Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Psykologer

På frågan om det är något fel på Erik menar en IP att det ”möjligen [är något] ganska allvarligt fel”, och att ”det första man tänker är att han har blivit psykotisk” (psy. 3). Samma IP ser möjligheten att det också kan röra sig om ”en riktigt djup depression” (psy. 3). En annan IP menar att Erik verkar ”ha gått in i någon form av psykos kan man väl säga, så det är ett ganska allvarligt tillstånd” … ”det är nånting som inte så att säga stämmer med hur han vanligtvis fungerar” (psy. 4). Ytterligare en IP uppfattar att Erik nog kan betraktas som en ”suicid personlighet. Eller på väg att bli” (psy. 1). Samma IP uppfattar det också som att ”något psykotiskt sammanbrott är på väg” … ”han isolerar sig och han har sjunkit ihop. Och han är i viss mån inte kontaktbar”, men IP reflekterar också över att Erik ”söker medlemskap i någon religiös sekt. Och det handlar också om ett sökande efter en identitet (psy. 1). Den fjärde IP ”tänker inte i termer av att nåt är fel på honom” (psy. 2), men menar ändå att ”det här att han kände att en religiös sekt satte tankar i hans sinne, det tänker ju jag på som psykotiska tecken. Och, om han nu är psykotisk, så utgår jag ifrån att han … hamnar i en situation som innebär en stor påfrestning på honom” (psy. 2).

När det gäller orsakerna till Eriks beteende menar en IP det vara ”lite svårt [att tolka] utifrån den här då knapphändiga informationen” (psy. 4). Även om det verkar varit ”på gång” ett tag” så ”framgår ju ingen speciellt utlösande orsak eller så” (psy. 4) Samma IP påpekar dock att Erik ”verkar … ha varit en känslig person” och att det därför inte förefaller ”helt orimligt ändå det som händer” (psy. 4). Också en annan IP finner det svårt att säga någonting om orsakerna till Eriks beteende utifrån fallbeskrivningen, men att ”det som är lite oroväckande är ju det här som dom beskriver alltså att han, har börjat få såna här underliga idéer om religiösa sekter och tankar som är satta i hans inre” (psy. 3), liksom att han ”ger sig iväg utan att prata, och plus det här att han har slutat äta och dragit sig tillbaka definitivt”, någonting IP uppfattar som ”lite isolerat, eller autistiskt” (psy. 3). Samma IP menar också att det finns vissa indikationer på en (yttre) press som ”kört igång” det hela. Till exempel att Erik är ung och har problem med både firman och frun. En IP menar att något av orsaken förmodligen står att finna i farbroderns död: ”det verkar att det har varit tror jag en viktig person. Och där, det vill säga han har separerats från en viktig person och där skulle man säga att problemet kan ligga” (psy.1). Den fjärde IP ser orsaken till Eriks beteende i att ”han befinner sig i ett läge, där han får svårt att hålla ihop sig, därför att han har varit med om nånting eller är med om nånting som är en stor påfrestning för honom” … ”att hans firma inte har gått bra och att han har haft problem att betala räkningar och amorteringar” … ”Att hans familj skall bli drabbad och att han känner ett stort ansvar för dom och oro då för själva firman också” (psy. 2). IP uppmärksammar också utifrån fallbeskrivningen att Erik ”var ett känsligt barn, om man skall gå till hans inre egenskaper då … jag tänker på den här stress- sårbarhetsmodellen … att han kanske har en sårbarhet inom sig och att då stressen och den sårbarheten har lett till de här psykotiska uttrycken” (psy. 2) Samma IP menar även att en del av problemet bottnar i relationen mellan Erik och hans fru, att de ”alltid grälat” och ”utifrån det så drar jag en slutsats om att henne känner han inget stöd ifrån då. För om dom alltid grälar, så betyder ju det att där får han ingen fristad eller möjlighet att kunna berätta om sin oro. Utan han står ganska ensam kanske då med dom här bekymren, och vågar inte prata med henne för skulle han göra det skulle han ändå bara få kritik från henne” vilket gör att han då ”sluter sig mer när det blir bekymmersamt, för och försöka lösa det på egen hand” (psy. 2) IP menar vidare att Erik ”inte har kanske så flexibla försvarsmekanismer och sublimeringsförmåga så att han kan inte hantera den här situationen på ett moget flexibelt sätt. Utan han låser sig istället och sluter sig” IP menar också att ”Om dom inte hade grälat ALLTID, så kanske han skulle ha betett sig på ett annat sätt. Sen kan man ju i sin tur fundera över vad det är som gör att han väljer en sån fru då, väljer att stanna kvar i ett sånt äktenskap. Som är så pass dåligt som det ser ut och vara här då” (psy. 2).

Vad beträffar psykiatriska diagnoser är dessa enligt en IP ”mer som en beskrivning av symptom så att säga, eller av tillstånd beskrivningar av symptom och tillstånd” och som sådana är de användbara även i Eriks fall, där IP föreslår ” psykos … än så länge” (psy. 4). IP menar dock att denne ”som psykolog använder ju kanske inte dom här … olika differentieringar mellan olika psykos i tillstånd” (psy. 4). Också en annan IP anser diagnoser vara användbara, och då inte minst eftersom de anger prognostiska skillnader: ”det är faktiskt en jädrans skillnad på att bli psykotisk och att va deprimerad, prognostiskt … så på det viset så tycker jag att det är användbart” (psy. 3) Men samma IP pekar också på att ”diagnoserna sätter också mig själv i fack på nåt sätt, alltså att jag … jag reagerar olika om jag får en patient där diagnos redan är satt att det här är en psykos, eller det här är en depression” (psy.3). IP anser dessutom att vi ”överdiagnostiserar … för att göra det litet lättare för oss själva, alltså begripligare” och att diagnoser ”inte nödvändigtvis [sker] för behandlingen men för behandlaren” (psy. 3). Ytterligare en IP är inne på samma tanke när denne (något ironiskt) beskriver det trygga i att ”man klumpar ihop beteenden och symptom hos människor och så i den samlingen då så, så säger man att den här diagnosen passar på dom som gör så här … och det känns ju tryggt och bra … särskilt när doktorn känner det och sätter en diagnos” (psy. 2). Utifrån detta menar IP att psykiatriska diagnoser bör ses som ”beskrivande” och inte ”förklarande”. IP medger emellertid att man har nytta av diagnosen som ”verktyg för behandling och förändring … man [har] ju nytta utav det prognostiskt. För det säger nånting om svårighetsgraden i behandling… alltså, hur svårt blir det att förändra det här beteendet … kommer det här och bli en långvarig behandling, kommer det och ta lång tid och förändra det här eller att få den här personen att må bättre eller kommer det att ta kortare tid” (psy. 2). Utifrån detta menar IP det vara tillämpligt också i fallet med Erik. IP menar dock att man inte skall lägga för stor vikt vid diagnoser utan ”det skall finnas ett rejält utrymme för en individuell bedömning - en personlig bedömning. För att min uppfattning är att varje människa ändå är unik. Unik i sig själv och unik i det sammanhang som den personen finns i” (psy. 2). Den fjärde och sista IP gör skillnad mellan ”psykiatrisk diagnostik” och ”psykoterapeutisk diagnostik”. Inom den psykiatriska diagnostiken ”skulle man hitta symptom som förhåller sig till DSM 4 eller ICD 10. Och då som sagt, att han [Erik] kan förfalla i suicid”. Inom den psykoterapeutiska diagnostiken ”hittar man ett konfliktområde, vad… i vilket område han [Erik] har haft problem” (psy. 1). IP menar således att man inom den psykiatriska diagnostiken kan beskriva Erik som suicidal, medan man inom den psykoterapeutiska diagnostiken snarare bör fokusera på Eriks ”plötsliga skilsmässa” från farbrodern, ”det är området som man skulle titta närmare på” (psy. 1). Diagnos är, enligt IP, av den anledningen absolut användbart i Eriks fall, där det föreligger misstanke om en ”relationsproblematik”.

Vad gäller behandlingen av Erik föreslår en IP att den bör bestå i någon form av samtalskontakt. Möjligen också ångestdämpande medicin – dock ej antipsykotisk. Någon form av bearbetande samtalskontakt för att undvika sjukdomsperspektiv. En annan IP menar att Erik nog behöver någon form av hjälp, men vill inte lägga upp någon behandling innan han undersökts mer noggrant: ”man kan inte gå in i behandlingen utan att känna personen ganska väl”. Ytterligare en IP menar att Erik kan behöva ett visst mått av medicin för att ”samla ihop sig” och att sedan såväl individuella som parsamtal kan bli aktuella. Möjligen kan han behöva också något att sova på eftersom det, enligt IP, är ”lättare att bli psykotisk om man sover dåligt”. Däremot ser inte IP att Erik har något större nätverk att söka arbeta med. Den sista IP ser Eriks problematik i flera nivåer, men uppfattar honom ändå som kontaktbar och därför möjlig att etablera en (psyko)terapeutisk kontakt med.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis menar samtliga IP att Erik möjligen lider av något slags psykos och att han behöver hjälp för detta. Hjälpen består företrädesvis av samtal men de flesta IP föreslår också mediciner i mindre omfattning. När det gäller diagnoser allmänt anser samtliga dem användbara, och då som beskrivningar av symptom och tillstånd och för att kunna göra prognoser och lägga upp behandlingar. Samtidigt problematiserar och nyanserar flertalet IP användandet av diagnoser; det anger ett sätt att tala om för behandlaren vad problemet är och placerar därför denne i ett fack, men utifrån ett annat sätt att se på diagnoser handlar det också mindre om symptombeskrivningar och mera om att identifiera problematiken.