En av Nordens stora folkrörelser är alternativrörelsen. Den går ibland under olika namn som græsrodsbevægelsene I Danmark, bland andra kallas den nya sociala rörelser eller nya folkrörelser

42. Alternativrörelsens kunskapssökande under pionjärepoken

Den nya alternativrörelsen förhåller sig på olika sätt till kunskapssökandet i de olika länderna. I Norge är freds- och miljörörelsens utveckling tätt knuten till akademiska miljöer. Folkereisning mot krig startar också tidningen Pax 1962 som blev början till bokförlaget Pax i början av 1960-talet, ett förlag som fyllde en viktig roll också för hela vänstern, kvinnorörelsen och miljörörelsen med en betydande bokutgivning och länge ledande när det gäller pocketböcker. 1964 startar Pax en gemensam nordisk utgivning av häften kallade Nordisk Fredsdebatt tillsammans med Svenska freds och skiljedomsföreningen. Ett ganska stort antal småhäften gavs ut, bl.a. ett om Amnesty 1965.⁷⁴⁷ Men utgivningen av serien ger dåligt ekonomiskt resultat och försök till samnordisk förlagsverksamhet får man ge upp.
Tvärvetenskapliga fredsforskningsinstitutet PRIO startas också i Oslo redan 1959 av Johan Galtung och för en linje oavhängigt till staten.⁷⁴⁸ Man deltar i den framväxande framtidsforskningen och det första internationella mötet för framtidsstudier hålls i Oslo 1967.⁷⁴⁹ Forskningen demokratiseras genom lika lön för alla anställda och att beslut tas på gemensamma stormöten. Norska miljörörelsen växer också fram i tät samverkan med en ekologisk filosofi som diskuteras både på universitetet och på småbrukargårdar.⁷⁵⁰ Kunskapssökande blir snabbt en väl etablerad del av nationens intellektuella liv och inte minst vetenskapen genom personer som Sigmund Kvaløy, Ottar Brox och Arne Naess och bland småbrukare genom personer som Arne Vinje. Den ekologiska filosofin, delvis socialantropologin och fredsforskningen fungerar som sammanbindande samhällsteorier för alternativrörelsen samtidigt som det finns många överbryggningar till andra teorier och ideologier i samhället.
I Finland är utvecklingen likartad på ett sätt med den i Norge. De hundras kommitté får starkt genomslag i universitetsstäderna och lyckas snabbt etablera sig som erkänd motexpertis i freds- och utrikespolitiska frågor.⁷⁵¹ Kommitténs val att satsa på utredning snarare än marscherande på gatorna gjorde att medlemmarna blev starka i sektorsforskning och parlamentarisk påverkan. 1970 kunde ett fredsforskningsinstitut starta med mycket starka kontakter med fredsrörelsen.⁷⁵² Kommittén startade tidningen Ydin 1966 och fick en ledande ställning. Till slut prenumerade hälften av riksdagsledamöterna på tidningen.⁷⁵³ Den stora ämnesbredd i alternativrörelsens kunskapssökandet som fanns i Norge saknades dock i Finland.
I Sverige är det betydligt svårare att etablera resurser för eget kunskapssökande samtidigt som det etablerade samhället snabbt möter de nya rörelserna med omfattande forskningsprogram och offentlig debatt.⁷⁵⁴ Sverige får också ett fredsforskningsinstitut, SIPRI, som dock ligger mycket närmare det regeringsbärande partiet och inte fungerar på samma sätt som det norska och finska som en förnyare av kunskapssökandet för alternativrörelsen.⁷⁵⁵ En omfattande miljöforskning kommer snabbt igång men den sektoriseras och blir på samma sätt till föga hjälp för alternativrörelsen.⁷⁵⁶ Samtidigt som forskningen är starkt sektoriserad binder den etablerade bokutgivningen samman frågorna. Plundring, svält förgiftning heter en av de mest spridda miljöböckerna publicerad 1967.⁷⁵⁷ Den är skriven av socialdemokraten Hans Palmstierna och efterfrågar en bättre utvecklings- och miljöpolitik men utan att ifrågasätta i grunden den rådande samhällsmodellen. Istället för att bli etablerat i det nationella intellektuella livet via vetenskapen som i Norge och Finland blir alternativrörelsens frågor ofta mer framburna av enskilda författare, ibland med direkt förankring i folkrörelserna. Arbetarförfattaren Fogelström som blir ordförande för SFSF 1963-1977 ger ut boken I stället för atombomb tillsammans med reservofficeren Roland Morell 1958. Eva Moberg skriver om kvinnofrågan och får gensvar. Författaren Sven Lindqvist går till storms mot kommersialismen vid samma tid i boken Reklamen är livsfarlig och skriver senare flera rapportböcker från tredje världen och är fortfarande aktiv skribent i kamp för ekonomisk rättvisa och mot rasism. Jan Myrdal tar upp de intellektuellas ansvar och Göran Palm ”indoktrineringen av Sverige”. Trubadurer som Fred Åkerström, Cornelis Vreeswijk och Evert Taube ställer sig på alternativrörelsens sida tillsammans med Tage Danielsson, Hans Alfredsson och många andra som tillsammans skapar poesi och bilder av att något annat är möjligt på denna vår änglamark.
Alternativrörelsens sökande efter kunskap kunde dock inte få något institutionellt stöd och fick istället ske på eget initiativ. För de unga teosoferna leder detta till alltmer omfattande initiativ för att diskutera vetenskapens framtid. De får kontakt med många av tidens ledande vetenskapsmän och framtidsforskare i väst och i öst inom Pugwash och andra liknande internationella organisationer.⁷⁵⁸ De blir centrala ungdomsaktörer i Nobelstiftelsens försök att med hjälp av konferenser med många nobelpristagare starta ett Världsuniversitet. De organiserar också en internationell konferens i London 1970,”Threats and Promises of Science”. Deras erfarenhet blir att forskarna inte är intresserade av samhällsförändring och miljöaktivism. De unga teosofernas internationella initiativ får därför främst två resultat. Det ena är ett center för alternativ teknologi i Wales, det andra är att ta initiativ till alternativa aktiviteter vid FN-konferensen om miljö i Stockholm 1972. I denna verksamhet dras också andra in med bakgrund i FNL-rörelsen som Björn Eriksson. Han arbetar också med internationella kontakter på Ingenjörsvetenskapsakademin och är sekreterare för Sällskapet riksdagsmän och forskare. Internationellt deltar han på Pugwash-möte i Chicago 1969 och verkar där för uttalande mot närförläggning av kärnkraftverk.⁷⁵⁹ Sverige kännetecknas alltså av en stor mottaglighet hos etablerade institutioner för nya frågor men samtidigt att frågorna sorteras in efter etablerade mallar. Svenska aktivister dras också tidigt in i internationella vetenskapliga sammanhang men kan inte som norrmännen bygga upp institutioner som står alternativrörelsen nära för detta. Det sker också en betydligt skarpare brytning mellan en alternativrörelse som inte ställde ekonomiska motsättningar i centrum och vänstern.
Alternativrörelsen lyckas inte skapa sig några övergripande teorier eller ideologi och vänstern tar istället över nästan helt som dominerande ideologi för systemkritiska rörelser. Det sker i så hög grad att historien ofta skrivs om. Mycket av vad som här skrivs om alternativrörelsen framväxt under 1960-talet i Sverige har aldrig överhuvudtaget publicerats i litteraturen förut eller har sorterats bort med tiden.⁷⁶⁰ Genombrottet för massaktioner mot resursslöseriet beskrivs ofta som resultatet av influenser från FNL-rörelsen på miljörörelsen som ledde till Fältbiologernas engångsglasaktion 1972.⁷⁶¹ Att den första massaktionen mot engångsglas gjordes redan 1966 av samma grupperingar med rötter i världsmedborgarrörelse, teosofi och anarkism som samtidigt var pådrivande i de gatukamper som FNL-rörelsen började genomföra är borta.⁷⁶² Att den första massolidaritetsaktionen på skolorna inte alls har någon bakgrund i vänstern eller ens att den funnits är helt utraderat ur varje historieskrivning. Men också den del av vänstern som stod alternativör4lsen närmast, anarkismen och syndikalismen är i hög grad borta ut vänsterns historieskrivning. Övriga vänsterns bidrag till framväxten av nya sociala rörelser och deras olika utbrytningar och konflikter med varandra tas ofta upp ingående medan anarkisternas och syndikalisternas bidrag som ofta kom tidigt och hade på flera punkter avgörande inverkan ideologiskt och inte minst praktiskt osynliggörs.
I Danmark finns en betydligt större mottaglighet för direkt samverkan mellan alternativrörelse, massmedia, folkbildning och universiteten. Noah fick en egen spalt i dagstidningen Politiken⁷⁶³ och dagstidningen Information fungerade i hög grad som en gemensam offentlighet för olika delar av alternativrörelsen. Rödströmpebevægelsen fick på samma sätt fast plats i veckotidningen Politisk Revy.⁷⁶⁴ Försök att starta fredsforskning görs också men når inte så långt i Danmark.
Alternativrörelsen fick också hjälp av den förhållandevis demokratiska pedagogiken i Danmark. När studentrörelsen växte fram möttes den av viss mottaglighet för krav på demokratisering av universitetet och därmed också stor öppenhet för att ta upp nya samhällsfrågor. Den i andra länder täta kopplingen i undervisningsreformerna där ökad demokratisering infördes samtidigt med ökad styrning efter näringslivets behov skedde i Danmark med en fördröjning.⁷⁶⁵ Den danska öppningen skapade stor tillförsikt hos studenterna som också ledde till frihet i demokratisering av vardagslivet i övrigt med experimenterande med boformer och att bryta familjens isolering på olika sätt och skapa offentlighet kring privatlivets problem. Även arbetslivets problem gjordes till offentlig debatt genom att studenter sökte sig till arbetsplatser för att söka samarbete kring sådant som kunde vara av gemensamt intresse. Två studenter tog initiativet och fick hjälp av studiesekreteraren John Mølgård i Lager og Handel som förmedlade kontakter och höll tal på det första mötet om vikten av att bryta ner skillnaden mellan arbetare och studenter.⁷⁶⁶ Till en början trodde arbetarna att studenterna skulle komma med kunskap och studenterna trodde att det skulle komma igång ett kollektivt samarbete. Så smått började det hända något. En del rapporter började ges ut om arbetsplatser som Tulip-rapporten från ett slakteri i Vejle⁷⁶⁷ och piratkopiering av Sara Lidmans bok Gruva om arbetsmiljön i Kiruna som förlaget Gyldendahl tog 46 kronor för och som i kopierat skick såldes i 3.000 exemplar för 3 kronor.⁷⁶⁸
Det fanns heller inget stort etablerat kommunistparti som styrde in banorna mot partipolitik. Istället fanns Venstresocialisterne på folketinget som 1967 brutit sig ur Socialistisk Folkeparti, ett parti som i sin tur brutit sig loss ur Kommunistpartiet redan på 1950-talet. Venstresocialisterne var för nya för att leda studentrörelsen som under en tid kunde utveckla sig förhållandevis fritt från påverkan av etablerade institutioner men ändå ha en kanal till folketinget.⁷⁶⁹ Kunskapssökandet på universiteten kopplat till folkbildningstraditionen kunde på så sätt bli rätt nära kopplad till alternativ praktik på olika områden. Detta på ett helt annat sätt än i Sverige eller Norge där det varken fanns motsvarande praktik i samma omfattning men heller inte samma demokratisering av pedagogiken. Men den danska stora friheten på universiteten ledde också till en viss tröghet när det gällde att ta upp nya frågor som diskuterades i samhället vilket blev särskilt tydligt när det gäller miljöfrågan.⁷⁷⁰ Öppenheten på universiteten och i delar av massmedia bidrog också till ett mindre intresse av att bygga egna oberoende organisationer som kunde främja ett självständigt lekmannabaserat kunskapssökande. Kunskapsintressen professionaliserades och styrdes därmed in i konkurrensmönster istället för i folkrörelsers demokratisering av kunskap.
Men det finns också likheter mellan de nordiska ländernas kunskapssökande under denna pionjärepok. En är hur Luonto-Littoo, Fältbiologerna och Natur og Ungdom i Norge och Danmark blev pionjärer i att popularisera naturvården i en internationell utveckling av föreningar med skolungdomar. Exkursioner och sommarläger ordnades som gav deltagarna en ”trevande, informell undervisning i ’miljövetenskap’. … Amatörvetenskapen kom att uppleva något av en renässans, inledde en ny tillvaro, och en mera utbredd och allmänt omfattad form för miljöintresse började göra sig gällande.”⁷⁷¹
En annan likhet som kom i slutet av 1960-talet är att det i alla nordiska länder växer fram lekmannabaserade kunskapscentra som under en period utvecklar intensiv diskussion och produktion av kritisk samhällslitteratur. Den främsta kraftkällan är under de år när det är som mest motsättningar inom solidaritetsrörelsen i slutet av 1960-talet. En mängd splittringar uppstår men mitt i detta får självständigt organiserade folkbildningsinitiativ som söker sprida kunskap en roll för att påverka samhället i stort på ett annorlunda och delvis bredare sätt än politiskt handlingsinriktade organisationer. Man kan fråga sig på vilket sätt denna självständiga folkbildningsverksamhet kan ses som handlingsinriktad lekmannaverksamhet. Det ligger både i den oftast informella men ändå starka förbindelsen med nya utåtriktade folkrörelser men också i att förutsättningen för att dessa kunskapsinitiativ skulle få brett genomslag var omfattande frivilligt arbete, ofta i många år utan ersättning alls eller med mycket låga löner. Inte sällan var det den egna tryckpressen, ibland stencilapparaten, som var den mest tyngande och samtidigt viktigaste delen av att få en fungerande verksamhet där man hade råd att producera både större upplagor och småserier till små kostnader. Inte sällan var den som skötte tryckutrustningen den ende avlönade personen i en rörelse och blev smått legendarisk. Så var det i svenska FNL-rörelsen där allt organisationsarbete och produktion av Vietnambulletinen i upp till 60.000 i upplaga skedde oavlönat förutom tryckaren som sägs ha bott vid tryckpressen på kontoret.⁷⁷² I Finland var det Tricont som blev det samlande dynamiska kunskapscentret med kontorslokaler i centrala Helsingfors där Demoprint satte upp en offsetpress i källaren som gav service åt alla möjliga radikala grupper.⁷⁷³ I Danmark blir samlingspunkten för de radikala grupperna ett hus i Köpenhamn med kontor för den radikala Vietnamrörelsen och förlaget Demos.⁷⁷⁴ I Sverige bildades det medlemstyrda Ordfront som ett av de nya förlagen i nära kontakt med framväxande antiimperialistiska rörelsen.⁷⁷⁵ En demokratisering av kunskapssökandet började växa fram. I Norge fanns redan det väl etablerade Pax forlag som fyllde en central roll för de flesta nya folkrörelserna. Sverige spred sig dessutom de nya kunskapsinitiativen utanför universitetsstäderna. Ordfront flyttade till Småland och är än idag det kanske främsta exemplet i Norden på styrkan i 1960-talets demokratisering av folkbildning och kunskapsspridning. Ordfront magasin har den största upplagan i Sverige av alla tidskrifter i Sverige och saknar motsvarigheter i övriga Norden. Med en omfattande bokutgivning är den medlemstyrda föreningen central i Sveriges kulturliv och kan samla 4.000 åhörare till fördrag med Noam Chomsky och aktivt verka för demokratiska rättigheter efter EU-toppmötet i Göteborg eller organiseringen av sociala forum. I Sverige uppstår också alternativa kunskapscentra för erfarenhetsutbyte inom den delen av alternativrörelse som kinriktar sig på direktdemokrati och grannsamverkan med Arkiv samtal med början i Stockholm med förgreningar i hela landet, en verksamhet som 1974 flyttar till kollektivet Storsand i Smedjebackens kommun i Dalarna.⁷⁷⁶ Liknande tendenser finns i Norge där lokalsamhällestraditionen står starkt och de nationellt betydande ideologiska diskussionerna och kunskapsproduktionen lika gärna kan försiggå på Arne Vinjes småbruk i Vinje i det inre av Telemark eller alternativkollektivet på Karlsöy i Troms yttre skärgård i Nordnorge som i Oslo.⁷⁷⁷ I Danmark finns en del liknande initiativ om än inte lika starka med Årshus⁷⁷⁸ som en motvikt med stark folkrörelsesamverkan jämfört med Köpenhamn och lokal folkupplysingstradition runtom i landet men i Finland är dessa tendenser svagare.
Johan von Bonsdorff beskriver 30 år senare detta ”närmast febriga” lekmannaengagemang med intensivt sökande efter kunskap och skapande av kontakter i Tricont. Hans ord kan stå som en samlande beskrivning av den känsla som bar fram de nya initiativen:
”Även om telekommunikationer vid denna tid fortfarande var besvärligt hindrade det oss inte från att känna oss i lag med den världsvida rörelsen; vi kände att vi var i pakt med den globala tidsandan. Detta var sannerligen min mest passionerade tid i mitt aktivistliv.”⁷⁷⁹