Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Kuratorer

På frågan om något är fel med Erik svarar en IP att det ”måste man väl säga”, medan den andra misstänker en psykos mot bakgrund av Eriks tankar om den religiösa sekten. Båda IP reflekterar över att Erik slutat äta och dragit sig undan sin omvärld, liksom båda vid något tillfälle nämner en eventuell psykos.

När det handlar om orsaker utgår en IP från stress-sårbarhetsmodellen; Erik har en sårbarhet med sig och stressfaktorer i sin vardag. När dessa samverkar uppträder symptomen och han verkar ha fått svårt att skilja på inre och yttre verklighet. Den andra IP ser en möjlig ärftlighetsfaktor i farmoderns påstådda sjukdom och skulle vilja inhämta mer information om detta. Erik kan möjligen vara predisponerad att utveckla sitt tillstånd utifrån detta arv, i samverkan med en i övrigt stressande situation.

Diagnoser ser en av IP som hjälp till viss del, men med uppmaningen att man måste undvika att stirra sig blind på diagnoser och istället utgå från individens behov. Det som diagnoser säger någonting om kan se väldigt olika ut hos olika personer. Den andra IP anser diagnoser vara ett sätt att lättare ta sig an problemet, att se på vilket sätt det kan angripas. Man bör dock vara försiktig med att lämna ut en diagnos – de riskerar att börja leva ett eget liv – och bör därför ha ett bra syfte med detta. I Eriks fall menar samma IP att man måste se följden av en diagnos innan den ges; leder den direkt till medicinering är det inte så lyckat; leder den däremot till att initiera ett nätverksarbete är det mer motiverat, detta även om Erik befaras vara på väg att utveckla en psykos. Den första IP anser det heller inte vara motiverat med en diagnos om man tänkt använda denna som utgångspunkt för behandling.

Båda IP anser Erik vara i behov av hjälp, och den bör dessutom, enligt en IP, initieras ganska snabbt om man misstänker psykos. Båda talar om medicinering, vilket en IP menar bör ske i samråd med Erik. Båda framhåller också behovet av att koppla in Eriks nätverk, förklara vad som händer och skapa en förståelse för Eriks situation. En IP nämner psykoterapi som möjlighet; behovet av en tät samtalskontakt.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis så har IP något skilda uppfattningar om orsakerna till Eriks tillstånd. Båda nämner den stressande situationen men bara en nämner möjligheten av ett genetiskt arv Båda resonerar dock i termer av stress och sårbarhet. I övrigt har de liknande uppfattningar om värdet av diagnoser; att de kan vara till hjälp men att de också kan komma att stå för någonting annat.

Arbetsterapeuter

På frågan om det är något fel med Erik svarar IP att Erik uppvisar psykosliknande symptom, mer än så går inte att säga. Han har dock psykiska problem.

Vad beträffar orsakerna så utgår IP från stress-sårbarhetsmodellen, och ser saker i Eriks bakgrund som talar för en sårbarhet och som delvis kan förklara hur han reagerar i nuvarande situation.

IP upplever att Erik behöver hjälp. Han behöver information om vad hans (psykos)symptom står för, liksom eventuellt också medicin för att råda bukt med stressen. Det är också viktigt att informera familjen. Vem som står för informationen är mindre viktigt, även om någon från psykosteamet borde vara inblandad.

IP anser det svårt att ställa diagnos många gånger – fast i det stora hela rätt, eftersom det bidrar till att hitta rätt behandlingsinsatser. I Eriks fall är det viktigt att bemöta honom utifrån ”psykosspektrat”, att man har det med sig. Om man jobbar utifrån psykosintervention är chansen större att han blir symptomfri.
Sammanfattning

Någon egentlig sammanfattning är svårt att göra. Dels utifrån att det endast är en IP, men dels också utifrån dennes relativa fåordighet.

Värnamo
Läkare

På frågan om det är något fel med Erik svarar en IP att Erik fått en sämre funktionsförmåga och misstänker någon form av psykos. Den andre IP ser det som uppenbart arr Erik har en psykisk störning och självklart funderar man i psykostermer utifrån Eriks symptom. Att han har psykiska problem uppfattar båda som självklart.

Vad beträffar diagnoser menar den första IP att de generellt är användbara då man vet i vilken riktning man skall tänka. Den andre IP menar att man som psykiater måste fundera över om någonting ”luktar psykos”, eller är åt det psykotiska hållet. Psykoser kräver enligt denne en annan behandling än exempelvis depressioner och ångest – vilka en distriktsläkare kan sköta. Psykoser är psykiaternas bord och ju tidigare upptäckt desto bättre prognos.

Samme IP uttrycker sig ha ”ett mycket biologiskt sätt att tänka när det gäller psykisk sjukdom”. Yttre faktorer kan självklart ”trigga igång” det hela, men i grunden krävs ett känsligt psyke. IP ser också psykoser som ett slags ”hjärnskada”, något som sker på ”cellnivå”. ”Man blir inte psykotisk bara för att man haft det besvärligt”, utan det finns alltid en genetisk sårbarhet i grunden. Man kan göra vemsomhelst psykotisk, men toleransen ligger olika högt.

Att Erik behöver hjälp är båda ense om och båda ser det också som viktigt att prata med honom. En IP menar det vara ganska bråttom att medicinera Erik, liksom undersöka om familjen behöver hjälp. IP trycker på det viktiga i att se nyttan med både medicin och samtal – inte bara det ena eller det andra. Det är också viktigt att bygga upp en relation med Erik, och komma underfund med varför det blivit som det blivit, liksom att bilda en ”behandlingsallians” runt medicineringen. Bland dem som skall ta sig an Erik bör det, enligt samme IP, finnas såväl farmakologisk kompetens som någon med kompetens att arbeta med Eriks inre föreställningsvärld. Något arbete med den sociala situationen anser IP inte behövs, eftersom Erik har en familj som fungerar. Den andre IP uttrycker osäkerhet över Eriks beteende, men föreslår att ett psykosteam tar sig an honom.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis ser båda IP Erik som psykiskt sjuk och med största sannolikhet psykotisk. Båda ser nyttan med diagnoser och en IP har dessutom en ganska klart uttalad uppfattning om orsaken till psykoser – att de till naturen är biologiska – medan den andre egentligen inte berör orsaker. Båda nämner också såväl medicin som samtal när det kommer till behandling. De båda IP skiljer sig åt främst i att en av dem är relativt fåordig och försiktig när det handlar om orsaken till psykoser i allmänhet och Eriks beteende i synnerhet, där den andre är ovanligt klar och explicit i frågan.

Sjuksköterskor

På frågan om det är något fel med Erik svarar en IP att det är någonting som inte fungerar, någonting han inte mår bra av, men har svårt att säga vad det skulle kunna vara. IP tänker dock i termer av psykisk instabilitet. En annan IP uttrycker sig i liknande termer och talar om att Erik inte är ”som han brukar vara” och skulle i det här läget säga att Erik nog har psykiska problem, men att det är svårt att säga vad; möjligen något åt ”psykoshållet”. Ytterligare en IP tycker det är uppenbart att Erik har psykiska problem och stödjer denna uppfattning med vad som framkommer i fallbeskrivningen. Den fjärde och sista IP ser ävensom denne att Erik har psykiska problem och finner det som mest anmärkningsvärt att han hör och tänker saker som är ”konstiga”.

Samme IP tokar också Eriks beteende i termer av psykos och framhåller just vanföreställningarna och tillbakadragenheten. En annan IP menar sig vara färgad av att arbeta med psykospatienter; börjar ”leta efter tecken till psykos” och tycker mycket talar för just en psykos i Eriks fall. IP framhåller bland annat farmoderns sjukdom, känsligheten och tankepåsättningen. Övriga två IP reflekterar också de över Eriks symptom men uttrycker sig i mera försiktiga ordalag om orsakerna till dem.

Samtliga IP ser diagnoser som ett användbart redskap inom psykiatrin; som en hjälp att tolka beteendet, ge en behandlingsriktning, men också som något att relatera till i samtal med anhöriga. Ett par IP manar dock till försiktighet i bruket av diagnoser, att man inte skall vara för snabb utan avvakta. Än tydligare blir detta då det handlar om diagnos i Eriks fall. En IP menar att fallbeskrivningen är kort och att det behövs en bättre anamnes och aktuell beskrivning; en annan IP menar att man måste lära känna Erik och vinna hans förtroende – att lära känna är viktigare än diagnos. Ytterligare en IP ser det som problematiskt att diagnostisera Erik innan man träffat honom, även om man kan misstänka en psykossjukdom. Den sista IP ser det dock som ganska viktigt med en diagnos i Eriks fall – ställer också frågan om Erik sover ordentligt.

När det gäller orsaken till Eriks beteende pekar en IP på problemen i Eriks relation, medan en annan nämner problemen med Eriks firma och den ökade stress och belastning detta inneburit. Båda reflekterar också över att Erik verkar ha varit skör och känslig redan som barn. Också en IP ytterligare pekar på Eriks känslighet och sårbarhet och beskriver den senare som ”medfödd” och som upphovet till en ”psykosartad sjukdom”. Den fjärde IP har svårt att tolka Eriks beteende, men ser det som ganska klart att han är psykotisk.

Att Erik behöver hjälp är samtliga ense om. ”Ju förr dess bättre: snabbt in här”, som en IP uttrycker det. Vad slags hjälp Erik anses vara i behov av varierar. En IP menar att Erik behöver någonting som kan ”korrigera hans tankar och upplevelser”, men också att det är viktigt att stötta och lyssna. Han behöver dessutom hjälp med nätverket – vilket samme IP menar vara det kanske viktigaste. Ytterligare ett par IP pekar på vikten av att prata med Erik och att lyssna på honom. Samtliga nämner också eventuell medicinering; ett par IP pekar på vikten av sömn och att han kanske bör ordineras sömnmedel. En IP menar också att man inte bör utesluta möjligheten till ”normala förklaringar och orsaker” till Eriks beteende, t.ex. just sömnbrist på grund av stressen med firman.

Uppfattningen om vilka som bör vara inblandade i arbetet kring Erik varierar. Någon nämner en uppdelning utifrån kunskaper om psykos, nätverk och medicin, medan någon annan menar att det beror på om Erik skall vårdas i hemmet eller blir inlagd. En IP menar sig beredd att ta allt arbete med Erik själv och sedan diskutera materialet med överläkaren för en bedömning.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att det råder en enighet om att Erik bör betraktas som psykiskt sjuk, men att bara ett par IP uttrycker sig i direkta termer av psykos. Samtliga IP ser nyttan med diagnoser, men nästan alla framhåller också vikten av att vara vaksam med bruket av diagnos; att man inte bör vara för snabb. Eriks känslighet och sårbarhet diskuteras av flertalet, liksom hans problem i relationen eller med firman. Medicin är inget främmande för någon av IP, men ett par stycken pekar också på behovet medicin för sömnen.

Skötare

På frågan om det är något fel med Erik svarar båda IP att Erik nog behöver psykiatrisk hjälp En IP undrar om det handlar om en psykos eller en om depression med psykotiska inslag, medan den andre reflekterar över att Erik tydligen inte mår bra och nämner Eriks känslighet och belastning i bakgrunden som i kombination med att något hänt gör att han inte orkar längre. Båda IP beskriver också Eriks beteende i termer av en process, där kombinationen av känslighet och sårbarhet tillsammans med yttre stressmoment och utvecklandet av nedstämdhet ger varandra med följden att han utvecklar psykotiska symptom. Båda nämner en möjlig psykos, men uppfattar detviktigt att utesluta andra orsaker till beteendet.

Vad beträffar diagnoser så uppfattar en IP dessa som användbara när man söker bena ut vari problemen består och hur man bäst kan hjälpa. En del diagnoser beskrivs också flyta in i varandra. Den andre IP diskuterar egentligen aldrig diagnoser explicit, men nämner att det i Eriks fall är viktigt att inte ställa en diagnos innan man träffat honom.

Att Erik är i behov av hjälp anser båda IP. Men medan den ena ser det som en läkarfråga redan i inledningsskeendet ser den andre det som viktigast att Erik först får tala med någon som kan lyssna och eventuellt få fram mer, för att först i nästa skede bli föremål för en läkarbedömning. Båda trycker dock på vikten av att efterforska mer för att klarlägga ”vad som är vad”. Medicin anser båda vara en trolig följd, men medan den ene talar om hjälp med neuroleptika redan i ett tidigt skede, menar den andre att medicineringsfrågan bör tas upp i teamet och det ibland räcker med samtal. Samme IP understryker också vikten av att träffa Eriks fru.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att även om båda IP beskriver Eriks nuvarande tillstånd i termer av någonting som utvecklats under en längre tid och eskalerat under senare tid, har de ändå något olika uppfattningar om vad som i ett inledningsskede är bäst ägnat att hjälpa honom. Dessa skillnader i uppfattningar tydliggörs inte minst med skillnader i uppfattningar om huruvida Erik bör vara föremål för en läkarbedömning som första åtgärd eller ej.

Psykologer

På frågan om något är fel med Erik uppfattar två IP det som ganska uppenbart att han har psykiska problem. En av dessa IP anser också att flera saker i beskrivningen av Eriks barndom tyder på schizofreni och den andre postulerar att problemen ligger på en psykotisk nivå. De båda andra IP är mer försiktiga i att se använda ordet ”fel” i samband med Eriks problem. Båda reflekterar över en ökad problematik , men den ena av IP tänker i termer av möjlig depression medan den andre regerar spontan med att det kanske handlar om ett psykosgenombrott men att det kan finnas också en neuropsykiatrisk problematik. Båda av dessa senare IP resonerar kring Eriks något underliga idéer, men en IP menar också att det väl inte är Erik själv utan andra som uttryckt att han mår dåligt, och att man behöver veta mer för att kunna fastslå säkert vad det handlar om. Den senare menar också att Erik eventuellt kommit i kontakt med den religiösa sekten.

Att den religiösa sekten inte nödvändigtvis behöver vara inbillad står klart också för en annan IP, som uppfattar sig kanske ha läst igenom beskrivningen slarvigt. IP anser sig möjligen ”psykiatriserat i onödan” ock känner ett behov av att ”ta av mig mina psykiatriska glasögon”. IP kommer dock åter till att Erik inte verkar kunna fungera med yttervärlden, att han har svårt att hålla ihop sig själv och söker finna strategier för att tillvaron skall bli sammanhängande. Han verkar ha svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. Även en annan IP ser Eriks upptagenhet av den ”inre världen” som något typiskt; som ett sätt att kompensera oförmågan att ”ta hjälp av yttervärlden”. En tredje IP reflekterar också denne över att Erik blivit mer tillbakadragen och verkar ha gått in i ”sin egen värld”. Men IP talar å andra sidan också om att Eriks beteende inte nödvändigtvis behöver betraktas som någonting sjukligt, utan att det existerar ett slags ”gråzon” innefattande vad som är att betrakta som normalt. Trots detta vill dock IP inte utesluta något slags psykosutveckling. En annan IP är öppen för många förklaringsmodeller vad beträffar Eriks beteende, men ser en möjlighet i att han har en medfödd sårbarhet och att det hela är stressutlöst.

Vad beträffar diagnoser så säger sig en IP vara ”uppfostrad i att ta psykiatriska diagnoser med en nypa salt” och ”tänker inte så mycket i dom banorna”. IP uppfattar det dock som berättigat att tala i diagnostermer när det handlar om vanföreställningar och problemen befinner sig på en psykotisk nivå. IP är också mer öppen för möjliga biologiska komponenter involverade vid detta slags problem än vid psykiska problem av mindre allvarlig art. Ytterligare en IP ser svårigheterna med att reducera en persons problem till enbart en diagnos, att det är en förenkling. IP försöker istället att i arbetet med varje ny patient skapa sig en idiosynkratisk bild rörande individens specifika bild av sina problem och utifrån denna bild avgöra vad slags behandling som är aktuell. En diagnos som varken patient eller omgivning är intresserad av tjänar, enligt IP, inget syfte. En tredje IP ser psykiatriska diagnoser i första hand som gemensamma begrepp för att kunna kommunicera med. Den sista IP menar att det beror på vad man menar med diagnos; att det existerar något olika definitioner på diagnos. Psykiatriska diagnoser är en definition; en annan är diagnos i betydelsen patientens ”problembild”, kring vilken IP sedan uppfattar sig fri att resonera utifrån sin terapeutiska traditions termer. Att diagnoser, i en eller annan betydelse, är tillämpliga i Eriks fall råder det dock viss enighet om.

Att Erik behöver hjälp råder det heller inte större oenighet om. Även om en IP framkastar uppfattningen att många som har problem på en psykotisk nivå klarar sig utan hjälp från psykiatrin, förutsatt att det existerar ett fungerande socialt nätverk. Uppfattningen om vad slags hjälp Erik är i behov av varierar något. Ett par IP ställer frågan om vad som är Eriks egen önskan, att det vore idé att fråga Erik själv om hans behov. Ett par stycken nämner medicinering, men inte som uteslutande eller ens primär behandlingsform. Istället framhålls vikten av samtal, att få Erik att öppna sig. En IP föreslår psykodynamisk psykoterapi i arbetet med psykospatienter, trots att de inte arbetar så vid dennes psykosteam. Samme IP uppfattar också att man i allt större utsträckning börjat tala om psykoser i termer av ”hjärnskada” – vilket ju, enligt IP, ”innebär att det är kört”, att patienten alltid kommer att lida av sina problem. IP tror dock att oavsett om ett sinnestillstånd kan ha en ”toxisk inverkan på hjärnan”, kan samtal fungera som läkande. En annan IP beskriver en behandlingsmässig ”idealsituation” vari olika yrkesgrupper bidrar med skilda kompetenser och tillsammans genomför en utredning – något IP dock menar vara praktiskt ogenomförbart eftersom det skulle innebära att flera stycken var med och träffade varje patient, vilket i sin tur skulle leda till en ohållbar arbetssituation där de fann sig ”överösta av jobb”.
Sammanfattning

Som sammanfattning kan sägas att samtliga IP i relativt hög grad problematiserar såväl användandet av diagnoser som orsakerna till Eriks beteende. Samtliga berör också i någon mening vikten av att få klarhet i Eriks tidiga upplevelser, vad som fått honom att införliva skörheten.

Kuratorer

På frågan om det är något fel med Erik uttrycker sig IP i något olika ordalag, även om flertalet menar att han verkar ha psykiska problem. En IP efterlyser mer information samt möjlighet att få ställa frågor till Erik om den religiösa sekten. Uppgiften om sekten väcker hos IP tankar om något slags ”föreställningssyndrom” Samme IP reflekterar även över att Erik inte ätit de senaste dagarna samt vill att Erik talar med en läkare för ev. medicinering. En annan IP uppfattar först Eriks problem som tecken på depression, men läser vidare i fallbeskrivningen och ändrar sig då denna istället tycks beskriva psykotiska symptom. Även om debuten i så fall sker sent pekar den sammanlagda bilden – känsligt barn; sen i skolan; trauma som ettåring etc. – på att det handlar om en psykos. Också en tredje IP funderar först i termer av depression men tycker sig finna tecken på någonting allvarligare än så. Särskilt när det handlar om vanföreställningar och idéer om att vara förföljd. Även den sista IP tycker att man klart kan konstatera att Erik inte verkar må bra, men ställer sig samtidigt undrande inför vad man skall komma att finna.

När det handlar om orsakerna till Eriks beteende uttrycker en IP att det tycks handla om bekymmer som verkar ha funnits med sedan ganska många år tillbaka. Oförmågan att hantera eller ge uttryck för dessa bekymmer förmodas ha gjort honom skärrad redan som liten. Samme IP menar att Erik visar tecken på att vara ”reformerad” och att han börjat leva i sin egen värld. Också en annan IP ger uttryck för att Erik tycks leva i en egen värld, och menar att om han befinner sig i sin egen värld så får han ju också ett annorlunda beteende. En tredje IP uppfattar att Erik ändrat sitt beteende så pass mycket – blivit förvirrad och är inte som han borde vara – att de runt omkring honom blivit oroliga och kopplat in psykiatrin. Den sista IP uppfattar beteendet som depressivt, kanske utlöst av problemet med firman, men menar att beteendet också kan vara en reaktion på att han har psykotiska upplevelser i form av tankarna om den religiösa sekten.

Samtliga IP ser diagnoser som användbara och då främst för att man skall veta vad slags behandling som kan komma att bli aktuell. Ett par stycken påpekar dock det problematiska med diagnoser, att de är ”konstruktioner gjorda för att kategorisera verkligheten”. De uttrycker ”inga absoluta sanningar” om människan och de förändras dessutom över tid eller kan behöva definieras om när man väl lärt känna personen bakom diagnosen. I Eriks fall anser en IP att något slags arbetsdiagnos är nödvändig, medan övriga IP tycker man bör avvakta med diagnos innan mer information framkommit och se hur det utvecklar sig. En diagnos i ett tidigt skede menar en IP kan verka för styrande, samtidigt som den kan vara viktig ur informationssynpunkt. Den gör också Erik ”mindre ansvarig för sitt beteende”. En annan IP påpekar också att mycket av informationen i fallbeskrivningen kommer från de anhöriga.

Att Erik behöver hjälp är IP eniga om. Men flertalet nämner också vikten av att få med familj och nätverk i arbetet, att Erik behöver ”hjälp med sitt beteende, men också i sin situation”. En IP föreslår således både individuella och parsamtal. Flertalet är heller inte främmande för mediciner, men då i kombination med framförallt samtalsterapi. Ett par IP nämner också vikten av att skapa lugn i situationen, förklara rutiner och informera om existerande behandlingsalternativ.
Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas att det hos flertalet ges uttryck för ambitionen att inte vara för snabb i bedömningen av vare sig det handlar om diagnos eller behandling. Att Erik behöver hjälp står klart, men informationen om Eriks tillstånd upplevs som knapphändig och dessutom baserad på andrahandsuppgifter.

Arbetsterapeuter

På frågan om något är fel med Erik svarar två IP att de inte vill tala i termer av fel. Den tredje IP upplever att någonting inte stämmer, att Eriks beteende förändrats och att det inte verkar vara ”normalt för honom att fungera såhär”. En annan IP menar att Erik reagerar på stress, vilket tar sig detta uttryck, medan den tredje IP snarare än att säga något är fel vill beskriva det som att både Erik och familjen har problem och bekymmer. Att han inte verkar må bra är de dock ense om.

När det gäller Eriks beteende uttrycker en IP motstånd mot att betrakta också detta som fel eller konstigt. Istället handlar det om att hitta fram till varför Erik reagerar så som han gör, med ett beteende som är normalt för honom även om det avviker från det som uppfattas som normalt beteende i allmänhet. Han har en annan verklighetsuppfattning än vi andra, en ”egen liten värld”. En IP ifrågasätter också varför man tillkallat en psykiater istället för att gå till vårdcentralen: ”han har slutat äta och man tillkallar psykiater, varför? Går man inte till vårdcentralen först?” Samma IP medger dock att man utifrån Eriks övriga symptom – som tillbakadragenheten, den religiösa sekten osv. – kanske kan uppfatta problemen som psykiatriska, men undrar också ”vad utesluter man med det?” Orsaken till Eriks beteende upplever sig IP egentligen inte ha en aning om, men utifrån fallbeskrivningen kan förstås att Erik upplevt ett trauma i och med farbroderns död, samt att han varit mycket för sig själv som barn och ansett sig ful att se på. Det kan ha bidragit till att utlösa det hela, ”men vad är hönan och vad är ägget?” En IP beskriver nedstämdheten och de orealistiska tankarna med vanföreställningar som möjligen psykotiska, men menar också att de höga kraven på Erik i och med problemen i firman kan ha satt igång det hela. Kanske har han också lättare att drabbas av psykiska problem på grund av sin känslighet.

Vad beträffar diagnoser uttrycker ett par IP att de är bra för att veta hur man skall gå vidare, exempelvis för att ringa in problemen och vid behandling, men ett par IP påpekar också att man inte skall behandla en diagnos utan att det är hur personen fungerar som är det intressanta: ”det är aktivitetsproblemen som är det viktiga”. Den tredje IP menar att diagnoser visserligen fyller en funktion, men att ”det är tråkigt när det händer”. När det gäller vissa diagnoser finns dessutom en gränsdragningsproblematik; det kan vara svårt att skilja beskrivningen av psykiatriska/psykiska och kognitiva problem åt. För Eriks del uttrycker en IP att han har rätt till en diagnos för att få veta om det är en sjukdom eller ej, medan en annan IP menar att om fallbeskrivningen uttrycker allt man vet så är det för tidigt att sätta diagnos.

Det råder enighet om Eriks behov av hjälp, men medan en IP föreslår både samtal och medicin, vill en annan IP varken välja ut eller välja bort någon form av hjälp. Det viktigaste är att man samarbetar och inte drar igång något som Erik inte själv är med på. Den tredje IP tror att det kanske kan hjälpa att Erik fått öppna sig och att det kan räcka med lättare medicinering och en samtalskontakt. ”Minsta möjliga till en början.”
Sammanfattning

Sammanfattningsvis så uttrycker samtliga IP relativt likartade uppfattningar om vikten av att se människan/personen och hur denne fungerar i sitt sammanhang, snarare än att man med hjälp av en beskrivning kan diagnostisera och komma fram till rätt sätt att hjälpa. Här verkar också finnas ett medvetet ställningstagande mot att betrakta ett avvikande beteende som onormalt, utan istället en ambition att försöka se vilken funktion det har för personen som uttrycker beteendet. Viss oenighet råder om omfattningen av hjälpinsatser, men i innehållet inkluderas både samtal och mediciner.