Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Arbetsterapeuter

På frågan om något är fel med Erik svarar en IP först nej, men ändrar sig sedan till att se det som svårt att avgöra huruvida Erik är sjuk eller ej: han har ”psykiatriska symptom som blir problem”. IP menar att Erik möjligen hamnat i en svår situation på grund av känslighet och tidigare svårigheter, och uppfattar Erik som en person som är sårbar och inte har så bra självbild och självförtroende. Övriga tre IP är samtliga överens om att något är fel eller inte står rätt till med Erik. En IP benämner det som depressivt; åt det depressiva eller pre-psykotiska. En annan IP ser det som en psykos, ”om man skall tänka på diagnosen”. Samtliga nämner också psykos eller psykosliknande symptom.

Vad gäller Eriks beteende reflekterar samtliga IP över detta utifrån en stress-sårbarhetsmodell, vilket samverkar med yttre faktorer såsom familjen och arbetet. Ett par IP nämner också att Erik verkar ha varit känslig redan som barn. Problemen med frun och med företaget, menar en IP kan vara en utlösande faktor och uppfattar att Erik lider brist på respons och förståelse från sin omgivning. En IP menar att Eriks beteende är ”ett sätt för honom att komma undan en hård och tuff verklighet, men som i allmänhetens ögon är sjukt och därigenom blir till problem för honom”

Även om flertalet IP anser att diagnoser kan vara till hjälp för att ringa in ett område eller när man skall sätta in mediciner, är de samtliga skeptiska till en slentrianmässig användning av diagnoser, något man skall vara försiktig med och som skall vara ”väl genomtänkta”. En IP menar att diagnoser inte säger så mycket om en persons svårigheter, att det är ”en etikett ungefär som du är brunhårig, vilket inte säger så mycket om dig som person”. Personer med samma diagnos kan, menar IP, ”fungera på väldigt olika upplevelsenivåer”. En IP menar också att utifrån rollen som arbetsterapeut så tittar man inte i första hand på diagnosen utan på ”hur det ser ut i livet, vad som fungerar och inte”. Däremot kan det vara viktigt vid en svårare diagnos, som t.ex. vid en psykos, eftersom detta i en aktivitetssituation påverkar beteendet. Någon större vilja att diagnostisera just Erik har dock inte någon av IP, även om en IP medger att en diagnos skulle kunna vara till hjälp vid en eventuell medicinering.

Att Erik behöver hjälp är IP eniga om och en IP menar att Erik förmodligen behöver hjälp ”även om han kanske inte uttrycker något egentligt hjälpbehov”. Den hjälp som föreslås av nästan samtliga inkluderar både samtalskontakt och lättare medicinering. Ett par IP nämner också vikten av att Erik får hjälp med att hitta eller återupprätta strukturer i sin tillvaro. De flesta IP ser det också som viktigt att familjen som helhet får hjälp, och då inte minst med att förstå problemen.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis är samtliga skeptiska eller kritiska till psykiatriska diagnoser och fokuserar hellre på hur personen fungerar i sin vardag. Även om någon kan se att diagnoser skulle kunna hjälpa Erik vid eventuell medicinering eller liknande, är ingen villig att sätta en diagnos på honom. Viktigt att titta på vad som fungerar och vad som inte fungerar i Eriks liv.