Inledning föreningen för rättvisemärkt och dess intressenter moral, etik och rättvisa ur filosofisk synpunkt 10 studien över föreningen för rättvisemärkt och dess intressenter 20 slutord 28

MORAL, ETIK OCH RÄTTVISA UR FILOSOFISK SYNPUNKT

Den filosofiska litteraturen som behandlar moral, etik och rättvisa är mycket omfattande. Min avsikt i detta kapitel av uppsatsen är att redogöra för några av de främsta filosofer som genom historien har påverkat vår syn på moral etik och rättvisa. De filosofer jag valt att avhandla är de som är mest återkommande i litteraturen som behandlar etik i affärslivet (business ethics), men även de filosofer från den rena filosofiska litteraturen som behandlar moral, etik och rättvisa. Den vanligaste uppdelningen i den västerländska filosofiska forskningen som behandlar etik, moral och rättvisa utgår från två huvudkategorier²⁰, den klassiska och den moderna. I den moderna filosofin skiljer man mellan Normativ etik och Metaetik, men det är långt ifrån alla filosofer som skiljer på dessa två synsätt. I vissa fall används etik som betäckning på hela den praktiska filosofin. Jag kommer i detta avsnitt att redogöra huvuddragen i de två kategorierna, klassisk och modern. I redogörelsen för den moderna etiken har jag valt att följa den västerländska filosofiska forskningen som delar in kategorin i Normativ etik och Metaetik. Motivet till indelningen är att jag anser att M Singer har rätt när han hävdar att båda synsätten tillsammans bidrar till en bättre förståelse av ämnet. Den normativa filosofiska etiken har i sin tur indelats i Deontologisk- och Teleologisk²¹- teori, och Metaetiken har indelats i Intuitionistisk-, Logisk positivistisk-, Non-kognitivistisk- och Preskriptivistisk- teori.
Klassiskt synsätt

Det klassiska synsättet på etik har sin grund i naturlagar som bygger på antagandet om “The Idea of Good“ (Platon) och “The Final Cause of human life in action“ (Aristoteles). De aspekter som berör etik, moral och rättvisa kommer i detta avsnitt att belysas ur Platon och Aristoteles filosofiska synvinkel.
Platon²²

Platon antar att det existerar två sorters verkligheter, dvs verkligheten är tvådelad. Den första verkligheten är sinnevärlden som består av varseblivande av den eviga föränderligheten och döden. Sinnevärlden kan vi bara få en ungefärlig och ofullkomlig kunskap om genom att använda våra fem sinnen. Allting i sinnevärlden flyter och ingenting är bestående och varaktigt. Bakom sinnevärlden ligger den andra verkligheten som är idéernas värld. Idévärlden kan vi inte erfara med våra sinnen, men i gengäld är idéerna oföränderliga, immateriella och eviga. Idévärlden kan bara uppnås genom intellekt och förnuft. För Platon är moralidéerna (t.ex. godhet, mod, rättvisa, vishet, måttlighet etc.) eviga och oföränderliga former av godhet som är absoluta. Moralidéerna fastställer det ideala välbefinnandet för individen och samhället. Även människan är för Platon tvådelad. Kroppen tillhör sinnevärlden och är därför ej bestående. Själen däremot tillhör idéernas värld vilket innebär att den är odödlig eftersom den är immateriell. Själen existerar redan innan den bosatt sig i en kropp. När själen har bosatt sig i kroppen har den glömt de fullkomliga idéerna och dess absoluta mål blir då att återskapa verkligheten av moral i idéernas värld. Själen består av tre delar; begär, vilja och förnuft. Dessa hör i sin tur ihop med ideala dygderna som är måttfullhet, mod och vishet. Eftersom en av dessa dominerar själen finns det tre sorters människor. De som har mest begär är de som har störst materiella behov, de som har mest vilja är de som har den starkaste ambitionen att tävla och lyckas, och till sist de människor som har mest förnuft är de som söker efter kunskap och sanning. Det ideala för individen är en harmonisk balans mellan de tre delarna av själen. Denna balans och harmoni är den Platon hänvisar till som “rättvis“ eller “ett bra och lyckligt liv“. Platon menar att det existerar en absolut sanning och det finns universella regler för vad som är rätt och fel. Sanningen kan endas uppnås genom träning av intellektet eller genom sunt förnuft. Platon hävdade att utbildning är nödvändigt för att individer ska förvärva förnuft, intellekt och kunskap om den eviga idévärdens moral. Harmoni och rättvisa karaktäriserar en fullkomlig individ, men Platon ansåg att harmoni i hela samhället var av större betydelse.²³
Aristoteles²⁴

Aristoteles ifrågasatte Platon och formulerade sin egen filosofi. Aristoteles var mer intresserad av den levande naturen och dess förändring, d.v.s. naturprocesser. Aristoteles avvisade Platons idé om den tvådelade verkligheten. Han hävdade att det finns en förenad verklighet som består av två separata dimensioner, materia och form. Materien är det ämne som tinget är bildat av, medan formen är tingets särskilda egenskaper. Den mänskliga formen består av en kropp och en själ. Centralt i Aristoteles moralfilosofi är begreppen dygd och lycka. Dygd är det ideala karaktärsdrag som är nödvändigt för att en individ ska kunna uppnå ett harmoniskt tillstånd inom sig, men även till sin sociala omgivning. De dygder Aristoteles identifierade hos mänskligheten är: rättvisa, mod, måttlighet, frikostighet, stolthet, skam, heder, bra sinnelag, vänlighet, spiritualitet och uppriktighet. Dygder är enligt Aristoteles fundamentalt för lycka, men dygderna representerar inte absoluta regler utan de måste i sammanhanget definieras i termer som syfte, slut och mål. Aristoteles ansåg att det finns tre former av lycka. Den första är ett liv fullt av nöjen och njutningar. Den andra är ett liv som fri och betrodd medborgare och den tredje formen av lycka är att vara forskare och filosof. Aristoteles menade att det måste vara en balans mellan de tre formerna för att en människa ska kunna leva ett lyckligt liv. Vidare menade Aristoteles att alla individer äger medfödda möjligheter, och att förverkliga dessa möjligheter är varje individs huvudsakliga syfte i livet. I samband med etik (etik är enligt Aristoteles baserad på en naturlag) och moral, gott och ont, är dessa medfödda möjligheterna beroende av om de främjas eller hindras. Godhet främjas av förverkligande av individens naturliga möjligheterna, och ondska är det som hindrar individen från att förverkliga dessa naturliga möjligheter. Slutligen menade Aristoteles att den absolut ultimativa godheten för varje levande varelse är målet av lycka.²⁵

Modernt synsätt på moral etik och rättvisa

Två huvudinriktningar inom det moderna synsättet kommer att redogöras för i detta avsnitt, som är, Normativ- och Metaetisk- teori. Den normativa teorin har delats in i Deontologisk- och Teleologisk- teori. De redogör för normativa regler för moral, etik och rättvisa. Ord som godhet är därför mycket tydligt i dessa regler. Den Teleologiska teorin är i sin tur indelad i Etik egoism och Utilitarism. Den Metaetiska filosofins underrubriker är Intuitionistisk-, Logisk positivistisk-, Non-kognitivistisk- och Preskriptivistisk- teori.

Den normativa och metaetiska diskussionen

Enligt ordboken är normativ en betäckning för något som tjänar som rättesnöre, d.v.s. uttrycker de handlingsnormer som är de rätta. Men vad är då normativ etikteori? W.D. Solomon²⁶ urskiljer tre typer av normativ teori. De tre varianterna har sin grund i de universella kännetecknen av mänskligt agerande. Varje mänskligt handlande innefattar (1) en agent (betydelsen i detta sammanhang är den som utför en handling) som utför (2) några handlingar som får en (3) speciell konsekvens. D.v.s. agent, handling, konsekvens. För att exemplifiera! Lars ljuger för Albert, vilket medför att Albert missar tåget. Lars är då agenten, att han ljuger är handlingen och att Albert missar tåget blir konsekvensen. Alla normativa etikteorier kan enligt Solomon innefattas av dessa tre grundstrukturer. Vidare urskiljer Solomon tre etikteorier, Dygde-, Deontologiska- och Konsekvens- (även kallad teleologisk) teori. Dygdeteorin representeras av de klassiska filosoferna (främst Aristoteles och Platon). I dygdeteorin är det agentens (eller personen) bedömning som är grunden i teorin. Den deontologiska teorin representeras främst av den tyska filosofen Immanuell Kant. Grunden i denna teori är bedömningen av en handling. Konsekvensteorin representeras av t.ex. John Stuart Mill och Jeremy Bentham. Centralt i konsekvensteorin är handlingens konsekvens.²⁷
A Oldenqvist identifierar ytterligare tre etik teorier: Definitionism (även kallad naturalism), Intuitionism och Non-kognitivism. Enligt A. Oldenqvist innefattar dessa teorier inte normativ etik eftersom han hävdar att man kan skilja på analytisk (teori) etik och normativ etik. Han hyser den åsikten att i teoretisk etik försöker man förstå moralföreteelsens beskaffenhet. Han hävdar detta är samma sak som när en vetenskapsman försöker förstå en sten eller hjärnas beskaffenhet. Han går t.o.m. så långt att han säger att han lutar åt att den betydelse vi tycker moralord besitter är normativt irrelevant.²⁸ De teorier Oldenqvist urskiljer tillhör den sk Metaetiken. Metaetiken behandlar det sätt som moraliska fenomen kan avgränsas från icke-moraliska. Utifrån kunskapsteoretiska, språkfilosofiska och de ontologiska grundvalen försöker de besvara frågan om vad som är moraliska värderingar.
M. Singer för ingen direkt diskussion om vad som är normativ etikteori. Det är emellertid relevant att notera att M Singer utgår i stort sett från samma normativa etikteori indelning som Solomon. Dock ger han Oldenqvist rätt i den meningen att man kan skilja på normativ etik och metaetik, men han poängterar att de båda synsätten tillsammans är av största vikt för att nå en större förståelse för ämnet.²⁹
Den normativa etiken

Deontologi- (Pliktläro-) teorier

Denna teori behandlar handlandets moraliska värde. Teorin är normativ och den återför handlingens moraliska värde på om den är utförd av plikt eller ej. För att ett handlande ska inneha ett moraliskt värde måste de vara motiverade av en pliktkänsla inför de moraliska reglerna. Teorin står i motsats till den teleologiska (som behandlas under nästa rubrik) eftersom en handlings moraliska värde inte uteslutande beror på dess faktiska konsekvenser. T.ex. kan sinnelaget bakom handlingen eller de plikter som utförs vara av betydelse för handlingens moraliska värde. En deontologist skulle argumentera för att moral i första hand beror på respekt för varje individs rättigheter.³⁰ De två mest framträdande deontologerna är Immanuel Kant och John Rawls. Dessa två kommer att diskuteras nedan
Immanuel Kant³¹

Centralt i Kants moralfilosofi är hans uppfattning om att man ska behandla alla lika och som fria individer. Kant menar att alla människor är rationella varelser med fri vilja, och den fria viljan skall skyddas och inspireras. Men kan den fria viljan skilja mellan rätt och fel och under vilka omständighet kan den fria viljan skyddas och inspireras? Svaret kan finnas i Kants största bidrag till moralfilosofin, det kategoriska imperativet (morallagen).³² Kant gör en föresats som han kallar maxim.³³ Enligt den principen menar Kant att när människor handlar moraliskt gör de det alltid med bakrund av en medveten avsikt eller föresats. Exemplet kan vara att ge bidrag till en u-landsinsamling eller så långt som det är möjligt hjälpa människor i nöd. Principen kan sammanfattas med: “Handla endast efter den maxim som du samtidigt vill ska bli en allmän lag“. Om maximet är en allmän lag betyder det att i en värld där alla konsekvent efterlever maximen är en moralisk önskvärd värld. Denna princip kallar Kant för det kategoriska imperativet (morallagen). Med imperativ menas att den är befallande och därmed obestridlig, och att den är kategoriskt betyder att den är gällande i alla situationer och tider. Kant hävdar att morallagen har samma absoluta giltighet som fysikens lagar. Den talar inte om hur vi ska agera i en bestämd moralisk valsituation eftersom den är universellt gällande för alla människor i alla samhällen och tidsepoker.³⁴ En handlings moraliska värde beror enligt Kant inte på de konsekvenser som skapas, utan endast av den kraft i de avsikter eller överväganden som ligger till grund för handlingen. T.ex. om man försöker hjälpa någon i nöd beror inte handlingens moraliska värde på om man lyckas, utan på om motivet för handlingen är att osjälviskt hjälpa en människa i nöd. Kant menar att en handling endas har ett moraliska värde om den blir utförd av en plikt. Betydelsen är inte enligt Kant att vi ska sträva efter böjelser som medkänsla, hängivenhet och kärlek, tillfördel för en känslokall pliktmedvetenhet, utan betydelsen är att vi ständigt skall vara motiverade att utföra de moraliskt riktiga handlingarna, även om vi inte kan mobilisera dess föreliggande böjelser.³⁵
John Rawls

Den moderna filosofen Rawls är starkt inspirerad av Kants praktiska filosofi. Kant utgår från individuella och ömsesidiga relationer i sina teorier, medan Rawls utgår från den kollektiva samhällsnivån.³⁶ 1971 skrev han sitt huvudverk A theory of Justice som är ett storslaget försök att ge kriterier som ska visa om ett samhälle är inrättat på ett rättvist sätt. Detta gör han genom att ställa upp ett antal rättviseprinciper. Enligt Rawls ska fördelningen av sociala och ekonomiska tillgångar och skulder följa universella rättviseprinciper. För att utforma en sådana principer måste man enligt Rawls utgå från ett hypotetiskt samhälle där människor befinner sig i en ursprunglig situation. D.v.s. människorna kände till människolivets villkor, men visste inte vilka särskilda önskningar, förmågor, lidelser eller vilken bakgrund varje individ har. Rawls argumenterar för att de rationella människorna som är måttligt själviska och okunniga om deras framtida positioner i det kommande samhället skulle bli eniga om följande två rättviseprinciper (regler):

5. 
   Alla skall ha lika rätt till det mest omfattande totala system av lika fundamentala friheter som är förenligt med ett liknande system av frihet för alla.
   
6. 
   (A) Sociala och ekonomiska olikheter kan endast tolereras om olikheterna är till fördel för de minst privilegierade. (B) Sociala och ekonomiska olikheter ska kan endast tolereras om alla överordnade ställningar i samhället är öppna för alla under förutsättning av rättvis likställdhet av möjligheter.
   

Av de två huvudprinciperna är det den första som dominerar den andra, d.v.s. man får inte följa den första på bekostnad av den andra. Enligt Rawls garanterar den första principen att alla individer har maximal frihet som är lika stor som alla andras. Denna princip skulle accepteras av alla rationella individer eftersom frihet enligt Rawls är en funktion av rationalitet och respekt för människor. Ur en politisk synvinkel skulle denna princip garantera att varje människa skulle få lika stor politisk frihet, skydd av lagen och alla skulle därför behandlas lika av lagen. Den andra principen delas in i två delar. Den (A) första delen tillåter olikheter i rikedomar och inkomst, inflytande och prestige, men olikheterna är bara accepterade om resultatet av dem gör att det är till fördel för de minst privilegierade. Den (B) andra delen talar för sig själv. (Dessa regler kommer vidare att behandlas under rubriken “Diskussionen om Rawls rättviseprinciper“).³⁷

Teleologiska (konsekvens) teorier

De filosofer som tillhör denna kategori tror att det som bestämmer moral uteslutande ligger i vilka konsekvenser vårt handlande får som resultat. Bland teleologer skiljer man vanligen på om det är de enskilda handlingarna som skall bedömas efter sin konsekvenser eller om det finns generella handlingsregler.³⁸ Tillhörande den teleologiska kategorin är Etik egoism och Utilitarism som redogörs för nedan.
Etik egoism

Den som har haft mest inverkan inom området etik egoism är Thomas Hobbes.³⁹ Hobbes hävdade att den mänskliga naturen karaktäriseras av själviskhet och att det mänskliga beteendet först och främst drivs av självbevarelsedriften. Vidare hävdade han att om människor var fria att följa deras egna intressen utan hinder från ett tvingande lagsystem så skulle inget kunna stoppa människan från bedrägeri, och i extremfallet tillgripa våld för att få sin vilja igenom. D.v.s. i avsaknaden av ett fungerade lagsystem skulle det kunna bli fullständigt krig. Enligt Hobbes får detta krig inte nödvändigtvis den konsekvensen att varje person tillgriper våld för att tillgodose sin girighet, utan tvärtom kan det bli ett krig emot girighet och materialismen. Vidare hävdade Hobbes att alla har en orsak och en modell för att förebygga konflikter. Modellen likställer han med moral. Hobbes idé för att undvika krig och konflikter var något som han kallade Samhällsfördrag (Social Contracts). Dess funktion är en sorts bestämmelse som skulle avskräcka och förebygga det som skulle kunna hända när alla försöker maximera sitt egenintresse i samhället. Meningen är att alla intressenter ska tillkännage ett löfte till alla berörda parter. Samhällsfördraget skall regleras av en suveränitet som alla parter måste frukta. Suveräniteten ska beskydda individerna från varandra, men framförallt vara garant för att kontrakten följs.⁴⁰
Utilitarism

Den traditionella formen av utilitarism är en uppfattning som hävdar nyttan som högsta norm för mänskligt handlande, s.k. nyttomoral. Den engelska politiska filosofen Jeremy Bentham är grundaren till detta synsätt, men även John Stuart Mill har haft ett mycket stort inflytande på utilitarismen genom att han vidareutvecklade inriktningen.⁴¹ Utilitarismen skiljer mellan Handlings-utilitarism (Jeremy Bentham) och Regel-utilitarism (John Stuart Mill). I den första bedöms den enskilda handlingen direkt av sina konsekvenser utan hänsyn till vilken typ av handling det är. T.ex. effekterna av ett löftesbrott. I den andra versionen är bedömningen av den enskilda handlingen härledd från bedömningen av handlingsregler. T.ex. det är fel att ljuga, stjäla, mörda etc. En handling är riktig om det framgår av en handlingsregel som jämfört med alla alternativa regler har den mest nyttiga konsekvensen.
Benthams trodde att mänskligheten var underordnad två dominerande krafter, smärta och lust. Dessa två krafter genomsyrar allt vad en människa företar sig. Bentham menade att människan drivs av att maximera sin tillfredsställelse (lust) och minimera sin smärta. Han hävdade att det är ett psykologiskt faktum att mänskligheten drivs av dessa två krafter.⁴² Ur moralsynvinkel är principerna för utilitarism definierade som moralen av ett handlande. Nettonyttan av en handling måste uppväga nettonyttan av alla andra möjliga alternativ till en handling. D.v.s. den handling som framkallar störts lust i förhållande till smärtan. Den största nettonyttan definieras inte bara av den som utför handlingen utan av alla av handlingen berörda parter. Enligt Bentham kan alla former av lust och smärta avvägas i förhållande till varandra med hjälp av en sk lyckokalkyl. Lyckokalkylen innefattar bl.a. intensitet, varaktighet och antal berörda personer. D.v.s. största möjliga lycka för största möjliga antal människor.⁴³
John Stuart Mill utvecklade och modifierade Benthams idéer. Han var socialliberal och argumenterade för fri företagsamhet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, pressfrihet o.s.v. I sitt etiska huvudverk Utilitarianism ansluter han sig till idén om att målet är att öka mänsklighetens lycka och minska dess olycka. Detta kalla Mill för nyttomaximering. Han skiljer emellertid mellan olika typer av lust som inte är omedelbart jämförbara med hänsyn till intensitet och varaktighet. Han hävdar t.ex. att förståelse, insikt, och kärlek är en högre form av lust än kroppslig glädje. Detta tydliggör han i sitt motto: “Hellre en otillfredsställd Sokrates än en glad gris“. Vidare hävdade Mill i motsats till Bentham att de kvalitativt olika aspekterna som ingår i mänsklig lycka inte kan vägas i förhållande till varandra utifrån en ren kvantitativ måttstock.⁴⁴ Han ville också visa de kristna att det kan finnas moralprinciper som inte påverkas av religion. De som kritiserade Mill hävdade att utilitarismen var ogudaktig, eftersom nytta var en större bas för moralbedömande än bibeln eller gud. Mill besvarade kritiken med att eftersom gud är skapare och han älskar sina varelser borde han önska att dom ska vara glada. Följaktligen vad han beordrar är de handlingar som skapar den största mängden lycka för största antal människor. Vad han förbjuder är de handlingar som skadar mer än gör gott. Mill menade att de handlingar som var förbjudna av utilitarismen även var förbjudna av gud, men fördelen med utilitarismen enligt Mill, är att den skapar en teknik för att besluta om moralfrågor eftersom vi inte får någon direkt information av gud. Mill ansåg, att även om gud gav oss de tio budorden så fodrar de en tolkning. Enligt Mill ger utilitarismen oss ett verktyg för de handlingar som är komparativa, som t. ex. budordet “du ska inte döda“. Exemplet kan vara självförsvar som enligt Mill är komparativt med handlingen att döda.⁴⁵
Metaetiken

Intuitionism- teorier

Etisk teori (bl.a. den etiska naturalismen) hävdar att det finns moraliska fakta som man får kunskap om genom en omedelbar insikt. Intuitionismen står i motsats till detta. De hävdar att moraliska fenomen inte kan reduceras till icke-moraliska fenomen. De argumenterar för att moral är subjektivt och kan därmed endast uppnås genom individens egna intuition.⁴⁶
Moore⁴⁷

Enligt Moore kan inte moral utgöra ett saklig egendom eller egenskap som kan identifieras eller definieras utifrån naturalistiska eller fysiska vetenskaper. Moral består bara av moral-värderingar och moralnormer. Dessa består inte bara av faktiska delar utan även av icke-faktiska delar. Med faktiska menar han t.ex. de möjliga konsekvenser av ett moralbeteende. Med icke-faktiska menar han t.ex. de möjliga konsekvenser som är positiva respektive negativa för varje enskild individ. Det är det senare som enligt Moore skiljer moralvetenskap från andra naturalistiska vetenskaper. Han argumenterar för att de icke-faktiska aspekterna i moral-värdering är subjektiva värderingar, vilket medför att de bara kan bedömas utifrån varje individs egen intuition eller reflektion. Moore hävdar att etikens objekt (moral) är ett enkelt oanalyserbart begrepp som betecknas med moralordet god. Han argumenterar för att alla de filosofer som menar att det är möjligt att definiera moral begår ett stort fel. Detta fel kallar ha det naturalistiska misstaget. Det naturalistiska misstaget de gör, är att de helt har ignorerat den subjektiva värderingsaspekten av moral, och att de likställer den faktiska delen av moral med hela moraliteten. Trots att Moore argumenterade mot naturalisterna rekommenderade han att människan skall följa de traditionella moralnormer som finns i samhället, men detta uteslöt inte att individer kunde genom eftertänksam själviakttagelse åberopa intuition för att identifiera det som är verkligt bra moral för dom själva.⁴⁸
Ross⁴⁹

I likhet med Moore ansåg Ross att moralisk godhet var odefinierbar. Ross försökte att kombinera de fundamentala moralansatserna hos de teleologiska och deontologiska skolorna. Han identifierade sju principer som han kallar prima facie-plikter. En prima facie-plikt innebär en plikt som skall uppfyllas om den inte strider mot en annan motsvarande plikt. I en handlings-situation kan man vara underordnad flera prima facie-plikter, vilket innebär att uppfyllandet av den ena plikten kan utesluta uppfyllandet av den andra plikten. Exemplet kan vara ett val mellan att vårda sin sjuka far eller ta hand om sina barn. Detta gör att man befinner sig i en avvägningssituation vilket medför att man måste väga de olika prima facie-plikterna för att finna vilket som är ens plikt. Ross hävdade att vi har en intuitiv kunskap om vad som är vår prima facie-plikt, men om man tar hänsyn till allt i alla olika handlingssituationer har vi emellertid ingen säker kunskap om vad som är vår plikt. Det som skiljer prima facie-plikter från s.k. absoluta plikter är att de tar hänsyn till vad som är moraliskt rätt i den specifika situationen, vid den specifika tidpunkten. Plikterna ska enligt Ross ses som en persons skyldigheter som är beroende av ett specifikt givet sammanhang

De prima facie-plikter som Ross identifierat uttrycks genom följande sju principer:

5. 
   Principen om pålitlighet- en person ska uttryckligen och underförstått hålla sina löften.
   
6. 
   Principen om gottgörelse- en person ska göra gottgörelse för orättmätiga handlingar.
   
7. 
   Principen om tacksamhet- en person ska utrycka sin tacksamhet för andras tjänster.
   
8. 
   Principen om rättvisa- en person ska av rättvisa normer i fördelningen av resurser.
   
9. 
   Principen om välgörenhet- en person ska göra sitt bästa för att förbättra andras situation.
   
10. 
    Principen om självutveckling- en person ska utveckla sin begåvning och intelligens.
    
11. 
    Principen om att icke skada- en person ska inte orsaka andra skada.
    

Dessa principer kan te sig självklara, men genom dessa prima facie-plikter har Ross sålunda förutsatt en praktisk guide på moralbeteende, men när dessa plikter står i konflikt med varandra måste individen referera till sin egen intuition.⁵⁰
Logisk positivism⁵¹

Denna inriktning är även kallad nypositivism eller logisk empirism. De logiska positivisterna är inte normativa ur den synpunkten att de inte har för avsikt att skapa vägledning i hur man ska handla moraliskt. Inriktningen har huvudsakligen sin koncentration på den lingvistiska funktionen av moralartikulering och uttryck. Utgångspunkten är en uppgörelse med den filosofiska uppfattningen om att man endast genom tänkande kan nå kunskap om världens beskaffenhet. De menar inte att påståendet är falskt, utan att de är kognitivt meningslösa. Den logiska positivismen uppfattas idag som en övergiven riktning inom den analytiska filosofin, men den är relevant eftersom den har haft ett stort inflytande i utvecklingen av non-kognitivismen och preskeptivismen.⁵²
Non-kognitivism

Non-kognitivismen står i motsats till kognitivismen som menar att moralisk värdering kan besitta objektiv giltighet (sant eller falskt). Non-kognitivisterna (även kallade emotivister) förnekar detta och menar att värderingar inte har någon kognitiv mening, dvs att de inte har något sanningsvärde.⁵³
Den engelska filosofen A.J Ayer⁵⁴ är en av de mest utpräglade företrädare för denna inriktning. Han menade i sin emotivistiska teori att moralvärderingar är ett uttryck för känslor eller inställningar och kan därav varken vara sanna eller falska. Enligt Ayer kan vi varken bevisa eller motbevisa att moralvärderingar är sanna eller falska. Exemplet kan var “det gör ont“ eller “aj“. Det första uttrycker ett påstående om en känsla som kan vara sann eller falsk. Den andra utrycker bara en känsla. Båda dessa påstående kan vara sanna eller falska och kan därav varken bevisas eller motbevisas. Ur detta drar Ayer slutsaten att påståenden om moraliska värderingar eller regler kan inte vara gällande eftersom det bara är ett uttryck för enskilda personers känslor eller värderingar.⁵⁵
Preskriptivism⁵⁶

Preskriptivismen grundades av den engelska moralfilosofen R.M. Hare. Teorin behandlar de moraliska omdömenas egenart. Hare hävdar att moraliska yttranden är preskriptiva, d.v.s. yttranden är föreskrivande eller handlingsvägledande. Kärnan i preskriptivismen är universaliserbarhetstesen (en allmän universell handlingsregel). Enligt denna är det ett logiskt drag hos moraliska värderingar att de kan ges en universell formulering, d.v.s. en formulering där det inte hänvisas till bestämt givna personer eller situationer.
Hare fokuserar främst i sin forskning på komparativa analyser av moralord i vårt dagliga språk. Exempel på moralord enligt Hare är, bra, god, bör, skall, rätt, riktigt etc. Han menar att betydelsen av dessa moralord inte bara är beskrivande, utan också är värderande eller föreskrivande. Hur menar Hare? T.ex. när man säger “Liselott bör betala mig 20 kronor“. Underförstått betyder det för mig att hon skall betala mig 20 kronor. Hare förtydligar den underförstådda preskriptiva som “låt Liselott betala mig 20 kronor“ Ett annat exempel är t.ex. när man säger “att hålla löften bra“ eller “man bör hålla ett löfte“. Hare argumenterade för att båda orden rekommenderar att hålla ett löfte. Enligt Hare tjänar en rekommendation på en handling som en funktion av normativa moral- uttalanden. Med detta menar han att valet att acceptera rekommendationen eller inte är upp till varje individ.⁵⁷ Hare för också en diskussion om vad som är objektiva moralvärderingar rörande rätt eller fel. Hare har sagt att “han inte förstår vad som är objektiva värderingar, och han har heller aldrig mött någon som gör det“. Om någon säger att en handling är fel, och någon annan säger att det inte är fel skulle en objektivist hävda att det är motsägelsefullt och att någon måste ha fel. Hare hävdar att bedömningen av att en handling är fel, är sig fel, eftersom bara genom att förneka en bedömning slutar objektivisten att vara objektiv och blir istället subjektivist. En subjektivist måste också förneka någon av påståendena. Så enligt Hare finns det ingen klar skillnad mellan objektivism och subjektivism.⁵⁸
Diskussionen om Rawls rättviseprinciper

Den moderna filosofen Rawls som berördes tidigare har formulerat en inflytelserik teori rörande ämnet rättvisa. Han identifierade två rättviseprinciper (se sid 14). Den första principen är generellt accepterad, medan den andra principen anses mera kontroversiell. Den andra delen av den andra principen som hävdar att alla ska inneha lika rätt till överordnade ställningar i samhället är också allmänt erkänd. Däremot är den första delen av den andra principen mycket omdiskuterad. Principen tillåter olikheter i inkomst, inflytande och prestige, men det förutsätter att dessa olikheter bara är accepterade om resultatet gynnar de minst privilegierade i samhället. Frågan som uppkommer är om alla ska ha det lika bra? Exemplet kan vara om vi tänker oss ett samhälle där alla har samma levnadsstandard med ett index på 100, och ett annat samhälle som har ett levnadsindex på 150-200. Det skulle vara mer rationellt om man valde det senare eftersom alla har det bättre trots att några har sämre levnadsindex. Eftersom principen i sin andra del kräver lika möjligheter och den första delen tillåter olikheter av framgång skulle alla få det bättre. Dessutom har alla möjligheten att konkurrera, vilket innebär att några skulle klara sig bättre än andra, men genom att konkurrensen ökar, ökar även produktiviteten och därmed också alla människors levnadsstandard. Följaktligen skulle alla enligt denna argumentation få det bättre. Rättfärdigandet och argumentationen för kapitalism är ibland utformat på detta sätt.
Den andra principen har också blivit attackerad av dem som tycker villkoren är alltför svaga och dem som tycker de är alltför hårda. De första menar att så länge alla har lika möjligheter så finns det ingen orättvisa i att några tjänar på sitt arbete, skicklighet, genialitet eller från risk-tagande. De argumenterar för att dessa människor förtjänar mer än de andra. Dessutom menar de att deras förmåner inte ska ges några villkor eftersom de också producerar förmåner för de minst privilegierade i samhället. De som argumenterar för att villkoren är för svaga menar att olikheterna som tillåts kan bli så stora att de självklart blir orättvisa. Enligt denna argumentation leder principen till att de som är väldigt, väldigt rika blir ännu mera rika, och de som är väldigt, väldigt fattiga blir bara lite, lite mindre fattiga. De menar att detta är helt oacceptabelt.⁵⁹ Dessa två principer om rättvisa berör inte alla frågor om rättvisa, men de föreslår ett sätt att närma sig frågan och ge oss en stomme för vidare diskussion i ämnet.