Plenum den 20 november 2012 kl. 09. 30

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Jag kan bara konstatera att det här blir lite snuttifierat. Det är korta anföranden och en enda replik. På något vis blir det ingen stuns i debatten. Tyvärr. Utbildnings- och kulturavdelningen är lika stor och mastig som viktig. På fem minuter hinner man inte mycket mer än några axplock. Därför blir mitt anförande ganska mycket frågor till utbildnings- och kulturministern.

Liberalerna ser fram emot att diskutera både nytt kulturpolitiskt program och nytt utbildningspolitiskt program. Förutom det ser jag personligen mycket fram emot en ny volym avseende det åländska folkets historia. Att kreativitet är en av grunderna när det gäller entreprenörskap är ingenting annat än fakta. Det hade varit mycket intressant om utbildnings- och kulturministern hade berättat mer om det. Hur tänker man utveckla, hur tänker man samarbeta med kommunerna? Det fick vi knappt höra någonting om.

Beträffande yrkeskvalifikationerna och erkännande av dem så förväntas det resursbehovet öka i och med den nya lagstiftningen på området. Hur mycket bedömer landskapsregeringen att man behöver resurser, är det tjänster, är det medel, vad rör det sig om? Här varnade liberalerna faktiskt för den här utvecklingen.

I förra landskapsregeringen och med nuvarande talman fanns det långt gående framskridna planer på en grundläggande teater- och dramautbildning. Det hittar jag ingenting heller om eller har jag läst tokigt? Hur ställer sig landskapsregeringen till det?

Jag skulle också vilja ta fram ett positivt exempel i sammanhanget när vi pratar storvulet om digitala agendor, det är en digital agenda som fungerar alldeles utmärkt på Åland och som har fungerat i många, många år. Det gäller vårt bibliotek. Vi har ett centralbibliotek i Mariehamn, som är spindeln i nätet och som har ett välutvecklat och ett alldeles utmärkt samarbete med de fantastiska kommunbibliotek som finns runt omkring hela Åland. Den verksamheten kunde stå modell, där har man en struktur, en verksamhet och så satt man en digital verksamhet på det också.

En av de överlägset viktigaste frågorna när det gäller utbildningen och grundskolan är barn med annat modersmål än svenska. Vi får flera sådana barn och ungdomar i de åländska skolorna och det är mycket positivt. De behöver undervisning i svenska och det skriver landskapsregeringen om i sin budget, men vi behöver nu också börja titta på att stöda barnens modersmål. Det värsta som kan hända är att de här barnen och ungdomarna blir halvspråkiga, att de varken lär sig sitt modersmål ordentligt eller att de inte heller lär sig svenskan alldeles korrekt. De här är en av de avgörande frågorna när det gäller utbildningspolitiken. Själv konstaterar jag att det här var en lite för stor fråga för att skriva en finansmotion om. Liberalerna kommer att väcka initiativ i den här frågan längre fram. Tack!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Ledamot Sjögren tar upp viktiga reflektioner och jag är också av samma åsikt. Det är mycket som ledamoten har sagt, framför allt att det är märkligt hur vi i flera, flera timmar kan debattera trafik, men när det kommer till ett så viktigt område som utbildning så är det inte så många på talarlistan. Jag uppmanar lagtinget att titta på det. Norden tappar stort på kulturpolitik. Vi ser i vårt västra grannland Sverige hur man har satt sig in i alla områden, politiskt. Det börjar komma en väckande faktor som även vi på Åland behöver ta hänsyn till.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Där håller jag med ledamot Kemetter. Kultur är en väldigt viktig fråga och vi har ett fantastiskt kulturliv på Åland. Jag konstaterade också när jag läste budgeten att en av de viktigaste frågorna när det gäller kulturarvet är våra kungsgårdar. Där skriver man att man ska komma till ett avgörande beslut när det gäller Kastelholm. Det är någonting som jag välkomnar. Det är lite barockt att diskutera att man ska sälja kungsgårdar förrän man gör sig av med travbanor och allhallar och sådana saker. Det är en fråga som jag har ett stort personligt intresse av och som jag kommer att följa mycket noga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Eftersom det var rätt många frågor gör jag inte ens ett försök att svara på dem i en replik utan jag återkommer i ett anförande och försöker ge ett så heltäckande svar som möjligt. Jag ids inte stressa med att försöka komma genom dem på en minut för det kommer aldrig att gå. Jag tackar för ett intressant anförande ändå.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är uppfattat och accepterat. Jag önskar själv att vi har flera repliker sedan när ministern ska prata.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Göte Winé

Fru talman! Jag vill börja med att citera ett kinesiskt ordspråk ”Att studera är som att ro uppför strömmen, den som inte tar krafttag glider tillbaka”. Det här ordspråket kommer jag att komma tillbaka till senare under mitt anförande.

Fru talman! Idag kan man nog säga att det är svårt, ja nästan omöjligt att få ett jobb om man inte har en utbildning. Så en utbildningsplats åt alla är viktigt. Här tycker jag att minister Ehn har fått in en bra skrivning i budgeten ”Landskapsregeringen strävar efter att kunna erbjuda en studieplats för alla”. Jag anser att man bör se till att alla unga får en möjlighet att få en utbildning. Här tycker jag att vi har en viktig uppgift, dels att se till att alla unga har en likvärdig utbildning i grundskolan och även får en bra utbildning när man kommer upp till gymnasiet.

Under kapitel 45.15 så nämns att landskapet har tillsyns- och utvecklingsansvar. Där borde det även nämnas att våra åländska elever erbjuds en jämlik och likvärdig bedömning i grundskolan. Jag upplever att man inte riktigt gör det idag. Idag jobbas det med olika system och metoder i grundskolan, vilket leder till att det är svårt för skolorna att bedöma behovet för de nya eleverna i gymnasialstadiet.

Under kapitel 46.17 Utbildning efter grundskolan finns en bra text, som gör att jag sover gott om nätterna. Jag ser en prioritering för dem som verkligen behöver hjälp och stöd. Jag är mycket tillfreds med minister Ehns arbete under det senaste året. Bl.a. så stod jag här för ett år sedan och var bekymrad över att man inte kunde läsa upp grundskolebetyget på Ålands folkhögskola. Då erbjöds den hjälpen ingenstans. Men nu är det uppstrukturerat på ett föredömligt sätt så att man kan läsa upp grundskolebetyget på Ålands gymnasieskola och man samarbetar så att det nu erbjuds den möjligheten också till Ålands folkhögskolas elever. Ja inte bara dem utan även de ungdomar som går på Katapult kan nu läsa upp sitt grundskolebetyg på Ålands gymnasium. Så inom det området fungerar nu samarbetet på ett mycket bra och föredömligt sätt. Jag kan tillägga att det nu är åtta eller nio elever idag som läser upp betyget på Ålands folkhögskola av de 27 elever som går på den nya linjen.

Jag har sett fram emot att landskapsregeringen ska göra det som står i budgeten. Man ska se över de insatser som riktas till ungdomar som hotas av utanförskap. För just den gruppen har vi flera verksamheter som bl.a. Ålands folkhögskola, Yrkesstarten, Katapult och andra yrkesförberedande program på Ålands yrkesgymnasium, men har vi sen rätt resurser på de rätta ställena? Här bör man nu se över hur de nyss nämnda verksamheter och hur man kan samarbeta mer än vad de gör idag. Där är jag hoppfull att jag om ett år i budgetdebatten kan stå här och säga åt minister Ehn att använda stämpeln ”åtgärdat” igen.

Jag nämnde Katapult som en åtgärd fast det egentligen ligger under sysselsättningsfrämjande åtgärder och under näringsavdelningens verksamhet. Så när man nu skall se över de insatser är det viktigt att Katapults verksamhet tas med och att man vågar se det på ett mer sektorövergripande sätt än att se det i stuprör som man gör när man bara ser det per avdelning. De elever som går på Katapult förbereds för att de efter sin tid i Katapult ska komma in i studier och en framtida utbildning. Tidigare var det mer arbetsförberedande, men det har blivit mycket mer att försöka få in dem i studier. Som jag inledde mitt anförande är det jättesvårt idag att få ett jobb om man inte har en utbildning.

Visst är det så att man inte hurrar överallt som tas i budgeten. Minister Ehn har en budget som inte är lätt, den är slimmad, man ska titta på konsekvenser, man ska försöka se vad pengarna räcker till. Jag kan hålla med om att det kanske inte är så bra att man tar en paus för samhälleliga och sociala programmet, men samtidigt efter att ha fått mer information kring detta så kan jag gå med på ett års uppehåll, men sen måste utbildningen vara tillbaka för SOS, som den kallas i folkmun, är en bra och nyttig utbildning som verkligen behövs. Vill man komma rätt där, så behöver man också ta in vårdinstitutet i arbetet och planeringen och se hur man får en helhet. Men det där kan utbildningsavdelningen bättre än jag så jag ger minister Ehn med avdelning mitt förtroende för det arbetet.

Under moment 46.45 så nämns det om att man vill förstärka stöd- och specialundervisning. Det är riktigt bra.

De krafttag och prioriteringar som görs just nu vill jag se och det känns som att allt flera nu kommer att ro uppför strömmen. Jag känner att jag kan sova lite bättre om nätterna. Tack!

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag vill börja med att få tacka för ett anförande som är optimistiskt till den politik som vi från landskapsregeringen nu försöker föra när det gäller utbildningsområdet. Det är alltid roligt när det finns de som ser också det som går framåt. När det gäller det som kanske var mindre positivt handlar det naturligtvis om att man ibland tvingas prioritera och ta beslut som inte alltid är de roligaste. Då tänker jag just på frågan om samhälleliga och sociala linjen. Utgångspunkten där är precis som ledamoten Winé är inne på. Det här är inte någon linje som vi ska lägga ner utan vi ska utveckla ett program. Vi behöver ge de resurser som behövs för att klara av att göra det. Jag kan trösta ledamoten Winé med att redan förra veckan utsåg vi en arbetsgrupp som har i uppdrag att se till att styrdokumenten blir klara. Redan i mars ska de lämna en första rapport till mig om var de befinner sig i arbetet så att vi i god tid till nästa höst ska ha det klart. Då kan vi gå ut och marknadsföra den nya linjen, eller fortsättningen på sociala linjen från och med hösten 2014.

Ltl Göte Winé, replik

Tack fru talman! Det låter positivt, minister Ehn. Jag har även sett på minister Ehns politik med lupp. Jag kan inte vara mer positiv kring den. Det är en bra politik som minister Ehn för och det känns som att alla ska få komma med och det görs rätt satsning åt rätt håll.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Liberalerna delar ledamot Winés oro och resonemang kring sociala linjen. Vi har blivit kontaktade av flera väljare där man just uttrycker den oron. SOS är populärt, det är många sökanden och det är höga antagningskrav och frågan är varför man inte kan revidera programmet och fortsätta utbildningen. Vi delar ltl Winés uppfattning i den här frågan. Vi får ha ltl Winé som vakthund i den här frågan för liberalernas väl.

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! Jag ska göra mitt bästa för att försöka skälla lite. Jag känner ändå att det här är ett beslut som de har valt och har bra grunder för. Det vet nog utbildningsavdelningen också att det här är en bra utbildning. Jag är positiv till att man vill utveckla linjen, man pratar inte om att lägga ner. Jag kommer ihåg minister Ehns ord i repliken till mig, hur han vill utveckla den. Det låter alltid bra, mycket bättre med utveckling än nedläggning.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det är inte svårt att instämma i det beröm som ltl Winé för fram till minister Ehn. Jag kan bara vidimera det. Minister Ehn sköter sin butik bra och för ett lyssnande sätt mot förvaltning och mot alla egentligen som knackar på dörren. Det ska han ha kredit för. När det gäller butiken har han haft lite tur. Han kom in i en tid när många stora reformer redan var på plats. Jag tänker på dem som jag själv har varit med om, högskolereformen, gymnasiereformen där för övrigt ltl Ehn i egenskap av lagtingsledamot var aktiv.

Nu gäller det att driva de här institutionerna och få dem effektiva. Det är där utmaningarna ligger. Det är också på god väg i regeringen och från minister Ehns sida. Jag ska egentligen nämna en sak som det är viktigt att man sätter fokus på. Det är hur man skapar gränssnitt mot kulturarvet. T.ex. de tankar som finns på en annan användning av Eckerö post- och tullhus, de tankar som finns kring Kastelholms kungsgård, där man kan tillåta exploatering utan att de kulturhistoriska värdena drabbas alltför mycket.

Man måste hitta en gyllene medelväg och de tankarna vet jag att man har i regeringen. Ta själva kungsgården t.ex. så visserligen är den på andra sidan viken, men bara ett stenkast från den nya Smakbyn och ett stenkast åt andra hållet från golfbanan. Man kan absolut ta tillfället i akt och tillåta exploatering, men på ett visst sätt.

Man kunde t.ex. bygga upp kungsgården i hela dess prakt som det från början var tänkt. Nu är det en flygelbyggnad som står där och ruttnar bokstavligen. Den kunde man rusta i gammal stil, tillåta att ritningarna förverkligas av en kommersiell aktör som vill ha hotell. I anknytning till, men på ett sådant sätt och på ett sådant avstånd så att det kommunicerar med dessa byggnader, så kan man också tillåta annan exploatering i trakten av Ribacka. Bara det är på behörigt avstånd och på ett sådant sätt att det kommunicerar arkitektoniskt med slottet och den miljön. Så länge man håller den absoluta närmiljön fri från byggnation och håller landskapet öppet runt omkring kan man vara ganska djärv.

Behöver man ha tillstånd för det så är det också någonting man kan förankra parlamentariskt. Nu avser vi att göra så här, vad avser lagtinget, kan man fråga om man är osäker. Jag är beredd att stöda en sådan utveckling. Själv är jag någorlunda sakkunnig, intresserad av historia, privat ruckelromantiker, jag uppskattar den byggnadsmiljön, men för den skull måste man tillåta viss utveckling.

Samma sak i Bomarsund. Jag har tidigare haft en idé att man skulle planera Skarpans på nytt och tillåta att folk bygger hus där, t.o.m. använder de gamla ritningarna och ställa noggranna krav på fasaden så att det blir en exakt kopia av Skarpans, men tillåta att folk bosätter sig där för att få fart på Bomarsundsområdet. Då får man en kuliss återuppbyggd, gratis dessutom. Folk betalar för sig och det finns stort intresse att bygga historiska hus och leva med historien och återskapa historien. Det är absolut i tiden. Det kan man sätta fokus och energi på under det här året och försöka sammanjämka de olika intressena.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Visst kan man exploatera kungsgården, kungsgården måste leva. Det måste vara en absolut viktig målsättning. Min erfarenhet är att det finns mycket idéer, mycket funderingar och framför allt en enorm kunskap på museibyrån hur man kan utveckla, hur man kan få historia och nutid att samverka på bästa möjliga sätt. Det finns krafter inom museibyrån som har stor, stor kunskap och också ser potentialen. Jag uppmanar landskapsregeringen och majoriteten bakom landskapsregeringen att ta den resursen till vara. Det finns gedigen kunskap på museibyrån när det gäller de här frågorna.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Jag har samma uppfattning som ltl Sjögren. På museibyrån har man stort intresse och kunskap i hur man kan exploatera på ett hållbart sätt. Ofta har man inte något emot exploatering om det bara görs så att det tar hänsyn till de centrala värdena i kulturhistorien. Man bör höra med kungsgården, hur det från början var tänkt, när Gustav Vasa grundade det och tänka sig in i vad Gustav Vasa skulle göra idag om han hade de här kungsgårdarna så att vi får det som exempel. Haga kungsgård blir nu ett strålande exempel på hur man driver en modern mjölkladugård som blir förebild för hela Åland. Låt Kastelholms kungsgård bli en förebild för hur man driver turismen. Jag tror att Gustav Vasa då ler i sin himmel över utvecklingen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn

Fru talman! Jag vill svara på några frågor, som var svåra att få med i ett anförande på sju minuter, på ett område som har fyra olika delområden och som är ganska vitt skilda. Ltl Sjögren pratade om att vi skulle jobba med kreativiteten. Det finns för det första kreativitet och entreprenörskap och där finns ett projekt som Ålands näringsliv bedriver i grundskolorna. Det projektet ska vi se till att vi har förutsättningar att kunna fortsätta att göra. I övrigt när det gäller frågorna om hur man ska få kreativitet och den typen av ämnen att ta tillräcklig plats i skolan också framåt är det viktigt att man gör en ordentlig djupdykning i på vilket sätt man ska göra. Man ska ta reda på hur andra har jobbat med det här och vad det finns för forskning på området, som kan hjälpa oss vidare. Vi får ett utmärkt tillfälle när vi ska prata om det utbildningspolitiska programmet nästa år, att kunna djupdyka i den här typen av frågor för att ge våra ungdomar den bästa möjliga plattformen för framtiden. I det sammanhanget kan jag återkomma mer i detalj kring just de frågorna. I det utbildningspolitiska programmet ser jag framför mig att vi måste titta på det här.

När det gäller validering och erkännande av yrkeskvalifikationer så framför allt när det gäller validering så har vi haft ett EU-projekt som har pågått under några år. Det håller på att avslutas nu och jag väntar på en slutrapport därifrån. I slutrapporten kommer det att finnas åtgärdsförslag på hur man ska bygga upp det. Jag vet att man har tänkt sig att Ålands gymnasium ska sköta de områden där det finns direkt koppling till de utbildningar som de har och högskolan på de områden som de har.

När det gäller att erkänna yrkeskvalifikationer och att få sin behörighet godkänd i framför allt reglerade yrken, där vi ser ett ökat behov framåt, kommer vi nu över avdelningsgränsen under året försöka jobba fram ett förslag för att kunna samordna det, för att utnyttja resurserna så effektivt som möjligt tillsammans. Jag har inte några konkreta förslag i dagsläget på hur det kommer att se ut och därför blir det också svårt att uppskatta kostnaden, men en sak är säker, det blir betydligt mer effektivt att vi försöker hitta en gemensam linje för att göra det här istället för att sprida ut det över hela förvaltningen.

När det gäller teaterutbildningen på Åland är det precis rätt som ledamoten Sjögren säger att det fanns skrivningar om det i tidigare budgeter. I det arbete som man nu gör med det kulturpolitiska programmet, bör det här finnas med som en del där man kan skissera på hur en sådan här teaterutbildning kunde se ut. Jag har också hört till dem som tycker att när man funderar vidare kring den frågan ska man titta på om man kan samarbeta med andra, finns det på gymnasialstadiet möjligheter, finns folkhögskolan med som en tänkbar part där, men framför allt det som kanske där är den mest naturliga samarbetspartnern i det här sammanhanget, Ålands musikinstitut, där man kunde koppla ihop musikbitarna med just drama. Eftersom ekonomin är så stram som den är, vågar jag inte lova att det här är någonting som vi kan sjösätta omedelbart. När vi har fått fram den sista delen av planeringen i samband med arbetet med kulturpolitiskt program, kommer vi också att ta ställning till tidtabeller kring den frågan.

Sedan hade ledamoten Sjögren också frågor om svenska undervisningen och integrationsundervisningen för barn och unga framför allt i grundskolan. Landskapsregeringen har idag ingen plan på att gå in och göra någon direkt hemspråksundervisning utan de insatser som vi uppmuntrar från landskapsregeringens sida idag är att se till att barnen och ungdomarna, precis på samma sätt som i övrig integrationsutbildning, får bästa möjliga kunskaper i svenska. Behöver man i den undervisningen hitta vägar framåt för att kunna ge den pedagogiskt bästa undervisningen finns också friheten redan idag att göra de bitarna. Att utveckla någon typ av skild hemspråksundervisning finns inte några sådana planer i dagsläget.

Några kommentarer också kring sociala och samhälleliga linjen på yrkesgymnasiet. Som jag sade tidigare är det inte en linje som jag har för avsikt att lägga ned. Snarare tvärtemot. Jag har varit med i lagtinget och kämpat för möjligheterna att kunna fortsätta med det och det kommer jag att fortsätta med i den roll jag har nu. Jag har också tvingats inse att det som händer runt omkring oss, både med utbildningen i Sverige och vår egen gymnasielag, kräver att man med en utbildning som har haft en speciell karaktär också hänger med för att verkligen säkra upp att de dokument man lämnar till studerande och innehållet i den utbildning man ger är sådan att man både kan få jobb och att man kan söka sig till vidare studier. Det arbetet har inletts, men vi har inte alls kommit så långt som jag hade hoppats på att vi skulle göra den här hösten. Jag tvingades då också att ta beslutet när jag såg att vi kunde erbjuda platser i stort ändå, som räcker till samtliga studerande.

Jag vet att det här drabbar särskilda grupper, men jag tror också att det är viktigt att komma ihåg några saker. Man säger att det är en jättepopulär linje, ja, men siffran 130 som förekom här är en sanning med modifikation. Det fanns 18 platser senast, förstahandssökande till linjen var 22. Det ser inte mycket annorlunda ut än vad det ser ut på andra linjer. Det är viktigt att komma ihåg i det här sammanhanget. Det är en utbildning som visserligen hela tiden har haft sökande så att man har kunnat starta, men att säga att den är extremt populär är kanske inte det rätta. Däremot har den sin specifika roll i utbildningssystemet och det vill jag att den ska fortsätta att ha.

När man säger att den har höga antagningskrav så finns idag inte några speciella antagningskrav för att komma in på sociala linjen. Vill man nu skaffa sig behörighet så att man kan studera vidare, om det finns krav för att kunna studera vad gäller HUTH-studierna, dvs. högskoleförberedande kurser, så ska man ha ett medeltal på sju inom de ämnen som gäller. Det gäller också för samtliga andra yrkesexamina. Det finns inga speciella krav på sociala linjen i dagsläget som gör det hårt att komma in där.

Ledamot Danne Sundman var inne på kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det arbetet är väldigt viktigt att fundera vidare kring, hur vi ska hantera dem framåt. Jag har därför bett museibyrån att ta fram ett underlag för att på ett bättre sätt kunna göra en bedömning på vilka byggnader som ligger absolut högst upp på bevarandelistan för vår del. Vi måste också börja prioritera i ett läge där vi sitter med knappa resurser.

Utgående från det här ska vi sedan göra en plan för hur det här ska göras. I plan- och bygglagen finns möjligheter för oss att gå in och byggnadsskydda kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Det öppnar upp en möjlighet för oss att också se andra möjligheter än att vi själva ska sköta saker och ting. Det kan handla om utarrendering, men det kan också i vissa sammanhang handla om att vi helt enkelt får konstatera att här är det bättre att någon får ta över helt och hållet, dvs. att man får köpa dessa fastigheter. Det får ske efter att man har gett det lagenliga skyddet och alla ska veta vad som ska ingå från första början. Det kan vara enda sättet att ge de verksamhetsförutsättningar som behövs för att man faktiskt ska få en användning av dessa hus.

Till sist, fru talman, vill jag säga, att trots att vi har fått en hel del saker att hända under året som har gått, så finns det också områden som jag personligen skulle vilja att vi hade kommit mycket, mycket längre med. Vi har begränsade resurser framför allt på utbildningsbyrån. Jag sitter med tre tjänstemän där och de gör sitt absolut yttersta för att hela tiden hänga med i de beställningar som kommer härifrån och från ministerkorridoren. Ser jag till högskolan och dess utveckling så skulle jag vilja lägga mycket mera tid där eftersom den har en viktig funktion och på grundskolan, som ledamot Sara Kemetter var med om, finns det också saker som jag skulle vilja lägga mycket tid på.

Jag har tvingats att inse att vi har genomfört en stor reform när det gäller gymnasieskolan och för att få den att fungera så bra som möjligt så har vi låtit resurserna inledningsvis gå dit och sedan tar vi steget vidare. Det är de sakerna som jag ville lyfta fram efter att jag hade fått frågor. Tack, fru talman!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ministern för ett fint klargörande kring alla de frågor som ställdes i debatten. Ministern talar om kreativitet i skolan och utveckla forskningsprojekt kring det här. Jag skulle vilja upplysa, ministern känner säkert till det, att Ålands musikinstitut har en stor kunskap inom det här området, det finns färdigt inom landskapets väggar. Jag vill bara påminna om projektet Skolmusik på Åland, vilket var en enorm satsning där vi endast använde åländska resurser och det gav stor effekt tillbaka. Också den sociala linjen är jag jätteglad att höra att ministern är positiv till att den ska kunna fortsätta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Fru talman! Det var en diskussion kring kulturmärkta fastigheter, men vad man ska vara medveten om i det här sammanhanget är att det är ganska svårt att få ut pengar ur det. Man har sett tydliga exempel på det. Säljer man en gammal skola i Finström får man ingenting för det, i Sottunga var det symboliska pengar som det betalades, för Grelsby sjukhus är de flesta överens om att man inte får så mycket pengar för det. Det är sådant som man behöver ta i beaktande framför allt i en lågkonjunktur, det finns inte så mycket pengar tillgängliga.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Ledamot Åke Mattsson har helt rätt i det, jag tror inte att vi får in så speciellt mycket pengar så det är inte det som är grunden. Man får snarare se det så att man dels får någon annan som har råd att ta hand om byggnaderna och se till att de faktiskt finns för framtiden. Sådant som vi kanske i dagsläget inte klarar av med de knappa resurser som vi har.

Den andra delen är också att de förhoppningsvis ska kunna användas till projekt som också ger ett mervärde. Ser vi t.ex. på Grelsby sjukhus ska vi hoppas på att det kan ge effekter framför allt för Finströms kommun och för samhället i stort, att man kan få pengarna att jobba istället för att det blir stående tomt en längre tid. Vinsterna finns inte i att vi gör pengar på att sälja fastigheter utan just utgående från att man får andra effekter, som är positiva för landskapet som helhet.

Man måste tänka på att sådant som inte kostar landskapet något ska man inte i första hand rusa iväg och sälja bort, om man inte tror att det leder just till de effekter som jag redovisade för i övrigt.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Också jag hade lite för långt för att det skulle rymmas in i en replikväxling. Fast det inte är populärt så vill jag ändå börja med ett citat. ”Vi föds som original och dör som kopior” sade Oscar Wilde. Den här diskussionen är jätteviktig när man diskuterar utbildningspolitik. Det var intressant att höra det som utbildningsministern sade om kreativitet och entreprenörskap och hur man jobbar vidare med Ålands näringsliv. Det är bra, men man får inte glömma de ämnen som redan finns i skolan, konst, läsning, målning osv. Där finns en aldrig sinande källa till att utveckla barnen och ungdomarnas kreativitet. Vi har dessa ämnen redan i läroplanen. Kanske man behöver fundera på om man behöver ha någon form av fortbildning eller kunskapslyft från landskapsregeringens sida.

En annan sak som ministern var inne på tidigare var specialundervisningen. Där konstaterar man, om man pratar med lärare, att man kanske lite lättvindigt sätter barn och ungdomar i specialklass. Det visar sig när man pratar om entreprenörskap, att många av de som är de häftigaste och mest framåtsyftande galna entreprenörerna inte riktigt har passat in i den vanliga grundskolan. Det har varit de som har kunnat tänka utanför boxen, man kanske har haft koncentrationssvårigheter, Asbergers eller vad som helst. Det är en väldigt viktig sak. Det har visat sig att sätts man i specialklass får man en asterisk i sitt betyg och det ställer till det och gör det svårt när man ska söka sig vidare. Jag tror att vi har ett gediget arbete att göra på den nivån.

Ministern sade att inga funderingar finns på att stärka de barn som kommer från andra länder i deras modersmål. Där vill jag påpeka att det finns en stor risk för marginalisering om barnen och ungdomarna blir halvspråkiga. Vi kan konstatera att vi har barn och ungdomar som flyttar in till Åland i olika åldrar. När vi behandlade integrationslagen i lag- och kulturutskottet fick vi vet att det tuffaste före en unge att flytta till ett annat land är när man precis ska lära sig läsa och skriva, när man börjar skolan, ettan, tvåan och trean. Då ska man förutom att man ska lära sig att läsa och skriva så ska man lära sig ett nytt språk. Vi behöver bli bättre på det när det gäller vår utbildning.

Vi har också ungdomar som flyttar till Åland när det går i sjuan och åttan. De sätts ganska hastigt i specialklass fast det är språket som är det stora bekymret. Vi har saker att fundera på, det har vi definitivt. Jag ser fram emot att fortsätta diskussionen när vi diskuterar ett utbildningspolitiskt program.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Det är igen ett viktigt ämne som ledamot Sjögren lyfter upp kring konstämnen i skolan. På Åland är det ett stort problem eftersom vi inte hittar riktigt behöriga lärare till dessa tjänster, speciellt inom området musik. Där borde vi se över metoder för att locka hit kunniga musiklärare, som kan utveckla det här området.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! Vad gäller diskussionen kring de kreativa ämnen som finns redan håller jag helt och hållet med ledamot Sjögren. Där finns ingen diskrepans mellan min och hennes åsikt. När det gäller specialundervisningen tror jag att den är mera komplicerad än att säga att man bara genom att förflytta barn och ungdomar in i en specialåtgärd så stigmatiserar man dem. Vi måste också komma ihåg att åtgärderna måste vara på ett sådant sätt att de faktiskt hjälper framåt.

En sak som jag noterar väldigt tydligt i dagsläget är att vi har en skolplikt idag, som inte bara är till 16 år utan den är de facto till 18 år, men vi är väldigt, väldigt restriktiva med att använda oss av de två sista åren. Det har blivit en fast linje att när man har fyllt 15-16 år så ska man ut ur grundskolan. Vi måste också våga hitta sätt att förändra samhällets syn på dessa möjligheter.

Jag vill också poängtera det att jag sade att man inte ska stärka hemspråkskunskaper. Däremot sade jag att vi inte har planerat att införa någon typ av hemspråksundervisning direkt.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Nej, det tycker jag också att man behöver fundera vidare på. Kanske det skulle vara ett alternativ för ungdomarna om man skulle få ett tionde år i grundskolan. Det finns många saker som vi borde fundera på, hur vi kan utveckla integrationspolitiken när det gäller barn och ungdomar. Där har liberalerna debatterat integrationslagen. Vi tycker att det skulle vara obligatoriskt, det skulle stå i lagen att alla kommuner skulle ha integrationsprogram när det gäller barn och ungdomar. Vi anser att det är viktigt. Precis som vi pratar med vuxna om språk och jobb så är det språk och skola för barn och ungdomar, så att de inte helt i onödan ska marginaliseras.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Fru talman! Ledamot Katrin Sjögren tog upp en sak som verkligen är intressant, men jag har svårt att bestämma mig för vilket ben jag ska stå på. Det är just det här barnen, ungdomarna som har svårt i skolan, specialklass eller inte. Det är en jätteviktig sak. Ledamot Sjögren pratade om hur duktiga entreprenörer de kan bli. Anders Karlberg, som var med och startade upp Fryshuset, sade att det är de bråkigaste eleverna som blir de bästa entreprenörerna. Han menade att många av dagens ungdomar inte passar in i dagens skolsystem, man borde ta vara på dem mer än vad man gör. Hur ska vi klara av det och hur ska vi göra på rätt sätt? Jag får höra så många sanningar av olika sorter så jag vet inte själv vad det är, däremot vet jag att vi måste bli bättre på att ta vara på ungdomarna. Vi skrämmer dem från skolorna och gör dem inte intresserade av framtiden.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag håller med om den diskussionen, att vi har varit fyrkantiga när det gäller skolan, att man ska vara på ett visst sätt för att passa in i systemet. Där behöver vi bli mer vidsynta och förstås hjälpa till att stärka skolan och höra på vad man har för behov, vad lärarna tycker att det finns för behov. Passar man inte formen är det lätt att man får riktade åtgärder, det blir specialundervisning. Det är en mycket viktig och svår fråga att diskutera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Fru talman! Jag håller med det sista som sades i replikskiftet. Det är en knepig fråga och jag har ingen lösning på det heller. Jag begärde ordet med anledning av den jätteutmaning vi har att få de nya ålänningarna och de nya ålänningarnas barn att passa in på daghem, förskola, i skolor. Jag har pratat med många som jobbar på skolor och det har säkert också ledamot Sjögren gjort, med många som jobbar inom dagvården och skolorna. De är väldigt frustrerade över hur vi ska klara upp det här. Det är självklart att har man upp till fem elever som de facto inte klarar av språket blir det en oerhörd utmaning att få utbildningen att fungera för de andra eleverna. Samtidigt som, precis som ledamot Sjögren säger, det blir fel att sätta personer i specialklass som inte har andra problem än de språkliga. Det är en jätteutmaning som det kräver mer resurser för och vi har ett sparbeting. Det är en knepig fråga, men vi löser den inte genom att sopa den under mattan.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Precis så är det. Vi har en gigantisk utmaning. Jag delar helt och hållet den uppfattningen. Jag pratar med många människor som jobbar både inom skola och barnomsorg. Man vet inte riktigt hur man ska göra och nu är det upp till kommunerna själva att fundera på hur man ska lösa den här frågan. Det är inte riktigt optimalt. Alla kommuner borde ha en obligatorisk integrationsplan när det gäller barn och ungdomar. Då skulle vi också ha möjlighet att få ett likartat system på hela Åland. Vi vet att vi har barn och ungdomar med olika språk i barnomsorgen över hela Åland och i grundskolorna över hela Åland. Där skulle vi borde ta ett fast och riktat grepp.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Petri Carlsson

Fru talman! Jag gör som ltl Sara Kemetter vill, d.v.s. tar upp den kastade handsken om att vi måste vara fler som pratar i det här viktiga ämnesområdet. Jag tycker att det är särskilt bra att vi strävar till att alla åländska ungdomar får möjlighet till en utbildningsplats, men jag ska beröra främst högskolan, som det pratats lite mindre om. Här är det bra att budgeten innehåller skrivningar om tillämpad forskning och då är det viktigt att det är tillämpad forskning inom områden som efterfrågas i samhället och/eller som stöds av önskad samhällsutveckling.

Genom högskolans tillämpade forskning kan vi också få in pengar genom olika forsknings- och utvecklingsanslag som kommer det åländska samhället till nytta. Här kunde det vara bra att det forskningspolitiska programmet klart visar inom vilka områden, som landskapsregeringen tänker vara med och finansiera forskningen och att programmet hålls uppdaterat. Sen kan ju högskolan också utföra olika forskningsuppdrag åt näringslivet med privat finansiering.

Ytterligare så kan jag nämna att var tredje ålänning ur varje årskull stannar utanför Åland och kommer aldrig tillbaka. Huvuddelen av våra ungdomar åker bort för att studera, varav 7-8 av 10 stycken gör det i Sverige. Dock ska man veta att återflyttningsbenägenheten är störst bland de som studerar i Sverige. En utvecklad självstyrelse är en viktig faktor för att motverka de negativa effekterna av den ”braindrain” som pågår, men i det här sammanhanget glöms ofta betydelsen av vår egen högskola bort. Jag tycker att högskolan på Åland har en mycket viktig roll för att på lång sikt motverka de negativa effekterna. Att kunna språk är alltid en tillgång och här finns också språkkurser på bland annat finska och engelska.

Man kan aldrig tillräckligt betona den viktiga roll sjöfartsutbildningarna har, men det är ofta lätt att glömma bort betydelsen av de andra programmen. Inom dessa sektorer finns också mycket av arbetsplatserna på Åland. Som exempel kan nämnas det ekonomiska programmet som fyller en viktig funktion både för högskolans andra program, men också för samhällets behov. För de andra utbildningarna på högskolan är det också viktigt att programmet finns. Elever inom andra program läser bland annat ekonomi med mera tillsammans med ekonomistuderande. Visst kan man utveckla och förändra det programmet också.

Utbildningsprogrammen som finns har tagits fram för att uppfylla de behov det åländska samhället har. Programmen inom högskolan på Åland bör dock ses över, utvecklas ytterligare, höja kvaliteten, profilera sig ännu tydligare och marknadsföra sig inom de nischer, som samhället har behov av. Eftersom så många väljer att studera på annan ort är det också viktigt att påminna om de möjligheter till utlandspraktik och utbytesstudier som finns inom högskolan på Åland. Det är ett gott alternativ till att flytta bort permanent från Åland för sina studier. Högskolan bör fundera på att förstärka och utveckla denna del av sin verksamhet.

Vi politiker måste våga prioritera mellan sektorer där vård, omsorg och utbildning går före annat. Självklart kan man även inom dessa sektorer eftersträva effektivitetsförbättringar, dock med målsättningen att kvaliteten inte bör försämras i nämnvärd grad. Så gör vi ju också i budgeten, vilket är bra. Näringsliv och politiker måste också visa sin uppskattning för vår egen högskola och visa att det är viktigt att satsa på att utveckla den, också i handling. I dessa spartider är det också viktigt att satsa på att utveckla den, också i handling. I dessa spartider är det också viktigt att näringslivet är generösa med praktikplatser. Den kunskap och de goda kringeffekter en högskola ger för ett samhälle får inte underskattas. Tack!

Ltl Sara Kemetter

Fru talman! Det är ett jätteintressant ämne som ltl Katrin Sjögren har tagit upp kring specialundervisningen, som jag i ett anförande vill diskutera vidare kring. Skolan idag är någonting som man inte riktigt vet om man passar in i. Vi ser idag att flickor klarar sig bäst, resultaten visar att pojkarna på Åland har det svårt med läsning och andra ämnen, det är inte helt jämställt.

Det är inte heller helt jämställt som ltl Katrin Sjögren tar upp när det gäller eleverna i behov av särskilt stöd. Jag tänker inte på de elever som är i specialklass. Då är det oftast så att de har gått igenom tester och visar att de inte klarar av själva kursen och så får de en anpassad kurs. Beroende på hur många kurser du har så får du rekommenderad specialundervisning.

Har man kommit utomlands ifrån och inte kan svenska språket kan man av den orsaken få en anpassad kurs, men då är det lite fel pedagogik, då måste man jobba på ett annat sätt. Det är oftast inte frågan om att de har svårigheter intellektuellt.

Vi har en annan grupp av elever som jag inte vet varför växer, men klagan hörs ute i skolvärlden. Det är elever som har sociala beteendesvårigheter, som inte passar in i lådan som vi har. De är ofta intelligenta, men de passar ofta inte in i gruppen. De blir utåtagerande, de rymmer, de följer inte reglerna, de kanske slår sina klasskamrater osv. osv. Vad ska vi göra med dem och hur ska vi hjälpa dem, för vi är ändå på något sätt tvungna att ha dem inne i lådan som vi har skapat.

Det kan också bli otroliga kostnader för en liten kommun. Om du har en sådan elev behöver du kanske ha en enskild lärare för eleven, en assistent, föräldrarna behöver kanske vara med på lektionerna för att eleven ska vara lugn osv.

För hemskt många år sedan lyfte speciallärare och skolpsykologer upp ett projekt som hette Strul. Tanken var att man på Åland skulle ha ett centrum där man kunde samla dessa barn. Det skulle inte vara som i skolan, inte samma låda, där kanske det inte alltid skulle vara lärare, eller bara en lärare men framför allt psykologer, andra sorters människor, de skulle få vara med djur, de skulle få en annan läroplan och på det sättet få en anpassad läromiljö som passade dem.

Idag har vi ett olöst problem som vi egentligen inte riktigt vet vad vi ska göra med. Ibland tvingas man skicka dessa barn till Finland eller till Sverige. Det leder också till svåra kostnader, men också till stor sorg när man är från sitt barn osv. Det är någonting som jag inte tycker att är okey. Man tvingar också sådana här barn till utanförskap. Det här är någonting som vi också behöver ta upp och fundera på och försöka hitta lösningar på tillsammans. Det här är helt min egen idé, men om vi inte hittar på någonting annat för naturbruksskolan skulle den vara ett ypperligt ställe för sådana här elever med en sådan här specialutbildningsenhet.

Minister Johan Ehn, replik

Fru talman! När det gäller Pisa-undersökningen är det viktigt att komma ihåg att vi överlag är bra. Tjejer är de som visar jättefina resultat. Våra killar har fortsättningsvis också helt okey resultat i förhållande till många andra områden. Jag delar åsikter som ltl Kemetter har, där finns det saker att göra. När det gäller ungdomar med psykosociala problem så höll skoldirektörerna på Åland ett möte där jag deltog i. Där presenterades ett projekt som norra Åland kör för den här typen av elever, ett projekt som de kallar för Fyren där man tillsammans med gruppen har hittat ett sätt att jobba på med de här frågorna. Jag ville höra hur de övriga skoldirektörerna ställde sig till det här, om det fanns ett behov av att ytterligare samordna detta, men efter den diskussionen blev jag mera övertygad om att det är svårt att hitta en form som är passande för en längre tid. Det gäller att skapa lösningar från fall till fall, vilket man gör i skolorna i dagsläget. Att stötta från landskapsregeringens sida kan man göra i form av kunskap osv.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det låter jätteklokt. Jag är medveten om Fyren och socialdemokraterna har också ett initiativ att spara och lära känna igen systemet att arbeta. Det här skulle också vara någonting som skulle vara akut inom samhällsservicereformen. Det här skulle absolut vara en del där man ser samordningsvinster. Att man inte i varje enskild kommun ska behöva arbeta med det här. Är man en liten fattig kommun kan det bli tufft.

Talmannen

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Göte Winé

Tack fru talman! Kort vill jag lyfta upp Pisa-undersökningen. Det börjar rysa i mig när vi pratar om Pisa-undersökningen. Den är bra på ett sätt, men den säger inte hur våra elever mår i skolan. Det är en sak som är jätteviktigt, hur mår våra barn och unga i skolan. Ledamot Sjögren och ledamot Kemetter har från den här talarstolen lyft upp vissa utåtagerande barn och unga och det är en jätteviktig sak. Hur gör man för att få alla att känna att de trivs och att skolan är en plattform för dem.

Jag har under en viss tid jobbat med utåtagerande ungdomar, framför allt pojkar och det de säger är att de inte har någon plats i skolan, skolan är inte gjord för dem. Det är en viktig sak.

Nu går vi lite längre ner och vi pratar om det kommunala ansvaret, men orsaken till varför jag begärde ordet och gick upp här är att vi från landskapet ska ha tillsyn. Här tror jag att det är viktigt och en sak som vi absolut härifrån stolen ska gå och säga är att vi inte accepterar mobbing. Vi måste se till att skolorna agerar oerhört effektivt mot mobbing. Vi har alltför många elever idag som mår dåligt i skolorna och vi har jag vet inte hur stora högar med mobbingplaner. Vad är det som fungerar?

I morgon kommer jag att prata om samordning av drogfrågor, men här är det någonting som vi verkligen behöver samordna. Vad gör vi effektivast för att förhindra att barn blir mobbade och framför allt att man börjar mobba i skolan. Det är ändå en viss sak som gör att barnen börjar känna sig otrygga, här måste man börja se vad man kan göra.

Det nämndes om det tionde skolåret, vilket också är en viktig sak. Jag hörde i minister Ehns presentation att han skulle titta på det här med utanförskap och förebyggande av det. Jag vet att jag har nojsat så mycket på minister Ehn att han slår dövörat till när jag nämner om olika projekt i svensk Finland, som jag har varit med i, i egenskap av projektchef för Ungdomslotsarna. Det finns ett i Österbotten som är lovvärt. Det är nämligen det som är det bästa. Vasa stad köper tjänster av tredje sektorn, av en annan förening, man behöver inte själv driva allting utan man ser var man kan samarbeta. Det är ändå viktigaste att se vad man kan få utifrån. Nu ska jag inte gå upp och orda mer.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Ledamot Winé tar upp en viktig sak och därför vill jag ha ett inlägg till det. Ledamoten har alldeles rätt. Vi har Charlie, emotionell intelligens, vi har en lista på olika verktyg, som lärarna har använt år ut och år in. Nu har vi fått ett nytt verktyg som heter ”Kiva skola”.

Trots att det är på finska så har man hållit kvar namnet. Det är många pedagoger som menar att det faktiskt ger resultat när man arbetar med det regelbundet. Det är en bra satsning från landskapsregeringens sida och jag hoppas att det fortsätter att det inte bara blir lika tillfälligt som de andra anti-mobbningsmaterialen.

Ltl Göte Winé, replik

Tack fru talman! Jag har hört både positivt och negativt om Kiva-projektet. Det är mycket hur skolorna tillämpar det och hur man verkligen har det i skolorna. Blir man utbildad inom det här så kan det bli bra, men framför allt måste man se hur man gör och hur man går vidare. Det är någon som ska finansiera allting också, men det måste vi titta på längre fram. Agerar vi inte i de här frågorna kommer det att kosta mycket.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack fru talman! Jag tänkte ta upp precis samma sak som ltl Sara Kemetter om Kiva-skola. Vi har det på gång och det är positivt och jag hoppas att det kommer att resultera i någonting bra. Det är en viktig fråga som ltl Winé lyfter upp, det här med mobbning. Mycket bra.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade. Diskussionen avbryts här och fortsätter vid morgondagens plenum.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls 21.11.2012 klockan 09.30. Plenum är avslutat.