Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Kuratorer

Vad beträffar gemensamt beslutsfattande nämner samtliga det gemensamma arbetet i teamet runt en patient och där olika yrkeskategorier finns representerade. Ett par IP nämner dock också (som första svar på frågan) behandlingsplaneringen tillsammans med patient och närstående. Att det gemensamma beslutsfattandet är viktigt framhåller samtliga, även om en IP påpekar att det till sist ändå är läkaren som formellt fattar beslutet.

När det kommer till att återberätta ett lyckat respektive mindre lyckat behandlingsresultat tar sig utsagorna något olika form. Ett par IP menar att det handlar mycket om hur genomarbetat ärendet är, att samtliga involverade är överens. Finns samsynen blir resultatet oftast också bra. En IP nämner inga specifika fall men menar ändå att det kommer an på gemensamma synsätt för att nå ett lyckat resultat. En annan IP återger dock ett lyckat fall där rutinerna kring den tidiga interventionen menas varit avgörande och inte någonting i personalgruppens hanterande av ärendet som sådant.

Beträffande det mindre lyckade exemplet återger en IP ett fall där upplägget enligt denne var väl genomtänkt, men där patienten inte var villig att fullfölja enligt överenskommelse. Övriga IP menar att otydligheter och tveksamheter i ansvarsuppdelning och liknande brukar utgöra grunden för ett sämre resultat. En IP menar att det ibland kan handla om att läkare under utbildning söker en stark roll i teamet och därmed hävdar sin vilja mycket starkt, vilket brukar innebära inläggning och medicinering.

De fördelar med teamarbete som lyfts fram är ganska gemensamma för gruppen och handlar om olika yrkeskompetensers bidrag till helheten, men också om att teamet blir en trygghet som finns där, något att återvända till. Nackdelarna, menar ett par IP, ligger i om det uppstår relationsproblem eller om personkemin inte stämmer, vilket gör arbetet såväl som de medverkande lidande. En IP menar också att arbete många gånger är tröttsamt. Mängden elände kan stundtals kännas tröttande. Att dessutom alltid vara delaktig innebär också at bli ”halv-delaktig” i en massa. Överlag verkar dock de flesta tycka att fördelarna överväger och att det oftast fungerar bra.