En av Nordens stora folkrörelser är alternativrörelsen. Den går ibland under olika namn som græsrodsbevægelsene I Danmark, bland andra kallas den nya sociala rörelser eller nya folkrörelser



Yüklə 1,89 Mb.
səhifə19/34
tarix07.08.2018
ölçüsü1,89 Mb.
#67718
1   ...   15   16   17   18   19   20   21   22   ...   34

18. Ungdomsupproret för livet



De nya rörelserna bärs fram av ungdomar. När ungdomarna strömmade till 1960 och bröt upp 1950-talets politiska stela former så var de födda på 1940-talet. Men det var de som var födda på 1950-talet som på ett mer grundläggande sätt gjorde upp med den auktoritära andan med bestående resultat långt utanför det sedvanliga politiska området.
Avgörande för att frigöra allt yngre människor i en protest mot den rådande ordningen var ungdomskulturens utveckling. Det hade börjat redan på 1950-talet med rockmusiken. Det var inte bara i det kommunistiska Östeuropa som elgitarrerna och den dansande publiken på Världsungdomsfestivaler fick samhällets stöttepelare att med skräck se framtiden an. Rock’n’rolldansen ”virker hypnotiserende og narkotiserende, ligesom urskovstrommer virker på indianer og kannibaler. Den begynder monotont dumm.dumm.dumm. Efterhånden hidser den mere og mere. Til sidst har de dansende bersærkergang. De kommer i vildeste ekstase.” skriver Aftenbladet i Danmark 1956.466 Rockmusiken betraktades som en utlösare av masshysteri och våld som kunde leda till ett totalitärt samhällssystem:

Det værste er, at disse amerikansk-inspirerede ungdomsbander af den ene eller anden art i en uhyggelig grad minder om Hitlers nazi-bøller. Opførslen er den samme, selvom formålet er et andet. De unge er ofre for en rent ud modbydelig form for massuggestion, og mod den ’frie’ odragelse, de har fået, har de overhovedet ingen modstandskraft, som gør, at de holder sig på den rigtige side af lovens plankværk,”467


En livsstil och protest skulle växa fram. Bara i Danmark fick den det samlande namnet ungdomsoprøret, ett begrepp som inte alls fick samma genomslag i andra nordiska länder även om fenomenet var lika tidigt och stundtals lika starkt i Sverige. I Danmark blev dessutom begreppet ungdomsoprøret ett samlingsbegrepp för hela den politiska proteströrelsen på 1960-talet vilket samtidigt gjorde upproret erkänt som omfattades av många men också ett övergående inte särskilt politiskt fenomen.
Till en början är inte protesten så omfattande. När filmen Rock Around The Clock visades på biografen Bristol vid Ströget i Köpenhamn 1957 uppstod bråk och polisen grep 63 personer de första fem dagarna, nästan bara för bagatellartade förseelser. Utanför Köpenhamn och arbetarklassen når knappt Rock’n’roll de första åren. Få äger grammofon så de kan spela musiken själva och Danmarks radio vägrar spela så det är mest genom Radio Luxemburg och Voice of America som rocken sprids. I början av 1960-talet har rock’n’roll redan nått sin höjdpunkt både i Danmark och Sverige. I Danmark blir musiken nu mer dämpad med betoning på det melodiska. Den kallas pigtrådsmusik och framförs av grupper i hela landet som appellerar också till medelklassungdom. I Sverige gick man samma väg. En ståltrådsrock utvecklas där grupper som Spotnicks spelade gamla kända låtar i twisttakt med vibrato och rymdklang. Men det är knappt en subkultur för ung domar. Dominerande populärmusik är musikaliskt och sångtextmässigt oskyldiga schlagers.
I oktober 1963 kom Beatles till Sverige på sin första utlandsturné förutom besöken i Hamburg, i juni 1964 kom de till Danmark och fortsatte sedan med fyra konserter i Sverige samma år. Det inspirerade musikgrupperna i Danmark men musiken var mest kopiering av utländska förebilder och en popularisering för att nå ut till bredare grupper vilket skedde med att sjunga gamla schlagers i modern form.
I Sverige utbröt beatlemania och en ny livsstil gror.468 Det började med 12 till 15-åriga flickor. Våren 1964 börjar de första uttrycken för en ny stil bland ungdomar göra sig gällande. I Stockholms södra förorter börjar flickor bära napp sunt halsen, sätta en stor säkerhetsnål i kragsnibben på jackan, bära rosa polotröja, ha utsvängda byxor mer rutor och ränder, bära väska som kompisarna fick klottra på eller ha rosetter i håret. Pojkarna sökte hänga på men först framåt sommaren har de inte bara lugg utan går i rosa skjortor, basketdojor, uppvikta jeansben, styv täckjacka och svart skinnväst. Ett fantasifullt anti-mode börjar utvecklas i Sverige klart annorlunda från det brittiska men musikaliskt inspirerade av betales. I Sverige bryter en barnsligt präglad popvåg fram när Tages på hösten 1964 tar sig in på Tio-i-topp med Sleep little girl. Hundratusentals ungdomar, mest flickor blir popfans.
Ur denna grupp av popmusikälskare växte det fram i hamnstäder som Helsingborg, Malmö, Göteborg och Stockholm ett avantgarde med alltmer utpräglade attityder. Man hade riktigt långt hår, drack öl och rökte hasch ibland och hängde över små portabla grammofoner. Det var 50-talisternas första årskull som intog scenen. 1965 började de ersätta Beatles och den lättsammare popmusiken framförd av Hep stars och andra band med råare och skramligare toner från Rolling Stones, Kinks och Who. Det barnsliga modet från 1964 lämnar man bakom sig och etablerar istället något nytt som blir bestående med lite kompletteringar för en lång tid. Fram kommer jesussandaler, manchesterbyxor och vita Leejeans, Leejackor, vida parkas, manchester och mockajackor, ringar på alla fingrar, hals- och armband. Nu började tidningarna kalla dem mods, ett begrepp som kom från England. Lite oegentligt eftersom modsen i London hade mer medelklassbakgrund och en prydligare och lite mer påkostad stil.
Motsättningarna mellan modsen, raggarna och polisen ökade under sommaren 1965. Men modsen kommer också i motsättningen till det mesta i samhället. Tidigare ungdomskulturer som motorcykelknuttar och raggare hade många kunnat förlika sig med på något sätt, de tyckte trots allt om motorer och såg manliga ut. Pressen hade en hatkärlek till raggarna där de ena dagen framställdes som frihetstörstande ungdomar och nästa dag som brottsliga gäng. Modsens sentida krönikörer Urban Nilmander och Kenneth Ahlborn skriver om modsen att ”Alla romantiska 60-talsminnen och mysig Beatlesnostalgi till trots –modsen fick mest en massa skit. Och stryk. Inte bara av föräldrarna utan också storasyskonen, släkten, grannarna, lärarna, raggarna, polisen, expediterna, byggjobbarna, journalisterna och livets alla spärrvakter ville gärna få in åtminstone en verbal örfil.” Sverige hade lyckats mycket väl genom industriell driftighet och samarbete mellan kapital och arbetarrörelse som ledde till ett omfattande välstånd som stod få eller inga länder efter. Men det hade ett pris menar krönikörerna – ”Sverige hade blivit konformt, ängstligt, osjälvständigt och grått som fasadputsen på ett hyreshus i miljonprogrammet. Kulturellt sett var vi underställda noprdamerikanmskt förmyndarskap. … För många verkade livet under 1960-talets första år gå ut på att under inga förhållanden avvika från grannens standard och uppförande.”469
Urladdningen kom i slutet av sommaren 1965 med Hötorgskravallerna. Kvä’llspressen kunde ropa ut med rubriken Hötorgscity SLAGFÄLT vid modsupplopp:
I morse såg Stockholm ut som ett slagfält. Sönderslagna fönsterrutor, omkringslängda stolar och bord, omkullvräkta och förstörda kiosker, nedtrampade planteringar, rester efter en anlagd, omkringslängda gatstenar och flaskor och sönderslagna bilar, vittnade om nattens kravaller som är de värsta Stockholm någonsin upplevt.”470
Modsen fick skulden för det hela. Men i själva verket deltog lika många mods som raggare. Lördagen 28 augusti vid 21-tiden hade som vanligt modsens samlats på trappan till konserthuset. Polisen hade på uppmaning av affärsidkare och medborgare försökt splittra de grupper som samlats men misslyckats. Pia Garde som deltog berättar om hur det hände något – ”innan skolan började satt en kille som hett Sjöskum på Konserthustrappan och sov. Då kom en polis och sa att Sjöskum var fyllsjuk. Det gillade inte ett gäng killar och tjejer, så det började stöta med snuten. Men det gillade han inte, så han kallade på förstärkning. Det gillade inte modsen, så de började jaga snuten. De sprang rakt ut i Kungsgatan och snuten åkte visst på stryk, men sen kom det förstärkning och då började Hötorgskravallerna.”471 Polisens och pressens version var att ett 75-tal ungdomar jagat en man och hans hund medför Kungsgatan mot Stureplan. Mannen hade tidigare råkat i bråk med ungdomarna och bussat sin hund på dem. Senare i en intervju tillstod han att han ”hatade mods och skulle bussa hunden på dem igen om han behövde.”
Det fanns flera berättelser om hur kravallerna startade. Klart är att ungdomarna känt sig provocerade under en längre tid. När polisen kvällen när kravallerna bröt ut grep en av ungdomarna och skulle köra iväg med honom brakade det loss. Ungdomarna började slå sönder utomhusmöbler och krossa skyltfönster. Sten, flaskor och andra lösa föremål kastades på poliser som sökte ingripa. Hästar och hundar kallades in vilket ledde till ytterligare upptrappning och fler ungdomar som drogs in i kravallerna. Stora delar av city spärrades av och först vid 4-tiden på morgonen lugnades det ner sig. Nästa dag spärrade polisen av Hötorget med ett stort uppbåd. Men det hjälpte inte. Kravallerna fortsatte och ytterligare ett 60-tal ungdomar greps. Under måndagen och tisdagen fortsatte bråken. Polismästaren vädjade genom media till föräldrarna att hålla sin ungdomar hemma. Speciallagar tillämpades mot de ungdomar som ändå tog sig till city och alla som polisen uppfattade som bråkmakare greps och fördes bort. Totalt greps 662 under de dagar kravallerna varade. Tidningarna skrev om hur farliga de var. Stockholms polisledning överhopades av blomsterkvastar från butikerna i city. Modsen dök upp en lördagskväll på konserthustrappan igen med en massa polisleksaksbilar som de körde fram och tillbaka med. Bilarna beslagtogs och leksaksförarna greps för förargelseväckande beteende med nya bråk till följd.
Reaktionerna i övrigt var snabba. En första idé fick snabbt läggas ner. Socialförvaltningen ordnade bussar från city ut till de impopulära ungdomsgårdar som modsen lämnat. Istället öppnade socialförvaltningen inom bara några månader en ungdomsgård för mods i city, 26:an. Här kunde man träffa kompisar och dricka te eller läsk och få en fralla för 25 öre. Många kom från olika falanger bland modsen och tillresande tonåringar från utlandet som börjat söka sig till staden särskilt från Finland. Man satte också igång en omfattande studie av de pojkar och flickor som greps i samband med bråken. Massmedias och polisens bild av att det rörde sig om ligister som bara ställde till bråk visade sig vara falsk. Den helt övervägande delen var normala ungdomar även om de ofta kom från socialgrupp tre i förorten men utan särskilda drogproblem och utan tidigare bekymmer med myndigheterna. De var i stan för att träffa vänner och lyssna till musik. Minst lika avslöjande i studien var att bland de gripna fanns lika många raggare som mods och att de flesta inte tillhörde någon av grupperna alls.
I den tidsanda som rådde skulle sakliga undersökningar leda till resultat och åtgärder för att göra något åt problemen. Alla platser som arkitekter, stadsplanerare och politiker drömt om skulle vara ställen dit allmänheten drog sig för att beskåda den nya moderna staden togs över av ungdomar eller av olagliga verksamheter. Drömmen om en sydländsk piazza eller centraleuropeisk kulturstad skulle förverkligas med puben Träff på Sergelstorg. Den fick snart stängas efter flera polisrazzior. Utanför tunnelbanespärrarna kunde 300 ungdomar vara samlade för att träffa kompisar i city vilket fick äldre att känna obehag. Tehuset under almarna i Kungsträdgården var en särskilt viktig samlingspunkt för ungdomen eftersom det här var gratis under lövverket. Den stiliga Stockholmsterrassen vid Mäster Samuelsgatan och Sergels torg togs över av ungdomar eller knarkhandel. Det gällde att få bort ungdomarna från gatorna.
Två filmare råkade en dag gå förbi Drottninggatan 26 och stöta på Kenta och Stoffe gänget. Det ledde till kortdokumentären Stänk som blev censuread och ett icke sänt TV program men ändå skapade mycket debatt. En del socialarbetare menade att det var ”fel att visa upp några långhåriga slashasar som inte ville någonting.” Det gällde att visa upp de suktiga istället. Men debatten var väckt. Den tillfälliga lokalen på Drottninggatan 26 ersattes snart med en ny på Lästmakargatan 4. På 4:an som stället fick heta var det lika stort som på 26:an. Det blev snabbt en samlingspunkt för 200 – 500 på vardagskvällar och 1 500 på lördagskvällar. För många ledare blev kontakten med ungdomarna chockartad. Inte bara miljön var främmande, här fanns också så många osedvanligt ”pratlystna” besökare. Det drog till sig också pratlystna ur den äldre generationen som gärna ville träffas för att diskutera hur man skulle ”nå varandra”.472 Personalen blev snabbt tolerant mot besökarna vilket ökade populariteten som höll i sig länge under de tio år stället var öppet. Diskoteket sköttes av ungdomarna själva och målade väggarna o häftiga färger. När det visade sig att de äldre modsen inte följt med till €:an så startades ytterligare ett hus för äldre ungdomar, många med alkohol och knarkproblem.
Modsen hölls samman främst av musiken, mode och en livshållning. Någon uttalad politisk idé eller gemensam aktion hade man inte och efter Hötorgskravallerna samlades man inte igen förutom för att ha roligt och lyssna till musik. Ungdomarna ifrågasatte gärna allt i diskussion med vuxna men mer som en attityd än samhällskritik. Hösten 1965 fanns kanske 10 000 mods i Sverige som såg alla band som var möjliga att se. Modsen hängde på ungdomsgården och köpte skivor och poptidningar för de pengar de fick över. De hade trängt undan sunarna på ungdomsgårdarna efter ett tag, sunarna som var raggare utan bil med all den utstyrsel som modsen tyckte illa om, hårfett för killarna, spraytuperat hår för tjejerna och drömmen om en amerikanare att rulla fram i på stan. Redan runt nyåret 1964 fanns 85 ungdomsgårdar i Stockholmsområdet så det var viktiga platser att samlas på.
De som gått i bräschen för den nya modsstilen var arbetarklassungdomar. En av de ledande var Gustav känd som Stoffe, andra var Kenta och Jajje. I dokumentären Dom kallar oss mods berättar de neutralt och sakligt om hur de som 15-åringar tvingas slå en berusade pappa blodig för att hindra honom från att sparka mamman en tionde gång. Snart hakade andra på det som arbetarklassungdomarna skapat. Även bland medelklassens och än mer hos överklassens ungdomar uppstod en sorts snobbiga mods som inte beblandade sig med de andra utan samlades propert klädda på klubbar i Gamla stan. Benämningen mods som började spridas först 1965 togs mer utifrån ytliga kännetecken än utifrån det arbetarklassuppror som det mer handlade om. Men nästa årskull födda 1952-53 som iklädde sig modsen alla attribut skulle inte fortsätta vara rebelliska och komma i konflikt med polisen på samma sätt som den första modskullen. Men det gav den anglosaxiska popen en publik och under senare halvan av 1966 började man kunna tjäna pengar på den nya musiken i en storstad som Stockholm. Utöver socialförvaltningens ungdomsgårdar dök det upp alltfler nya klubbar för popkulturen medan äldre nöjesplats lärde sig att anpassa sig till den nya musiken. Här samlades modsen för att lyssna, dansa gjorde man inte. Ett band som Tages kunde spela på tre ställen samma kväll och nå ut till en publik på 3 500 personer. Levande långhårig popmusik i mycket god klass kunde spelas i Stockholm 1966-67 med band och musiker som Who, Jimi Hendrix, Doors, Bob Dylan och Pretty Things. På klubbarna fanns inte bara musiken. I en påbörjad reportageserie i Bildjornalen skrivs om ”Doften av svettiga unga kroppar som dansar av sig aggressionernas mot Samhället. Doften av haschisch och marijuana, som röks av dem som blivit ’big’ mäktiga” Reportern och hennes barn mordhotades efter första reportaget och tidningen vågade inte fortsätta granskningen. Tidningar som Bildjournalen och Idolnytt nådde stora framgångar medan grundaren av popbandet Hep stars kunde starta den troligen första boutiquen på Hornsgatan.
Men ungdomsupproret skulle ta en ny vändning. 1966 bröt de unga teosoferna med Sverige i spetsen med moderföreningen Teosofiska samfundet på världskongressen i Salzburg.473 Den alltmer socialt engagerade aktivismen bland de unga teosoferna ledde till ökade konflikter och till slut en brytning. En typ av brytning mellan ungdomsorganisation och moderförening som kom till stånd i flera andra rörelser också mest i slutet av 1960-talet. Den uppstod alltså något tidigare inom teosofin än inom kommunismen och feminismen.
På hemvägen inspirerades en av de unga teosoferna, Jan Fjellander, av Provos i Nederländerna. Väl hemma startade de unga teosoferna ungdomsrörelsen ProVie tillsammans med anarkister samma år. Nadirgruppen föreslog att ProVies skulle förklara sig vara anarkister men de unga teosoferna hade mindre homogen syn på individernas ideologi och såg till att rörelsen höll sig bred i sin inriktning, andan var för anarkistisk för att majoriteten skulle acceptera att kalla sig anarkister. .474 Det holländska Provos som stod för provokation, inte minst riktat mot kungahuset, fick av Roland von Malmborg en förändrad inriktning genom namnet ProVie, för livet på franska. Betoningen lades hellre på alternativ än att vara emot det mesta.
ProVie-rörelsen vände snart upp och ned på Stockholm.475 Man klädde ut sig till fattiga tiggare från u-länderna och sökte utan framgång få något i sina bössor av riksdagsledamöter på väg till riksdagens högtidliga öppnande. En staty kläddes in med staniol som uttryck för ny konst och i Kungsträdgården dansades jenka utan tillstånd till polisens förvirring, allt enligt rörelsens ideal Homo ludens, den lekande människan. Politiskt skapades också förvirring eller om man så vill förnyelse. Intresset för u-länderna stod starkt. Den första demonstrationen som ProVies ordnade var en protest mot lärarstrejken för högre löner som pågick. En kritik fanns mot alltför hög standard i Sverige. Pengar borde satsas på bistånd till fattiga länder snarare än till ytterligare standardhöjningar i Sverige. Nästa demonstration riktade sig mot atombomben. ProVies intog Sergels torg med staniolbollar som slogs sönder varpå alla föll som döda ner. Gatuteatern hade kommit till Sverige och polisen med den.
Oredigerat material som ska kortas: Om det fanns någon fiende var det bilismen. Några i ProVie uppmanade till bruk av tuschpennor fästade i spetsen av de stingpinnar som var fastskruvade på cyklarnas pakethållare. De bilar som kom för nära fick skylla sig om de blev märkta. Andra cyklister bankade på bilar som blev för närgångna. Brunkebergstunneln skulle omvandlas till en multikulturupplevelse. Penslar och färg delades ut till folk för att de skulle dekorera. Hemliga polisen hade förmodligen fått fel tid för de var så sura. Vi hade en rulle med papper med oss för att folk skulle kunna måla på men insåg att loppet var kört. Jag tog fram gitarren och börjad sjunga tillsammans med de andra. På andra versen tog dom mig. Krävde identifiering av dem men det vägrade dom. Jag vägrade att gå med och anklagades då - ”gjorde sagde von Malmborg motstånd meddels att stötta bägge fötterna i marken.” Expressen skrev ”fullsatt kyrka väntade förgäves på finkad fredssångare.” Bilden av en våldsam person spreds och uppdragen minskade kraftigt för fredstrubaduren.
En annan oroskapande aktion förbryllade polisen särskilt. ProVie ordnade en stor cirkulation. Ett hundratal personer gick i cirkel på det sätt som man rimligen kan göra om man vill följa en instruktion om att cirkulera. När polisen kom och beordrade exakt det som förväntades, sitt vanliga cirkulera, cirkulera kunde deltagarna snabbt följa ordern medan polisen inte kom någon vart.
En av ProVie-rörelsens mer lyckade aktioner var när TUG-aktivister gjorde civila olydnadsaktioner mot tobaksreklam. På alla cigarettaffischer utomhus i Stockholm målades CANCER. Sedan sjöngs en protestsång under rättegången som hamnade på DN:s första sida. I rättegången fälldes de två aktivister som tagit på sig skulden för sin civila olydnad och fick i böter 2.000 kronor. Reklambolagen vågade knappast för opinionens skull kräva de mycket högre belopp som gått förlorade genom det öppna reklamsabotaget mot en mycket stor mängd av affischer av rädsla för att det skulle avslöjas hur mycket tobaksbolagen lade ner på reklam för att få folk att röka.
Den enda hemlighållna ProVie-aktionen var att välta tiotusen engångsglas framför riksdagshuset i protest mot miljöslöseriet. Rörelsen styrdes genom att komma fram till enighet på öppna möten på söndagar utan omröstning och utan protokoll. På samma sätt gjordes ett halvdussin tidningar av de som kom till redaktionsmöten. ProVie-rörelsen förvirrade de vanliga politiska blockindelningarna genom att samtidigt vända sig både mot USA:s Vietnamkrig och Sovjets atombomber, samtidigt främja individualism och kollektiva lösningar. Drastiska happenings genomfördes framför inskrivningskontor och under julhandeln mot krigsleksaker och frosseri. Höjning av biståndet propagerades för samtidigt som nolltaxa genomfördes i tunnelbanan genom masstormning av spärrarna.
ProVies mottogs till en början rätt vänligt av pressen.476 Humorn och bristen på aggressivitet lockade. Aktivister blev ett spritt begrepp om de som med humorn avslöjade samhällets brister477. Men när den aktivistveteranen Inge Oskarsson gick med ett plakat med texten Skjut fler poliser i en ProVie demonstration vände sig massmedia emot rörelsen. Det var några veckor efter att två poliser skjutits till döds.
En demonstration ordnades mot att myndigheterna gjorde för lite åt knarkproblemet med tunga droger med en gigantisk kanyl i tåget. I ProVies lokal som bestod av en gammal lägenhet i city blev det problem med droger. En holländare som langade droger kastades ut. När man kom tillbaka efter den årliga resan för radikala aktivister till atommarschen i London våren 1967 beslutades att stänga lokalen som metod för att kontrollera drogproblemet, något som också blev ett beslut om att lägga ner rörelsen. ProVies lades sedan stilenligt ner för att undgå att bli förstelnat med ett begravningståg genom staden. Men expressiv massaktivism hade kommit för att stanna. Även i Göteborg förekom aktioner genomförda av Skitgruppen vars budskap ”Stjäl allt som reklamen ger dig behov av” uppskattades också av aktivisterna i Stockholm.
Kreativiteten blommade med den nya framväxande ungdomskulturen. Modeföretaget Mah Jong startades 1966 som genom färgglada kläder för män och kvinnor skapade en modestil som lanserade det nya jämlikhetsidealet velourmannen tillsammans med rättvisa löner och arbetsvillkor åt sömmerskor och medvetande om modeindustrins förtryckande roll globalt. Manchesterkläder hade kommit för att stanna.
I Danmark fick anti-auktoritära rörelser stort genomslag. Redan 1962 hade danska konstnärer varit med och bildat Situationisterna som sökte sammanblanda konst, happenings och politik.478 1964 genomfördes en av de första politiska happenings i Danmark. Här handlade det inte som i Sverige 1957 när högvakten uppvaktades med en spade om att kämpa för en politisk förändring utan istället en ideologisk markering. Fågelön i Sortedamssøen i centrala Köpenhamn förklarades vara ockuperad och den svarta fanan hissades av en grupp anarkister som kallade sig Zenit.479 Nya musikgrupper började växa fram. Först kallades det pigtråd, sedan beat-musik och sedan bara rock. 1965 sågs ”brølet fra pigtråds-baggården” som ett hot mot civilisationen.480 Det var dags att riva murarna och taggtrådsstängsel både på bakgårdar och i hela samhället. 1966 startade Galleri 101, ett arbetskollektiv med gemensamma utställningar där den konstnärliga verksamheten gick ut på att undersöka alla material och former.481
Provos i Amsterdam inspirerade också en Provorörelse i Köpenhamn. På hösten åkte provoer kollektivtrafik mot att uppvisa särskilda egentillverkade provokort vilket fick uppmärksamhet i pressen. Men i övrigt är det mer skillnader än likheter mellan den danska provorörelsen och den svenska provierörelsen. Där ProVies i Stockholm genomför massaktioner mot tobaksreklam, för ökat bistånd och mot resursslöseri som bidrar till politiska förändringar och i några fall inte bygger på repetering av de holländska föregångarna är Provoerne mer ett kulturellt uttryck och ganska bleka kopior av sina föredömen. Vid Köpenhamns 800-årsjubileum erbjuder sig Provoerna efter holländskt mönster att skänka 400 vitmålade cyklar till staden som ska vara till för gratis bruk i.st.f. bilar.482 Överborgmästare Urban Hansen avvisar blankt erbjudandet med hänvisning till en lag som kräver att cyklar ska vara låsta när de parkeras. Detta problem lyckas man dock lösa och med stor pompa och ståt inför den församlade pressen kan Provoerne överlämna några enstaka första vitmålade cyklar. Sen blir det inget mer. Drömmen och att få gensvar i massmedia men inte den praktiska uppgiften var det som intresserade danska Provoer mest verkar det som. Rörelsen fick stort genomslag kulturellt genom massmedia. Den som råkade cykla runt på en vitmålad cykel fick höra ”Der er sgu en provo. Dumme svin.” Provokationen gick hem. Från Holland kom provoaktivisten Jaspar Grootveld 1967 och tvättade amerikanska bilar naken i kampanjen ”Elsk Amerika” som protest mot Vietnamkriget. Danske finansministerns son Ole Grünbaum fick en framträdande roll som symbol för rörelsen och eftermälet superprovo tvärtemot rörelsens jämlikhets- och antiauktoritära ideal på ett sätt som inte skedde i Sverige där kollektivismen demokratiskt beslutad på stormöten styrde verksamheten. I boken Provokér som kom ut 1967 spred Ole Grünbaum rörelsens tankar samma år som rörelsen ebbade ut.483 Det sista som märktes av den var polisens fruktan för vad den skulle göra i samband med drottning Margarethes bröllop. I Nederländerna hade Provos ställt till med omfattande kravaller som skakat om Amsterdam vid ett liknande kungafamiljsbröllop. I Danmark slutade det med att 50 Provoer beledsagade av ca 100 poliser gick till slottet Amalienborg för att skänka brudparet två vitmålade cyklar med röda hjärtan.
Många inspirerades av Provoerne. Modedesigners fann inspiration till mer frimodiga kläder.484 Alla som på något sätt sågs som avvikande började betecknas som provo, t.ex. charterturistbranschens store direktör Simon Spies. I det allmänna danska medvetandet sammanblandades också snart provoer med hippies eller som det hette på danska blomsterbørn.485 Sommaren 1967 är det stora genombrottsåret för hippierörelsen med flower power som slagord under Summer of Love. Den amerikanske sångaren nn sjunger ”If you´re going to San Fransisco, put a band of flower in your hair” och Beatles ”All you need is love”. I hela norden finns en nyfikenhet på den nay musiken och psykedeliska kulturen om än starkest i Danmark. I Köpenhamn blir det sångaren Eik Skaløe i bandet Steppeulven som inleder en ny tid när han hoppar i kanalen i Christianshavn iförd cylinderhatt, runda ”sykekassebriller” och blommor i munnen. När Steppeulven släpper sin första LP skiva ”HIP” firas detta med en love-in i Kongens have och på Langelinie. Hasch och LSD börjar bli alltmer spritt. Snart tar en mer auktoritär vänster över både massmedieintresset och många protesterande ungdomars sinnen. Men vad som kallas hippie- och provobevægelserna i Danmark får också ökad uppslutning samtidigt som en omfattande kommersialisering av rörelsen snabbt för ut både de nya anti-auktoritära och drogidealen i samhället. På Elektrisk jul i Köpenhamn 1969 ligger 1 200 människor i vad som betecknas som en enda klump inrökt av haschdimmor.486 De sociala myndigheternas projekt för att motverka knarkandet som Huset i Köpenhamn hade blivit tillhåll för spridandet av droger.
Någon direkt motsvarighet till ProVierörelsen eller Provoer dök ännu inte upp i övriga nordiska länder. Men redan 1955 hade gymnasister i Oslo halat den norska flaggan på taket av Stortinget och istället hissat en piratflagga med dödskalle och benknotor vilket väckte stor uppmärksamhet. Ett klädmode spreds bland ungdomar och aktivister som betonade könsjämlikhet i hela Norden. Inspiration från indianer och österländska stilar blev populärt. Många letade gärna i butiker för begagnade militärpersedlar eller vad u-landsengagerade lumpsamlare hade att erbjuda på många håll i Norden.487 Överallt i Norden spred sig också hasch och andra droger inspirerat av den västerländska ungdomskulturen. I Norge betecknades sommaren 1967 som hippiesommaren ”Make Love, not war”.488 På skolorna ……Men det skedde inte så spektakulärt som i Danmark även om den nya livsstilen väckte uppmärksamhet. På gymnasiet i Tromsö förklarade lärarna att pojkar med långt hår var oönskade på skolan. I Norge får ungdomsupproret snabbt en mer politisk inriktning. På universitet i Bergen tar socialistiska tjejer över makten i studentkåren och organiserar en hearing om könsroller. Men framförallt är det kulturevolutionen i Kina som blir ett föredöme. På Grorudskolan i Oslos östkant gror protesterna. …. Lägg till
Genomslag hade också kollektiven och husockupationerna i Danmark och Sverige. I det nedlagda Skovbilde mejeri på landet i byn Vråby i Herlev på Själland kunde man ovanför de unga boende på väggen läsa ”Ingen er gæst, alla bor hær. Alle dører er åbne. Alt må benyttes.” Överallt i hela landet dök kollektiv upp. I Köpenhamn ockuperades sju hus på Sofiegade 1965 och byggnaderna gjordes i ordning med plats för ett 60-tal boende . Debatten i offentligheten om kärnfamiljen och kollektiven breder ut sig under 1966 och 1967. I Sverige började kollektiven blomstra så smått också. 1965 bildades konstnärs-, miljö- och solidaritetskollektivet Amerika i Vittskövle i Nordöstra Skåne som var verksamt fram till 2003.489


Yüklə 1,89 Mb.

Dostları ilə paylaş:
1   ...   15   16   17   18   19   20   21   22   ...   34




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©muhaz.org 2024
rəhbərliyinə müraciət

gir | qeydiyyatdan keç
    Ana səhifə


yükləyin