stockholm, dels Aktion samtal ombildat till Arkiv samtal där Danmark var en av de stora inspirationskällorna.⁶⁵⁷ Den danske marxistiske pedagogen Arne Sjölund betonade att ”[d]et överordnade målet – den revolutionära omformningen av samhället – måste sättas i samband med den dagliga verksamheten. Den gemenskap, som man försöker skapa genom en förändring av samhället, måste också finnas i det vardagliga som ett bidrag till ’förändringen av förändraren som skall förändra samhället’.”⁶⁵⁸ Arkiv samtal organiserade erfarenhetsutbyte mellan byalagen i hela landet. Alternativ stad bedrev aktivt arbete både i frågor om utvecklingen av centrala Stockholm och hela regionen. Verksamheten styrdes genom stormötesdemokrati och arbetsgrupper för aktiva. Samma stormötesmodell är fortfarande idag i bruk på 2000-talet i en rörelse med ca. 350 medlemmar varav knappt en tiondel är aktiva.⁶⁵⁹
Men det var i Småland som alternativrörelsen fick sitt mest fullödiga utryck genom förening av kamp för global rättvisa, ett nytt sätt att leva och förändring av det samhälle man levde i. Det var lumpsamlarkollektivet i Emmaus-Björkå som sökte nya vägar. Klädinsamlingen gick allt bättre. 1968 kunde antalet ton som skickades iväg nästan fördubblas från 97 ton året innan till 185 ton varav närmare hälften gick till Indien och resten till Grekland, Jordanien, Tanzania, Gaza, Etiopien, Algeriet och Biafra.

Emmaus Björkå snickeri

Men Emmaus-Björkå sökte inta bara skapa alternativ till avfolkningspolitiken och ett nytt sätt att leva. Man gick också in för att demokratisera den internationella Emmausrörelsen.
(Mer om alternativ i Björkå tillförs)
Norge följde Danmark och Sverige i spåren. 1969 organiseras på Vaterland i Oslo ungdomsutställningen ”Et sted å være” som ett alternativ till den planerade modemässan ”Teenage Fair”. Det stora motståndet mot mässan gjorde att deltagarna drog sig ur vilket gjorde att den aldrig blev av. I första majtåget gick ungdomen från Et sted å være aksjonen bakom parollen ”Vaterland åt folket” och fortsatte till ett hus på Karl XII gate för att ockupera det men stoppades av polisen.⁶⁶⁰
n
I Köpenhamn utvecklas också en omfattande direktdemokratisk rörelse men kring mer begränsade intressen. I Sverige hade socialdemokratin varit pådrivande bakom beslutet om ett program för att bygga 1 miljon nya bostäder för att lösa bostadsbristen, i Danmark hade det inte skett och bostadsbristen var stor i hela landet. Sofiegade som ockuperats 1965 blir under de följande åren ett centrum för folkfester, teateroch många boende. Republikken Sofiegården utropas med 250 invånare och tull vid ingången.⁶⁶¹

I början av 1969 kommer den avgörande händelsen som gör husockupantrörelsen politisk. På den första kvinnliga borgmästaren i Köpenhamn, Edel Sauntes order förbereder polisen stormning efter att en borgmästare vägrat varje förhandlingslösning. 27 februari väntas anfallet ske klockan 8.00 för att kasta ut de mångåriga ockupanterna och iståndsättarna. Redan en halvtimme före den tid som ryktet utsatt kommer 115 poliser och 15 anställda i säkerhetstjänstbolaget Falck i ett våldsamt angrepp med bulldozer och grovkøller (?) och river alla hindrande barrikader och går lös på hus som inte är med säkerhet tömda på folk och river dem til marken. 7 invånare och 100 sympatisörer befinner sig på plats varav 46 grips av polis⁶⁶². Stormningen leder till många protester och en ny rörelse föds, slumstormerbevægelsen. I ett manifest skräds inte på orden:
Vi beboere og venner av Sofiegården FORAGTER det danske samfund for ikke at have løst sit boligproblem …
VI foragter jeres arkitekte, der bygger betonklodser ingen kan holde ud at bo i
Vi i Sofiegården har blivit vrede på jer, fordi I med knipler og Falck ødelagde noget vi kunne li og troede på. – I udviste en brutalitet overfor os – en brutalitet vi kunde havde troet fandtes længere vestpå ...
I maste 2 af vore huse – Huse vi havde malet og pyntet. – Henrik der boede på toppen havde selv lagt tag på det ene./..
VI foragter det socialdemokrati, der glemte ordet solidaritet i 30’erne, og blev bange, da de hørte det idag
VI er skuffede over at se, at arbejdere fra Jord- og betonarbejdernes Forbund og Chaufførernes Forbund i dagevis arbejdede under politiets beskyttelse i denne beskidtne sag/…
TAK til de 8 kommunalarbejdere, der nedlagde arbejdet i protest. Det var rart at se, at ikke alle i fagbevægelsen har glemt ordet solidaritet.⁶⁶³
På kort tid blir många hus ockuperade av slumstormarna och möts med sympati från stora delar av befolkningen trötta på bostadsspekulanterna som låter tomma hus stå och förfalla och bristen på lägenheter för ungdomar. Kollektiven blir också alltfler. Vid slutet av 1960-talet räknar man med 100 stycken, en annan beräkning räknar med 700 kollektiv i hela landet 1971⁶⁶⁴ och 1.000 1972⁶⁶⁵.