Diarienr: 07/3119

26. Gallring

26.1 Allmänt

Det är inte meningen att socialnämnden ska spara dokumentation om enskilda personer för all framtid. Det finns därför regler om vad som ska gallras och när det får ske, 12 kap. 1 § SoL.

Huvudregeln är att journalanteckningar och andra uppgifter i en personakt ska gallras 5 år efter det att sista anteckningen gjorts i akten.

Det är viktigt att dokumentationen förs korrekt och med rätt datum så att gallring inte kommer att ske vid fel tidpunkt. Gallring vid fel tidpunkt kan leda till att en person inte får tillgång till information om sig som den annars skulle ha fått.

Personakter som rör familjehem, kontaktfamiljer och kontaktpersoner gallras en­ligt huvudregeln d.v.s. fem år efter den senaste anteckningen. Se även skriften ”Bevara eller gallra? Nr 5 Råd för kommunernas socialtjänst m.m.” Skriften kan köpas på Kommentus förlag.

SoL innehåller även bestämmelser om undantag från gallringen. En del handlingar får inte gallras alls därför att de har ett sådant intresse för berörda personer och för forskningen att de ska sparas för all framtid. Bestämmelsen om vad som inte får gallras finns i 12 kap. 2 § SoL och avser bl.a. följande:

26.2 Uppgifter om placerade barn

Gallring får inte göras av handlingar som kommit in eller upprättats i samband med att ett barn har placerats eller tagits emot i ett hem för vård eller boende, i ett familjehem eller i ett annat enskilt hem som tillhör någon av föräldrarna eller nå­gon annan som har vårdnaden om barnet. Skälet till detta undantag är bl.a. att bar­net senare i livet ska ha möjlighet att ta del av denna del av sin barndom och upp­växt och om skälet till placeringen.

Detta undantag från gallringsreglerna gäller även barn som fått insatsen 9 § 8 i LSS, vilket framgår av 21 d § LSS.

Uppgifter om det placerade barnet ska föras i barnets personakt och inte i familje­hemsakten.

26.3 Forskningen

Med hänsyn till forskningens behov har vissa undantag gjorts beträffande vad som får gallras.

Östergötlands, Gotlands och Västernorrlands län samt Göteborgskommun är undantagna från bestämmelserna om gallring i 12 kap 1 § SoF.

I landets övriga kommuner ska ingen gallring ske när det gäller personer födda den femte, femtonde och tjugofemte i varje månad. Detta framgår av 7 kap. 2 § SoF.

Motsvarande bestämmelse för personer som fått insatser enligt LSS finns i 21 d § LSS och 12 § LSS förordningen.

27. Överflyttning av ärenden

Bestämmelsen om överflyttning av ärenden finns i 16 kap. 1 § SoL. Den kommun som vill flytta över ett ärende ska göra en framställan om detta till den andra kommunen. Denna kommun kan antingen samtycka till att ta över ärendet eller neka till att ta över ärendet. Såväl framställningar om överflyttning som beslut att ta över eller inte ta över ett ärende bör vara skriftliga så att det klart framgår vad som avses.

I de fall kommunerna inte kommer överens kan socialnämnden ansöka om över­flyttning hos länsstyrelsen i det län till vilket den andra kommunen hör. Läns­styrelsens beslut kan överklagas till länsrätten genom förvaltningsbesvär.

27.1 Allmänt

Huvudprincipen i socialtjänstlagen är att den enskilde ska få sina behov tillgodo­sedda i vistelsekommunen. Det är därför rimligt att ärenden ska kunna flyttas till en ny vistelsekommun när det är mest lämpligt i det enskilda fallet. För att tvister ska kunna lösas i samförstånd måste det tydliggöras i vilka situationer som ett ärende lämpligen ska kunna överföras till en annan kommun. En förutsättning för att ett ärende ska överflyttas är att den enskilde har starkast anknytning till den kommunen. Vid bedömningen ska hänsyn tas till den enskildes önskemål, hjälp­behovets varaktighet och att det av omständigheterna i övrigt framstår som lämp­ligt. Det måste göras en samlad bedömning av i vilken kommun den enskildes behov bäst kan tillgodoses. När det gäller barn är det viktigt att barnperspektivet beaktas och att en bedömning görs av vad en överflyttning av ärendet kan få för konsekvenser för barnet.

Vid bedömningen av till vilken kommun den enskilde har starkast anknytning kan ledning hämtas i folkbokföringslagen och den rättspraxis som utvecklats i anslut­ning till den. Det innebär normalt att en person anses ha starkast anknytning till den kommun där han eller hon är eller borde vara folkbokförd.

Socialtjänstens verksamhet ska byggas på människors självbestämmande och in­tegritet samt utformas och genomföras tillsammans med den enskilde. Den enskil­des vilja ska därför tillmätas stor betydelse vid den rättsliga prövningen av ett ärende om överflyttning. Att flytta ett ärende mot den enskildes vilja bör normalt sett inte förekomma. Om det i det enskilda fallet uppkommer skäl att gå ifrån den enskildes vilja bör det krävas en utförlig motivering till varför den enskildes vilja frångåtts.

Det kan noteras att den enskilde inte är part i ett ärende eller mål om överflytt­ning. Det är den nämnd som vill överflytta ett ärende som ska ta reda på och redo­visa den enskildes vilja.

27.2 Exempel på förutsättningar för att ärenden ska kunna överflyttas

I det följande lämnas exempel ur prop. 2002/03:53 ”Stärkt skydd för barn i utsatta situationer”.

1. Vårdnadshavaren, till ett barn placerat i familjehem eller i HVB, har flyttat från placeringskommunen. I ett sådant fall kan det vara lämpligt att barnärendet över­flyttas till vårdnadshavarens nya hemkommun eftersom kontakterna med vård­nadshavaren ingår som en viktig del i vården av barnet. Detta gäller givetvis inte om syftet med placeringen är ett annat än att barnet ska återvända hem.

2. Det motsatta kan gälla när små barn placeras långsiktigt i familjehem. I sådana fall kan överflyttning till vistelsekommunen bli aktuell.

3. När familjehemsplacerade ungdomar är på väg ut i eget boende i samma kom­mun som familjehemmet finns.

4. En placerad persons familjebildning eller utträde i arbetslivet kan ha lett till stark anknytning till vistelsekommunen.

5. En placerad persons anknytning till placeringskommunen har tunnats ut eller upphört.

6. Även placeringsärenden som gäller vuxna personer bör kunna flyttas över till vistelsekommunen t.ex. vid långvariga vistelser i familjehem.

7. En person med funktionshinder som efter biståndsbeslut i hemkommunen vistas i en bostad med särskild service i en annan kommun. Efter en långvarig vistelse i den andra kommunen kan det framstå som orimligt att ansvaret för biståndsinsat­ser stannar kvar hos den gamla hemkommunen.

8. Ärenden där en kommun enligt 11 kap. 4 § SoL slutför en utredning och fattar beslut fast barnet eller missbrukaren har flyttat från kommunen. Om vistelsen ni den nya kommunen kan antas bli varaktig kan det vara motiverat att flytta över ärendet.

Utöver dessa exempel kan nämnas ärenden om privatplacerade barn (medgivande) där vårdnadshavaren flyttat från den kommun som beslutade om medgivandet. Ett sådant ärende kan lämpligen överflyttas till vårdnadshavarens nya hemkommun eftersom det inte längre finns någon anknytning till den tidigare kommunen.

27.3 Mottagande kommuns ansvar

För den enskilde innebär överflyttningen ingen förändring i rätten till den bevil­jade insatsen eller vården. Den kommun som övertar ett ärende från en annan kommun övertar ansvaret för att genomföra insatsen i enlighet med det beslut som fattades i den ursprungliga kommunen. Den enskilde har således rätt till den insats som beviljats eller den vård som beslutats.

För att ett beslut ska kunna ändras krävs att någon förändring skett t.ex. att förut­sättningarna väsentligen förändrats så att insatsen/vården inte längre behövs, be­slutet var tidsbegränsat och det inte finns behov av insatsen, beslutet vilar på felaktig grund och naturligtvis om den enskilde inte längre vill ha den frivilliga insatsen.

Den mottagande kommunens önskan att slippa från en dyr insats och ersätta den med en mindre kostsam är inte ett godtagbart motiv till att ändra det tidigare be­slutet.

27.4 Delegation

* en begäran om överflyttning till en annan kommun bör fattas av utskott

* ett beslut om att ta emot ett ärende från en annan kommun bör fattas av utskott

* ett beslut om att inte ta emot ett ärende från en annan kommun bör fattas av utskott

* ett beslut om att hos länsstyrelsen ansöka om överflyttning av ett ärende bör fattas av utskott

* ett beslut att överklaga länsstyrelsens beslut om överflyttning bör fattas av ut­skott