| Konversionssyndrom
Den andra diagnosen vi måste förhålla oss till är någon form av konversionssyndrom, det som tidigare gick under benämningen hysteriska eller hysteroida reaktioner av olika slag. Den ursprungliga innebörden i denna diagnostiska benämning är hämtad från psykodynamiskt tänkande och innebar att barnet (eller den vuxne) omvandlade, konverterade, ångest till kroppsliga symtom av olika slag, ofta neurologiska till sin karaktär. Från pediatriken känner vi igen barn med förlamningar, astasi/abasi (oförmåga att stå/gå), afoni eller övergående blindhet.
Senare forskning har visat att konversionssyndrom bara förekommer hos särskilt disponerade personer med en sk histrionisk personlighet (tidigare oftast kallad hysterisk eller hysteroid) och blir ett sätt för sådana personer att lösa till synes olösliga inre konflikter.
Inte minst denna sista notering är viktig – de konflikter som konversionen är ägnade att lösa är mycket sällan yttre konflikter utan det rör sig nästan alltid om inre psykiska konflikter av nog så komplicerat slag.
En aktuell studie (Nourse et al 1999) åskådliggör detta. I artikeln, som är en begränsad fallstudie, redovisas tre barn, en pojke och två flickor i åldrarna 9-10 år som remitterats till barnklinik på misstanke om progressiv neurologisk sjukdom. Inom två månader utvecklades i alla tre fallen ett tillstånd där barnen helt slutade äta och kommunicera med omgivningen och blev beroende av sondmatning och total omvårdnad också i övrigt. Trots omfattande utredning lyckades man inte i något av dessa fall spåra någon tydlig yttre, utlösande faktor.
Den gemensamma nämnaren vid konversionssyndrom är alltså en särskild, predisponerande personlighet tillsammans med komplexa inre psykiska konflikter – inte psykiska trauman av iakttagbart slag. Det innebär att kliniska och epidemiologiska grunddata beträffande flyktingbarn med PRS inte stämmer med bilden av ett konversionssyndrom.
Dostları ilə paylaş: |
