Jorden runt

Brev 27. Fortsatt segling i Fiji.

(2007.06.22 - 2007.07.15.)

Midsommarafton kommer med strålande solsken. Stina sparkar upp tuppen och sätter igång med förberedelserna för dagens begivenheter. Hon bakar tårtbottnar, gör en grönsaksgratäng, rostar Cocos chips som jag strimlat med potatisskalaren, kokar ägg som skall bli entrérätt med det sista av vår Kalles kaviar (inköpt på IKEA I Hongkong). Lisbeth från Pomona kommer över med en Midsommarpresent. Det visar sig vara en burk Abba sill och en burk nypotatis, som fullbordar midsommarmaten. Efter värmen I pentryt är det skönt med en snorkeltur på revet. På eftermiddagen samlas vi, 3 Skandinaviska besättningar, på stranden för lite firande. Menyn består av läckra snittar med ägg, sill och kaviar. Kokt nypotatis och torkad dill därtill. Det hela sköljs ner med rester från jul snapsen, d.v.s. Absolut kurant, vilket var det närmaste vi kunde komma på NZ. Det hela åtnjöts till tonerna av ”Helan går” vilken även våra Norska vänner behärskade (efter en kort övning). Efter denna kulinariska tillställning var det dags att återvända till verkligheten, så vi fortsatte med att grilla lammkotletter som vi åtnjöt med vitlökssmör och grönsaksgratäng. Mätta och belåtna slog vi oss till ro och åtnjöt Vegards vackra stämma och fina gitarrspel i några vackra Norska visor, innan vi i mörkret sakta paddlade hemåt till den väntande kojen.

Veckan efter midsommar blir lite ostadig med korta regnbyar och mycket vind. Vi ligger kvar vid Custou Resort och fördriver tiden med att skriva och läsa. Lite snorkling mellan regnbyarna hinner vi också med och även lite gitarrspelning tillsammans med Vegard. Vi gör också besök i Savusavu tillsammans med Richard och Jane från Lion Hart och de bjuder på härligt grillad kyckling. Veckan går fort och mot slutet av den ser det ut som om vädret skall stabilisera sig. På fredagen kör vi in till Savusavu med båten där vi bunkrar upp med mat, vatten och bränsle. Vi köper också goda biffar i bokhandeln. Jo du läste rätt, vi köpte dem i bokhandeln. Äger man en bra frys och har kontakter med Nya Zeeland så kan man naturligtvis importera fint kött och sälja, även om man säljer böcker. Här nere är det inget konstigt med det och vi bryr oss inte, så länge man får byns bästa kött här. I en liten butik i en av marinorna, så köper vi 4 st LED-lampor. Bland annat så byter vi ut glödlampan i vår seglarlanterna mot en LED dito. Dessa lampor drar mindre än 10 % av de normala glödlamporna och sparar mycket energi åt oss. Lamporna tillverkas i en by i närheten och exporteras till stora delar av världen. Efter shoppingen tar vi oss åter ut till Costou Resort där vi ankrar. Carol från Red Sky får lift ut. På kvällen grillar vi på stranden och har lite avskedsfäst för Lisbeth och Vegard som skall stanna här ytterliggare en tid. Efteråt drar vi, mätta och belåtna ut till Christina för lite gott att dricka samt lite sång och gitarrspel.

Lördagen den sista dagen i juni, drar vi upp ankaret och går ut mot revet tillsammans med Blue Marlin. Pomona tutar glatt åt oss och vinkar farväl. Det lär förmodligen dröja ett bra tag innan vi träffar dem igen. Vinden är obefintlig så motorn får jobba. Efter en timma kommer passaden och vi gör god fart med fullt segelställ. Dagens distans är bara 20 sjömil så vi kommer att vara framme strax efter lunch. Efter några timmar går vi igenom en revöppning som heter ”North Save a tack passage” och ankrar strax efteråt vid en ö som heter Namena Island. Ön är privat och det ligger en resort på andra sidan. En skylt på stranden talar om att objudna gäster inte är välkomna. Vi bryr oss inte så mycket för vi har inte tänkt gå iland. Istället gör vi lunch på fisken som vi fångade i passet. Det är en silverfärgad fisk med svarta prickar längs med sidan. De lokala kallar den för Buh. Den har härligt mörkrött kött och smakar förträffligt. Efter lunchen snorklar vi lite på revet och ser en hel del stora Butterflyfiskar och vackra vita koraller. På kvällen då det är högvatten, rullar båten väldigt mycket och det blir svårt att både laga och äta maten. Jag hinner inte ens smaka på lördags vinet innan glaset välter. Det är bara att försöka gilla läget, eftersom det är för sent för att flytta sig då det är bäck mörkt runt omkring. Efter en rullig natt, lättar vi ankar tillsammans med Blue Marlin och går ut genom ”South Save a Tack Pass”. När vi är ute på fritt vatten tar vi in ett rev i storseglet och rullar in lite på focken. Dagens etapp är 30 sjömil så vi räknar med att vara framme tidigt på eftermiddagen. Vi fiskar under färden och då jag vid ett tillfälle tar upp kroken för kontroll, så är den helt borta. Det var en helt ny bläckfisk som vi aldrig använt tidigare. Vi får montera på en av våra gamla, gula bläckfiskar som, än om den är sliten, fiskat bra tidigare. När fiskelinan är i vattnet så går jag ner till navigationsbordet. Jag hinner inte sätta mig ner förrän Stina ropar att vi har napp. Vi rullar in genuan och slackar på storseglet för att minska farten, så att det skall bli lättare att hala hem fisken. Det är ganska tungt att hala hem och vi ser snart att det är en ganska stor Yellowfin Tuna. När vi får den in till båten, lägger Stina en loop med en grövre lina runt fiskelinan och låter den glida över fisken. Just när den når stjärtspolen så rycker hon till och vi kan släppa fiskelinan och bogsera Tunan baklänges. Vi lyfter upp den och hänger den i vår båge akteröver och kan då konstatera att den väger väl över 10 kg. Vi gissar att den väger runt 12-14 kg. Den sprattlar och far runt men den sitter väl surrad i bågen. Efter en stund har vi lyckats dränera den på blodet och den slutat att sprattla, så att Stina kan rensa ur den. Den får hänga i bågen till vi kommer in. När vi kommer fram till passet in till ön Makogai så får vi kryss igenom. Vi kryssar över den lugna lagunen och ankrar upp på 7m djup alldeles utanför en liten by. Stina tar genast itu med att filéa tonfisken och det blir massor av fisk. Fem stora filéer lägger hon i kylen och fiskhuvud med massor av fisk lägger vi i en plastpåse till byborna. Medan Stina förbereder middagen för oss alla, åker Idun och jag in till byn med den resterande fisken som vi ger till en gammal dam som bor ensam och måste förlita sig på andras fiskelycka. I skymningen bänkar vi oss i Christinas sittbrunn för att njuta av Potatismos, rårivna morötter, Citronmarinerad stekt Tuna filé och en god sås. Gissa om vi njuter av måltiden.

Dagen efter klär vi på oss Zulu, packar ner yagona i ryggsäcken och åker in till byn. Hövdingen som presenterar sig som Kameli tar emot oss på bryggan. Vi går upp till en förrådsbyggnad och sätter oss på verandan, där vi överräcker yagonan. Efter sevusevu välkomnar han oss och berättar lite om öns ganska unga historia. Ön har varit lepra koloni från år 1911 till 1969 då leprakolonin lades ner, eftersom den medicinska utvecklingen hade gjort sådana framsteg att den inte längre behövdes. Som mest fanns det 5000 människor på ön och de kom från många länder kring Fiji. Det fanns en väg till andra sidan av ön och det fanns också en och annan bil. Fijis första biograf byggdes här och man kan ännu se rester av Projektor rummet och väggen där filmduken var. Väggar och tak är borta sedan länge. Vart man går ser man ruiner från antingen sjukhusbyggnader eller bostadsbyggnader. När kolonin lades ner och de sista patienterna flyttades till Suva, så satsade regeringen på fåruppfödning. Det slog dock inte väl ut eftersom de flesta fåren försvann på nätterna. Folk stal dem och slaktade dem helt enkelt. Efter detta försök så började man att föda upp havssköldpaddor för att säkerställa stammen som var på stadigt nedåtgående i Fiji. Projektet föll väl ut och det anses nu inte behövas mer. I dag har man istället uppfödning av ”Giant Clams” (jätte snäckor) som har minskat starkt på grund av överfiskning. Uppfödningen går till så att man placerar en ”Giant Clam” i en liten bassäng när det är dags för den att fortplanta sig. Eftersom de är 2 könade så behövs det bara en snäcka. När snäckan sprutar ut ägg och sperma, samlar man upp denna i en hink där befruktningen sker. Därefter placeras de befruktade äggen ut i en lång grund bassäng med vattengenomströmning. Äggen är så små att de inte syns för ögat. Efter ca 3 veckor kan en larv stor som ett sandkorn skönjas. Efter ytterliggare ca 6 månader är snäckan ungefär 6 cm och liknar nu en riktig Clam. När den blivit ca 10 cm lång, placeras den ut på olika rev runt Fiji för att förstärka beståndet.

En morgon när vi lyssnar på rag-net, får vi höra att den Amerikanska trimaranen Elysium har gått upp på ett rev på ön Futuna i Vanuatu. Elysium med ägaren Louis från Texas, har vi träffat många gånger under vår segling över Stilla havet. Senast vi träffade honom var på Vanabalavu då han hade fått med sig en betalande besättning som skulle vara med ända till Vanuatu. De hade något problem med propelleraxeln och kunde inte köra motorn. Vid haveriet låg de uppankrade utanför ön, då en front passerade med vindvridning och starka vindbyar. Man hade ingen möjlighet att manövrera bort från ön utan drev upp på revet där båten blev vrak. Alla ombord klarade sig iland, även om en av tjejerna ombord fick stora skador av revets koraller och fick flygas till sjukhus för vård. Händelsen ger oss en påminnelse om hur sårbara vi kan vara och att det gäller att vara på sin vakt och hålla båt och utrustning i gott skick. Vi lider med Louis och hans besättning.

Makogai har 2 byar och en dag går vi på promenad till byn på östra sidan. Vi följer en gammal väg som har växt igen till en stig och det tar en dryg timma att komma dit. Vi besöker öns skola som ligger i byn och vi kommer lagom till deras lunch rast. En lärarinna sitter under ett träd och delar ut tandkräm till alla barnen som står i rad med sin tandborste i handen. Av henne får vi veta att det skall vara en dansuppvisning i byn där vi ligger uppankrade, nästa kväll. Varje vecka kommer det en dyk-båt ifrån Suva som betalar bra för att byborna lagar mat till dem och för dansuppvisningen. Inkomsterna finansierar skolgången för eleverna så man betalar ingen skolavgift. Vi blir inviterade till dansuppvisningen av lärarinnan. Efter en lunchpaus under ett träd, går vi runt och tittar på den välskötta skolan innan vi tar en tur genom samhället och återvänder hem.

Nästa dag kommer dyk båten in strax före solnedgången och de lokala tar emot dem på stranden med sång och musik. De förbereder en lovo (jordugn) där de lagar den fisk som dyk turisterna harpunerat under dagen. Alla samlas i kommunhuset där de nyanlända får göra sin sevusevu och där de bjuds på Kava. Besättningarna från Christina och Blue Marlin får sitta och titta på utmed väggen med de lokala. När ceremonin är över så börjar dans uppvisningen som utförs av elever från skolan. Föräldrar och lärare står för sång och gitarrspel i bakgrunden. Det blir en härlig uppvisning som slutar med att vi gäster får vara med och dansa. Efter dansuppvisningen försvinner dyk gästerna ut till sin båt med den nu färdiga maten. När vi skall gå, ber de oss stanna kvar och delta i sången och kava drickandet som fortsätter ytterliggare några timmar.

Efter 4 dagar på Makogai, gör vi klart båten och avseglar. Vi seglar över lagunen, ut genom passet och sätter kurs mot nästa ö, som heter Naigani, 20 sjömil bort. Naigani är en liten ö med ett samhälle och en resort, båda ligger på sydsidan. Ön ligger väster om en större ö som heter Ovalau som ger lite lä för passadvindarna. När vi närmar oss ön, har en Yellowfin Tuna på ca 5 kg, vänligheten att nappa. Vi ankrar upp på norra sidan, i Cagabuli bay, bakom ett stort korallrev som skyddar oss från dyningen från öster. Innanför oss har vi en lång härlig sandstrand med vit fin sand. Bakom stranden finns en plantage, som ser lite övergiven ut, med bananplantor, papaya, brödfrukt träd och naturligtvis kokos palmer. Vi tar dingen ut till revet så snart vi gjort båten i ordning. Det visar sig vara ett av de finaste reven vi sett på hela Fiji. Uppe på revet är det ca 2 m djupt, fullt med korallhuvuden och med vit sand emellan. På revkanterna är det fullt med olikfärgade koraller och ett myller av revfiskar. Vi hittar genast 2 stora (25 cm), vackra King helmet snäckor som vi beundrar. Rune på Blue Marlin tar en med sig till båten. Under natten gnager samvetet honom och han har svårt att somna. Så han går upp och släpper tillbaka snäckan i havet igen, där den hör hemma. Längst ut där revet försvinner ner i djupet, ser vi White Tipped Reefshark, Muräna och många fantastiska koraller i alla möjliga färger. Bland annat ser vi röda trädkoraller och stora vita solfjäderkoraller. Vi tillbringar 3 dagar på Naigani med snorkling på revet på dagarna och grillning på stranden i solnedgången. Vi grillar Tonfisk, Korv och Bananer som vi avnjuter med smällt choklad. Vädret är perfekt med sol och en svag bris som fläktar precis lagom mycket för att det inte skall bli för hett. Om det finns ett paradis, så heter det nog Naigani.

Efter vårt paradis, så seglar vi under 2 dagar via Nananu I cace och Vitogo bay, till Fijis andra stad Lautoka. Vi seglar hela tiden innanför revet som löper utmed Viti Levus nordkust, behaglig segling i frisk undanvind och smul sjö. Det är väl lite orättvist att säga att Lautoka är motsatsen till Paradiset, men kontrasten mot Naigani är slående. Staden domineras av ett stort rykande sockerbruk. Ankarplatsen är inte speciellt inbjudande och dinge landningen är en katastrof. I staden finns dock det mesta att köpa och människorna är även här vänliga och trevliga. De flesta av dem har Indiskt påbrå. Vi klarerar in och gör de inköp vi har behov av. Seglar därefter de 8 sjömilen till Vuda Point som är en skyddad marina med alla möjliga bekvämligheter. Vi njuter av el och vatten på bryggan, tvättmaskiner och duschar med varmt vatten (onödig lyx) i land. Det finns också restauranger, barer och några små butiker. Gasoltuberna får vi enkelt och billigt fyllda på en stor gasdepot inom kort gångavstånd. Här träffar vi också många av de seglare som vi mött tidigare, bl.a. Diva, Jade och Necessity. Vi städar båten både invändigt och utvändigt. Servar vinschar och utför diverse småreparationer. Ett par gånger tar vi bussen in till Lautoka för att göra diverse inköp. Bussresan tar ca 40 minuter och kostar bara 10 kronor. Men så är bussen också av det äldre och enklare slaget. Jag kan inte låta bli att ta en bild av instrumentpanelen, inga fungerande instrument och kablar som hänger ut överallt. Jag lovar att bilden inte är tagen på ett skrotupplag. Efter en knapp vecka är vi nöjda med marina livet och ger oss av ut emot den allra östligaste ögruppen i Fiji, Yasawa gruppen.
Seglarhälsningar

Stina Janne

Ombord på

S/Y Christina

Brev 28. Segling i Yasawa gruppen (Fiji).

(2007.07.16 - 2007.08.02.)

Yasawa gruppen består egentligen av 2 ögrupper, Mamanuca gruppen i söder och Yasawa gruppen i norr. Öarna sträcker sig som en halvmåne från Nadi på Viti Levu, norrut upp mot de västra reven på Vanua Levu. Öarna ligger i bekväm anslutning till den stora flygplatsen i Nadi och är därför också mycket mer turistiska än övriga Fiji. På nästan varje ö, finns det minst en och oftast flera semesteranläggningar s.k. ”resorts”. Den första ön vi besöker, Navadra Island, är dock ett undantag. Det är den nordligaste ön i Mamanuca gruppen. Här bor det inga människor och platsen är väl mest känd för sin fina snorkling. Vattnet är kristallklart och snorklingen är fin, men inte i klass med Naigani. Vi stannar i 2 nätter och blir ordentligt sjörullade, då dyningen går in i bukten. I svaga vindar fortsätter vi upp till Waya Island, som är den sydligaste ön i Yasawa gruppen. Vi ankrar i Likuliku Bay utanför Octopus Resort. Många av våra seglarvänner har berättat i positiva ordalag om resorten. På kvällen äter vi en god middag inne på deras restaurang och blir vänligt bemötta av deras personal. Föreståndaren önskar oss välkomna och berättar om vad som gäller för oss seglare. Vi är välkomna att deltaga i deras utflykter och vi får även använda deras simbassäng mot en liten avgift. På kvällarna visar de filmer på en stor filmduk vid poolen helt gratis. De av våra vänner som rekommenderat stället har alla barn och vi förstår deras entusiasm. Vi är dock inga resortmänniskor, så efter ytterliggare en rullig natt seglar vi vidare norrut. Vår nästa natt-ö heter Drawaqa men på väg dit stannar vi vid ett rev utanför en ö som heter Narara Island. I kristallklart vatten simmar vi in i en vindlande ravin som är ca 2-3 m bred och kanske 20 meter djup. Vi ser en Papegojfisk som är ca 1 m lång, den största vi sett hitintills. Vi ser också en Pacific sole, en slags flatfisk som kamouflerar sig mot bakgrunden så att den är näst intill omöjlig att upptäcka. På eftermiddagen ankrar vi i en bukt väster om den lilla ön Drawaqa. Nästa dag skall vi försöka att se Manta Rockor i sundet mellan Drawaqa och Naviti. Enligt vad vi hört, så skall Rockorna passera sundet ungefär 2 timmar efter högvatten. Nästa dag är vi på plats i sundet i god tid. Vi hoppar i den östra sidan och driver med dingen igenom sundet med strömmen. Det är ganska grunt på vissa ställen och sikten är där inte helt perfekt. Vi driver igenom ett par gånger utan att se några Manta men ser väldigt mycket andra revfiskar. När vi nästan gett upp, så får vi syn på en Manta som kommer simmande mot oss med sitt stora gap vidöppet. Den är ca 2,5 m mellan fenspettsarna och tycks flyga fram genom vattnet med långsamma vingslag. Det blir den enda Mantan vi ser den här gången. Vi lyckas att föreviga den på bild, innan vi lite frusna kör tillbaka till båten. Efter lunch ger vi oss av norrut utmed Naviti's revfyllda västkust. Här gäller det att hålla ordning på navigationen och pricka av varje rev som passeras. Vi följer seglingsbeskrivningen i vår pilot bok som stämmer fint, vilket däremot inte sjökorten gör. På eftermiddagen ankrar vi i Natuvalu bay på Naviti, utanför några ”resorts”. Vi avstår dock från att besöka dessa. Till skillnad mot de senaste nätterna får vi här en lugn natt med endast lätt rullning. Nästa morgon är det helmulet då vi fortsätter upp igenom sundet mellan Yaqeta och Naviti. Vi går för motor då vinden är nästan rakt emot. Fisket ligger i och mitt i sundet fångar vi en fin Wahoo på ett par kilo. Väl igenom sundet kan vi falla av och sätta segel. I ökande vind, sträcker vi upp öster om öarna Yaqeta, Matacawalevu och Nacula. Vi får reva seglen i den ökande vinden och det börjar också regna. Som tur är, så är det ganska lättnavigerat här på den östra sidan av ökedjan. Vi går in i sundet mellan Nacula och Yasawa Island. Rundar den höga ön Sawa-I-Lau och ankrar upp utanför byn Nabukeru på Yasawa. Vinden ylar i riggen, men vi har bra fäste med ankaret och inga dyningar som rullar oss. Ugnsgrillad Wahoo smakar gott nere i den torra kajutan.

Nästa dag har vinden bedarrat något och solen tittar åter fram. Vi tar oss in till byn som är stilla och tyst, då alla är i kyrkan för att det är söndag. Vi går en promenad utmed stranden och på vägen tillbaka träffar vi en av lärarna i skolan och hans mor som kommer från kyrkan. Längre fram vinkar en kvinna till oss att vi skall komma upp till deras hus. Hon ber oss sitta ner vid deras uteplats, så skall vi bli serverade lunch. En efter en droppar familjemedlemmarna in och vi blir serverade härlig lokal Fiji mat. Efter lunchen blir vi inbjudna i huset för en liten pratstund.

På måndag morgon går vi på Sevusevu till byns överhuvud, som vänligt tar emot yagonan och hälsar oss välkomna. När vi kommer ut från honom, har alla kvinnorna lagt ut souvenirer och handarbeten på marken så att vi skall kunna handla. Vi hade inte tänkt oss fler suvenirer från Fiji, men köper en vacker snäcka och ett halsband för att inte göra dem besvikna. Sawa-I Lau den höga ön bredvid vår ankarplats, har en grotta där det skall gå att simma in. Den kan vi givetvis inte låta bli att besöka då vi är här. Så vi tar vår snorkelutrustning och en ficklampa och kör ut till ön med dingen. Vid stranden sitter det 2 damer och säljer suvenirer och en trappa leder upp till grottans öppning. Hit kommer varje dag ett par båtar med turister från ”resorterna” runt omkring, men då vi anländer är vi ensamma där. Vi förklarar för de förstående damerna att vår souvenirkvot är fylld. Efter att ha betalt en liten avgift, blir vi ledsagade upp för en trappa och in i en grotta via en trappa ner till vattenytan i grottan. Vi tar på oss vår utrustning och glider ner i det svala vattnet. En av damerna visar oss var öppningen, som ligger under vattenytan, in till den andra grottan ligger. Vi simmar över dit och dyker ner en halvmeter där vi hittar en öppning. Med ficklampan till hjälp, dyker vi igenom öppningen och kommer in i en ännu större grotta. Det är tur att vi har ficklampan med, för det är kolmörkt härinne. Grottan har vackra formationer i taket och även en del stalaktiter som hänger ner. Lite längre in kan vi skönja ljus och då vi tar oss dit ser vi en skorstensliknande öppning som går rakt upp där ljuset letar sig in. Under vattenytan är det flera meter djupt och även där många olika bergformationer. I en liten sidogrotta, blir vi bitna på huden av en del smådjur. Det är vattenlus som åstadkommer små röda bett på kroppen. Efter en vacker och spännande simtur i grottorna är det skönt att åter komma ut i solvärmen. På eftermiddagen går vi en lång promenad utmed Yasawa Islands östra stränder. Jag hittar 3 st Nautilus snäckor men alla är trasiga på ett eller annat sätt.

Nästa dag avseglar vi söderut igen. Vi följer Nacula Islands västra sida som är svårnavigerad då det är fullt av rev. Vi har solen i ryggen, så vi har inga problem att upptäcka reven och allt går bra. På eftermiddagen ankrar vi i en bukt som heter Vunduyava på Naviti Islands nordöstra spets. Här träffar vi några lokala grabbar när vi snorklar. De harpunerar revfisk och har just skjutit en vacker gul blåsfisk. Den har blåst upp sig och är rund som en fotboll.

Dagen efter har vi bestämt med Blue Marlin, som kommer söderifrån, vid Drawaqa Island för ett nytt besök vid Manta passet. Den här gången har vi bättre tur. Vädret är stilla om än lite mulet. Vi har knappt kommit ut i passet, förrän en stor Manta Ray slår med fenorna i vattenytan, rakt framför jollen. Vi ser mer än 10 Mantor simma igenom sundet och vi simmar alldeles bredvid dem utan att de bryr sig. När Stina simmar ner och klappar några av dem på fenorna och ryggen så sätter de fart och simmar ifrån oss. Det är en fantastisk upplevelse att simma tillsammans med så stora fiskar, en del av dem är nästan 3 meter mellan fenspetsarna. Många av dem har sugfiskar sittande på buken och andra har fullt av små pilotfiskar som simma runt munnen. Öknamnet ”Djävuls rocka”, har den fått för sitt utseende och inte för att den är farlig. Den äter bara plankton och små kräftdjur, som den samlar in i sin vidöppna mun. Det blir många fina bilder och även ett par filmsnuttar. Efter simturen med Mantorna så återvänder vi till Vunduyava Bay där vi låg ankrade natten innan. Här är en härlig vit sandstrand och fina rev att snorkla på. Vi stannar ytterligare en dag tillsammans med Blue Marlin och gör då en utflykt till östra sidan av halvön där vi ligger. Vi går längs med en smal stig över ängar med 2 m hög vass. På ett ställe, mitt på stigen, ligger det en vackert färgad landkrabba som vi fotograferar. På andra sidan går vi genom välskötta planteringar och kommer så småningom fram till en samling vackra vasshus. Vi möts av 2 äldre personer och några hundar. Det är Sovio och Carla som bor själva här sedan 17 år tillbaka, då Sovio gick i Pension. De visar oss in i sitt boningshus som är helt byggt av vass och Pandanus blad. Golvet består av vackert behandlat trä och de har fina möbler som de skyddar med vita bomulls skynken. Kokhuset som ligger vid sidan av har ett välkrattat sandgolv och köksredskapen hänger i ordning på väggen. Hela platsen utstrålar ordning och reda och det är rent och snyggt överallt. Det är den vackraste bostad vi sett på hela Fiji och den ägs av ett äldre pensionärspar som uppenbarliggen jobbar hårt för att hålla allt i det skick det är. Nere vid stranden har Carla gjort vackra installationer av drivved och snäckor som hon funnit. Utanför stranden ligger ett amerikanskt stridsflygplan som störtade i slutet av det andra världskriget. Vi simmar ut och inspekterar det, men tiden har gjort sitt och inte så mycket finns kvar mer är flygkroppen och stjärtfenan. Vid vraket är det många olika fiskar och vi ser bl.a. en Stonefish som hasar sig fram längs med botten. Det är en ful rackare som kamouflerar sig väl i sanden. Efter snorkelturen dukar vi upp den medhavda lunchen på en pressening framför deras hus. Det blir nybakt bröd, stekt fisk som vi fångat under gårdagens tripp, marmelad, ost och Carlas kokta bananer. När vi skall ge oss av får vi papaya och kassava med oss. Carla ger mig också 2 vackra Nautilus snäckor. Den ena ger jag till Idun. Sovio följer oss tillbaka till andra sidan och vi ger honom tändstickor, gaständare, en påse kex och en kall öl. Nu slipper han gå en betydligt längre promenad till närmsta by, för att köpa tändstickor. När vi äter middag i Blue Marlins sittbrunn, pratar vi mycket om det fantastiska gamla paret och om deras fria liv där vid stranden. Efter middagen blir det DVD kväll med ”Free Willy 3” på programmet.

Dagen efter blir det tidig avgång för att segla de 46 sjömilen till marinan i Vuda Point. Tvätthögen har växt till sig och lite färsk mat behöver inhandlas. Vi får segling i frisk ostlig vind och härligt solsken och kan angöra marinan väl innan det börjar skymma.

Efter över 2,5 månader på Fiji, tycker vi nu att det är dags att segla till Vanuatu så vi börjar förbereda båten. En tur till Lautoka med den fantastiska bussen hinner vi med. Där köper jag nya simfenor och nya badbyxor. Två par för 45 kr, ingen dålig affär. I supermarketen handlar vi så mycket att vi får ta taxi tillbaka. När båten och vi är klara så sätter sig vädrets makter på tvären och det varslas om lågtryck och frontpassage senare i veckan. För att slippa ligga och vänta i marinan så seglar vi 15 sjömil ut till en ö som heter Malolo lailai. Här ligger en ”resort” som heter Muscet Cove, där det också finns en marina och en yacht club. Vi ankrar strax utanför marinan och gör en tripp iland på eftermiddagen. Många vi mött har berättat hur fantastiskt det är här, men vi blir måttligt imponerade. Den vackra swimmingpoolen är det som imponerar mest. Det hela är nog inte vår grej. Vi stannar 2 dagar och tiden används mest till att fixa med lite förbättringar på båten. Sista natten kommer fronten med regn och sydvästlig vind men trots vädret ger vi oss av och seglar i kuling tillbaka mot Viti Levu. Där ankrar vi för natten i en skyddad bukt som heter Saweni Bay, innan vi nästa dag seglar de sista 5 sjömilen in till Lautoka för utklarering. Efter utklarering och spendering av de sista Fiji dollarna i stan, så avseglar vi mot Vanuatu kl. 15,15 den 2: a augusti. Vi har fått massor av fina upplevelser i fantastiska seglingsfarvatten och mött otroligt gästfria människor.

Bula Fiji, Vinaka Vakalevu.

Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på

S/Y Christina