Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Kuratorer

På frågan om det är något fel med Erik svarar samtliga att han har någon form av psykiska problem. En IP uppfattar honom som tillhörande ”vår målgrupp” och att det verkar vara någon form av psykos, för vilket det finns ett ”program … som man borde starta med”. En annan IP beskriver det som att Eriks ”grepp om verkligheten håller på att övergå i en overklig uppfattning”, och att han ”projicerar ett inre drama som utspelar sig i världen”. Enligt ytterligare en IP är det kanske inte något fel med Erik egentligen, även om han har uppenbara problem och hans beteende uppvisar psykotiska inslag. En IP beskriver det hela som en ”krissituation”.

När det gäller orsaken till Eriks beteende så framhåller samtliga Eriks sårbarhet och eller känslighet och de yttre stressmomenten – firman, frun etcetera. En IP tycker det framstår som förhållandevis klart att Erik är psykotisk, en uppfattning som delas av en annan IP men som också vill tolka Eriks beteende som att det ”uttrycker ett existentiellt tema” på grund av de religiösa grubblerierna. Ett par IP uppfattar också att Erik verkar ha relationsproblem.

Vad beträffar psykiatriska diagnoser ser samtliga dessa antingen som ett sätt att ringa in och kommunicera kring problem mellan medarbetare inom psykiatrin eller som ett hjälpmedel för att bedöma, kategorisera och välja rätt behandling. Som sådana är de förstås användbara, även om de riskerar att reducera människors problem. En IP menar också att psykiatrin är mångdimensionell och att det är svårt att fånga den problematiken med diagnoser: psykisk ohälsa låter sig svårligen beskrivas utan att ta hänsyn till sociala och kulturella faktorer och förhållanden. Problemet med att diagnoser stigmatiserar understryks av en annan IP. När det gäller Erik kan man enligt flertalet IP se diagnoser som just modeller för att gå vidare i behandlingen, liksom det säger något om prognosen. En IP poängterar dock att det inte bör påverka sättet att möta och ta hand om Erik inledningsvis, medan en annan IP ser det just som ett ”förhållningssätt från psykiatrin redan i inledningsskedet”.

När det handlar om Eriks hjälp förordar flertalet i första hand samtalskontakt, också som ett sätt att bedöma situationen. En IP menar att Erik behöver hjälp att förändra sitt beteende eftersom detta ligger till grund för självuppfattningen: ”det är i vilket fall som helst svårigheter i en människas liv och upplevelse av sig själv som är orsaken till [psykosen] problemet”. IP beskriver detta som att ha ett ”bristperspektiv på psykos”, som också syftar till att normalisera och avstigmatisera. Flertalet pekar också på den nödvändiga inblandningen av flera peronalkategorier.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis för flertalet IP ganska ingående resonemang om såväl orsakerna till Eriks beteende, som kring användbarheten – och problemen – med psykiatriska diagnoser. De framhåller att diagnoser främst är ett instrument för informationsöverföring mellan kollegor – ett sätt att kunna tala om psykiatriska problem på ett någorlunda systematiserat sätt utan att det fördenskull täcker in allt vad som omfattas av psykisk sjukdom – eller också ett sätt att hitta fram till en bedömning av problemet. Samtliga framhåller också omgivningens betydelse för beteendet eller orsakerna till det, liksom de nämner Eriks förmodade känslighet och eller sårbarhet.