Plenum den 9 mars 2015 kl. 13. 00

Remiss

2Godkännande av det fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande till konventionen om barnets rättigheter

Landskapsregeringens yttrande (RP 8/2014-2015-s)

Republikens presidents framställning (RP 8/2014-2015)

Talmannens förslag är att detta ärende remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Carina Aaltonen

Fru talman! Alla barn har samma rätt att få sina behov tillgodosedda, var de än befinner sig på jorden. Så kanske man kan sammanfatta en av de allra viktigaste internationella konventioner som vi har idag.

Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barns rättigheter. Fram tills i dag har 192 stater anslutit sig till barnkonventionen. Alla stater har åtagit sig att använda alla resurser vi har för att uppfylla den.

Det finns ingen annan konvention om mänskliga rättigheter som har fått så stor uppslutning över hela världen som barnkonventionen. Det är bara tre stater i dag som inte har ratificerat konventionen Somalia, USA och Sydsudan. Det har skrivit under konventionen så det finns en avsikt i alla fall att ansluta sig.

Barnkonventionen trädde i kraft i Finland den 20 juli 1991. Redan den 25 mars 1991 gav Åland, Ålands lagting sitt bifall till konventionen och genom Finlands ratificering blev vi också bundna av barnkonventionen.

År 2000 i maj, antog FN:s generalförsamling två fakultativa protokoll till konventionen, om indragning av barn i väpnade konflikter samt om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. I februari 2012 undertecknade Finland det fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande till konventionen om barnets rättigheter.

Genom det nu aktuella fakultativa protokollet om ett klagomålsförfarande ges enskilda personer, eller grupper av enskilda personer att få rätt att anföra klagomål, om de anser sig ha utsatts för en kränkning från denna stats sida av någon av de rättigheter som anges i konventionen eller i de två ovannämnda fakultativa protokollen.

Det fakultativa protokollet upprättar en mekanism för enskilda klagomål, som med stöd av vilket barnrättskommittén ges behörighet att bl.a. pröva klagomål av enskilda personer eller grupper av personer. Målet med det fakultativa protokollet är att stärka och komplettera de nationella och regionala mekanismerna och att också stärka barnets status som rättssubjekt och som människa med värdighet och förmågor som utvecklas.

Förverkligandet av barnkonventionen sker på ett flertal områden som faller inom landskapets lagstiftningsbehörighet. Bland annat inom hälso- och sjukvård, socialvård, undervisning, kultur, idrott och ungdomsarbete. Genom de befogenheter som kommittén ges kommer åtgärder inom landskapets lagstiftningsbehörighet att kunna prövas.

Landskapsregeringen understöder innehållet och målsättningen med det fakultativa protokollet, det vill säga att ställningen för barnens rättigheter såsom rättsligt förpliktande mänskliga rättigheter stärks och rättsskyddet för barn förbättras. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget ger sitt bifall till att den här internationella förpliktelsen ska träda i kraft.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag delar ministerns uppfattning att demokratin går vidare när det gäller barn och ungdomar. Det finns en praktikalitet bakom protokollet, hur tänker landskapsregeringen informera ålänningarna om rättigheten att man kan framföra klagomål, det är en väsentlig fråga, har man tänkt vidare på den saken?

Minister Carina Aaltonen, replik

Talman! Vi har inte diskuterat i vilken form informationen kommer att ges framöver. Självklart kommer ålänningarna, de åländska barnen och personer som kan företräda barn att få kunskap och kännedom om hur man ska gå tillväga och vart man ska vända sig till barnrättskommittén som finns i Geneve.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Är alldeles väsentligt att vi inte har fina papper, tar konventioner, tilläggsprotokoll och så fungerar det inte i praktiken. Det är väsentligt att utskottet granskar hur det ska fungera i praktiken och hur ålänningar, de åländska barnen och ungdomarna kan hävda sina rättigheter.

Minister Carina Aaltonen, replik

På Åland har vi väldigt nära mellan medborgare och myndigheter men framför allt har vi en fantastisk fin organisation som numera har stärkt sitt område, nämligen Rädda Barnen. Där jobbar man sen flera år tillbaka med att informera om barnkonventionen och barns rättigheter. Man har också möten ute i kommunerna för att främja barns rättigheter, jag tror att det är något som tredje sektorn kommer att bistå med ifall inte landskapsregeringen når sitt mål.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman

Fru talman! Det här är världens allra viktigaste konvention som nu får ett klagomålsförfarande sig tillkopplat. Barnkonventionen har haft och har stor betydelse för världens barn, även betydelse för våra barn på Åland, i Norden och i Europa men kanske störst betydelse för barn på andra håll i världen.

Barn utsätts för en brutal verklighet, fortfarande dör det 17 000 barn varje dag. Ett par hundra har dött under lagtingets plenum runt om i världen. Den yttersta felaktigheten är att barn inte får tillräckliga betingelser för överlevnad. Det finns även andra bekymmer, människohandel, barn säljs och köps osv. väldigt brutal verklighet som barn ställs inför, jämfört med våra barn där de allra flesta har det väldigt bra.

Ute i världen behövs klagoinstrumentet och kommer att spela stor roll och hjälpa till att blottlägga brister i de fördragsslutande staternas regelverk och engagemang i barnens bästa. Även här på Åland finns saker att göra, inarbeta barnperspektivet i allt beslutsfattande, det tror vi kanske att vi har men när man tar del av Rädda Barnens arbete som nämndes här inser man att det finns saker vi kan bli bättre på att engagera barnen i samhällsbygget och låta dem komma till tals.

Vi har också barn som mår dåligt. Vi har ganska många barnskyddsanmälningar, i det stressade högpresterande samhället är det ofta barnen som får betala ett ganska högt pris. Det dricks 11,6 liter alkohol per person och år i Finland, det är barnen som sätter priset på det. Vi ska inte tro att vi är förskonade från brott mot barnkonventionen, det är vi verkligen inte.

När det gäller Åland, det kan man säga helt objektivt, barnen på Åland har det väldigt bra. Om vi tog oss an det skulle vi kunna bli bäst på barn i hela världen. Det skulle kunna bli ett varumärke vi kunde odla, att barnens paradis är på Åland. Vi har inte så långt till det egentligen, det är svårt att hävda att det inte skulle vara så redan idag att vi kanske t.o.m. är bäst, att det är allra bäst att födas på Åland om man ska födas någonstans i världen. Vi kunde bli bäst på barn på Åland, det tycker jag att vi borde försöka bli.

Instrumentet att uppdaga problem och brister, som vi inte vet att finns i implementeringen av barnkonventionen. Det finns en barnrättskommitté som tar till sig klagomålen och behandlar dem och den är sedan tidigare aktiv. En fråga som utskottet skulle kunna titta på är på vilket sätt granskas Åland ur ett barnperspektiv. De fördragsslutande länderna granskas och jag har bekantat mig med granskningen av Sveriges. Sverige har fått ganska mycket kritik de facto, man tror att Sverige är ett barnvänligt land men kommittén har kommit med ganska mycket påpekanden och kritik som sedan Sverige bemöter och vidtar åtgärder med anledning av.

Sverige ger också en årlig rapport, det gör antagligen alla länder eller om det är frivilligt, jag har faktiskt inte läst på så noga. Ger Åland en rapport? Nej, det har jag aldrig hört talas om. Åland kanske borde ge en årlig rapport och utsätta sig för granskningen och skilja sig från både Finland och Sverige. Åland ingår högst troligen i den finska rapporten. Här borde vi hålla oss framme och hävda vår självstyrelse, våra barn är i alla fall vår behörighet.

Utskottet kunde titta på processen hur det går till, om det är något konkret vi borde börja göra där. I kommittéerna, i alla konventioner vi har tagit flera stycken, är det viktigt att ha vetskap om dem och inlemma dem i självstyrelseförvaltningen i lämplig utsträckning när vi kommer på fråga att godkänna protokollet.

Till sist vill jag säga att det här är något moderat samling absolut tillstyrker och för oss en viktig sak, jag tror inte heller någon ser det som mindre viktigt. En sak som är problematisk i konventioner är begreppet ras. Här hade vi en lång debatt med anledning av diskrimineringslagstiftningen som vi tog och då var lagtinget åsikt, hoppas verkligen att den är det fortsättningsvis, att begreppet ras borde sluta användas. Det finns bara en mänsklig ras och det är den mänskliga rasen. Det finns inte inom den sådana skillnader som berättigar till att man ska prata om människor av olika ras. Det verkar vara långt till att man slutar använda det i internationella samfundet. Det borde vi tydligt påtala att man från Finland sida, om man inte gör det, skarpt säga ifrån att det inte handlar om ras, eftersom det finns bara en ras.

Den som vill kan titta som inte var med på den tiden, det var inte så länge sen, där lagtinget har det väldigt goda argument och utskottet argumenterar kring det och vi gick in för att inte ha ras som en diskrimineringsgrund för det är omöjligt enligt lagtingets åsikt. Dessa två hälsningar till utskottet.

Ltl Katrin Sjögren

Talman! Att stärka barn och ungas rättigheter är viktigt, det både utvecklar och stärker demokratin. Alltför sällan ser vi barn och unga som objekt i stället för subjektet.

Vi diskuterade konventionen och tilläggsprotokollet i lagtingsgruppen och kunde konstatera att så här ser utvecklingen ut. Det räcker inte med lagstiftning, konventioner trots att alla globalt sett också lyfter upp för barnkonventionen och säger hur viktig den är, det måste också finnas kontroll. Att juridiken är på plats betyder inte att man uppfyller konventionernas anda och mening, essensen i det fakultativa protokollet är att man kontrollerar att saker och ting är på plats, att man kan klaga och framföra sin talan.

I likhet med ltl Sundman tror jag att det globalt kan ha stor betydelse, det finns inom tredje sektorn, medborgarrörelserna, i utvecklingsländerna finns starka rörelser som försöker verka för barn och ungas rättigheter. Man arbetar hårt och strukturerat mot trafficking, barnsoldater men ofta ganska ensam. Därför kan det här stärka barn och ungas rättigheter globalt sett, men det har också betydelse för oss. Vi ser också att våra välfärdssamhällen i Norden ibland havererar. När det havererar riktigt ordentligt är när barn får sätta livet till.

Ser man tillbaka på de senaste åren finns det flera haverier där våra välfärdssamhällen trots sträng lagstiftning, uttalade rättigheter, har barn dött trots att samhället i allra högsta grad har varit involverat. Jag pratar om Erika, Jara, Bobby jag kan namnet på flera stycken där samhället grovt har misslyckats att ta hand om sina minsta medborgare.

När det gäller barnkonventionen och den nya möjligheten finns det ett instrument som ministern också tog upp, barnkonsekvensanalyser. Ett viktigt verktyg att omsätta barnkonventionen i handling och synliggöra barnens bästa. Där har Rädda Barnen på Åland gjort ett föredömligt arbete och under några år har man försökt utbilda åländska politiska beslutsfattare, både på kommunal- och lagtingsnivå.

Att analysera och bedöma konsekvenser för barn och unga är en komplex process, gör man det på rätt sätt kan man få väldigt bra lösningar. Lösningar som politiker har tyckt att varit väldigt svåra där barn och unga själv kan säga hur de vill ha det.

Slutligen vill jag ta ett exempel från min egen hemkommun, Mariehamn. Mariehamn hade en svår trafiksituation vid kyrkan, man visste inte hur man skulle lösa det, då kopplade man in barnen och unga som gick där dagligen och fick då en jättebra trafiklösning. Man planerade en dagisgård, där frågade man barnen hur de ville ha sin nya dagisgård och lekplats, det var också ett väldigt lyckat resultat.

I ombyggnationen och renoveringen av Övernäs skola frågade man också elevråden, de hade bestämda uppfattningar hur de ville ha toaletten, var skåpen skulle placeras och det tog man till vara.

Uppgiften för utskottet är att ta reda på hur det ska fungera rent praktiskt, hur det ska systematiseras så att också ålänningar, unga som äldre kan ta del och kan ifrågasätta att det fungerar på Åland.

Ltl Barbro Sundback

Fru talman! Jag ber utskottet att granska protokollet närmare. Diskussionen håller sig inte inom de gränser fakultativa protokollet gäller. Man talar generellt om barnkonventionen och att vi ska göra Åland till världens bästa miljö för barn, det är lovvärt och alla tycker att det ska vara så.

Nu handlar det här om det fakultativa protokollet till konventionen om barns rättigheter om ett klagomålsförfarande. Jag läser det som att protokollet gäller två specifika områden d.v.s. barn, barnprostitution och barnpornografi och indragning av barn i väpnade konflikter. Det är situationerna där man har instiftat ett klagomålsförfarande, inte generellt att man kan klaga över att en stat som har tecknat under barnkonventionen inte uppfyller bestämmelserna i allmänhet.

När man talar om barn på Åland och i vår del av världen är det inte så relevant, åtminstone nu med väpnade konflikter. Försäljning av barn, barnprostitution och speciellt barnpornografi är något som tycks accelerera istället för att minska. Här har utskottet möjlighet att se om det har någon större relevans för barnen på Åland och vad samhällets uppgift är. Rädda Barnen är en förening som har utvecklat ganska mycket arbete runt barnkonventionen och även den nätbaserade mobbningen osv. Det hör inte till det här utan något som måste förstärkas med egna åländska medel om man vill att det ska ha betydelse.

Jag sitter som ordförande i socialnämnden i Mariehamn och vi har fått information från Rädda Barnen om att vi ska göra barnkonsekvensbedömningar men det har inte sipprat ner i förvaltningen. Alltid när jag väcker den frågan är det försent. Det krävs mycket mer arbete på hemmaplan om man ska få barnkonventionen internaliserad i vår förvaltning. Nu upplevs det mer av tjänstemännen att det blir byråkratiskt osv., det kan utskottet närmare granska. Jag uppfattar det här protokollet ganska specifikt när det gäller klagomålen.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Som jag läser det finns det tre tilläggsprotokoll till barnkonventionen. De två första handlar om barn i väpnade konflikter och det andra om barnprostitution, barnpornografi och trafficking osv. Det tredje protokollet som ger barn klagomålsmöjligheten gäller hela konventionen och alla bestämmelser, vad det kan handla om. Det handlar om alla barns rättigheter, att barn får rätt att anföra klagomål. De facto får barn rätt, inte bara vuxna, fast i praktiken är det vuxna som anför klagomål för barns vägnar. Det här är en utmaning, vilket klagomålsinstrument har vi t.ex. för barn? Kan man lämna in initiativ i kommuner osv.? Det är nog större än vad Sundback tycks ha uppfattat, bärigheten är större än så.

Ltl Barbro Sundback, replik

Jag är inte övertygad om det, men utskottet för klargöra det närmare. Ger vi bifall till konventionerna förväntas vi, både i våra landskaps- och i kommunala organ att uppfylla dem. Det är vi själva som i första hand ska kontrollera att det vi tycker att ska göras med konventionerna lokalt, regionalt och inom vår självstyrelse ska avgöra det, oftast har det varit munnens bekännelse. Den konvention som kommer härnäst ska förverkligas, konventionen om våld mot kvinnor. Det är uttryckligen sagt att regionala myndigheter ska ta sitt ansvar.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det stämmer, jag håller med ltl Sundback att vi ska ta det på allvar. I mitt anförande bad jag utskottet att se på när länder ger rapport över konventionen och när länderna får kritik av kommittén där de har granskats. Mig veterligen har Åland aldrig granskats, det borde man kanske aktivt utsätta sig för, för att vara säker på att vi gör rätt och att våra barn har de rättigheter de ska och det är säkert så, jämfört med många andra länder där det är betydligt sämre. För den skull ska inte vi vila på hanen utan vi ska aktivt utsätta oss för granskningen så att vi vet att våra barn också kommer i åtnjutande av de rättigheter det har rätt till.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det har jag ingenting emot, det skulle vara väldigt värdefullt. Oftast är konsekvensen för barn av ojämställdheten i samhället en av de mest negativa påverkningar som drabbar barn, våldet som riktas mot kvinnor och alkoholen. Vi har inte en sådan normkritisk granskning av våra verksamheter utan ganska generellt som man uttalar sig. Det är ett bra förslag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Barbro Sundback för förtydligandet. Det var ett mycket viktigt påpekande kring barnpornografidelen, den har blivit mycket mera tillgänglig i och med internets frammarsch. Jag upplever också att det har blivit mer accepterat att visa lättklädda barn bl.a. i media och i klädesannonser osv. Det kom också fram under diskussionen i går som vi hade tillsammans med genusfotografen. Det är ett intressant område som man absolut skulle behöva fördjupa sig ytterligare i.

Ltl Barbro Sundback, replik

Det är nedslående att ju mer jämställdhet, välfärd vi har desto mera barnpornografi tycks vi också ha. Därför behöver man den normkritiska synen på jämställdhet d.v.s. att kvinnor och män inte är jämställda. Makten över kvinnor och barn är inte så att det är kvinnor och barn som bestämmer själva helt och hållet. Det här är ett uttryck för ett maktförhållande, att kunna utnyttja speciellt barn för sexuella syften.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.