Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Kuratorer

På frågan om det är något fel med Erik uttrycker sig IP i något olika ordalag, även om flertalet menar att han verkar ha psykiska problem. En IP efterlyser mer information samt möjlighet att få ställa frågor till Erik om den religiösa sekten. Uppgiften om sekten väcker hos IP tankar om något slags ”föreställningssyndrom” Samme IP reflekterar även över att Erik inte ätit de senaste dagarna samt vill att Erik talar med en läkare för ev. medicinering. En annan IP uppfattar först Eriks problem som tecken på depression, men läser vidare i fallbeskrivningen och ändrar sig då denna istället tycks beskriva psykotiska symptom. Även om debuten i så fall sker sent pekar den sammanlagda bilden – känsligt barn; sen i skolan; trauma som ettåring etc. – på att det handlar om en psykos. Också en tredje IP funderar först i termer av depression men tycker sig finna tecken på någonting allvarligare än så. Särskilt när det handlar om vanföreställningar och idéer om att vara förföljd. Även den sista IP tycker att man klart kan konstatera att Erik inte verkar må bra, men ställer sig samtidigt undrande inför vad man skall komma att finna.

När det handlar om orsakerna till Eriks beteende uttrycker en IP att det tycks handla om bekymmer som verkar ha funnits med sedan ganska många år tillbaka. Oförmågan att hantera eller ge uttryck för dessa bekymmer förmodas ha gjort honom skärrad redan som liten. Samme IP menar att Erik visar tecken på att vara ”reformerad” och att han börjat leva i sin egen värld. Också en annan IP ger uttryck för att Erik tycks leva i en egen värld, och menar att om han befinner sig i sin egen värld så får han ju också ett annorlunda beteende. En tredje IP uppfattar att Erik ändrat sitt beteende så pass mycket – blivit förvirrad och är inte som han borde vara – att de runt omkring honom blivit oroliga och kopplat in psykiatrin. Den sista IP uppfattar beteendet som depressivt, kanske utlöst av problemet med firman, men menar att beteendet också kan vara en reaktion på att han har psykotiska upplevelser i form av tankarna om den religiösa sekten.

Samtliga IP ser diagnoser som användbara och då främst för att man skall veta vad slags behandling som kan komma att bli aktuell. Ett par stycken påpekar dock det problematiska med diagnoser, att de är ”konstruktioner gjorda för att kategorisera verkligheten”. De uttrycker ”inga absoluta sanningar” om människan och de förändras dessutom över tid eller kan behöva definieras om när man väl lärt känna personen bakom diagnosen. I Eriks fall anser en IP att något slags arbetsdiagnos är nödvändig, medan övriga IP tycker man bör avvakta med diagnos innan mer information framkommit och se hur det utvecklar sig. En diagnos i ett tidigt skede menar en IP kan verka för styrande, samtidigt som den kan vara viktig ur informationssynpunkt. Den gör också Erik ”mindre ansvarig för sitt beteende”. En annan IP påpekar också att mycket av informationen i fallbeskrivningen kommer från de anhöriga.

Att Erik behöver hjälp är IP eniga om. Men flertalet nämner också vikten av att få med familj och nätverk i arbetet, att Erik behöver ”hjälp med sitt beteende, men också i sin situation”. En IP föreslår således både individuella och parsamtal. Flertalet är heller inte främmande för mediciner, men då i kombination med framförallt samtalsterapi. Ett par IP nämner också vikten av att skapa lugn i situationen, förklara rutiner och informera om existerande behandlingsalternativ.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att det hos flertalet ges uttryck för ambitionen att inte vara för snabb i bedömningen av vare sig det handlar om diagnos eller behandling. Att Erik behöver hjälp står klart, men informationen om Eriks tillstånd upplevs som knapphändig och dessutom baserad på andrahandsuppgifter.