Plenum den 23 maj 2011 kl. 13. 00

Enda behandling

3 Funktionshinder, rehabilitering och hjälpmedel

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 10/2010-2011)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 51/2007-2008)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 35/2009-2010)

Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion (HM 36/2009-2010)

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2009-2010)

Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 43/2009-2010)

Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Åke Mattsson

Tack, herr talman! Vi har valt från social- och miljöutskottet att så här i slutet av mandatperioden ta en samlad mängde olika motioner och behandla dem. Många borde kanske godkännas rakt av. När man ska kunna godkänna den här typen av motioner så bör man vara tydlig och sätta sig in i det väldigt omfattande och se vilka konsekvenser det innebär. Redan det att vi har tagit upp motionerna har ett ganska stort värde i sig.

Förkastande av motionerna i det här sammanhanget betyder inte att vi ifrågasätter innehållet i det. Det är snarare så att vi tycker att det är på gång redan.

Motionerna som vi har behandlat är vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion nr 51/2007-2008 där det föreslås att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att tillse att det finns ekonomiska förutsättningar för psykiskt sjuka, handikappade och utvecklingsstörda att behålla rehabiliteringsförmåner även efter uppnådd vuxen ålder eller utvecklingsnivå.

I vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion nr 35/2009-2010 föreslås att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen att det utarbetas direktiv så att samma tillämpningspraxis blir rådande på hela Åland gällande handikappanpassade hjälpmedel. Det gäller bilar och anpassning av lägenheter osv.

I vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. hemställningsmotion nr 36/2009-2010 föreslås att lagtinget hemställer hos landskapsregeringen om att ett projekt initieras där Turist-Åland skall handikappanpassas och göras tillgängligt för alla.

I ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion nr 41/2009-2010 föreslås att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att omedelbara åtgärder vidtas för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla rullstol och andra hjälpmedel enligt behov och behandlas lika oberoende om de bor på institution, annat boende eller hemma.

I ltl Carina Aaltonen m.fl. hemställningsmotion nr 43/2009-2010 föreslås att lagtinget hemställer om att landskapsregeringen omgående tar fram en lagstiftning som begränsar buller och i stöd av lagen utarbetar en handlingsplan för att minska ljudnivåerna i de offentliga miljöerna i samhället.

Utskottets förslag är att motion nr 41/2009-2010 godkänns med vissa justeringar och att motionerna 51/2007-2008, 35/2009-2010, 36/2009-2010 samt 43/2009-2010 förkastas och att betänkandets motivering bringas landskapsregeringen för kännedom.

Ser vi på motionerna så när det gäller rehabiliteringsförmåner så framkommer det ur vårt betänkande att det är många aktörer som är inblandade i det här. Det är framförallt ridterapi som är en mycket uppskattad form av många olika handikappade på Åland. Även hos sådana personer som har varit gravt handikappade under en längre tid kan man se ganska positiva resultat när man kommer på hästryggen och får sitta på ett djur och djurets rörelser förmedlas upp i kroppen på personer som kan vara ganska begränsade i sina rörelser. Det här gäller både äldre män, kvinnor och andra handikappade.

Det här är en form av specialrehabilitering. FPA betalar normalt bara tre år. Sedan får man betala det själv eller vända sig till andra. Vi har sett att det är väldigt komplex lagstiftning kring den här typen av verksamhet. Sist och slutligen är det läkarna som ska avgöra vilken form av terapi man ska ha. Man måste överlämnade det till läkare när det gäller medicinsk rehabilitering.

Sedan kommer man in på kommunal nivå. Ibland kan försäkringsbolagen vara inblandade, ÅHS är också med och betalar. Det är relativt dyr terapi. Det kan vara många handledare som behöver vara med i samband med att framförallt ridning utövas.

Vi upplever att det finns ett fungerande system på Åland med ett nätverk av regler och lagar. Ser man på rikssidan så har vi lika bra förmåner som man har i riket. Vi föreslår också att den här motionen förkastas.

Sedan gäller det handikappanpassade hjälpmedel, anpassning till bostäder. Vi konstaterar att det är en kommunal fråga och att varje enskilt ärende måste bedömas individuellt. Utskottet konstaterar att det i riket under våren kommer att ges ut anvisningar. En bok har redan getts ut. Det har även tidigare funnits ganska omfattande instruktioner kring det här. Boken finns på Internet. Socialkontoren använder boken redan. Man tittar på vilka former det ska vara.

Sedan har man också möjligheter till socialarbetsträffar. Eva Gottberg kommer hit och lämnar instruktioner.

I det här sammanhanget får man konstatera att vi har 16 kommuner på Åland och man har olika utbud. Det kanske inte ska vara facit i alla sammanhang. I så fall kan det vara ett steg framåt att man gör Åland till en kommun kanske. Jag går inte in på detta nu.

Det kommer alltid att finnas variationer beroende på var man befinner sig. Det får däremot inte gå emot lagen.

Direktiven som finns är relativt omfattande i sina beskrivningar. Det kommer hela tiden nya domstolsutslag. Socialarbetarna träffas när det dyker upp någonting nytt så ska alla som jobbar med de här frågorna få information om det.

Eva Gottberg jobbar vid Finlandsvenska kompetenscentret. Åtminstone Mariehamn och Lemland har köpt platser i det och är delaktiga så att man kan få information därifrån i de här sammanhangen också, åtminstone när vi har likartad lagstiftning. Vi har beslutat att förkasta den här motionen.

I hemställningsmotion nr 36/2009-2010 föreslås att ett projekt initieras där Turist-Åland ska handikappanpassas och göras tillgängligt för alla.

Detta är på gång inom turistförbundet. Man är medveten om det. I och med att den här motionen fanns och vi kunde ta upp den till diskussion så har den ytterligare aktualiserats och ligger betydligt centralare på bordet än tidigare. Det är kanske inte så att vi kan få hotellrum åt hur många handikappade som helst. Det kan finnas ganska enkla lösningar. Att man gör rullstolsramper vid sandstränderna så att man kan köra ut i vattnet med rullstolar och andra saker som gör att Åland blir mer tillgängligt. Det är på gång och man jobbar med frågan.

I hemställningsmotion nr 41/2009-2010 föreslås att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att omedelbara åtgärder vidtas för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla rullstol och andra hjälpmedel enligt behov och behandlas lika oberoende av om de bor på institution, annat boende eller hemma. Utskottet konstaterar att det inte har varit tillfredsställande tidigare. Det är angeläget att man tar upp den här frågan. Landskapsregeringen tog frågan på allra högsta allvar. Man ska omgående vidta åtgärder så att de som bor på institution får en rullstol och det bästa tänkbara som man kan ha behov av. Samt att man ev. får behålla rullstolen som man har haft tidigare. Det är inte tillfredsställande om man har haft en anpassad rullstol och så misstar man den för att man kommer in på institution.

Finansieringen skulle kunna vara en marknadsanpassad leasing som kommunerna eller institutionerna leasade från ÅHS. Nu kanske man köper in en specialrullstol för en person som t.ex. är förlamad på vänster sida och som är helt gjord för det. Det är väldigt dyra kostnader. Personen avlider eller blir så sjuk att man inte kan använda rullstolen längre då blir rullstolen stående till ingen nytta. Det är viktigt att rullstolen kommer tillbaka till ÅHS, där den kan anpassas. Det är också viktigt när det gäller service. Därför har vi beslutat att den här motionen ska godkännas med vissa ändringar.

Frågan om buller aktualiseras i hemställningsmotion 43/2009-2010. vi hade några mycket engagerade gentlemän som var till utskottet och demonstrerade hur mycket buller det finns i omgivningen och vilka problem det är, framförallt om man har tinnitus. Det finns inre buller idag, man har olika ljudanläggningar på sig och har enormt högt ljud som kan få stora konsekvenser längre fram.

På arbetsplatser och andra områden så finns det en medvetenhet om att buller är ett problem idag. Man använder hörselskydd i betydligt större omfattning idag än tidigare.

Intressant i det här sammanhanget var bakgrundsljudet. I utskottsrummet konstaterade vi att vår sekreterare satt i ett rum med 43 decibel som kom från luftkonditioneringen, vilket överskrider gränsen för ljud som man normalt kan tolerera på en arbetsplats. Det här är sådant som man behöver se över vid nybyggnation samt att man har ett regelverk.

I hörandet har vi erfarit att det idag kanske inte är riktigt tillfredsställande när man bygger nytt eller renoverar. Man borde kanske i lite högre grad än tidigare ta in olika konsulenter som tittar på det här, följer med att man verkligen har gjort det bästa för att dämpa bullernivån så att det blir rätt typ av ljud så att det inte ekar i onödan, vilket vi också har nämnt i vårt betänkande. Vi hoppas att landskapsregeringen ska ta det här till sig.

Med anledning av det här så föreslår utskottet att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att åtgärder vidtas för att personer med funktionsnedsättning ska erhålla rullstol och andra hjälpmedel för medicinsk rehabilitering, som tillhandahålls av ÅHS, enligt behov och dessa personer ska behandlas lika oberoende av om de bor på institution, annat boende eller hemma, i enlighet med hemställningsmotion nr 41/2009-2010, och att lagtinget förkastar hemställningsmotionerna nr 51/2007-2008, 35/2009-2010, 36/2009-2010 och 43/2009-2010. Tack för det.

Vtm Gun-Mari Lindholm

Talman! Man kan konstatera ganska lätt att intresset för de här frågorna tyvärr inte är särskilt stort. Det ser vi vad beträffar antalet ledamöter i salen, det säger säkert någonting, men också att man har valt att avslå samtliga av de här motionerna förutom en som godkänns.

Jag tittade lite på de olika partiernas valprogram och vad man sade 2007. Alla sade att det var väldigt viktigt med alla människors lika värde.

Jag väljer att läsa lite ur liberalernas valprogram eftersom liberalerna har det yttersta ansvaret i de här frågorna för tillfället. Man säger i rubriken: Funktionshindrade och socialvård: ”Den offentliga miljön ska vara tillgänglig för alla. Handikappanpassade lägenheter i bl.a. kommunernas hyreshus, servicelägenheter för gravt handikappade, en rehabiliteringssekreterare vid ÅHS.” Går det att bocka av någon av de här olika punkterna? Svar nej. Varför gör man inte någonting? Man dukar upp ett bord med olika förslag. Är det så att man mot förmodan skulle ha glömt bort de här frågorna så har vi ju från vår sida hjälpt till med att lyfta frågorna.

Det finns två liberaler i social- och miljöutskottet. Jag har trott att de har värnat om de här frågorna. Tyvärr har man visat genom konkret handling att de här frågorna inte är prioriterade.

Kom inte dragande 2011 i valrörelsen med att ni är för någonting i de här frågorna. Nu har det funnits en möjlighet, men man har valt att inte prioritera det. Istället hänskjuter man frågorna till landskapsregeringen. Vilken landskapsregering börjar under ett par tre månader att göra någonting åt det här? Jag hoppas naturligtvis att jag har fel men jag tror inte det.

Jag tycker det är synd. Många av de här frågorna är väldigt väsentliga för de människor som lever i den här verkligheten. Det här är människor som inte får sin röst särskilt mycket hörd. Tyvärr är de inte särskilt mycket värda i vårt samhälle. Här har man haft en möjlighet att visa att vi faktiskt bryr oss, att vi prioriterar er och att det är väsentligt att ni har en bra miljö att leva i, så att ni lever ett lättare liv än vad ni gör idag.

Man hänvisar till att det är kommunala frågor, vilket man inte kan göra. Det här borde regleras på lagnivå. Grunderna till människans rättigheter måste finnas på lagnivå. Man kan inte hänvisa att en kommuns väl och ve ska ligga till grund genom ett beslut i ett kommunalt organ, inte heller på landskapsregeringsbeslutsnivå. Grunderna till en människas rättigheter ska finnas i lag, vilket vtm Gunnar Jansson brukar hävda i andra sammanhang. Det är nog väldigt viktigt för liberalerna att man tittar över sitt hus när det gäller de här frågorna.

Jag har haft ett stort förtroende för social- och miljöutskottets betänkande och deras arbete. Jag kan tyvärr konstatera att resultatet visar att man har hastat fram olika betänkanden för att få frågorna från sitt bord.

Jag har noterat vilka personer som man har hört i de olika motionerna. Jag kan med glädje konstatera att en mycket engagerad och intresserad person i de här frågorna har blivit hörd fysioterapeut Jeanette Eriksson. Det är jag väldigt nöjd med. Hon har lärt mig mycket i de här frågorna och visat på den problematik som finns runt de här olika människorna.

Jag kan konstatera att habiliteringskoordinatorn i ÅHS inte har blivit hörd. Jag har diskuterat med henne om hon ser behov av förändring. Hon konstaterade att det finns problem runt de här frågorna.

Man borde nu ha tagit tillfället i akt att ta ett samlat grepp, en kraftansamling, i de här frågorna. Det finns ännu tid om man vill reparera det här. Min hälsning till landskapsregeringen är att man kan hålla ett seminarium där man gör en kraftansamling runt de här frågorna och för dem vidare för att göra förbättringar. Jag kan exemplifiera många som vittnar om svårigheterna, både dem som är ytterst berörda men också flera olika terapeuter kan vittna om svårigheterna.

Funktionshindrade bör ha samma rättigheter och inte diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning.

Vi kan konstatera att under våren har handikapprådet varit väldigt aktivt och gjort olika former av test i samhället. De har varit i skolorna och där har framkommit att man måste göra något åt situationen i de flesta skolor för att öka tillgängligheten. Man har också varit runt på stan för att titta efter hur tillgängligheten är för personer med funktionsnedsättning. Man har funnit att den är ganska dålig och man har kommit med förslag till förbättringar. De här initiativen har vi åtminstone inte hittills sett spår av förbättringar.

Den första motionen från 2008 gäller rehabiliteringsförmåner. Man skulle tillse att det finns ekonomiska förutsättningar för psykiskt sjuka, handikappade och utvecklingsstörda att behålla rehabiliteringsförmåner efter uppnådd vuxen ålder eller utvecklingsnivå. Vad betyder det? Det betyder att så länge ett barn, som har någon form av funktionsnedsättning eller en psykisk utvecklingsstörning, är i någon form av verksamhet, då finns det ett team runt barnet som arbetar och ser till att barnet får bästa möjliga vård och omsorg. Det finns olika former av rehabilitering eller habilitering som det heter när man är i den åldern. Men när barnet slutar skolan och kommer ut i yrkeslivet eller är hänvisad till någon annan form av verksamhet då faller man utanför skyddsnätet. Då finns det ingen som ser till vilken typ av rehabilitering som man behöver. Då kommer man som en vanlig patient till primärvården och där ska man rabbla upp sina bekymmer och besvär, precis som vi också får göra för en ny läkare varje gång. Det här kan vara en svår situation för den personen. Det skulle behövas någon form av skyddsnätet även efter att man har slutat skolan för att få den bästa möjliga livssituationen.

Motion nr 35 är skriven 2010 i mars. Där önskar jag att landskapsregeringen skulle utarbeta direktiv så att samma tillämpningspraxis blir rådande på hela Åland gällande handikappanpassade hjälpmedel. Finns det problem med det här? Ja, det finns det. Jag har själv tagit del av den problematiken som vi har haft i min egen hemkommun Lemland. Jag fick insikt hur det fungerade eller inte fungerade och jag hade anledning att ringa runt till de andra kommunerna för att göra en jämförelse. Det gällde anskaffande av en handikappanpassad bil. Det visade sig att det var väldigt olika praxis mellan de åländska kommunerna. Jag ringde också upp socialchefen i landskapet för att fråga hur man ska se på det här. Man hänvisade naturligtvis till att man är den övervakande myndighet och att det finns svårighet i det. Jag upplevde att det borde finnas någon form av tillämpningspraxis. Det finns någon form av grund i lagen. Men tyvärr är den väldigt dåligt definierad. Hela socialvårdslagen är väldig dålig generellt sett. Man borde exemplifiera vad man menar med olika saker.

Överlag är det väldigt svårt för en enskild person att sätta sig in i de här frågorna, för lagstiftningen som kringgärdar den här verksamheten och problemen är så komplex. Att börja bläddra mellan de olika lagarna, försöka hitta motiveringarna till dem och att titta hur man har gjort i praktiken, det är väldigt svårt. Det är svårt för socialsekreterarna som jobbar med det här dagligen så vad ska det inte vara för en enskild person att hitta rätt i den här djungeln. Därför tycker jag att det borde finnas någon form av tillämpningspraxis, t.ex. vad göra, vem göra och hur göra.

Den sista motionen som jag skrev i dessa ärenden nr 36 är också skriven i mars 2010. Det handlar om att landskapsregeringen skulle initiera ett projekt där turist-Åland ska handikappanpassas och göras tillgängligt för alla. Jag tycker att jag har fått stöd i de undersökningarna som handikapprådet har gjort. Man har påvisat hur svårt det är att ta sig runt om man t.ex. är rullstolsburen. Det är väldigt svårt att komma in i de offentliga byggnaderna. Här finns ett stort jobb att göra. Idag finns lagstiftning, byggnadslagen, som säger att det här måste göras. Det är många byggnader idag som står på befintlig plats som inte har varit underkastade den nya byggnadslagen.

Jag hoppas verkligen att vi slutar skriva fina valprogram nu, och faktiskt gör en kraftansamling i de här frågorna. Det är dessa människor och dessa frågor verkligen värda. Tack.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag är fortsättningsvis mycket intresserad av funktionshindrades rättigheter. Mitt intresse har inte minskat.

När det gäller vtm Lindholms första motion så sade jag redan tidigare att rätten till rehabilitering inte försvinner när man blir vuxen. Den rätten fortsätter tills man är 65 år. FPA betalar den medicinska rehabiliteringen och sedan ÅHS.

Jag håller med vtm Lindholm att det kan bli luckor. Jag har också i mitt tidigare arbete träffat sådana ungdomar som inte har fått rehabilitering på flera år. Något händer, kanske inom ÅHS, man slussar inte barnen när de fyller 18 till nästa kurator eller läkare. Så får inte vara. Men rättigheterna finns, rehabiliteringen försvinner inte.

Ridterapi som räknas till fysioterapi får man inte så många år.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Som sysselsättningsfrämjande åtgärder kan de här personerna ha någon form av arbete där man förtjänar en väldigt liten summa. Det kan röra sig mellan 4,50-12 euro om dagen. Att med den inkomsten på egen hand bekosta olika former av terapi som t.ex. ridterapi är väldigt svårt. Ridterapi är väldigt uppskattad och många upplever att det blir en stor förlust när man förlorar den formen av terapi för att man inte har ekonomiska förutsättningar att fortsätta med ridningen. Man kan inte i vuxen ålder hänvisa någon till att få det här betalt av sina föräldrar, så ska det inte vara för någon. Alla ska ha samma möjlighet.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Ridterapi kan man också få som vuxen. Men eftersom det räknas till fysioterapi så kan man bara få det ett visst antal tillfällen. Det är det som är problemet. Problemet är inte att man inte skulle få fysioterapi efter någon viss ålder. Det är inte så. Även vuxna, t.ex. förlamade, får ridterapi.

Angående att hjälpmedel ska vara lika i alla kommuner så finns det kvalitetsrekommendationer för hjälpmedelstjänster som social- och hälsovårdsministeriet har gett ut, vilket jag tror att de flesta använder. Där står det precis om problemet att olika kommuner på olika sätt läser lagen. Det är fortsättningsvis oklart i lagen när det gäller bilarna. Det har länge varit på gång i riket. Jag håller med om att det skulle behövas göras någonting åt det.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det förefaller lite konstigt när ltl Sirpa Eriksson säger att hon håller med. Samtidigt har hon visat i det här dokumentet, där man har förkastat de här motionerna, att hon inte håller med. Man har inte valt att försöka göra någonting åt det här. Man hänvisar till att man kommer att göra någon form av översyn av lagen i Finland. Vi har en fullständig möjlighet att göra något på Åland om vi vill. Vi ska inte ha det på det sättet att kommunerna läser lagen på olika sätt. Det här är en mänsklig rättighet och den ska gälla på samma sätt för alla i liknande situationer.

Vad beträffar ridterapi så är det riktigt två tillfällen som man får använda sig av den terapin. Det här är kanske ett av de få glädjeämnen som man har och man borde få mycket fler tillfällen till det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag är lite förvånad över det aggressiva och hätska utfall som kommer från Gun-Mari Lindholm mot social- och miljöutskottet i den här frågan. Vi har inte speciellt mycket tid i utskottet. Vi har försökt engagera oss och samlat ihop några viktiga motioner som vi har tittat på. Det har också gett vtm Lindholm en möjlighet att i salen ytterligare argumentera för sitt ställningstagande och driva den här frågan vidare. Vi säger inte att det är något fel på de här motionerna. Vi ser inte någon möjlighet att kunna ställa oss bakom de här motionerna. Någon ska finansiera det här. Vi måste se på det ekonomiska utfallet, är det kommunerna som ska betala hela den biten? Vi kan inte bereda den här motionen i den omfattningen att vi ska godkänna de här motionerna, vilket vtm Lindholm nog också inser att är ganska uppenbart.

Det är mycket möjligt att vi kunde ha gjort en mer positiv skrivning. Att man skriver på sådant sätt att utskottet också kan ta det till sig kanske man borde tänka på när man formulerar klämmarna i motionerna. Det är inte så att vi inte unnar de här människorna det här. Men vi vill ha ett system som fungerar för att de ska få det här.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Om ltl Åke Mattsson uppfattade anförandet som ett hätskt utfall så säger det mera om hans egen bedömning i de här frågorna än innehållet i mitt anförande.

Jag kan inte förstå svårigheten att godkänna det för att föra det vidare till landskapsregeringen. Kommer det lagstiftning på området? Kommer det att förekommande en debatt här i salen? I debatten har vi då möjlighet att säga att det här blir för dyrt, detta kan vi inte godkänna, vi måste förkasta den här lagstiftningen och det kommer en ny runda till ett nytt social- och miljöutskott och de här frågorna penetreras där. Men att säga blankt nej, med hänvisning till att man inte vet hur det ekonomiska utfallet, det kan man inte säga i det här skedet. Vi är inte lagberedningsorgan. Man måste åtminstone visa att man är intresserad att det ska komma lagstiftning.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Det handlar inte bara om den ekonomiska utfallet. Det är många frågor som ska gås igenom. Det kräver tid. Om vi möjligen hade tagit en enda motion och vi inte skulle ha haft någonting annat att göra under uppehållet i maj så hade vi kunnat penetrera den så att vi kunde ha gett det svaret som vtm Lindholm är ute efter. Men det fanns inte möjlighet till det.

Vi har blankettlagstiftning och från rikssidan kommer man den 5 maj att komma med en instruktionsbok som läggs ut på Internet i de här frågorna. Innan man vet vad som ingår i den så är det väl onödigt att hemställa om någonting. Man kan konstatera att det är på gång, man är medveten om de här frågorna, man arbetar med frågorna och man försöker föra frågorna framåt. Boken kommer att vara till ganska stor hjälp för kommunerna i framtiden.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag kan sluta mitt anförande med att vi tydligen är överens ltl Åke Mattsson och jag. Jag sade nämligen att jag har ett stort förtroende för social- och miljöutskottets arbete hittills. I de här ärendena har jag inte tyckt att man har gjort ett särskilt bra jobb. Det känns som man har hastat fram det här betänkande, vilket också resultatet har visat. Det är vi åtminstone överens om.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Jag har i motsats till vtm Gun-Mari Lindholm all orsak att vara glad åt social- och miljöutskottets betänkande. Den motion som jag är första undertecknare till har utskottet godkänt. Man har ändrat något på klämmen, men man har i alla fall i sak godkänt det som jag och mina partisystrar har efterlyst, dvs om man har funktionsnedsättning och är i behov av något hjälpmedel så ska man ha lika rätt till det, oberoende av om man bor hemma, på institution eller bor på något annat sätt. Jag tror att det är speciellt glädjande för dem som har det här behovet.

Jag kom i kontakt med behovet under den långa tid som min mamma bodde på Gullåsen. Under de 6 ½ åren var det svårt för henne för hon fick aldrig riktigt, förrän alldeles i slutet, en rullstol som man kunde sitta bekvämt i, och sitta även en lite längre tid utan att hasa ur rullstolen eller få ont i rumpan eller någon annanstans.

Institutionen skulle själv skaffa sina rullstolar inom ramen för sitt anslag. När anslagen drogs ner så införskaffades det färre och färre rullstolar och det bestånd som fanns blev följaktligen äldre och mera nedgånget för varje år. Det fanns undantag från regeln. Det kunde finnas personer som kunde få en riktigt modernt fin rullstol, under vilka villkor som det gick till vet jag inte. Själv har jag den erfarenheten att om man är påstridig och nöter på tillräckligt länge för sina anhöriga, om den anhöriga själv inte kan, så kan det ge resultat. Det är inte så trevligt att det beror på detta för den som har ett stort behov av att få en rullstol som passar.

Det är hedervärt av utskottet att godkänna motionen och ta bort den här orättvisan och likställa att de som är i behov av hjälpmedel får det enligt sina behov och inte att det beror på var de bor.

Jag har trots allt ett problem. Efter lång erfarenhet vet jag att även om man får motioner godkända så är det inte alls är säkert att beslutet verkställs. Jag skulle verkligen den här gången, när det rör dessa personer, vilja få utfästelser från regeringen att det här ska genomföras omgående. Den enda som kan ge den utfästelsen är ministern. Utskottet har gjort sitt arbete och det är jag mycket nöjd med.

Jag föreslår därför att hela ärendet bordläggs till onsdagen den 25 maj. Då kanske vi kan diskutera förverkligandet. Man kan ju säga att det här är en förvaltningsåtgärd och det ska vi inte lägga oss i. Men, herr talman, vi måste lägga oss i om man har en känsla av att det inte fungerar, att lagtingets beslut inte verkställs.

Jag fick tidigare en uppgift att alla beslut skickas till berörda organ för kännedom. Men det är inte verkställighet, tycker jag. Det finns en byrå här som ska bedöma om lagtingets arbete ska förverkligas och hur. Ska motionen förverkligas nu omedelbart? Ska den förverkligas från i höst? Ska den förverkligas i nästa år? Har den ekonomiska konsekvenser? Vad betyder det? Finns det pengar för att förverkliga detta?

Därför, herr talman, föreslår jag bordläggning till den 25 maj.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Jag kan från utskottets vägnar nästan garantera att detta kommer att genomföras med beaktande av de hörande som vi har haft. Vi har hört landskapsläkaren, Jaana Lignell och avdelningschef Carina Strand. Deras reaktion var att det var bra att man fick upp ögonen och lyfte den här frågan. Man konstaterade att det här är en sådan sak som är relativt enkel att åtgärda och få ett smidigt och fungerande system. Det är inte något större problem för ÅHS. Man leasar ut rullstolarna. Jag är ganska övertygad om att det här kommer att genomföras utan problem.

Jag vill ändå passa på att tacka för att man väckte det här problemet. Det är relativt enkelt att åtgärda bara man får fokus på det. Jag tror att det kommer att fungera. Det en bra motion för utskottet att hantera.

Ltl Barbro Sundback, replik

Man får hoppas att det är så, ltl Åke Mattsson. Det är inte ett problem i den bemärkelsen att förvaltningen inte skulle ha varit medveten om det. Det har funnits ett politiskt beslut att personer som bor på institution inte ska få rullstolar eller andra hjälpmedel på samma villkor som de som bor hemma. Det är antagligen grundat på ekonomiska bedömningar eftersom ansvaret har legat på avdelningarna. Det innebär en förändring av rätten till hjälpmedel. Det kommer att ha konsekvenser både för rutinerna att införskaffa hjälpmedel och att passa ut hjälpmedel för dem som behöver och det kommer också att ha ekonomiska konsekvenser.

Sedan är det en annan formalitet, eftersom det här inte är ett kommunfullmäktige så anser jag att regeringen måste fatta ett uttryckligt beslut hur motionen ska förverkligas.

Ltl Åke Mattsson, replik

Tack, herr talman! Ja, det kan nog stämma. Jag undrar om det var ekonomiskt beslut? Det var nog ett olyckligt tänkande som har genomsyrat att man har delat upp boende på institutionsvård och andra. Man har delat upp dessa så att man fick ett vattentätt skott som råkade hamna där. Sedan konstaterade man att det är väldigt enkelt att ta bort det. Det är inte så att institutionerna måste köpa sina rullstolar själva. Man kan leasa dem från ÅHS för en vettig kostnad för alla. Det är en vinn-vinn-situation. ÅHS har inte någon kostnad för det här och det bli lägre kostnader också för institutionen. Ekonomiskt vinner alla på det, framförallt klienterna som är de stora vinsttagarna i det här. Därför tror jag att det finns möjlighet att få igenom det här. Det var bra att man uppmärksammade problemet och det kommer att åtgärdas.

Ltl Barbro Sundback, replik

Med all respekt för ordförandes insikter i ärendet så tror jag inte att det är så enkelt. Jag förstår inte heller förfarandet med leasing. Personer med funktionsnedsättning har rätt till hjälpmedel. Det är en rättighet. Jag kan det inte helt hållet, men jag tror att vi på Åland har avgifter som man inte har i riket för vissa hjälpmedel. Det i sig kan ju vara ett hinder. Jag förstår överhuvudtaget inte när det gäller leasing ska hjälpmedlet tillbaka när det inte längre behövs? Om det är en social rätt så ska det inte kosta anser jag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sirpa Eriksson, replik

Tack, herr talman! Jag ska förklara lite. Det är institutionen som betalar hjälpmedlet för klienten. Det är inte klienten som ska betala något för det. Det är såsom det är tänkt. Institutioner betalar mera än de klienter som bor hemma. Institutionen betalar rullstolarna som kan användas på nytt. Klienten ska inte betala någonting, enligt oss.

Det här har baserats på instruktioner. Det finns ingen laggrund att inte göra som ltl Barbro Sundback har tänkt. Alla ska ha rätt till specialanpassade hjälpmedel. Det finns många olika sorters hjälpmedel.

Ltl Barbro Sundback, replik

Vi har inte haft någon lagstiftning överhuvudtaget inom medicinsk rehabilitering, vilket jag har påpekat förut. Det kommer nu i samband med den nya ÅHS-lagen. Om kostnaden läggs på avdelningen och det blir en hyra istället så visst är det ur klientens synvinkel rätt, det håller jag med om. Jag undrar ändå om de ska skötas på det sättet? Det kan vara av underordnad betydelse. Av den här diskussionen framgår det att det inte är helt klart hur man ska göra. Man kan göra på olika sätt, därför har vi en regering. Det är ju till dem som vi hemställer om att det här ska genomföras, inte direkt till ÅHS.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Vtm Lindholm hade lite synpunkter på social- och miljöutskottets förmåga att tänka klart. Även om det huvudsakligen var riktat mot de två liberala ledamöterna så kände jag också vinddraget från kastkniven som flög förbi mitt vänstra öra. Som kollega i oppositionen vill förklara mig lite hur jag har resonerat när det gäller de tre första motionerna.

Den första motionen talar om att vi skulle hemställa om att landskapsregeringen tillser att det finns ekonomiska förutsättningar för psykiskt sjuka, handikappade och utvecklingsstörda att behålla rehabiliteringsförmåner även efter uppnådd vuxen ålder eller utvecklingsnivå. Som sades i en replik här av ltl Sirpa Eriksson så finns det här. Det finns inte för allt, i olika skeden av livet görs olika bedömningar. När det gäller frågan om ridterapi, som har varit den centrala frågan i samband med motionsskrivandet, så är det läkarbedömningar som måste ligga till grund för vad man gör och hur man prioritera resurserna. Inom ÅHS har man under senare tid gjort bedömningar, och därefter inom landskapsregeringen, som skiljer sig från tidigare. Sådana motiv ut tog skottet del av och vi tyckte att motiven var tillräckliga för att avslå motionen. Även jag tyckte det eftersom man ändå bibehåller huvuddelen av den rehabilitering som är nödvändig för personen i fråga.

När det gäller motionen nr 35 så står det i klämmen att det ska utarbetas direktiv så att samma tillämpningspraxis blir rådande på hela Åland gällande handikappanpassade hjälpmedel. Då måste vi särskilja bilarna från det övriga. När det gäller det övriga så är det relativt jämlikt idag. Dessutom fick vi veta i utskottet att det är tillämpningsföreskrifter på gång. Därmed var det klart. När det gäller bilarna är det mera knepigt, precis som motionären också har konstaterat i sitt anförande. Tillsvidare har man följt den rättspraxis som har utvecklats i sammanhanget och de HFD-beslut som ligger till grund för avgörande i kommunerna i Finland och på Åland. Jag menar att det inte ska lösas genom landskapsregeringens direktiv. Här erfordras lagstiftningsförtydliganden och lagstiftningsändringar, det är på den hierarkiska nivån som man måste lösa frågan med bilarna, annars blir det ingen rättvisa och korrekt behandling. Därmed föll resonemanget i motionen till den delen.

Motionen om att vi skulle hemställa om att landskapsregeringen initierar ett projekt där turist-Åland ska handikappanpassas och göras tillgängligt för alla. Detta är en enorm sak. Vi fick veta från landskapsregeringen att man i turiststrategin har någonting som heter " Tillgänglig turism". Man har ett paket som är färdigt hösten 2011, man har redan startat det. I den förra turismstrategin fanns det också en angiven plan. Då var det handikapporganisationerna som skulle hantera det. Det har egentligen inte blivit så mycket av det. I den nya planen föreslår man att det är företagarna som ska vara ansvariga för det. Då ser åtminstone jag att det kan finnas bättre förutsättningar att få en bättre situation på Åland. Det resonemanget låg bakom mina ställningstaganden i utskottet. Jag tycker ändå att vi har positiva skrivningar kring de här tre motionerna. Vi ska inte misstolkas till den delen.

Avslutningsvis, herr talman, när det gäller motionen om rullstolar så föreslog ltl Sundback en bordläggning så att vi skulle höra om ministern avser att ha någon form av ministerstyre i den här frågan. Jag skämtar lite naturligtvis. Beslutet ska ändå tas av ÅHS-styrelse. Vi har majoriteten sittande här i salen, vi fyra, som just nu sitter här, kan se till att det här som lagtinget efter bordläggningen fattar beslut om också genomförs. Den rätta nivån för det här beslutet är i ÅHS-styrelse. Där ska man ta beslutet. Möjligen har det att göra med avgiftsstadgan på något sätt, men jag tror inte det. Som sagt var, det är ÅHS-styrelse som ska ta det här beslutet. Det är värdefullt om styrelsen får ministerns positiva besked, på det sättet kan jag förstå den här önskan.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det hör till min uppgift idag att utkräva svar och följa upp de politiska prioriteringarna i jämförelse med de politiska prioriteringar som mitt eget parti har. Jag tycker det är viktigt att vi visar på de politiska prioriteringarna som vi verkligen anser viktiga.

Vi får väl vara glada för att vi lever i den demokrati som vi gör, att det är de är de verbala knivkasten som vi ägnar oss åt här i lagtinget och inte någon annan form.

Jag respekterar de svar som har givits från ltl Roger Jansson. Man gör alla sina prioriteringar. Jag hoppas också att ltl Roger Jansson har förståelse för den irritation som jag känner i de här frågorna. Det går väldigt, väldigt långsamt fram. Många människor har varit med från början när de här frågorna initierades. Jag skulle vilja att de människorna också skulle få uppleva att det blir förbättringar i sitt liv.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Förbättringar har det sannerligen blivit under de år som jag har varit med i politiken när det gäller de här sektorerna. Ibland kanske man upplever att det blir någon liten tillbakagång, men generellt har det nog varit framsteg hela tiden.

Jag kan hålla med huvudsakligen när det gäller motion nr 35 om osäkerheten som har funnits hos klienterna när det gäller de handikappanpassade hjälpmedlen och att det har varit en för långsam utveckling. Det gavs sådana signaler i utskottet att det här var på gång igen, förutom lagstiftningen om handikappservicelagen och särskilt bilarna eller dyrare investeringar, där jag är otillfredsställd för min del. Det är fortsättningsvis oklart.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag delar inte den uppfattningen till fullo som ltl Roger Jansson här anför att det har blivit bättre. Ta bara det här huset som exempel; det enda handikappanpassade vi har är en hörselslinga som fungerar ibland. Sedan har det inte hänt så hemskt mycket på den fronten.

Ett konkret exempel är den habiliteringskoordinator som vi har fått i ÅHS. Vi saknar fortfarande ett nätverk för den äldre befolkningen som behöver ha den här typen av hjälp, de som har någon form av funktionsnedsättning eller psykisk utvecklingsstörning. Nog finns det väldigt mycket att göra. Jag tycker att det tar lite för lång tid. Jag hoppades att vi skulle ha ett samlat grepp i de här frågorna och föra dem framåt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik

Herr talman! Jag övertygad om att de ledamöter som också sitter i lagtinget kommer att genomföra det beslut som godkännandet av min motion innebär. Rent formellt hemställer lagtinget till landskapsregeringen om att åtgärder vidtas. Just med tanke på det resonemang som ltl Roger Jansson förde så är det ännu viktigare att vi får ordning på beslutsprocesserna inom självstyrelsen. Det måste vara så att det är ministern som kommer med uppdragen till ÅHS. Det är även ministern som slutligen har ansvar för att det blir genomfört. Jag kan inte se riktigt någon annan väg än att det är den vägen som man måste gå.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Formellt ur vår synpunkt här i lagtinget är det på det sättet som ltl Sundback säger.

I behandlingen av den här motionen kom jag underfund om mina egna tillkortakommanden i det här sammanhanget. Jag har alltså inte varit medveten om att de kommunala institutionerna har specialbehandlats på det här sättet. Det är sällsynt dumt. Alla som vi hörde tyckte att det var sällsynt dumt. Därför menar jag att det är en ganska enkel åtgärd, genom ett beslut i ÅHS-styrelse, att få det förändrat. Men visst, det är värdefullt att direkt få höra ett stöd för den här åtgärden från ministern.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag diskuterar egentligen inte motionens innehåll. Vem är det som har det politiska ansvaret för att lagtingets eventuella beslut i den här riktningen genomförs? Jag har tyvärr lite dålig erfarenhet. Det är inte alls givet att regeringen ger förvaltningen i uppdrag att förverkliga lagtingets beslut, såsom jag har förstått det idag. Den rätten har en regering i ett parlamentariskt system, men då måste man också vara beredd på att man får stå till svars för att man har avstått från att ta ett konkret verkställighetsansvar för lagtingets beslut.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! När det gäller beslutsfattande inom ramen för landskapsregeringen kontra ÅHS så är det väldigt tydligt reglerat i lagstiftningen. Ministrarna kan inte ta några beslut för ÅHS. Det måste riktas genom den plan, som vi tillsvidare har, som är landskapsregeringens beställning av hälso-och sjukvård. Nu framöver kommer budgettexterna att vara avgörande för det. Det måste finnas ett formellt landskapsregeringsbeslut i lagstadgad form för att ÅHS-styrelse ska ta order från landskapsregeringen, det är planen och budgeten och i fortsättningen budgeten. Det räcker inte bara med att ministern uttrycker en åsikt. Eftersom den här frågan är så pass enkel och lätt att besluta i, när vi har kommit underfund med orättvisan som förekommer i systemet och felaktigheten principiellt, så går det säkert bra att ministern säger sin åsikt och ÅHS fattar sitt beslut.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Camilla Gunell

Jag ber att få understöda bordläggningen av ärendet och bordläggningstiden till den 25 maj.

Talmannen

Under diskussionen har ltl Barbro Sundback, understödd av ltl Camilla Gunell, föreslagit att ärendet ska bordläggas till den 25 maj. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon talat om bordläggningstiden? Ärendet är bordlagt till den 25 maj.