Så var det då

Kapitel 1. Ur Demed nr 1

SEKELSKIFTE

Ett utpräglat klassamhälle. All makt samlad hos ett fåtal förmögna. De stora massorna saknade rösträtt och nämnvärd utbildning utöver sexårig folkskola. Heldags hårt arbete i industrin sex dagar i veckan var det normala från tidiga tonår. Nämnvärt intresse för barns och ungdoms särskilda behov av en meningsfull fritid fanns knappast. Barnen sågs som vuxna miniatyrer, vilka skulle lära sig veta hut, frukta Gud och överheten och allvarsamt sträva efter att bli goda samhällsmedborgare. Kvinnan sågs alltjämt i vida kretsar som ett lägre stående väsen. Någon rösträtt hade hon självklart inte. Hon blev visserligen myndig vid 21 års ålder, men ställdes omedelbart under sin mans målsmanskap när hon gifte sig.

Sådant var det samhälle, i vilket scoutrörelsen såg dagens ljus. Det är märkligt att tänka sig att en av dess främsta pionjärer i Stockholm kom att bli en kvinna. Hennes namn var Cecilia Milow.

VÅRVINTERN 1904

utbröt på Biblioteksgatan i Stockholm ett våldsamt slagsmål mellan pojkar i 14-16-årsåldern. Polisingripande följde och dagen efter kunde de goda borgarna i pressen läsa indignerade skildringar av framfarten bland "Hufvudstadens förvildade ungdom", "Ligapojkarna" m.m.

Konsul Oskar Ekman, vid denna tid redan en gammal man, läste bedrövad utgjutelserna i pressen. Han var en varm ungdomsvän och insåg bättre än de flesta de bakomliggande orsakerna: arbetarnas hårda kamp för tillvaron och deras eländiga bostäder, som många gånger gjorde det omöjligt att skapa verkliga hem. Något måste göras. Detta något blev