En av Nordens stora folkrörelser är alternativrörelsen. Den går ibland under olika namn som græsrodsbevægelsene I Danmark, bland andra kallas den nya sociala rörelser eller nya folkrörelser

Antiauktoritär anda

Inom etablerade organisationer och nätverk uppstod också starka spänningar kring arbetsformerna. Mest tydligt kom den till uttryck inom det nya engagagemanget för u-länderna i konflikterna kring hur biståndet skulle organiseras i Sverige men också inom norska Arbeiderpartiet och danska kommunistpartiet. Det märktes på de nya partier som växte fram där betoningen var stark på att motverka auktoritär byråkrati. Det Socialistiska Folkeparti beskrivs av det vänligt sinnade PaxLeksikon som: ”en liberal, løs sammenslutning, med meningers frihet og mangfold, ingen ekslusjonsparagraf och rett til å danne fraksjoner. Det var samtidig trekk og skort på lojalitet overfor organisasjonen og på effektiviet i praktisk politikk.”

En ny anda började spira. Den gamla pacifismen hade främst inriktat sig på den individuella moralen och vikten att personligen ta ställning mot krig och önskan om fredsförhandlingar, en inriktning som fortsatte men mer målinriktat som i Amnestys kamp för samvetsfångar. Antiatomvapenrörelsen lämnade gradvis denna ideologi och fokuserade mer på vapen och i Sverige på vad som kan göras med de medel som friställs om militären avrustas vilket gav möjlighet till att ställa nya frågor om politik och samhällets organisering. Världsmedborgarrörelsen hade redan från början i Sverige sedan 1940-talet en mer politisk radikal linje.

Den nya andan hjälptes också fram av tidskrifter. I Finland blev Arvo Salo ny redaktör 1960 för studenttidningen Ylioppilaslehti i Helsingfors som tillsammans med dess svenskspråkiga motsvarighet Studentbladet banade väg för både diskussioner och krav kring Finlands plats i världen. Den traditionellt auktoritära och högerinriktade universitetsmiljön utmanades med nya kritiska tankar.³³² I Danmark startades vänstertidskriften Politisk Revy 1963 som snabbt fick en dominerande ställning.³³³ I Sverige hade Zenit startat redan 1958 av ungsyndikalister som senare förlorade inflytandet över tidskriften till nyvänstern och blev dess främsta organ i Sverige.³³⁴ En viktig roll spelade också Clarté startad 1921 i Sverige och Danmark och i Norge Orientering startad 1952. Men även kring fredsrörelsens olika organ och i Danmark tidningen Frit Danmark startade av de som aktivt deltog i motståndskampen mot tyskarna.³³⁵ Med dessa tidskrifters hjälp kunde den nya politiska rörelsen samla kunskap och ges ett uttryck. I den bredare offentligheten var man hjälpt av liberala strömningar i Sverige som vände sig mot konservativa traditioner³³⁶ och i Danmark av en kulturradikalism som hade en stark ställning.³³⁷

Direkt aktion och konflikt i miljörörelsen

En vilja att gå till direkt aktion märks också. Mest tydligt i Norge där en utländsk högerpolitikers kortege och en handelsutställning hindras eller stoppas helt. Danska trotskister smugglar vapendelar till den algeriska befrielserörelsen, svenska anarkister och syndikalister smugglar desertörer bort från det imperialistiska kriget i Algeriet eller finansierar bombattentat mot den fascistiska spanska regimen, socialdemokrater och borgerliga smugglar flyktingar från Östeuropa. Mest politisk märks den nya viljan till direkt aktion i protester mot fascism och rasism samt rakettransporter och försvarspropaganda. Men också genom firande av alternativ jul med hemlösa i Sverige och i Danmark med en första husockupation samt startande av det första boendekollektivet med aktivister.

I Sverige fick ett sakta uppblommande intresse för stadsmiljön ett mer traditionellt uttryck genom bildandet av föreningen Stadsmiljögruppen 1962 i Stockholm. 1963 börjar en konflikt i Trelleborg kring en golfbana. Det kom att bli en uppgörelse med det korporativa Sverige där topparna i etablerade folkrörelser och föreningar, näringslivet och politiken gjorde upp med varandra så att naturvärden skövlades och skattebetalarnas pengar subventionerade en golfklubb för rika. SkNF hade först begärt 1961 att strandängar skulle fridlysas som naturpark. 1962 kom ett förslag om att anlägga en golfbana i området. Utan att påverka de mest naturvärda kärr och rutmarkerna påstods det. Det gjorde att SkNF backade från sitt tidigare förslag och anpassade sin begäran om fridlysning till golfbanans behov. Golfklubben köpte området 1963 av tre markägare för att därefter sälja den vidare till kommunen till samma kostnad mot att man fick ett lån på 50.000 kronor som senare utökades med ytterligare 100.000 kronor. Roland Rittman, ordföranden för Fältbiologerna i Trelleborg som var fristående ungdomsorganisation till Naturskyddsföreningen ställde frågor om saken till Skånes naturskyddsförening. Kommunen och golfklubben stred sedan gemensamt för att förlägga golfbanan delvis på de känsligaste partiet i området som SkNF velat skydda. Statens naturvårdsnämnd avstyrkte dock kommunens ansökan. Motivet var både de ingrepp i naturen som skulle bli följden och att ”området skulle bli tillgängligt för en alltför liten krets nänniskor” om en golfbana skulle förläggas där. Rittman var motståndare till golfbanan i ett område där fältbiologerna kunde skåda häckande skärfläcka och hitta praktnejlikan och flera föreningar som skytteklubben hade nytta av. SkNF gick in för att rädda golfbanan samtidigt som man påstod sig vara enig med naturvårdsnämnden i princip. Man ansåg sig få betryggande garantier i ett avtal med Trelleborgs kommun och golfklubben som skulle säkra att de mest skyddsvärda naturområdet skulle skyddas. SkNF drog därför tillbaka även sin reviderade fridlysningsansökan. Det blir början till en spricka inom naturvårdsrörelsen och början till en maktkritisk miljörörelse.

Homosexuellas kamp

Även andra grupper som ställts utanför den allians som byggt upp den nordiska välfärdsmodellen gjorde sin röst hörd. Homosexuella hade som enda grupp förföljd av nazisterna och märkta med särskilda kännetecken i koncentrationslägren inte fått sina rättigheter erkända i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948. Samma år startade Forbundet av 48 i Danmark som sedan 1982 heter Landsforeningen for Bøsser & Lesbiske. 1954 startade förbundet utgivningen av världens äldsta homotidning, Panbladet. Hetsen mot de homosexuella var stor från polisens och pressens sida. En särskild avdelning grundades inom polisen för att hantera de homosexuellas lagbrott som bl.a. genomförde många förhör om onani på offentliga toaletter. I något som kallades pornografiaffären dömdes hundratals homosexuella till straff med i genomsnitt 6 månaders fängelse. 1961 antar folketinget ”den grimme lov” som kriminaliserar kunden i ett prostitionsförhållande till män under 21 år. Efter omfattande opinionsbildning avskaffar folketinget lagen 1965 och 1967 blir lagens bestämmelser om prostitution lika för heterosexuella och homosexuella.³³⁸

Större politiskt genomslag hade den nya rörelsen ännu inte fått. Efter provstoppsavtalet 1963 upphörde USA och Sovjets atmosfäriska spänningar av atombomber vilket varit protesternas främsta drivkraft. Samma år sade Frankrike nej till fortsatta förhandlingar om utvidgning av EG vilket tog motivet bort från det framväxande motståndet i Danmark och Norge. Den nordiska konferensen för kärnvapenfri zon i Norden som arrangerades i Stockholm av KMA, av fredskommittéerna och andra organisationer 1964 fick inget gensvar denna gång. Kampagnen mot Atomvåpen gjorde häften om den nordiska zontanken som användes i danska valrörelsen samma år men både danska och norska regeringen avvisade förslaget.³³⁹ Det krävdes nu betydligt mer ifrågasättande och vidare vyer för att skapa nytt folkrörelseengagemang.

Sverige både före och efter

En påtaglig skillnad fanns mellan Sverige och de övriga länderna. Det kan ses som att Sverige samtidigt ligger både före och efter i utvecklingen. Antiatomvapenrörelsen i Sverige ställer sig inte bara frågan hur rustnings- och försvarspolitiken ska ändras utan frågar sig också vad de militära resurserna kan användas till istället. Denna mer långtgående vision är färgad av en mer personligt uppfordrande pacifistisk fredsrörelse som av många upplevs utopisk eller reduceras av en paternalistisk vänster till ett förstadium till mer politiskt medveten kamp. Kim Salomon skriver i sin bok om FNL-rörelsen³⁴⁰ att kampanjen mot atomvapen kan ses som en övergång från tidigare pacifism till Vietnamaktivismen i slutet av 1960-talet. Salomon ser det påtagliga intresset för u-landsbistånd som började redan tidigt på 1950-talet i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som utslag av ett moraliskt ställningstagande. Så är säkert fallet men likafullt kan det också samtidigt vara en politiskt medveten strategi för samhällsförändring som går lika långt som Vietnamaktivismen senare gjorde men en annan väg. Kravet om att använda militärens resurser och uppmärksamma tredje världens behov är inte bara en moralisk uppmaning. Sverige får till skillnad från de övriga länderna redan tidigt på 1960-talet massorganisering i hela landet för insamling till Algeriet och bojkott av Sydafrika med pacifisterna och liberaler som i högsta grad pådrivande, ibland mer pådrivande än den vänster som anser sig mer politiskt medveten.

Norge intellektuellt före

Även Norge kan ses som föregångare. Här finns massdeltagande i radikala direkta aktioner samtidigt med en radikal brett förankrad intellektuell kraft och en organisatorisk bas för alternativrörelsen utanför de olika vänsterpartiernas dominans. Folkereisning mot krig samlade 2 000 medlemmar bakom personliga löften om att vägra värnplikten kombinerat med antimilitarism och bredare syn på fredsfrågan. Grundaren marinkaptenen Olaf Kullman hade etablerat traditionen av beredskap att leva som man lär och ha en systemkritisk ideologi redan i mellankrigstiden. När han krävde på ett antimilitaristiskt möte i Amsterdam 1932 att också officerare gjorde uppror mot krig och förtryck anklagade försvarsminister Quisling honom för landsförräderi. Kullman blev avskedad från det militära och vek sitt liv till kampen mot militarismen. Han for till Italien där han delade ut flygblad mot Mussolinis erövringskrig i Etiopien, greps av polisen och utvisades. Efter grundandet av FMK skrev Kullman 1939 ” … det er bare en eneste måte på hvilket rikfolkene verden runt kan oprettholde den urettferdige fordeling av materiell goder, oprettholde ’systemet’, nemlig ved å splitte småkårsfolkene. Og det tekniske middel for å opnå denne splittelse er nettop rustninger og krig.” ³⁴¹ Kullman dog senare i tyskarnas koncentrationsläger under kriget.

Kopplingen till den framväxande pionjärfredsforskningen var stark. I Oslo uppstod världens första moderna fredsforskningsinstitut 1959 under Johan Galtungs ledning. Galtung var också en ledande kraft för FMK när rörelsen vidgade sina arbetsområden i början av 1960-talet från 1950-talets mer snäva fokusering på information om alternativa försvarsformer, vapenvägran och nedrustning. Nu tillkom att ta intiativ till protester mot atomvapen, aktivt stöd till befrielserörelser och satsning på en fredskår med volontärer i tredje världen. Den Kullmanska systemkritiska traditionen väcktes åter till liv. 1962 startade FMK tidskiften Pax som snabbt utvecklades till en samlande publicistisk verksamhet i form av förlag. Pax forlag startat 1964 blev snabbt stora utgivare av samhällskritisk litteratur utan motsvarighet i övriga nordiska länder och med en dominerande ställning när det gällde utgivning av pocketböcker i Norge. Den radikala oppositionen brytning med socialdemokratin hade lett till en islossning. Antikommunismens grepp lossnade och ett uppbrott kunde ske från 1950-talets avideologisering.³⁴² Det var inte minst Pax framgångar var ett tecken på. Men medan den intellektuella verksamheten och de direkta aktionerna var imponerande var det sämre ställt med organiseringen av bredare och mer landsomfattande folkrörelsearbete. Pax Forlag blev också snart mer vänster än alternativ. Traditionen med en hög intellektuell nivå på alternativrörelsen tänkande bibehölls men det var svårare med folkrörelseorganiseringen. I Sverige och Danmark var uppslutningen större bakom de nya rörelserna.

I Finland bildas en miljö kring De Hundras kommitté. Nära stod Studenternas FN-förening, Suomen Opiskelijoiden YK-liike som bildades våren 1963, i första hand av socialdemokratiska studenter.³⁴³ Idén kom direkt från Sverige. Syftet var att stödja FN och stärka Finlands politik i världsorganisationen. Organisationen informerade inte bara om FN och dess kampanjer utan förde också fram Nord-Sydkonflikten i den finska debatten. En viss arbetsfördelnming skedde mellan Studenternas FN-förening och de Hundras kommitté. Medan FN-föreningen var faktainriktad och reformistisk och använde sig av etablerade kanaler för påverkan så väckte de Hundras kommitté mer intresse genom en mer idealistisk och radikala framtoning. Tillsammans bryter de två organisationerna mark både för en förnyelse av utrikespolitiken som utmanar en snävt realistisk neutral hållning till förmån för stabilitet och skakar samtidigt om det auktoritära Finland vars universitet, massmedia och kulturliv länge var starkt högerinriktat.

Uppslutningen var mycket mindre i de nya formerna för folkrörelser i Finland. Men de mycket små organisationer som uppstod hade mycket stor verkan i offentligheten och inom etablerade organisationer. I det högerklimat som rådde kunde också socialdemokratin bli en samlande radikal kraft för många i de nya organisationerna som red på framgångar både i opinionen och sedan i valet. Det fanns också möjligheter för ledningen i stora folkliga organisationer som arbetar- och bondepartier, facket och kyrkan att överbrygga politiska klyftor som i hela övriga västvärlden blockerade för fredsinitiativ och blocköverskridande politik som de nya folkrörelserna i hela världen eftersträvade. Det gjorde att Finland kunde bidra med mer unika politiska initiativ som öppnade för de nya folkrörelsernas blocköverskridande framväxande globalt med Världsungdomsfestivalen i Helsingfors 1962 som en utlösande händelse. Trots skarpa motsättningar mellan centerpartiet, socialdemokrater och kommunister, mellan pacifister och antiimperialister, kristna segregationsanhängare och antirasister kunde en representativ elit i hierarkiska gamla folkrörelser enas över ideologiska gränser med aktivister i nya små folkrörelser som gick till direkt aktion och konfrontation med det förhärskande konservativa och antikommunistiska klimatet.