Experthearing om barn med uppgivenhets syndrom, Socialstyrelsen den 21 juni 2005.
De apatiska flyktingbarnen/barn med uppgivenhetssyndrom
Tor Lindberg, Henry Ascher, Lars H Gustafsson och Olle Jeppsson
för Sv. Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn
Bakgrund
Asylsökande barns psykiska hälsa
Nyanlända flyktingbarn, huvudsakligen asylsökande barn, och deras föräldrar blev föremål för ett relativt stort antal svenska intervjuundersökningar under andra hälften av 1980-talet. Lars H Gustafsson och Agneta Lindkvist (1986) var först ut när de beskrev en hög barnpsykiatrisk symtombelastning hos chilenska och libanesiska flyktingbarn i Lycksele. Kjerstin Almqvist och Margareta Brandell-Forsberg (1995) gjorde liknande observationer hos iranska flyktingbarn i Karlstad. Hjern & Angel (1998) och Ljungberg-Miklos (1989) replikerade dessa fynd hos flyktingbarn från Chile och Mellanöstern (1998). 40-50% av barnen beskrevs i dessa undersökningar ha en betydande barnpsykiatrisk symtombelastning med inåtvända symtom som separationsångest, nedstämdhet, ängslan och sömnstörningar som de vanligaste. Under 1990-talet beskrev Montgomery (1998) en liknande bild hos flyktingbarn från Mellanöstern på förläggningar i Danmark liksom Ekblad (1993) hos bosniska barn på svenska flyktingförläggningar.
Hur kan man då förstå den höga andelen asylsökande barn med hög belastning av barnpsykiatriska symtom? Angel & Hjern har presenterat en enkel ekologisk modell över viktiga bestämningsfaktorer för asylsökande barns psykiska hälsa och välbefinnande (2004).
Figur 1. En ekologisk modell för flyktingars psykosociala situation
