”…om man vill komma ifrån denna utsugning, får man förändra äganderätten till produktionsmedlen”

De många stegens socialisering

- Förnuft och känsla hos social-Sveriges skapare Gustav Möller

Av Peter Gustavsson
C-uppsats, Institutionen för Idé- och lärdomshistoria, Uppsala Universitet

Handledare: Torbjörn Gustafsson Chorell

Höstterminen 1999

ABSTRACT

The Swedish Social Democrat Gustav Möller (1884-1970) was born in a working class environment in Malmö. In early years he got interested in the growing Swedish Labour Movement. His experiences from the Social Democrat youth movement gave him the Marxist analysis of the Capitalist society. In the years during and shortly after World War I Möller wrote several articles in the Party ideological organ Tiden on socialism, revolution and nationalization. In an election pamphlet 1920, Möller performed a program för how a gradual nationalization of the Swedish economy could be realised. Möller, Party Secretary 1916-1940 and Minister for Social Affairs 1924-26, 1932-38 and 1939-51, was important in the formation of the politics that led to the deal with the Farmer’s Party in 1933 and the successful social and labour politics in the 1930’s. But he was also a Marxist, never failing the Socialist goals of the replacement of Capitalism with a morally and rationally better order. This essay concentrates upon the subject of Möller and the politics of nationalization.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. INLEDNING 4

1.1 Syfte 5

1.2 Teori/metod 6

1.3 Material 6

1.4 Forskningsläge 8

1.5 Den svenska socialdemokratins självförståelse 9

1.5.1 Marx och Lassalle 9

1.5.2 Socialdemokrati 11

1.5.3 Bernstein och Kautsky 12

1.5.4 Revolution och reform 16

II. CENTRALA PROBLEM HOS MÖLLER 20

2.1 När vi började (1884-1918) 20

2.1.1 Två porträtt av fattigdomen 20

2.1.2 Ungdomens strider 20

2.1.3 I utvecklingens egna tjänst 26

2.1.4 Mellan demonstrationspolitik och principlöshet 32

2.1.5 Kriget och socialismen 36

2.1.6 Den sociala revolutionen 38

2.1.7 Sammanfattning 43

2.2 I väntan på arbetarmajoritet (1919-1932) 44

2.2.1 Socialiseringsfrågan 1920 44

2.2.2 En ny socialpolitik 51

2.2.3 Den trista 20-talspolitiken 52

2.2.4 Socialiseringsnämnden 54

2.2.5 Från kosackval till kohandel 55

2.2.6 Planhushållningsdebatten 57

2.2.7 Sammanfattning 61

2.3 Från fattighus-Sverige till social-Sverige (1933-1951) 62

2.3.1 Krisuppgörelsen och Saltsjöbadsavtalet 62

2.3.2 De sociala reformerna 66

2.3.3 Möller och byråkratin 68

2.3.4 1944 års programrevision 70

2.3.5 Partiledarvalet och vägen ut ur regeringen 73

2.3.6 Systematisk agitationsverksamhet 74

2.3.7Sammanfattning 76

III. ARVET EFTER MÖLLER 78

3.1 Folkhemmet och marxismen 78

3.2 Möllers ”spänningsproblem” 82

3.3 Möller och kvinnofrågan 84

3.4 Bilden av Gustav Möller 86

IV. SLUTSATSER 89

V. KÄLLOR OCH LITTERATUR 90

I.INLEDNING

”Det socialistiska samhället är en högre och ädlare organisation än det nuvarande. Utvecklingen måste ske i takt med de ekonomiska och kulturella framstegen och byggas upp av en arbetarklass som ständigt höjer sin materiella, intellektuella och moraliska nivå och som genom disciplin gör sig duglig för sin stora uppgift att avlösa lönearbetet i kapitalismens tjänst med samarbete mellan fria och likaberättigade delägare.”¹

I alla tider har människor ansett just sin egen tid som något alldeles särskilt. Och likadant är det väl vid tröskeln till det tredje millenniet – vi väntar alla på det nya som skall komma. För den som är socialist i det nya millenniets första skälvande dagar finns två möjliga hållningar – antingen sorgen över det som hade kunnat vara eller förhoppningen över vad som komma skall. För det krävs ingen omfattande analys för att konstatera att socialismen förlorat slaget om 1900-talet. Den leninistiska socialismen mötte sin baneman i Berlin 1989, efter att under långa tider ha levt med att den inte levererat vad den en gång lovade, utan i stället innebar diktatur och ett nytt klassamhälle uppbyggt på kontrollen över de offentliga produktionsmedlen. Den demokratiska socialismen har under de senaste åren fått utstå hårda törnar från en alltmer aggressiv internationell kapitalism och nyliberala regeringar i många västeuropeiska länder.
Samtidigt som en socialist med framtidstro utropar att ”Socialismen börjar här och nu!” finns stora skäl att se tillbaka på det som varit. Inte bara för att se hur man gjorde för att förverkliga det som trots allt finns där i form av demokratiska folkrörelser och sociala välfärdssystem, utan för att också lära sig av de misstag som gjorts under historien. Vad är det som har fört oss hit där vi är i dag, och vad kan vi lära oss av det?
Jag har valt att studera den socialdemokratiska idéutvecklingen före och efter det som betecknas som genombrottet, uppgörelsen med bondeförbundet 1933. Det var under dessa år den svenska välfärdsstaten fick sin utformning, en välfärdsstat som senare, efter att man under senare epoker byggt vidare på den, skulle ge Sverige äran av att under 70- och 80-talen vara världens mest jämlika land. Professor emeritus i ekonomisk historia i Uppsala Bo Gustafsson skriver angående den jugoslaviska kommunismen, eurokommunismen och andra uppbrott från leninismen under efterkrigstiden att de alla har något gemensamt, nämligen att de:
”i mer eller mindre fullgånget skick konvergerar mot en socialdemokratisk marxism-uppfattning, dvs mot en demokratisk socialism. Det gäller även i de fall då man värjer sig mot den slutsatsen.”²
Detta gör att det internationella intresset för svensk socialdemokrati, när nu nyliberalismen prövats och misslyckats och när ”den tredje vägen” inte tycks leda någon annan stans än rakt in i liberalismens idévärld, inom kort kan växa tämligen drastiskt, som den form av socialism som burit längst på vägen, även om den tycks ha stannat i sin rörelse och till och med visar vissa oroande tecken på att ryckas med av de kontinentala högervindarna. Och just på grund av det sistnämnda torde också det svenska intresset för vilka idéer som drev de tidiga socialdemokraterna växa de kommande åren.
Mitt studieobjekt är ingen mindre än Gustav Möller, den person som mer än någon annan anses bära ansvar för välfärdsstatens utformning i sin roll som socialminister under 1930- och 40-talen. Men mitt huvudintresse ligger inte i de socialpolitiska insatserna eller hur Möller byggde upp systemen för att undvika godtycke och översitteri från myndigheternas sida; något som varit huvudintresset för de flesta av de tidigare studierna. Jag vill studera Gustav Möllers tankar om marxism och socialisering, och hur de utvecklades under hans liv och i hans olika positioner i rörelsen och samhället, för att få ett grepp om de strategiska vägval Möller som en i partiets yttersta ledning under 10-, 20-, 30- och 40-tal var med om att göra. De resultat mina undersökningar ger vid handa ställer jag mot andra forskares uppfattningar om SAP:s idéutveckling vid dessa skeden.
Jag vill också genomföra ett studium av människan Gustav Möller och hur han sökte förena en känsla av orättfärdighet i det malmöitiska klassamhälle han växte upp i med en förnuftsmässig väg att avskaffa fattigdomen och dess orsak; det kapitalistiska systemet. Här konfronterar jag Möller med den bild av politiken efter krisuppgörelsen 1933 som byggts upp om att det ska ha handlat om ett förvaltande av en politik som alla partier mer eller mindre stödde enligt en ”demokratisk överideologi” och den parallella uppfattningen att socialdemokratin vid denna tid gick från en socialiserings- till en plahushållningsideologi. Jag skildrar Möllers pathos, ett brinnande hat mot klassamhället och kapitalismen som aldrig lämnade honom och som drev honom till nya bedrifter i det politiska livet.