Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Psykologer

På frågan om det är något fel på Erik menar en IP att det ”möjligen [är något] ganska allvarligt fel”, och att ”det första man tänker är att han har blivit psykotisk” (psy. 3). Samma IP ser möjligheten att det också kan röra sig om ”en riktigt djup depression” (psy. 3). En annan IP menar att Erik verkar ”ha gått in i någon form av psykos kan man väl säga, så det är ett ganska allvarligt tillstånd” … ”det är nånting som inte så att säga stämmer med hur han vanligtvis fungerar” (psy. 4). Ytterligare en IP uppfattar att Erik nog kan betraktas som en ”suicid personlighet. Eller på väg att bli” (psy. 1). Samma IP uppfattar det också som att ”något psykotiskt sammanbrott är på väg” … ”han isolerar sig och han har sjunkit ihop. Och han är i viss mån inte kontaktbar”, men IP reflekterar också över att Erik ”söker medlemskap i någon religiös sekt. Och det handlar också om ett sökande efter en identitet (psy. 1). Den fjärde IP ”tänker inte i termer av att nåt är fel på honom” (psy. 2), men menar ändå att ”det här att han kände att en religiös sekt satte tankar i hans sinne, det tänker ju jag på som psykotiska tecken. Och, om han nu är psykotisk, så utgår jag ifrån att han … hamnar i en situation som innebär en stor påfrestning på honom” (psy. 2).

När det gäller orsakerna till Eriks beteende menar en IP det vara ”lite svårt [att tolka] utifrån den här då knapphändiga informationen” (psy. 4). Även om det verkar varit ”på gång” ett tag” så ”framgår ju ingen speciellt utlösande orsak eller så” (psy. 4) Samma IP påpekar dock att Erik ”verkar … ha varit en känslig person” och att det därför inte förefaller ”helt orimligt ändå det som händer” (psy. 4). Också en annan IP finner det svårt att säga någonting om orsakerna till Eriks beteende utifrån fallbeskrivningen, men att ”det som är lite oroväckande är ju det här som dom beskriver alltså att han, har börjat få såna här underliga idéer om religiösa sekter och tankar som är satta i hans inre” (psy. 3), liksom att han ”ger sig iväg utan att prata, och plus det här att han har slutat äta och dragit sig tillbaka definitivt”, någonting IP uppfattar som ”lite isolerat, eller autistiskt” (psy. 3). Samma IP menar också att det finns vissa indikationer på en (yttre) press som ”kört igång” det hela. Till exempel att Erik är ung och har problem med både firman och frun. En IP menar att något av orsaken förmodligen står att finna i farbroderns död: ”det verkar att det har varit tror jag en viktig person. Och där, det vill säga han har separerats från en viktig person och där skulle man säga att problemet kan ligga” (psy.1). Den fjärde IP ser orsaken till Eriks beteende i att ”han befinner sig i ett läge, där han får svårt att hålla ihop sig, därför att han har varit med om nånting eller är med om nånting som är en stor påfrestning för honom” … ”att hans firma inte har gått bra och att han har haft problem att betala räkningar och amorteringar” … ”Att hans familj skall bli drabbad och att han känner ett stort ansvar för dom och oro då för själva firman också” (psy. 2). IP uppmärksammar också utifrån fallbeskrivningen att Erik ”var ett känsligt barn, om man skall gå till hans inre egenskaper då … jag tänker på den här stress- sårbarhetsmodellen … att han kanske har en sårbarhet inom sig och att då stressen och den sårbarheten har lett till de här psykotiska uttrycken” (psy. 2) Samma IP menar även att en del av problemet bottnar i relationen mellan Erik och hans fru, att de ”alltid grälat” och ”utifrån det så drar jag en slutsats om att henne känner han inget stöd ifrån då. För om dom alltid grälar, så betyder ju det att där får han ingen fristad eller möjlighet att kunna berätta om sin oro. Utan han står ganska ensam kanske då med dom här bekymren, och vågar inte prata med henne för skulle han göra det skulle han ändå bara få kritik från henne” vilket gör att han då ”sluter sig mer när det blir bekymmersamt, för och försöka lösa det på egen hand” (psy. 2) IP menar vidare att Erik ”inte har kanske så flexibla försvarsmekanismer och sublimeringsförmåga så att han kan inte hantera den här situationen på ett moget flexibelt sätt. Utan han låser sig istället och sluter sig” IP menar också att ”Om dom inte hade grälat ALLTID, så kanske han skulle ha betett sig på ett annat sätt. Sen kan man ju i sin tur fundera över vad det är som gör att han väljer en sån fru då, väljer att stanna kvar i ett sånt äktenskap. Som är så pass dåligt som det ser ut och vara här då” (psy. 2).

Vad beträffar psykiatriska diagnoser är dessa enligt en IP ”mer som en beskrivning av symptom så att säga, eller av tillstånd beskrivningar av symptom och tillstånd” och som sådana är de användbara även i Eriks fall, där IP föreslår ” psykos … än så länge” (psy. 4). IP menar dock att denne ”som psykolog använder ju kanske inte dom här … olika differentieringar mellan olika psykos i tillstånd” (psy. 4). Också en annan IP anser diagnoser vara användbara, och då inte minst eftersom de anger prognostiska skillnader: ”det är faktiskt en jädrans skillnad på att bli psykotisk och att va deprimerad, prognostiskt … så på det viset så tycker jag att det är användbart” (psy. 3) Men samma IP pekar också på att ”diagnoserna sätter också mig själv i fack på nåt sätt, alltså att jag … jag reagerar olika om jag får en patient där diagnos redan är satt att det här är en psykos, eller det här är en depression” (psy.3). IP anser dessutom att vi ”överdiagnostiserar … för att göra det litet lättare för oss själva, alltså begripligare” och att diagnoser ”inte nödvändigtvis [sker] för behandlingen men för behandlaren” (psy. 3). Ytterligare en IP är inne på samma tanke när denne (något ironiskt) beskriver det trygga i att ”man klumpar ihop beteenden och symptom hos människor och så i den samlingen då så, så säger man att den här diagnosen passar på dom som gör så här … och det känns ju tryggt och bra … särskilt när doktorn känner det och sätter en diagnos” (psy. 2). Utifrån detta menar IP att psykiatriska diagnoser bör ses som ”beskrivande” och inte ”förklarande”. IP medger emellertid att man har nytta av diagnosen som ”verktyg för behandling och förändring … man [har] ju nytta utav det prognostiskt. För det säger nånting om svårighetsgraden i behandling… alltså, hur svårt blir det att förändra det här beteendet … kommer det här och bli en långvarig behandling, kommer det och ta lång tid och förändra det här eller att få den här personen att må bättre eller kommer det att ta kortare tid” (psy. 2). Utifrån detta menar IP det vara tillämpligt också i fallet med Erik. IP menar dock att man inte skall lägga för stor vikt vid diagnoser utan ”det skall finnas ett rejält utrymme för en individuell bedömning - en personlig bedömning. För att min uppfattning är att varje människa ändå är unik. Unik i sig själv och unik i det sammanhang som den personen finns i” (psy. 2). Den fjärde och sista IP gör skillnad mellan ”psykiatrisk diagnostik” och ”psykoterapeutisk diagnostik”. Inom den psykiatriska diagnostiken ”skulle man hitta symptom som förhåller sig till DSM 4 eller ICD 10. Och då som sagt, att han [Erik] kan förfalla i suicid”. Inom den psykoterapeutiska diagnostiken ”hittar man ett konfliktområde, vad… i vilket område han [Erik] har haft problem” (psy. 1). IP menar således att man inom den psykiatriska diagnostiken kan beskriva Erik som suicidal, medan man inom den psykoterapeutiska diagnostiken snarare bör fokusera på Eriks ”plötsliga skilsmässa” från farbrodern, ”det är området som man skulle titta närmare på” (psy. 1). Diagnos är, enligt IP, av den anledningen absolut användbart i Eriks fall, där det föreligger misstanke om en ”relationsproblematik”.

Vad gäller behandlingen av Erik föreslår en IP att den bör bestå i någon form av samtalskontakt. Möjligen också ångestdämpande medicin – dock ej antipsykotisk. Någon form av bearbetande samtalskontakt för att undvika sjukdomsperspektiv. En annan IP menar att Erik nog behöver någon form av hjälp, men vill inte lägga upp någon behandling innan han undersökts mer noggrant: ”man kan inte gå in i behandlingen utan att känna personen ganska väl”. Ytterligare en IP menar att Erik kan behöva ett visst mått av medicin för att ”samla ihop sig” och att sedan såväl individuella som parsamtal kan bli aktuella. Möjligen kan han behöva också något att sova på eftersom det, enligt IP, är ”lättare att bli psykotisk om man sover dåligt”. Däremot ser inte IP att Erik har något större nätverk att söka arbeta med. Den sista IP ser Eriks problematik i flera nivåer, men uppfattar honom ändå som kontaktbar och därför möjlig att etablera en (psyko)terapeutisk kontakt med.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis menar samtliga IP att Erik möjligen lider av något slags psykos och att han behöver hjälp för detta. Hjälpen består företrädesvis av samtal men de flesta IP föreslår också mediciner i mindre omfattning. När det gäller diagnoser allmänt anser samtliga dem användbara, och då som beskrivningar av symptom och tillstånd och för att kunna göra prognoser och lägga upp behandlingar. Samtidigt problematiserar och nyanserar flertalet IP användandet av diagnoser; det anger ett sätt att tala om för behandlaren vad problemet är och placerar därför denne i ett fack, men utifrån ett annat sätt att se på diagnoser handlar det också mindre om symptombeskrivningar och mera om att identifiera problematiken.

Kuratorer

På frågan om det är något fel med Erik svarar samtliga att han har någon form av psykiska problem. En IP uppfattar honom som tillhörande ”vår målgrupp” och att det verkar vara någon form av psykos, för vilket det finns ett ”program … som man borde starta med”. En annan IP beskriver det som att Eriks ”grepp om verkligheten håller på att övergå i en overklig uppfattning”, och att han ”projicerar ett inre drama som utspelar sig i världen”. Enligt ytterligare en IP är det kanske inte något fel med Erik egentligen, även om han har uppenbara problem och hans beteende uppvisar psykotiska inslag. En IP beskriver det hela som en ”krissituation”.

När det gäller orsaken till Eriks beteende så framhåller samtliga Eriks sårbarhet och eller känslighet och de yttre stressmomenten – firman, frun etcetera. En IP tycker det framstår som förhållandevis klart att Erik är psykotisk, en uppfattning som delas av en annan IP men som också vill tolka Eriks beteende som att det ”uttrycker ett existentiellt tema” på grund av de religiösa grubblerierna. Ett par IP uppfattar också att Erik verkar ha relationsproblem.

Vad beträffar psykiatriska diagnoser ser samtliga dessa antingen som ett sätt att ringa in och kommunicera kring problem mellan medarbetare inom psykiatrin eller som ett hjälpmedel för att bedöma, kategorisera och välja rätt behandling. Som sådana är de förstås användbara, även om de riskerar att reducera människors problem. En IP menar också att psykiatrin är mångdimensionell och att det är svårt att fånga den problematiken med diagnoser: psykisk ohälsa låter sig svårligen beskrivas utan att ta hänsyn till sociala och kulturella faktorer och förhållanden. Problemet med att diagnoser stigmatiserar understryks av en annan IP. När det gäller Erik kan man enligt flertalet IP se diagnoser som just modeller för att gå vidare i behandlingen, liksom det säger något om prognosen. En IP poängterar dock att det inte bör påverka sättet att möta och ta hand om Erik inledningsvis, medan en annan IP ser det just som ett ”förhållningssätt från psykiatrin redan i inledningsskedet”.

När det handlar om Eriks hjälp förordar flertalet i första hand samtalskontakt, också som ett sätt att bedöma situationen. En IP menar att Erik behöver hjälp att förändra sitt beteende eftersom detta ligger till grund för självuppfattningen: ”det är i vilket fall som helst svårigheter i en människas liv och upplevelse av sig själv som är orsaken till [psykosen] problemet”. IP beskriver detta som att ha ett ”bristperspektiv på psykos”, som också syftar till att normalisera och avstigmatisera. Flertalet pekar också på den nödvändiga inblandningen av flera peronalkategorier.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis för flertalet IP ganska ingående resonemang om såväl orsakerna till Eriks beteende, som kring användbarheten – och problemen – med psykiatriska diagnoser. De framhåller att diagnoser främst är ett instrument för informationsöverföring mellan kollegor – ett sätt att kunna tala om psykiatriska problem på ett någorlunda systematiserat sätt utan att det fördenskull täcker in allt vad som omfattas av psykisk sjukdom – eller också ett sätt att hitta fram till en bedömning av problemet. Samtliga framhåller också omgivningens betydelse för beteendet eller orsakerna till det, liksom de nämner Eriks förmodade känslighet och eller sårbarhet.

Arbetsterapeuter

På frågan om något är fel med Erik svarar en IP först nej, men ändrar sig sedan till att se det som svårt att avgöra huruvida Erik är sjuk eller ej: han har ”psykiatriska symptom som blir problem”. IP menar att Erik möjligen hamnat i en svår situation på grund av känslighet och tidigare svårigheter, och uppfattar Erik som en person som är sårbar och inte har så bra självbild och självförtroende. Övriga tre IP är samtliga överens om att något är fel eller inte står rätt till med Erik. En IP benämner det som depressivt; åt det depressiva eller pre-psykotiska. En annan IP ser det som en psykos, ”om man skall tänka på diagnosen”. Samtliga nämner också psykos eller psykosliknande symptom.

Vad gäller Eriks beteende reflekterar samtliga IP över detta utifrån en stress-sårbarhetsmodell, vilket samverkar med yttre faktorer såsom familjen och arbetet. Ett par IP nämner också att Erik verkar ha varit känslig redan som barn. Problemen med frun och med företaget, menar en IP kan vara en utlösande faktor och uppfattar att Erik lider brist på respons och förståelse från sin omgivning. En IP menar att Eriks beteende är ”ett sätt för honom att komma undan en hård och tuff verklighet, men som i allmänhetens ögon är sjukt och därigenom blir till problem för honom”

Även om flertalet IP anser att diagnoser kan vara till hjälp för att ringa in ett område eller när man skall sätta in mediciner, är de samtliga skeptiska till en slentrianmässig användning av diagnoser, något man skall vara försiktig med och som skall vara ”väl genomtänkta”. En IP menar att diagnoser inte säger så mycket om en persons svårigheter, att det är ”en etikett ungefär som du är brunhårig, vilket inte säger så mycket om dig som person”. Personer med samma diagnos kan, menar IP, ”fungera på väldigt olika upplevelsenivåer”. En IP menar också att utifrån rollen som arbetsterapeut så tittar man inte i första hand på diagnosen utan på ”hur det ser ut i livet, vad som fungerar och inte”. Däremot kan det vara viktigt vid en svårare diagnos, som t.ex. vid en psykos, eftersom detta i en aktivitetssituation påverkar beteendet. Någon större vilja att diagnostisera just Erik har dock inte någon av IP, även om en IP medger att en diagnos skulle kunna vara till hjälp vid en eventuell medicinering.

Att Erik behöver hjälp är IP eniga om och en IP menar att Erik förmodligen behöver hjälp ”även om han kanske inte uttrycker något egentligt hjälpbehov”. Den hjälp som föreslås av nästan samtliga inkluderar både samtalskontakt och lättare medicinering. Ett par IP nämner också vikten av att Erik får hjälp med att hitta eller återupprätta strukturer i sin tillvaro. De flesta IP ser det också som viktigt att familjen som helhet får hjälp, och då inte minst med att förstå problemen.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis är samtliga skeptiska eller kritiska till psykiatriska diagnoser och fokuserar hellre på hur personen fungerar i sin vardag. Även om någon kan se att diagnoser skulle kunna hjälpa Erik vid eventuell medicinering eller liknande, är ingen villig att sätta en diagnos på honom. Viktigt att titta på vad som fungerar och vad som inte fungerar i Eriks liv.

Oskarshamn
Läkare

På frågan om det är något fel med Erik svarar IP ja. IP framhåller tillbakadragenheten och hans idéer som kan tyda på en långsam psykosutveckling. IP utesluter dock inte en depressivitet med vanföreställningar, även om detta är mindre troligt.

När det gäller orsaker ser IP den ärftliga ådran (Eriks farmor) som en möjlighet. Han beskrivs ju också som en ”skör kille”, som ett känsligt barn med långsam talutveckling och att det blivit för mycket för honom. Familj, firma och stress är bidragande orsaker till att han hamnat där han befinner sig.

IP anser att Erik absolut behöver hjälp och då i form av stöd, lätt medicinering och tillsyn. Men det är också väsentligt att övriga familjen erbjuds hjälp och vid en tidig intervention kan man låta honom vara hemma till en början, stötta familjen och göra täta besök, kolla av ångestnivå och eventuellt ge bensodiazepiner.

Även om det enligt IP går ganska snabbt att skapa sig en uppfattning om patienten vid ett första möte bör man i allmänhet ha ganska ordentligt på fötterna innan man ställer en diagnos. När det gäller Erik väcks dock ganska snabbt misstankar om en psykosutveckling, även om det är något IP kan hålla för sig själv under tiden man samlar mer information.
Sammanfattning

Då endast en intervju finns med en läkare kan ingen sammanfattande jämförelse göras. Kort kan dock sägas att IP möjligen är en något annorlunda läkare (något som bekräftas av andra IP), som sällan är tvärsäker och hela tiden pekar på vikten av att ta hänsyn till patienten, dennes förmågor och önskningar.

Sjuksköterskor

På frågan om något är fel med Erik skiljer sig svaren åt en aning. En IP svarar att Erik uppenbart mår dåligt men att man inte säkert kan säga hur han själv ser på det. En annan IP talar om antingen en kris eller också en snabb förändring åt det psykotiska hållet, eller möjligen depression. Ytterligare en IP ser det som antingen en krissituation eller ett långvarigt problem, men att det inte är så sjukt egentligen. Det beror på hur länge han haft det. Mer krisreaktion än sjukdom. Samma IP påpekar också att vi alla ”lite till mans” bär på hallucinationer, och så länge det inte ageras ut är det inget sjukt. Det är när samhället börjar tolka som det sjuka kommer fram.

När det gäller orsaker nämner samtliga Eriks situation och då i termer av stress och hans familjeproblem. En IP ser detta i kombination med vilka resurser han har rent biologiskt; vi har samtliga olika grundförutsättningar och några är känsligare än andra vilket gör oss olika predestinerade för exempelvis psykoser. Att han haft det svårt en tid framhåller samtliga som utlösande faktor.

Att Erik behöver hjälp är samtliga överens om. Tre IP nämner lättare medicinering som ett alternativ, och då i kombination med samtalsstöd och/eller allmän stöttning. Det är också viktigt att få med Erik i det hela, att bilda ”allians” med honom. En IP talar om hjälpen som ganska intensiv inledningsvis, med en ordentlig kartläggning och problemanalys. Den fjärde IP utmärker sig genom att inte tala i behandlingstermer alls. Erik är förvisso i behov av hjälp utifrån, för att komma vidare och för att inte fastna i sitt beteende, men hjälpen behöver nödvändigtvis inte vara professionell. Det viktigaste är att Erik känner förtroende. Har han inga vänner behövs förstås en professionell, men det är heller inte säkert att en läkare är det bästa. Han skulle dessutom må bra av att sysselsättas. Genom att stödja Erik ger man också stöd åt hans familj, något som understryks av ytterligare ett par IP.

Uppfattningen av diagnosers värde är ävensom den splittrad. Ett par IP ser svårigheter med att tala i diagnostermer; ”med vissa glasögon ser man det ena, med andra något annat” och vissa läkare tycks se enbart det ena – vilket kanske inte stämmer. Samma IP ser trots allt värdet av diagnoser som ett hjälpmedel för att differentiera mellan exempelvis psykos och depression. Denna syn på diagnosen som ett ”verktyg” delas av ett par andra IP, och en av dessa menar att diagnosen ligger till grund för en prognos. Samma IP menar dock att man inte får stirra sig blind på diagnosen utan se vad det innebär för just den människan. En IP menar också att diagnoser värderas av allmänheten; att vara psykotisk innebär någonting också för dem utanför professionen. Samma IP som inte ville tala i behandlingstermer tycker man bör vara försiktig med diagnoser och istället tänka i termer av kris eller stress-sårbarhet. I Eriks fall handlar det mer om ett depressivt handlande, och det är viktigt att försöka finna ut hur Eriks egna funderingar ser ut. Att få en diagnos kan vara väldigt laddat.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis har IP något skilda uppfattningar om främst behandling och värdet av diagnoser. Att Erik inte mår bra är de förvisso ense om, men huruvida han skall betraktas som sjuk eller ej råder det delade meningar om. Att flera yrkeskategorier bör vara inblandade i Eriks behandling hålls för självklart av flertalet, även om risken med att gå in med för stora insatser påpekas. Påpekas bör också att det främst är en och samma IP som genomgående ger de mest avvikande svaren.

Skötare

På frågan om det är något fel med Erik svarar samtliga antingen med att han mår dåligt eller att han är i behov av hjälp. En IP uttrycker att om Erik remitterats till denne hade tankarna med en gång börjat röra sig kring psykos, att Erik visar symptom på en psykosutveckling. Också ytterligare ett par IP nämner psykos som en möjlighet.

När det handlar om orsaker menar flertalet att hans nuvarande situation, med företaget som gått dåligt, fungerat som utlösande faktor. Också hans barndom upplevs som viktig, med hans dåliga självkänsla, känslighet och långsamma talutveckling. En IP menar att det förutom miljöpåverkan också finns en genetisk aspekt, en ”nedärvd” sårbarhet, och där Eriks nuvarande situation blir för mycket för honom. Ytterligare en IP beskriver Erik som ett barn med en viss ”sårbarhet”.

Det råder en enighet om att Erik är i behov av hjälp. Förslagen på vad slags hjälp varierar emellertid en del, liksom gör uppfattningarna om hjälpens omfattning. Tre IP nämner vid något tillfälle medicinering. Ett par av dessa menar det vara ett sätt att få Erik att varva ner, eller, som en IP uttrycker det, för att få bort rösterna och ”göra honom lugnare och förmedlingsbar”. Att psykiater/läkare bör vara inblandad nämns av ett par stycken. Endast en IP nämner psykolog. Ett par stycken tar dock upp behovet av att gå in med ett (psykos)team och vikten av att Erik erbjuds en kontaktperson. En IP menar det vara viktigt att genomföra en utredning så att man kan utesluta andra biologiska fel. Ett par IP pekar också på nödvändigheten av att erbjuda hjälp och stöttning åt Eriks familj.

När det kommer till diagnoser är meningarna något delade. Ett par IP uttrycker viss skepsis inför diagnostiserandet, att man ibland är för snabb med att diagnostisera, att man lätt fastnar i diagnosprat och utifrån detta skapar en bild av människan. Individens mående måste istället, menar en IP, vara vad som styr behandlingen, inte diagnoser. En närmast motsatt uppfattning har två andra IP, som visserligen ser diagnoser som arbetsredskap men menar att de ändå är viktiga som en indikation på vad slags bemötande en patient skall ha. Diagnosen fungerar som en arbetshypotes, medan insamlandet av fakta och mötet med patienten ger prognosen. En IP menar också att eftersom denne jobbar med psykoser är det viktigt att kunna ge förklaringar till ”varför”. Får man en diagnos har det således ett namn och är inte bara fantasier.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att trots att svaren skiljer sig åt i flera avseenden känns gruppen ändå relativt homogen i sin uppfattning. Bakgrunden till Eriks problem uppfattas inte som enkelt entydig; det finns flera samverkansfaktorer och det ena verkar ge det andra. Åsikterna rörande hjälp går förvisso isär, men flertalet IP ger ändå förslag på mer än endast en behandlingsform. Och trots skillnader i synen på diagnoser ställer sig ingen helt främmande eller avståndstagande till dessa.

Psykologer

Att något är fel med Erik råder det enighet om. En IP tycker det verkar som om Erik håller på att bli psykotisk, ett befarande som delas av ytterligare en IP som också nämner depressivitet. En tredje menar att Erik antagligen är på väg att bli schizofren, att han med sina symptom – tillbakadragenhet, slutenhet, religiösa föreställningar – uppfyller kriterierna för just schizofreni. Samtliga reflekterar också över Eriks tillbakadragenhet.

Vad beträffar orsakerna uppehåller sig samtliga IP vid Eriks barndom. Hans känslighet och utsatthet uppfattas ha bidragit till hur han hanterar pressen med firman och relationen i den nuvarande situationen. En IP menar att Erik förmodligen har en predisposition för att reagera som han gör och att predispositionen är genetiskt eller biologiskt-kemiskt betingad får man utgå från. En annan IP menar att (den förmodade) psykosen är ett sätt för Erik att hantera en kaotisk tillvaro, att den erbjuder en form av räddning då den religiösa sekten ger honom tillbaka identiteten och erbjuder en möjlighet till identifikation.

Erik behöver uppenbart hjälp. En IP remitterar honom direkt till psykosavdelningen, med motiveringen att de där kan arbeta på flera plan. Samma IP menar också att man på en psykosenhet kan ägna sig åt en gemensam problemformulering, då det är viktigt att skapa en behandlingsallians med Erik. En annan talar om behovet att göra en utredning på honom, där olika kategorier, som läkare, rehab, öppenvård etcetera, bör vara inblandade i bedömningen. Den tredje lyfter framförallt frågan om familjens behov av stöd, eftersom samtliga lider av att Erik mår dåligt. Ett par personer bör ägna sig åt att ha direktkontakt med Erik och familjen. Läkare kan också behöva vara inblandad för att bedöma eventuell medicinering. Erik behöver dessutom ha en kunnig samtalskontakt.

Angående diagnoser ser en IP att dessa ibland utgör ett hinder för att kunna se problematiken ”med andra ögon”. Vidare menar denne att diagnoser kan skilja sig från uppfattningarna om dem – man riskerar att fortsätta bära på diagnosen även i de fall den inte längre är aktuell. IP ser ändå diagnoser som användbara när det gäller Erik; håller han på att bli psykotisk kan man koppla in personer med erfarenhet av just detta. En annan IP ser diagnoser som görs ”proffsigt” som ett hjälpmedel, som en utgångspunkt för att kunna se hur patienten tänker. Däremot är det viktigt att man inte låser fast sig; depressioner och psykoser finns i olika varianter, varav några handlar om personligheten och andra om utvecklingen. I Eriks fall kan diagnosen fungera som arbetshypotes. Den tredje IP påpekar att man för att kunna tala om diagnoser måste klargöra vad man menar. En typ av diagnoskriterier är de som råder inom psykiatrin och som menar att diagnoser till sin karaktär skall vara beskrivande och inte ta hänsyn till problemets uppkomst. Den typen av diagnoser menar IP är helt oanvändbara i Eriks fall, eftersom de är rent deskriptiva och inte säger någonting om vare sig uppkomst eller möjlig behandling.
Sammanfattning

Som ett slags sammanfattning kan sägas att IP trots gemensamma uppfattningar i många frågor också uppvisar delvis skilda sätt att nå fram till denna enighet. Till viss del har det förmodligen att göra med svarens längd, som varierar en hel del. Det bör också påpekas att en IP för långa och ingående resonemang och problematiserar det mesta av innehållet i intervjun.