Experthearing om barn med uppgivenhets syndrom, Socialstyrelsen den 21 juni 2005. De apatiska flyktingbarnen/barn med uppgivenhetssyndrom

Föräldrainducerat syndrom (Münchausen Syndrome by Proxy)

Diagnosen Münchausen Syndrome by Proxy introducerades av Meadow i en artikel i Lancet 1977 (Meadow 1977). Münchausensyndromet, då patienter medvetet eller omedvetet hittar på symtom av olika slag och på det sättet får läkare att genomföra både omfattande utredningar och behandlingar, var väl känt sedan tidigare. Meadow beskrev nu hur föräldrar med en särskild typ av psykiska problem i stället för att förebära egna sjukdomssymtom ”använde” sina barn genom att beskriva diverse symtom hos dem och ibland också fick barnen att agera som om de verkligen vore sjuka (termen ”by proxy” betyder ”genom ombud”).

Meadows artikel väckte starka reaktioner bland både läkare och allmänhet, och fortfarande pågår en livlig diskussion kring diagnosens berättigande och om vilka kriterier som egentligen ska vara uppfyllda. Hänvisningen till baron Münchausen har av många upplevts som stötande, och en oftare använd beteckning idag, åtminstone internationellt, är ”factitious disease (disorder) by proxy” (factitious betyder konstlad).
Diagnosen har oftast blivit använd i samband med diskussionen om barn som far illa. Meadows ursprungliga beskrivning handlade om föräldrar som inte aktivt skadade sina barn men som genom sitt agerande fick sjukvården att genomföra själva ”misshandeln” genom oändliga provtagningar och andra smärtsamma undersökningar. Också här skulle man kunna tala om ett invecklat ombudsförfarande: föräldrarna stod för regin, barnen fick bära symtomen och sjukvården stå för misshandeln!
Så småningom har det skett en glidning av innebörden i begreppet Münchausen Syndrome by Proxy, som också har kommit att användas då föräldrar aktivt skadat sina barn men gjort det på ett så försåtligt sätt att man länge uppfattat barnens symtom som sjukdomsutlösta. Ett exempel på det är studier där man genom smygfilmning av familjer som varit inlagda efter oklara incidenter med medvetslöshet hos barnet kunnat avslöja föräldrar som försökt kväva barnet med en kudde.

Det har också skett en glidning åt andra hållet. I klinisk vardagspraxis kan man idag ganska ofta höra beteckningen Münchausen Syndrome by Proxy användas då man uppfattar att föräldrar överdriver barnets symtom (fysiska eller psykiska) och på det sättet tilldelar barnet en sjukroll som det borde få slippa. Ett exempel kan vara barn med hög frånvaro från skolan, där föräldrarna skyller på sjukdomssymtom av olika slag men där inga tecken på sjukdom kan ses vid undersökningen. Den sjukdomsvinst föräldrarna här eftersträvar är kanske inte att få barnet undersökt av olika specialister utan att mer att få behålla barnet hemma som sällskap och eget vårdobjekt.

Sådana fall är väl kända för varje barnläkare och skolläkare, men det är olyckligt att begreppet Münchausen Syndrome by Proxy tunnats ut så som skett. Det har medfört att det med viss rätt hamnat i vanrykte. Den som gör en sökning på begreppet på någon av Internets sökmotorer finner mängder av artiklar där läkare och andra får klä skott för ”false accusations”. Det finns många vittnesmål om hur barn med t ex postencefalitiska trötthetstillstånd, genuina depressioner och till och med cancer först fått diagnosen Münchausen Syndrome by Proxy.
Föräldrainducerade sjukdomsbilder finns förvisso. Men erfarenheten har visat att det krävs stor erfarenhet och mycket stor noggrannhet för att en sådan diagnos ska kunna ställas. De studier som finns på mekanismerna bakom Münchausen Syndrome by Proxy visar att det rör sig om mycket speciella orsaksmönster, där en allvarlig personlighetsstörning hos en eller båda föräldrarna tillsammans med en intrikat och komplex relationsstörning dem emellan ofta ingår i bilden.
Det är därför smått chockerande att påståenden om föräldrainducerad sjukdom kunnat dyka upp så lättvindigt och blivit så litet ifrågasatta som nu skett beträffande de apatiska barnen. Termen Münchausen Syndrome by Proxy har visserligen inte använts, men innebörden i de kommentarer och antydningar som gjorts (se ovan) är ju att det är detta det är frågan om! Till och med beskyllningar om att föräldrarna direkt förgiftat sina barn har förekommit.
Redan svårighetsgraden i de uppvisade symtomen borde vara nog för att vederlägga sådana påståenden. Barn tar inte regi på det sättet! Men också den kunskap som trots allt vunnits under de snart 30 år som gått sedan Meadow presenterade sin artikel visar att diagnosen knappast kan vara tillämplig i dessa fall. Mekanismerna bakom Münchausen Syndrome by Proxy är så speciella och komplexa (jämför ovan) att epidemiska utbrott är svåra att föreställa sig!