Jorden runt

Brev 23. Resan till Hong Kong.

(2007.02.14 - 2007.03.09)

Dagen före avresan får vi besök av Janet från Seeker, som stannar över natten. Vi flyttar ut båten och förtöjer den mellan pålar ute i hamnbassängen. Det är billigare att ligga där men också obekvämare, då man måste använda dinge för att komma iland. Vi lånar marinans dinge över natten så att vi kan komma iland. Kvällen spenderar vi på Reva: s restaurang där det är ”happy hour” och seglar middag för 10 dollar (50 sek).

Efter frukost nästa morgon, stänger vi alla genomföringar och ror in till Marina bryggan och lämnar tillbaka dingen. Janet kör oss till busshållplatsen där vi stiger på en fullsatt buss som avgår kl. 11.00. Efter 3 timmars resa med ett kort stopp är vi i Auckland. Vi går till den lokala busshållplatsen och tar reda på när vår buss går till vårt backpacker hotell som ligger ute vid flygplatsen. Därefter hinner vi med ett besök på Marinmuseet nere vid Viaduct bassin. Efter övernattning på vårt enkla och billiga pensionat blir vi skjutsade av pensionat ägaren till flygplatsen tidigt på morgonen. Vi har en enkel incheckning med enbart handbagage och klockan 9 lyfter planet. Efter ett par timmars stopp och byte av flygplan i Sydney är vi åter på väg och 17 timmar efter vi stigit upp, landar vi på Hong Kongs nya flygplats klockan 18.00. Vi tar Airport express in till Centrum och är framme en halv timma senare. Efter en kort väntan kommer Peter och möter oss. Det blir ett kärt återseende, då det var över ett år sedan vi skiljdes på Martinique. Vi kostar på oss lyxen med taxi till hans lägenhet som ligger i Kennedy Town i västra Hong Kong. Peter bor på 11e våningen i ett hus som har ett 30 tal våningar. Siffran 4, innebär vad vi kan förstå, otur så våning 041 424 osv. fattas i alla hus. Lägenheten på ca 25 m2 är ganska normal efter Kinesiska mått och omfattar ett litet sovrum, ett litet vardagsrum samt kokvrå och ett litet badrum, fullt tillräckligt för en ensamstående. Vi handlar middag på en ”take away” och bänkar oss kring det väggfasta bordet. Det finns bara 2 stolar så en får sitta på knä och äta. Vi har massor att prata om, men går ändå tidigt i säng. Vi är trötta efter resan och Peter skall upp på jobb dagen efter. Han hinner dock informera oss om Nyårshelgens program. Ja det Kinesiska Nyåret skall firas in över den kommande helgen.

Dagen efter skall vi följa med hans seglarkompis Chris och transportsegla ner hans båt från Hebe haven i norra Hong Kong, till Deep Water Bay i Södra H.K.

På kvällen är det så rorsmansmöte på RHKYC (Royal Hong Kong Yacht Club) I Causeway Bay.

Lördag förmiddag startar H.K. till Macau Race.

Söndag är det nyårsafton och firande i Macau.

Måndag morgon startar Macau till H.K. Race.
Innan vi går vidare kan det vara på sin plats att ge en kort redogörelse av Hong Kong.

H.K. var från 1842 en före detta Engelsk Kron kolloni, som sedan juli 1997 lyder under Kina som en s.k. ”SAR” eller Special Administrative Region. I dag består H.K. av en Halvö som sträcker sig i sydlig riktning från Kinesiska fastlandet, samt c:a 260 öar runt denna. Söder om halvön ligger Hongkong Island skiljt av ett ca 1 km brett sund. På norra sidan av sundet ligger Kowloon. Området mellan Kowloon och det egentliga Kina, kallas New Territories och består till stor del av berg och skog men även av en del bebyggelse. Väster om H.K. Island ligger den stora ön Lantau Island, där den nya internationella flygplatsen ligger. De mest centrala delarna av Hong Kong finns utmed sundet med Tsim Sha Tsui på Kowloon sidan och Sheung Wan, Central, Admirality, Wanchai och Causeway Bay på Hong Kong ön. Det bor c:a 7 miljoner människor i hela H.K. av dessa bor det c:a 2,5 miljoner på själva H.K. Island. På grund av denna trångboddhet är transportsystemet därför fantastiskt väl utbyggt med både spårvagnar, bussar, Tunnelbana och Järnvägar. Dessutom är det billigt och enkelt att resa. Att åka med spårvagn från ena sidan av H.K. ön till den andra, kostar 2 H.K. dollar. Bussen kostar 3 och tunnelbanan 5. Ska man över till Kowloon, kostar det något mer. En H.K. dollar motsvarar ca 0.9 sek. Betala gör man med sitt s.k. Octopus card. Ett magnetkort som man laddar med kontanter i en automat, och bara håller upp emot en avläsare vid betalning. Kortet kan dessutom användas i att stort antal butiker för betalning av mindre inköp. Man behöver sällan vänta mer än 5 minuter på buss eller spårvagn och tunnelbanan går var 3e minut. Bussar och spårvagnar har 2 våningar, så man kan med fördel sitta på övre våningen och beskåda folkmyllret på gatorna.

Fredag morgon äter vi frukost tillsammans med Peter innan vi tar bussen in till Central district, där vi möter Chris. Peter fortsätter till sitt jobb i Times Square som ligger i Causeway bay. Vi andra fortsätter med tunnelbana till Kowloon Tong, på andra sidan av sundet, där Chris bor. Efter att ha hämtat lite båtgrejor, tar vi taxi till Hebe Haven, som ligger nord ost om Kowloon. Här ligger båten, en J-109:a, vid namn Halcyon Daze, och väntar. Transporten till Deep Water Bay, får ske med motor då vinden lyser med sin frånvaro. Vi hade förväntat oss lite sight seeing längs med vägen, men det blir inte mycket av det eftersom det är ganska disigt. Vid middagstid förtöjer vi vid en boj och tar taxi tillbaka till Causeway bay. Där träffar vi Peter som visar oss runt på sin ljusa och trevliga arbetsplats. Vi käkar lunch på en liten lokal kinesisk krog, där vi får ”hot curry chicken” till en billig peng. Efteråt promenerar vi runt och titta på gatuvimlet. Här trängs grönsaksaffärer, fiskaffärer och köttaffärer sida vid sida med levande fisk och hönor i burar. Kanske satt vår lunch i en bur här på gatan några timmar tidigare.

På kvällen samlas hela kappseglingsbesättningen på Yacht Klubben för genomgång av seglingen samt för utklarering från Hong Kong. Det är nog den mest fantastiska klubb jag någonsin sett. Där finns en stor fin bar, en lyxig restaurang, bibliotek med Internet rum, swimmingpool, tennisbanor, bowlingbanor samt ett biljard rum. Medlemsavgiften ligger också i en annan dimension än vad vi är vana vid. Besök gärna deras hemsida,

www. rhkyc.com

Lördag morgon tar vi taxi ut till Deep Water Bay, där båten ligger och väntar. På vägen ut plockar vi upp Richard som ingår i den fasta besättningen. På väg ut till startområdet, gör vi i ordning båten och tar fram de segel som skall användas. Vi får en näst intill perfekt start och den stora asymmetriska spinnakern (ballongsegel) kommer upp fint. Det är ganska lätt vind men båten gör ändå god fart. Peter styr och Chris sköter navigationen. Vi andra sköter segeltrimm och skifte av segel. Vi har 2 alternativa vägval och Chris väljer att gå en väg mellan några öar. Det visar sig att vi är den enda båt som väljer denna väg och att det dessutom är vinstgivande. Efter halva seglingen finns det en kontrollpunkt där vi ligger 2:a efter en av de större båtarna.

Strax innan mållinje passerar vi mellan 2 öar och får samtidigt sällskap av en flock Delfiner. Det är en ovanlig art som lever i floddeltan och är nästan helt blinda. Synen har de ändå ingen större nytta av då vattnet är ganska grumligt. De ser lustiga ut med sin lätt rosa kroppsfärg.

Vinden avtar och vi är en av två båtar som lyckas komma över mållinjen innan skymningen faller. Vi går för motor in i Macaus hamn, väl där får vi veta att målgången skedde redan vid kontroll punkten. Det betyder att vi måste ligga väl till för segern.

Eftersom båten inte erbjuder någon övernattningsmöjlighet, så tar vi oss till vårt Hotel och duschar samt svidar om. På kvällen bjuder Chris på middag på en trevlig restaurang mitt i Macau. Ett besök på ett av de större casinona (Lisboa) blir det också, men någon finansiering av vår resa lyckas vi inte åstadkomma. Vi får kanske vara nöjd med att vi inte spelade bort vårt resekapital.

Dagen efter är det nyårsafton för det Kinesiska nyåret och vi går på sight seeing i staden. Vi får uppleva lejondans och drakdans som sker till ackompanjemang av smattrande smällare. Det nya året är Grisens år och en man har därför gjort en stor Gris som pryder torget vid rådhuset. Vi vandrar runt i staden och ser på den gamla genuina bebyggelsen i Portugisisk still såväl som den moderna, med höga skyskrapor klädda i glas. Macau är fjärran österns Lasvegas och det finns en massa Kasinon som är inrymda i fantastiskt flotta byggnader. Ett av de finaste är Casino Lisboa som påminner lite om Globen i Stockholm med den skillnaden att ytterfasaden är klädd med guld skimrande plattor och har en fantastisk neon belysning.

På kvällen samlas alla seglarbesättningarna för en liten pris ceremoni i en vacker lokal som huserar både vin importör och vin museum för portugisiska viner. Det blir en trevlig fest för vår besättning då vi får hämta första pris för både klassen och seglingen totalt. Kvällen avslutas med en god middag på en flott restaurang.

Nästa dag tar vi oss tidigt ner till den lilla marinan och klarar av utcheckningen från Macau. Vi går för motor ut genom den stora hamnen och tittar på all fiskebåtar som ligger förtöjda i rader på rader mitt i hamnbassängen. Det är flera hundra båtar som alla är hemma för att fira nyåret. Alla har de en liten nyårsdekoration hängande i fören. Små sampaner kilar emellan land och båtarna med varor och människor och smällare exploderar som kulsprutegevär lite överallt. Man smäller av smällare för att skrämma bort de onda andarna så att de inte följer med in på det nya året.

Hemseglingen till Hong Kong, som även den är kappsegling, avlöper bra och vi passerar

mållinjen som andra båt efter en stor 65 fots båt. Våra klasskonkurenter (bl.a. 2 st First 40.7) hänger inte med, varken på undanvinden eller på kryssen. Efter målgången vid Lantau Island har vi långt kvar att segla till hemmahamnen Hebe Haven. I tilltagande vind och sjö, kryssar vi medan skymningen faller. Inte fören långt efter att det blivit mörkt kan vi knyta fast förtöjningarna i hemmabryggan och då har det även börjat regna.

Tidigt näta morgon åker vi alla 3 in till Immigration där vi åter checkar in i Hong Kong. Peter är ledig t.o.m. torsdag och vi ägnar de dagarna åt sight seeing i Hong Kong. Vi åker i det längsta rulltrappssystem som vi någonsin sett, 16 rulltrappor tar oss från centrum tvärs igenom staden upp till bergen som ligger mitt på ön. Därifrån vandrar vi på tillrättalagda stigar genom skogen upp till Peak Tower, en utsikts byggnad som ligger på Victoria Peak. Upp genom byggnaden leder 5 st rulltrappor till en plattform där man från 428 m höjd har en fantastisk utsikt över Hong Kong och Kowloon. När vi vandrar ner kommer vi direkt ner i Kennedy Town, där Peter bor. På vägen inhandlar vi en fällstol så att alla kan sitta runt det lilla bordet i lägenheten. Vi besöker också en elektronikmarknad som med massor av småbutiker som inrymmes på 2 våningar. Här finns all möjlig elektronik tillgänglig, vi köper bl.a. en extra hårddisk, ett fodral till vår iPod spelare och en transportabel högtalare, även den till iPoden.

Fredagen och halva lördagen arbetar åter Peter och vi får klara oss på egen hand med promenader och fönstershopping. Fredag kväll samlas hela besättningen på Royal Hong Kong Yacht Club för stor prisutdelning efter Hong Kong Macau Race. Det blir stor fest för oss eftersom vi lagt beslag på de flesta priserna. Både för klass seger, seger totalt för både ditseglingen och hemseglingen och Regattan totalt. Efteråt bjuder skepparen, Chris hela besättningen på en flott restaurang överst i en skyskrapa med vacker utsikt. Det blir god middag med efterföljande drinkar och dans.

PÅ söndagen är det dags att ge sig ut på vandring i omgivningarna. Tillsammans med ett par vänner till Peter, David från Australien och Ling Jo från Kina, tar vi en taxi ut till en bergskedja som ligger bakom Kowloon. Här påbörjar vi en 3,5 timmars lång vandring som för oss upp till en klippa som heter Lion Rock och är 422 m.ö.h. Härifrån har man utsikt i motsatt håll till Victoria Peak, d.v.s. Kowloon ligger närmas och Hong Kong ön med Victoria Peak längst bort. Vädret är soligt och vackert med ett lätt soldis men det ger fotograferingen lite orättvisa. Efter vandringen kommer vi ner till en stadsdel som heter Shatin och ligger i New territories. Härifrån tar vi metron till Lo Wu som ligger på gränsen till egentliga Kina. Här skaffar vi visum till Kina och passerar gränsen. Vi tar en taxi in till Shenzhen som är en stor stad på andra sidan gränsen. Här går vi på ett massage institut och får fotmassage. För ca 40 kr får vi ligga på en skön soffa medan en liten kinesiska knådar våra ömma fötter och vader. Under tiden läppjar vi på en kall dricka och tittar på valfri kanal på TV. Efteråt går vi på en Kinesisk restaurang och äter middag. Ling Jo beställer maten som består av många små goda rätter. Vi brottas med våra pinnar för att få i oss maten och Stina fäktar så att en öl flaska ramlar i golvet. Vi hinner också med ett besök i DVD butiken där Peter köper in ett stort antal filmer för ca 7 kr st. Det har hunnit bli mörkt innan vi stiger på en buss som tar oss tillbaka till Hong Kong. Veckan därpå arbetar Peter som vanligt och vi gör egna utflykter i omgivningarna. Vi besöker Cat Street som är centrum för antikvitetsaffärer och vi besöker ett tempel som heter Man Mo, där det är fullt av folk som offrar frukter och bränner rökelser för sin Buddha. Röken är så tät i templet att det är svårt att andas på vissa ställen. En dag tar vi Tung Chung line metro ut till Lantau Island, där flygplatsen ligger. Vi hoppar av på stationen innan flygplatsen och byter där till linbana. Linbanan är 5,7 km lång och det tar 25 min. innan man når Ngong Ping som är slutstation. Färden går över ett högt berg, Nei Lak Shan, där man har utsikt över den nya internationella flygplatsen, Chek Lap Kok. Ngong Ping är en nyuppförd gata kantad av en massa turistfällor byggda i vacker traditionell stil. Lite längre bort på ett berg sitter Tian Tan Buddha. Det är en 32 m hög sittande Buddha. En lång bred trappa leder upp till statyn som även om den inte är speciell historisk, ändå är väldigt imponerande i sin storlek. Sevärt är även Po Lin Monestary, som är några vackert utsmyckade tempelbyggnader uppförda 1920.

På kvällen blir vi bjudna på middag av en tjej kompis till Peter som heter Lyn. Hon arbetar som marknadsansvarig för Kina hos telekombolaget Ericsson. Peter träffade Lyn i Qingdao, då han seglade ombord på Ericssons promotion båt (WO 60), under en period då han bodde och studerade där. När han flyttade ner till Hong Kong fick han bo hos henne medan han sökte jobb och bostad. Vi tar båten ut till Lamma Island som ligger alldeles sydväst om Hong Kong ön. Vi äter på en fin fiskrestaurang alldeles nere vid havet och får en fin måltid med många olika fiskrätter.

En av dagarna tar vi bussen till Stanley, som är en stadsdel på södra sidan av Hong Kong ön. Här finns något som kallas Stanley Market och är ett basarområde där det säljs allt mellan himmel och jord. Vi köper oss en stämpel med en sittande Buddha på och med båtens namn och hemort på stämpeln. Allt mycket vackert utsnidat i en vacker ask. Återresan går utmed sydkusten via stadsdelen Aberdeen tillbaka till Kennedy Town.

Sista lördagen i Hong Kong gör vi åter en långvandring upp till Victoria Peak. Vädret är perfekt med sol från blå himmel. Starten sker från Kennedy Town och nervägen går vi genom Hong Kong Zoo och botaniska trädgården. Vi kommer fram till Times Square precis lagom när Peter slutar jobbet. Vi tar spårvagnen upp till Happy Valley, som ligger strax bakom Times Square, där vi äter lunch. Det var här som Peter bodde hos Lynn, då han kom till Hong Kong, så han känner väl till trakterna. Det blir nudlar samt några Kinesiska smårätter, jättegott som vanligt och högst prisvärt. Efteråt tar vi oss ner till hamnen och tar en båt över till Kowloon. Vi vandrar längs med Star Aveny som är kajpromenaden på Kowloon sidan. Här har Hong Kongs filmstjärnor sina brons stjärnor ingjutna emellan stenplattorna. Vi tar kaffepaus på en uteservering där Bruce Lee står staty och vi beskådar den intensiva trafiken på sundet med Hong Kong ön som bakgrund.

På kvällen är vi bjudna på middag hos Monica och Richard, en av killarna som seglar med Halcyon Daze. De bor i ett högt hus alldeles vid kusten, på vägen ut mot Aberdeen. Från våningen har de en vidunderlig utsikt mot Lama och Lantau Island och hela inloppet till Hong Kongs hamn. Båda två jobbar för Maersk, så härifrån kan de ha koll på all containertrafik till och från hamnen.

Två och en halv vecka går fort och på söndagen är det dags för oss att packa våra ryggsäckar och påbörja återresan. Men först tar vi oss in till centrum och äter en härlig Brunch på en populär restaurang. Vi får vänta på bord en liten stund men det är det värt, för det blir en god måltid. På eftermiddagen gör vi de sista inköpen, för våra sista Hong Kong dollar och Peter följer oss till bussen som tar oss direkt till flygplatsen.

Vi lämnar Hong Kong på kvällen med Quantas Air och landar i Sydney på morgonen där vi beslutat oss för att stanna ett par dagar. Efter en lite seg incheckning med väntan i långa köer, tar vi en liten minibuss in till vårt hotell som ligger mitt i centrum. Vi har tur och får tillgång till vårt rum direkt så vi hoppar genast i säng för ett par timmars sömn. På eftermiddagen tar vi en promenad ner till Darling Harbour där vi strosar runt lite grann på måfå. Det är väl bara att erkänna att Sydney inte ges full rättvisa efter ett besök i Hong Kong. Staden känns faktiskt lite liten. Det skall dock erkännas att staden är väldigt vacker och ligger fantastiskt vackert med vatten nästan överallt. Givetvis så besöker vi en av värdens mest berömda byggnader, nämligen det storartade operahuset. Vi har tidigare sett den berömda byggnaden på bilder och vykort men kunde inte föreställa oss att den skulle vara så pass mycket vackrare och pampigare i verkligheten. Vi går en guidad tur inne i byggnaden och beundrar den djärva arkitekturen. Tänk att denna fantastiska byggnad är ritad av en arkitekt som bor hemmavid. Jörn Utsen bor ju i Hellebaek strax norr om Helsingör. När Operahuset byggdes blev det ca 10 gånger så dyrt som det var kostnadsberäknat och det var en politisk skandal. Med hjälp av ett stort lotteri kunde finansieringen ordnas och bygget slutföras. Trots denna skandal så har nog byggnaden tjänat in sig många gånger om och har dessutom blivit en av Australiens absolut största turistattraktioner. Vår guidade tur ger oss rabatt på den aktuella kvälls föreställningen som är ett uppträdande av en Portugisisk Fado sångerska som heter Mariza. Vi har aldrig hört talas om henne, men beslutar oss ändå för att gå dit. Vi får en fantastisk föreställning i en nästan fullsatt konsertsal. Det är en fantastisk sångerska som ackompanjeras av fantastiska musiker och vi kommer inte att glömma hennes namn i första taget. Vi går även och lyssnar på en föreställning av en Aborigin som spelar på en s.k. Didgeridoo, ett fint uppträdande som ackompanjeras med vacker bakgrundsmusik och vackra bilder från Australien. Han berättar också ingående om de olika ljuden på instrumentet och hur de skall föreställa olika djurs rörelser. Vi promenerar i den vackra botaniska trädgården och längs med kajerna i Darling Harbour. Ett besök på marinmuseet hinner vi med och en promenad på den kända bron som förbinder Sydneys norra och centrala delar.

Efter ett par dagar är det dock skönt att åter sätta sig på planet som tar oss tillbaka till Nya Zeeland och vår väntande båt i Whangarei.

Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på

S/Y Christina

Brev 24. Sista tiden på Nya Zeeland.

(2007.03.10 - 2007.05.03)

Vi landar i Auckland sent på kvällen och blir efter ett telefonsamtal till backpacker hotellet, hämtade av killen som äger stället. Morgonen efter tar vi bussen in till Centrum för vidare transport till Whangarei. Vi får vänta ett par timmar och den tiden fördriver vi med att gå på båtutställningen som pågår nere i Viaduct harbour. Där får vi bl.a. kontakt med en firma som säljer Eno spisar som är exakt samma som vår Optimus. Vi ber om en offert för att eventuellt byta våran gamla, som börjar bli lite sliten.

Efter tre timmar i bussen, anländer vi Whangarei sent på eftermiddagen. Det är fredag, så det är samling vid grillen på hamnplanen med det vanliga gänget plus några som tillkommit efter att ha spenderat en tid med båten på land. Dagen efter flyttar vi tillbaka båten, från pålarna mitt i hamnbassängen, till bryggan utanför Scorpio.

Nu är semestern slut och det är tid att börja tänka på upptagning och bottenmålning samt på alla andra underhålls och förbättringsarbeten inför den kommande säsongen.

Jag och Henrik från Scorpio åker runt till de olika varven för att förhöra oss om priser för upptagning och övriga tjänster som vi har behov av. Priserna är ganska lika, så vi väljer att ta upp båten på ett av de mindre varven som ligger närmst centrum. Vi får tid för upptagning hos Ray Roberts på Riverside Drive Marina och passar på att göra en del andra reparations jobb under tiden medan vi väntar. Fredag morgon går vi på högvatten nerför floden och förtöjer vid en brygga hos Ray Roberts. Strax innan lunch kommer Travelliften och lyfter upp oss ur drickat. Vi får hänga kvar över en spolplatta där botten blir renspolad med en högtrycksspruta, av varvets personal. Därefter körs vi bort till en ledig plats där båten blir ordentligt uppallad.

Nu vidtar vårt eget jobb. Vi börjar med att tvätta av friborden med oxalsyra, så att all missfärgning och alla rostfläckar försvinner. Samtidigt med detta så målar vi i grundfärg på de skador som vår valkollision vid Galapagos åstadkommit. Färgen på kölens framkant är helt borta och det råa blyet tittar fram. Vi lägger på 3 lager med ny bottenfärg och polerar friborden. Samtidigt passar vi på med en del förbättrings arbeten. Vi plockar ut vår septiktank och tar ett stort hål i toppen av den, där vi monterar en manlucka så att vi kan komma åt att rengöra den utan att behöva plocka ut den ur båten. Vi beställer en liten lyftarm som vi monterar i vår akterbåge, så att vi lätt kan hissa upp vår nya, lite tyngre utombordare. Ja vi köper som sagt en ny utombordare till vår dinge. Den gamla 2 hk motorn har nästan 19 år på nacken och har tjänat ut. Den nya har 8 hk och skall sätta lite bättre fart på dingen. Vi sätter upp en annons på vår gamla dinge och utombordare och har efter en vecka sålt den för 200 dollar (1000 sek). Under tiden som vi jobbar på båten så bor vi i den. Det känns lite ovant att bo 3 m över marken men man vänjer sig. Toaletten kan vi inte använda och vi får ansluta en slang till vaskavloppet, som vi leder ner i en plastdunk. Lite social samvaro hinner vi med trots arbetet. Vår sedvanliga fredags grillning vid hamnkontoret och så är det grillning på varvet, i en berså, på söndagen. Där samlas alla de som ligger på land och även de som ligger vid varvets brygga.

En vecka senare är vi åter tillbaka i vattnet och kan förtöja på vår vanliga plats nedanför Town Basin Marinas kontor. Blue Marlin har tagit bilen till Sydön där de skall bila runt i 14 dagar och under den tiden är vi utan bil. Marinan hor dock cyklar att låna ut så vi kan åtminstone komma runt i närområdet. Arbetet på båten fortsätter och nu är det allt ovan däck som får sig en genomgång. Vi byter lager på vår vindgenerator och beställer canvas så att vi kan sy ett nytt sittbrunnstält. På mornarna brukar vi ta oss en rejäl promenad upp på det närliggande berget. Allt för att försöka bygga upp lite grundkondition.

Veckan efter att vi varit på land, blir blöt och fuktig. Det börjar på tisdagen med lite lätt regn, som fortsätter hela natten och ökar i intensitet. När vi vaknar på onsdag morgon fortsätter det intensiva regnandet och det verkar bli inneväder hela dagen. Strax efter lunch hör vi lite dunsar emot skrovet, som kommer med allt tätare mellanrum. Det är grenar, träbitar och annat bråte som kommer flytande och som dunsar så nätt i skrovet. Lite senare på efter middagen ser vi stora trädstammar och delar av bryggor komma virvlande i den allt mer tilltagande strömmen. Det kommer massvis med grenar, löv och vass som fastnar mellan båten och bryggan och vi får hela tiden försöka att hålla så rent som möjligt. På kvällen tittar vi på Svensk TV via Internet. Vi ser bland annat på Godmorgon Sverige samt Rapport och Aktuellt. Ett avsnitt i serien om Göran Persson hinner vi också med innan vi går till kojs.

Torsdag morgon vräker regnet ner. Vi har aldrig upplevt något liknande. Vattnet i floden forsar fram i 3-4 knop och för med sig massor av skräp, träd och grenar. Alla försöker hålla rent runt sina båtar så att inte pålar och pontonbryggor skall slitas loss. En påle lossnar och ett par båtar hänger i endast en påle. Det råder stor aktivitet i hamnen för att rädda båtar och bryggor. Vi ligger i en lite lugnare del och det mesta som kommer flytande, passerar oss. En familj som bor nära floden har en meter vatten i trädgården och i bottenvåningen. Ett hönshus i deras trädgård försvinner i vattenmassorna med höns och allt. De har även en get, som de räddar upp i en liten båt som de har stående på tomten. Båten är rejält förankrad i ett träd så den flyter inte iväg. Pelles segelloft står under vatten precis som en del av övriga staden. På kvällen minskar regnet något och dagen efter skiner åter solen. Det var ett kraftigt lågtryck som hämtat sin intensitet uppe över de varma vattnen i norr, som låg bakom det intensiva regnandet. I Whangarei kom det ca 320 mm under ett dygn och längre norrut i Kerikeri kom det över 400mm.

De sista veckorna i Whangarei utnyttjas till underhåll och förbättringsarbeten på båten. Vi lackar om en massa inredningsdetaljer, och syr kapell och myggnät till ruffluckor och skylights. Även dingen får ett nytt kapell till skydd mot UV-strålning och törnar mot dåliga bryggkanter. En ny spis införskaffas då den gamla har börjat falla sönder. Vi annonserar den gamla spisen på anslagstavlan och ett par dagar senare så har vi sålt den för 150 dollar (750 sek). Vi bunkrar upp båten inför avseglingen och tar farväl av alla nyfunna vänner. Ett extra farväl blir det till Pelle, Sharon och deras barn, som tagit så väl hand om oss. Det känns också lite trist att skiljas från Lars, Kim, Samantha och Michele på Sumé. De skall ju stanna här ytterliggare minst ett år eller så länge de får uppehållstillstånd. Lars har ju fast arbete, barnen har sin skolgång och de trivs väldigt bra. Dagen innan vi avseglar bjuds vi på avskedsmiddag i Scorpio hos våra vänner Henrik och Malla. Vi har varit mycket tillsammans under det senaste halvåret och det är med vemod vi tar farväl. Vi lägger dock till ett ”på återseende” till alla innan vi skiljs.

Onsdag middag den 25e april, släpper vi förtöjningarna och går, i det vindstilla vädret, för motor ut till Urquart Bay vid Whangarei Heads där vi ankrar för natten. Det känns härligt att åter känna båtens lätta rörelser i den svaga dyningen, innan man somnar in.

Dagen efter är det fortfarande nästan helt vindstilla och vi motorseglar upp längs med kusten. Vi passerar Tutucaca och tar natthamn i en stor skyddad vik som heter Whangaruru Bay.

Efter en lugn natt, lättar vi ankar och seglar ut med en fin bris på fritt vatten. Vi passerar ön med ”the hole in the Wall” och rundar Bream Head för att segla in mellan öarna i ”Bay of Islands”. Vi ankrar upp i viken utanför Opua, vår sista hamn på Nya Zeeland för denna gång. Vi ligger kvar i Opua under en vecka i avvaktan på ett lämpligt väderfönster för att avsegla mot Fiji. Vi gör ytterliggare några förbättringar på båten och även en utflykt i omgivningarna tillsammans med Jan Fredrik och Eva på Norska Necessity. Vi åker till Waitangi, där det finns ett Maori museum på den plats där det första fredsfördraget undertecknades 1840. Det var Kapten William Hobson och ett antal Maori hövdingar med Tamati Waaka Nene och Te Ruki Kawiti i spetssen som undertecknade fördraget. Museet är sevärt med sina stora Wakas (krigskanoter) och sitt traditionella möteshus. I Kerikeri äter vi lunch i de vackra omgivningarna. Platsen är annars mest känd för att hysa Nya Zeelands äldsta trä och stenhus, Stone store byggt 1835 samt Kemp house byggt 1822. Vårt eget hus är byggt 1880, så vi blir väl inte särskilt imponerade. Men man får hålla i minnet att Nya Zeelands nertecknade historia är väldigt ung. Maorierna som kom till Nya Zeeland för ca 1000 år sedan nedtecknade aldrig sin historia utan förde den vidare med berättartradition. Kerikeri är även känt för sina fruktodlingar som domineras av Apelsin- och Kiwi odling. Kiwi busken växer ungefär som vinrankor på stållinor som hålls uppe av stolpar.

Bob Mc Davit är en N.Z väderguru och han håller föredrag en dag i det lokala klubbhuset. Han är en intressant man att lyssna på, och har mycket information att bidra med. Varje vecka ger han ut ett s.k. Wethergram som förklarar vädersituationen och även förutspår vad som är i sikte den närmaste veckan. Vi och många med oss tycker att det ser bra ut för den kommande veckan, så vi lämnar in våra papper för utklarering på torsdagen. Efter utklarering kör vi tillbaka till båten och sjöstuvar dinge och motor. Vi drar upp ankaret som har blivit riktigt dyngigt och grisar ner på fördäck och i ankarbox. Så vi får skölja av ordentligt med saltvatten. Därefter går vi in i marinan och förtöjer utanpå Seeker för att tanka vatten. När vattentanken är full, upptäcker vi att det har läckt vatten från påfyllningen och allt de som ligger stuvat intill, bland annat ett par segel, har blivit blött. Vi lägger de våta grejorna till tork på däck och ger oss till att täta den läckande påfyllningsslangen. Efter ett par vändor till båtbutiken och diverse mekande så har vi fått påfyllningen tät igen. De våta prylarna torkar fort i det soliga vädret och kan snart stuvas ner igen.

Klockan fem på eftermiddagen kan vi släppa förtöjningarna och säga farväl till Nya Zeeland samt till Peter på Seeker, som önskar oss en lycklig överfart. Vi går för motor ut ur viken och sätter segel i solnedgången för en lätt sydvästlig bris. Nya Zeeland försvinner akteröver och nästa gång vi ser land, så bör det vara Fiji som stiger upp över horisonten.

Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på

S/Y Christina