Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Metod och genomförande

Kliniker och respondenter

Studien innefattar personal, patienter och anhöriga knutna till de psykiatriska klinikerna i Motala, Oskarshamn och Värnamo. Ett slumpmässigt stratifierat urval har gjorts bland psykiatriska teammedarbetare av olika kategorier (läkare, sjuksköterskor, skötare psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter) vid dessa kliniker.

Motala Värnamo Oskarshamn
Läkare 4 2 1 S:a 7

Sjuksköterskor 4 4 4 S:a 12

Skötare 4 2 4 S:a 10

Psykologer 4 4 3 S:a 11

Kuratorer 4 4 2 S:a 10

Arbetsterapeuter 4 3 1 S:a 8

S:a S:a S.a Totalt

24 19 15 58

Anhöriga och patienter har valts ut med hjälp av de lokala anhörig- och patientföreningarna. Dessa har själva fått utse respondenter ur dessa två grupper. 8 patienter och 9 anhöriga har ingått i studien.

Intervjuer

Datainsamlingsmetoden i studien har varit semistrukturerade personliga intervjuer (May, 1997), som skett i två steg. Först har, med utgångspunkt i en fiktiv fallbeskrivning, grundläggande föreställningar om svåra psykiska störningars orsaker, prognos och lämpliga behandling efterfrågats. Därefter har fokuserats på upplevelser och erfarenheter av kritiska händelser i psykiatriskt vårdarbete involverande gemensamt beslutsfattande.
Intervjuformuläret (Se bilaga 1.) har således bestått av två delar. Den första har fokuserat på intervjupersonernas uppfattningar om den psykiska sjukdomens/störningens natur, dvs vilken/vilka grundläggande modell/er för psykisk störning man tänker och agerar utifrån. En fiktiv fallbeskrivning/vignette (Se bilaga 2.) har här fått bilda utgångspunkt för ett antal semistrukturerade intervjufrågor kring föreställningar om orsaker, konsekvenser och behandling. Fallbeskrivningen har utformats i nära anslutning till den ”case vignette” som använts i Warwickprojektet, men har modifierats i vissa avseenden för att bättre passa svenska förhållanden. Den bygger på beskrivningar av symptom vid schizofreni, hämtade ur DSM IV. Denna metodiska ansats är vanlig och välbeprövad i (inte minst samhällsvetenskapligt orienterad) forskning kring mentalhälsproblematik (t. ex. Star, 1952; Phillips, 1963; Bord, 1971; Howells, 1984; Nieradzik och Cochrane, 1985; Furnham och Rees, 1988) På basis av fallbeskrivningen ställdes frågor kring: 1) Beskrivning av problemet. 2) Tolkning av den beskrivna personens beteende. 3) Uppfattningar om värdet av diagnoser. 4) Etiologiska antaganden. 5) Behandlingsmetoder. 6) Uppfattningar om traditionell psykiatrisk slutenvård, samhällsbaserad vård och relationerna mellan dessa. 7) Prognos. 8) Samhällets respektive patientens rättigheter och skyldigheter. Frågeområdena är således utformade för att kunna ligga till grund för en analys i termer av olika grundläggande implicita modeller för psykisk störning, enligt vad som beskrivits ovan.
Intervjuns andra del har inriktats på frågor kring erfarenheter av gemensamt beslutsfattande i psykiatriskt, teambaserat, vårdarbete. Ansatsen har här utformats utifrån en ”Critical Incident Technique”. Respondenterna ombads erinra sig och återge ett eller flera exempel på kliniska händelseförlopp av avgörande betydelse, innefattande gemensamt beslutsfattande, med tillfredsställande resp otillfredsställande resultat. Här eftersträvades att uppmuntra respondenten att specificera så noggrant och detaljerat som möjligt vilka faktorer som underlättat respektive försvårat förloppets utgång.

Analys

Samtliga intervjuer har bandats och skrivits ut in extenso. Materialet har sedan gjorts till föremål för en tredelad analys: 1) I termer av ”modeller”/grundläggande karakteristiker av psykisk störning. 2) I termer av a) tolkningar av innebörden av ”gemensamt beslutsfattande”, b) faktiska erfarenheter av samarbete mellan olika vårdaktörer, c) uppfattningar och synsätt avseende för- och nackdelar med teambaserat vårdarbete. 3) I termer av relationer mellan samsyn/skiljaktigheter vad avser grundläggande modeller för psykisk störning å ena sidan och den upplevda kvaliteten på det gemensamma beslutsfattandet å den andra.
Det bör särskilt noteras att vi i vår studie valt att inte i förväg stipulera modeller för psykisk störning som utgångspunkt för analysen. Här skiljer sig vår studie från Warwickstudien, där man arbetat med en i förväg bestämd modelltypologi. I den engelska studien har man således, via litteraturstudier, identifierat sex distinkta modeller som antas skilja sig åt när det gäller grundläggande antaganden om etiologi, diagnosers värde och funktion, behandling och övergripande vårdideologiska hållningar. I vår studie har vi eftersträvat ett mera öppet och obundet angreppssätt av i huvudsak två skäl. Warwickstudiens modelltypologi förefaller i stor utsträckning baserad på 1960- och 1970-talensintensiva psykiatridebatt och dess aktualitet i dagens psykiatri menar vi kan ifrågasättas. Dessutom är en i förväg stipulerad modelltypologi starkt begränsande på möjligheterna till upptäckter och analysresultat som faller utanför typologins ramar.