Innehållsförteckning inledning 3 Uppdrag 3

Utvärdering av integrationsprojektet

Mitt nya land

Christin Holmberg

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 3

Uppdrag 3

Dubbel utsatthet 3

Kontakten med myndigheter 3

Projektets bakgrund och syfte 4

Utvärderingens syfte och frågeställningar 5

Tillvägagångssätt 5

RESULTATREDOVISNING 6

Stödsamtal 6

Fadderutbildning 7

Samtalsgrupper 8

Konsultverksamhet 9

SLUTSATSER 11

KÄLLFÖRTECKNING 12

INLEDNING

Uppdrag

På uppdrag av Handikapprörelsens Idé- & KunskapsCentrum Kronoberg har projektet Mitt nya land utvärderats. Detta gjordes av fil.mag. i sociologi Christin Holmberg. Projektet har finansierats av Allmänna Arvsfonden. Medsökande organisationer har varit Försäkringskassan, Landstinget Kronoberg, Migrationsverket, Kommunförbundet samt Länsarbetsnämnden. Dessa organisationer valdes därför deras arbetsområden berör invandrar- respektive handikappfrågor.
Mitt nya land har bedrivits av Handikapprörelsens Idé- & KunskapsCentrum Kronoberg. Huvudsyftet med projektet var att minska den maktlöshet och vilsenhet som invandrare med funktionshinder upplever i kontakten med myndigheter.
Dubbel utsatthet

Att komma till ett nytt land innebär att börja om. Det handlar om att lära sig hitta fram i ett nytt samhälle, lära sig ett nytt språk, skaffa arbete, skapa nya sociala nätverk etc. Detta innebär stora ansträngningar som kan vara slitsamt. (Udd 2004)

Begreppet dubbel utsatthet har på senare tid börjat användas i samband med invandrare med funktionshinder. Det har varit ett sätt att uppmärksamma den många gånger svåra livssituationen för dessa personer. En människa får det svårare att få hjälp med sina behov samt göra sin röst hörd ju fler avvikelser som hon har från den dolda normen. En bristande samordning gör att människor lämnas i ingenmansland, där varken integrations- eller rehabiliteringens åtgärder räcker till. (Udd 2004)
Att ha funktionshinder kan innebära många kontakter med olika professioner eftersom det kan behövs stöd och hjälpmedel från olika instanser i samhället. Det kan röra sig om till exempel försäkringskassan, arbetsförmedlingen, rehabilitering, skola. Personen som befinner sig i centrum av ”åtgärderna” måste veta hur systemet är uppbyggt för att kunna få kontakt med rätt människor. Personalen på de olika enheterna ska stötta och hjälpa samma individ, samtidigt är samordningen mellan olika myndigheter inte alltid är så utvecklad. Skulle en mer utvecklad samordning av insatserna ske skulle sannolikt detta spara tid och frustration hos brukarna. Dessutom skulle det vara resurssparande för samhället i form av minskad arbetstid. (Udd 2004)

Kontakten med myndigheter

I Bemötandeutredningen (1999) framkom tydligt att många människor med funktionshinder kände sig illa bemöta av olika myndigheter. Många av dessa personer hade även en annan etnisk bakgrund. Upplevelsen för dem var att myndighetspersoner ser dem som representanter för ett funktionshinder och en kultur istället för en individ med egna behov. De anser sig också få dålig information på vilka grunder beslut tas. (Udd 2004)
Här, när jag kommer till läkaren så frågar han vad jag vill ha för hjälpmedel. Men jag vet inte vad som finns och vad jag kan få, så hur kan jag säga vad jag vill ha? Du vet att jag känner inte till hur det fungerar i Sverige. Men det är ingen som talat om det för mig, jag har fått ta reda på det själv, hur man ordnar vissa saker. (Udd 2004, s. 31)
Inom en del professioner kan tycka att det är en svår grupp att möta eftersom de inte alltid nöjer sig med de förklaringar som ges, att de även kan komma med konstiga krav. Mötet kan därför påverkas av detta agerande.
Det finns många gånger någon i ”gruppen” som vet var man kan få eller inte få. Det här berättar de för alla. Tyvärr har de oftast fel vilket betyder att brukaren vägrar tro på att man inte får mer. Det kan ibland vara svårt att förklara på vilka grunder man får hjälp. (Udd 2004, s. 32)
Att möta en person med annan etnisk bakgrund och annat modersmål påverkar kommunikationen som kan bli bristfällig. Andra störningar kan även förekomma i kommunikationen. Vi talar och använder vårt kroppsspråk på olika sätt beroende på vem vi talar till samt i vilket sammanhang som det gäller. Kommunikationen skiljer sig om vi pratar med en nära bekant eller vid ett officiellt möte med en myndighetsperson. Att göra sig förstådd på ett språk som man inte behärskar så bra, samt följa alla oskrivna regler som finns gör att man är i en utsatt position. (Udd 2004)

Projektets bakgrund och syfte

Under 2002 till 2004 bedrev Idé- & KunskapsCentrum Kronoberg projektet Möte över gränser, vars målsättning var bland annat att öka kunskapen hos olika myndigheter om det dubbla utanförskapet som drabbar invandrare med funktionshinder. Under projektets gång visade det sig även finnas ett stort behov av att informera och guida enskilda individer in i det svenska samhället. År 2005 startade projektet Mitt nya land vars huvudsyfte varit att minska den enskilda individens vilsenhet och maktlöshet vid kontakten med myndigheter och organisationer. Projektet har utgjorts av fyra delområden (Projektbeskrivningen för Mitt nya land):

1. 
   Råd och stöd till enskilda individer
   

Information gavs om rättigheter gällande till exempel färdtjänst, hemtjänst och LSS. Det var även möjligt att få hjälp och vägledning vid kontakt med olika myndigheter. Dock erbjöds inget juridiskt stöd.

2. 
   Samtalsgrupper av funktionshindrade invandrare
   

Genom att bilda samtalsgrupper (ca 8-12 deltagare) skulle personer från målgruppen få tillfälle att berätta om sin bakgrund samt erfarenheter. Förhoppningen var att konkreta tips och uppmuntrande ord skulle delas ut emellan deltagarna.

3. 
   Utbildning av faddrar inom handikapprörelsen
   

Målsättningen med fadderutbildningen var att få fler invandrare med funktionshinder aktiva inom handikappföreningar. Genom ett faddersystem förväntades fler känna sig hemma i dessa verksamheter.

4. 
   Konsultverksamhet gentemot myndigheterna
   

Handläggare vid myndigheter kan ibland vara osäkra på hur ärenden med invandrare med funktionshinder ska behandlas. Detta kan gälla allt från bemötande till rent administrativa frågor. Genom projektet fick de stöttning samt råd och förslag på åtgärder.
För att nå syftet med Mitt nya land anställdes en projektledare (deltidsanställning på 30 timmar/vecka). 1992 kom projektledaren till Sverige från Montenegro (f d Jugoslavien), som även har ett funktionshinder. Sedan ungdomsåren har projektledaren var gravt synskadad. Vidare bildades en projektgrupp, bestående av representanter från de fem medsökande myndigheterna samt från handikapp- respektive invandrarföreningar. Projektet Mitt nya land var först tänkt som ett 2-årigt projekt, men förlängdes ytterligare med drygt ett år. Därför avslutades projektet sista februari 2008.
Utvärderingen syfte och frågeställningar

Utvärderingens syfte har varit att beskriva vad som gjorts i projektet Mitt nya land för att minska målgruppens okunskap och osäkerhet i kontakten med myndigheter och organisationer. Fokus låg även på vad som gjorts för att stärka målgruppens självkänsla. Utvärdering har bestått av fyra delar då delområdena följts som projektet varit indelade i. Följande frågeställningar har använts:

1. 
   Stödsamtal
   

• 
  Hur många stödsamtal har förekommit?
  
• 
  Vilken hjälp har mest efterfrågats?
  
• 
  Vad har stödsamtalen betytt för klienterna?
  

2. 
   Samtalsgrupper
   

• 
  Hur många samtalsgrupper har bildats?
  
• 
  Vilken funktion har gruppledarna haft?
  
• 
  Vad har samtalsgruppen betytt för deltagarnas självkänsla?
  

3. 
   Fadderverksamhet
   

• 
  På vilket sätt har fadderutbildning påverkat kursdeltagarnas föreningsarbete?
  

4. 
   Konsultverksamhet
   

• 
  Vad har konsultverksamheten besått av?
  

Tillvägagångssätt

I slutet av 2006 gjordes det mesta av materialinsamlingen till utvärderingen av Mitt nya land, vilket resulterade i en mindre delutvärdering. I slutet av 2007 kompletterades detta material med ytterligare intervjuer. För att kunna besvara frågeställningarna togs kontakt med personer som på olika sätt varit i kontakt med projektet. Detta för att kunna få kunskap om projektets utveckling samt måluppfyllelse.

Utvärderingen bygger på en längre intervju med projektledaren kring projektets syfte och genomförande. Detta skedde vid två tillfällen under år 2006 och år 2007.
Vidare gjordes tre telefonintervjuer med klienter som projektledaren först tagit kontakt med, vilket gjordes på grund av sekretess. Detta kan naturligtvis påverka resultatet då inte utvärderaren själv hade möjlighet att välja respondenter. Ytterligare intervjuer gjordes med två faddrar inom handikapprörelsen samt två gruppledare. En intervju gjordes med en styrgruppsmedlem under 2007. Olika intervjuguider utformades vilka följdes i stort sätt men anpassades efter varje intervjutillfälle.
Skriftlig information som projektet själv producerats har använts, vilken har bestått av projektansökan, projektredovisning (januari – oktober 2006), projektbroschyrer och nyckeltalslista (2005 – 2006). Utvärderaren har även deltagit vid ett styrgruppsmöte samt vid slutseminariet för projektet som hölls på Skogslyckan december 2007.

RESULTATREDOVISNING

Följande avsnitt är uppdelat efter projektets fyra arbetsområden: stödsamtal, fadderutbildning, samtalsgrupper och konsultverksamhet.

Stödsamtal

Målsättningen med stödsamtalen har varit att ge råd och information till klienterna. Genom projektet har klienterna getts möjlighet till hjälp i deras kontakt med olika myndigheter. Enligt projektledaren behöver målgruppen mer information om hur myndigheter fungerar. Det finns en okunskap som skapar problem i kontakten med exempelvis handläggare på försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Hon menar att det också beror på att invandrare är rädda för att göra bort sig och ställer därför inga frågor när de inte förstår. Klienter och handläggare pratar förbi varandra, alltså förstår inte varandra. Dels handlar det om språkbrister hos invandrarna som kan vålla bekymmer, dels kan kulturella skillnader göra att kontakten inte leder fram till något positivt. Klienterna har inte alltid kunskap om sina rättigheter och för vissa kan mötet med myndigheter vara en helt ny värld. Dessutom kan en del klienter ha alltför stora förväntningar på vad som kan göras för dem.
Efterfrågad hjälp

Den hjälp som mest efterfrågats via stödsamtalen har rört: personlig assistans, hemtjänst, vårdbidrag, handikappersättning, hjälpmedel för att läsa svenska, praktik, söka arbete, lönebidrag, lägenhetsanpassning, äldreomsorg, anhörigstöd, ringa myndigheter, skriva brev till myndigheter (beskriva situationen) och kontakt med migrationsverket.

Betydelsen av stödsamtalen

Genom intervjuer framkom att projektledaren har varit en länk mellan myndighet och klient. Klienterna upplever att någon har tid att ta sig an deras problem. Hon förstår vad som behövs göras för att lösa problemen. Detta beroende på att projektledaren har lättare för att se vart problemen uppstått i kommunikationen mellan myndighet och klient, vilket mycket hänger samman med hennes bakgrund. Dels handlar det om hur det är att leva med funktionshinder, dels hur livet påverkas av att ha invandrarbakgrund.

Resultatet av stödsamtal:

• 
  Klienter har fått information om rättigheter och vilka regler som gäller vid exempelvis handikappfrågor.
  
• 
  Stödsamtalen har utgjort en viktig informationskälla då klienternas sociala nätverk ofta är begränsat jämfört mot svenskars.
  
• 
  Isolering har kunnat minskas då klienterna fått hjälp, vilken anpassats efter deras behov.
  
• 
  Klienterna har fått förtroende för projektledaren, vilket gjort att de vågat fråga efter hjälp, något de inte alltid vågat i kontakten med myndigheter.
  
• 
  Klienterna har känt sig trygga med projektledaren, då hon alltid varit redo att hjälpa och svara på deras frågor.
  
• 
  Projektledaren har blivit en förebild då hon har arbete och samtidigt tillhör målgruppen, något som påverkat klienter att söka eget arbete.
  
• 
  Några klienter har blivit hjälpta till arbete istället för att gå i förtidspension.
  
• 
  Projektledaren har försökt delegera uppgifter till klienterna. Detta för att de skulle lära sig skaffa fram information och minska beroendet av projektledarens hjälp.
  
• 
  Projektet har varit ett viktigt stöd då många av klienterna inte behärskar språket så bra.
  

En klient menar att informationen som getts via projektet finns att tillgå på annat håll, men det upplevas som mycket mer osmidigt att få tag i. Det blir en tidsfråga. Det kan vara svårt att få tag på rätt myndighetsperson för att få svar på sina frågor. Dessutom uttrycker klienterna en oro över om projektet försvinner. Om det inte finns vem ska jag då fråga? Vem vänder jag mig till? Det finns en stark önskan om att projektet ska finnas kvar.
Nyckeltal

Under de två första projektåren fördes statistik över hur många rådgivande samtal som projektledaren haft. Dessutom redogjordes det även för hur många kontaktärenden som slutförts.

Tabell 1. Personligt stöd till enskilda individer

Rådgivande samtal	Målsättning	Resultat	Slutförda kontaktärenden	Målsättning	Resultat
År 1	80	99	År 1	20	48
År 2	80	88	År 2	30	27
Totalt	160	187	Totalt	50	75

Resultatet visar att målsättningen inom delområdet har uppnåtts. Målsättningen var att under två år ha 160 rådgivande samtal istället kom man upp i 187 stycken. Vidare kunde 75 kontaktärenden slutföras under samma period, vilket är 25 mer än beräknat.

Fadderutbildningen

Målsättningen med fadderutbildningen var att nya medlemmar vilka utgörs av invandrare med funktionshinder skulle bli vägledda in i handikappföreningar. Fadderns uppgift var att berätta och guida om verksamheten. Invandrare har ofta ingen föreningsvana och därför krävs det ett mer aktivt arbete för att de ska känna sig välkomna.
Att vara delaktig i en handikappförening utgör en viktig del av att integreras i samhället. Dessutom blir invandrarna utbildade inom egenvård, alltså lär sig hur de bättre ska hantera sitt handikapp. Därför är engagemang i en handikappförening bra då den inte bara utgör en social funktion, då människor i samma situation träffas, utan kunskapen om sitt funktionshinder ökar och vad som kan göras för att underlätta i vardagen.
Upplägget på fadderutbildningen

Fadderutbildning har arrangerats två gånger, en under 2005 och den andra under 2006. Kursen var upplagd med tre kvällsmöten som varade några timmar varje gång. De som föreläste på utbildningen var bland annat SFI-lärare, forskare, handläggare. Bemötande vid funktionshinder diskuterades bland annat.

Enligt projektledaren var responsen bra på fadderutbildningen. De som gick kursen tyckte att det var intressant och viktigt. Det är tio personer som är utbildade till faddrar. Några klarade inte kursen.
Målsättningen under projektets andra år var att 15 föreningar skulle ha faddersystem, men resultatet blev endast fyra. Enligt projektledaren behöver det inte betyda att handikappföreningarna inte är intresserade, utan kan hänga samman med svårigheten att få personer att ställa upp, då arbetet ofta sker ideellt. Dessutom kan ibland inbjudan till fadderutbildningen fastna hos ordföranden och ingenting händer.
Genom intervjuer med faddrar framkommer att de vill bli mer nyttjade än vad de är idag, då de gärna vill hjälpa till. På så sätt skulle kunskaperna från utbildningen komma till användning. Något annat som vore önskvärt, enligt faddrarna, är att skapa fadderträffar där erfarenheter och tips kan utbytas med varandra. En annan idé är att försöka involvera handikappföreningar genom att rikta marknadsföringen för att nå ut till fler invandrare med funktionshinder. Idag utgör projektets målgrupp endast en liten del av de aktiva medlemmarna i föreningarna. Eftersom faddrarna arbetar självständigt kommer fadderverksamheten att finnas kvar efter att projektet avslutats.
Nyckeltal

Statistik för delområdet visas i tabellerna nedan.

Tabell 2. Fadderutbildning för handikappföreningar

	Målsättning	Resultat
År 1	1	1
År 2	1	1
Totalt	2	2

Tabell 3. Föreningar som fått ett fungerande faddersystem

	Målsättning	Resultat
År 1	5	5
År 2	15	4
Totalt	20	9

Resultatet visar att projektet lyckats genomföra de två utbildningar som var målsättningen. Dessvärre har man inte nått upp till målsättningen med att få 20 föreningar med ett fungerande faddersystem, då detta bara uppnåtts i nio stycken.

Samtalsgrupper

Projektet har även haft till målsättning att skapat mötesplatser för invandrare som lever med ett dubbelt utanförskap, då de också lever med funktionshinder. Projektet har gjort det möjligt att bryta isolering, då personer från målgruppen mötts och fått tala om sina svårigheter. Gruppledarna som utsetts att hålla i verksamheten har rapporterat till projektledaren om vad som hänt på mötena.

Gruppledare och deltagare

Först och främst valdes gruppledarna ut för att de har ett stort engagemang samt förmåga att leda. Projektledaren anser att det inte var svårt att välja. En del kände hon sedan tidigare, några har hon lärt känna via projektet. Gruppledarna har inte fått någon utbildning, vilket inte ansetts nödvändigt. Detta beroende på att samtalsgrupperna inneburit att träffas för att prata om allmänna problem, det vill säga efter önskemål från deltagarna.

Det har varit cirka 40 personer som deltagit i denna verksamhet. I Växjö har det varit ungefär samma personer i samtalsgrupperna. Dock har det varit olika beroende på om det är en inflyttnings- eller utflyttningskommun.

Projektledaren har bara varit med i starten av en samtalsgrupp, därefter har gruppledarna tagit över. Projektledaren trodde att hon skulle behöva ta mer ansvar och avsätta mer tid, men det har inte behövts då gruppledarna tagit ansvar för att mötena blivit av.

Resultatet av mötena

Gruppledarna menar att det finns ett behov av samtalsgrupper. Deltagarna får tala sitt modersmål tillsammans med personer som har liknande bakgrund. Mötena har även varit ett stort social stöd för dessa personer som många gånger är isolerade i sina hem. Det blir ett sätt för dem att komma hemifrån. När deltagarna har börjat må bättre påverkas också deras familjer. Familjemedlemmarna behöver inte längre oroa sig över partnerns/förälderns hälsotillstånd. Via samtalsgrupperna har deltagarna kunnat hjälpa varandra och tipsa om olika hjälpmedel som finns. Dessutom har olika myndighetspersoner bjudits in till mötena för att besvara frågor.
Genom träffarna, menar en gruppledare, att deltagarna byggt upp förtroende för varandra, vilket öppnat upp för diskussioner. Genom mötena förstår deltagarna att de inte är ensamma om sina känslor och problem. Det är en styrka att upptäcka att de inte är ensamma i världen med att känna som de gör. Enligt gruppledaren är deltagarna väldigt tacksamma för att få delta i samtalsgruppen. Det har gett dem mycket samt förbättrat deras hälsa. Vidare har ingen tvingats tala i gruppen, utan att känna trygghet har varit viktigt. Allting har skett i deltagarens egen takt.
En gruppledare ser sig som en bro mellan kulturen från hemlandet och kulturen i Sverige, då han bott här en längre tid. Gruppledaren upplever att han gör något konkret för att deltagarna ska integreras i samhället. Gruppledaren har försökt ge deltagarna kunskap och vägledning då det finns speciella regelverk vid handikapp.
Utveckling av samtalsgrupperna

Efter att projektet avslutats kommer antagligen deltagarna fortsätta ringa, menar en gruppledare, och fråga om saker. Förhoppningen är att gruppen ska finnas kvar eftersom det finns ett stort behov av kunskap om hur det svenska samhället fungerar. Gruppledaren menar att många av de rättigheter som finns i Sverige inte existerar i deras hemland därför kan det vara svårt att förstå innebörden av dem. Språkförbistring ställer också till en del bekymmer och missförstånd kan uppstå. Behovet av information samt kunskap om rättigheter och regelverk är stort hos invandrare.

Projektledaren hoppas att samtalsgrupperna kommer att fortsätta efter projektslutet, åtminstone några av dem. Finansieringen kan bli ett framtida problem. Idag betalar projektet för exempelvis fika. Gruppledarna menar att det är viktigt för deltagarna att det fortfarande finns möjlighet att träffas, eftersom stödet gör att de mår bättre.
Nyckeltal

I tabellen nedan redovisas statistik för det tredje delområdet.

Tabell 4. Få till stånd fungerande samtalsgrupper

av funktionshindrade invandrare

	Målsättning	Resultat
År 1	2	6
År 2	2	1
Totalt	4	7

Resultatet visar att projektet nått sin målsättning med att få till stånd fungerande samtalsgrupper. Målsättningen var satt till fyra men man lyckades nå upp till sju stycken.

Konsultverksamheten

Målsättningen med konsultverksamheten har varit att bemötandet hos myndigheter gentemot invandrare med funktionshinder ska bli bättre. Projektledaren har besvarat frågor som myndighetspersoner haft. Oftast har myndigheter tagit kontakt. Om projektledaren själv tagit kontaktat med myndigheter har det främst varit för att en klient bett om det. Projektledaren menar att hon fått bra respons av myndighetspersoner och att vissa återkommit då de anser att hon har stor kunskap inom området.
Genom projektet Möte över gränser har, enligt projektledaren, kunskaperna förbättrats hos myndigheter om invandrare med funktionshinder. Projektet kom att uppskattas och myndighetspersoner har idag mer kunskap samt ökad förståelse inför det dubbla utanförskapet, som finns hos målgruppen. Samtidigt finns det fortfarande brister kvar. Projektledaren menar att det finns en tveksamhet inför att använda hjälpmedel som exempelvis tolk, eftersom det kostar pengar. Projektledaren menar att om invandraren verkligen förstår informationen, tjänar myndigheterna istället på det. Annars riskerar det uppstå missuppfattningar, vilket gör att saker ofta tar mycket längre tid.
Nyckeltal

I tabellen nedan redovisas statistiken för konsultverksamheten.

Tabell 5. Konsultverksamhet gentemot myndigheter m.m

Antal myndighets-kontakter	Målsättning	Resultat	Antal info-besök hos myndigheter	Målsättning	Resultat
År 1	50	80	År 1	15	24
År 2	75	98	År 2	5	9
Totalt	125	178	Totalt	20	33

Resultatet visar att man har lyckats uppnå målsättningen med konsultverksamheten gentemot myndigheter. 178 gånger har man haft kontakt med myndigheter medan målsättningen var 125. Det tyder på ett behov för den här typen av verksamhet. Vidare har projektledaren varit ute och informerat hos myndigheter 33 gånger under de två åren. Då målsättningen var 20 gånger har även detta mål nåtts.

SLUTSATSER
För att kunna skapa ett bra möte krävs det inte att den anställde på myndigheten är expert på olika kulturella bakgrunder eller språk. Det som behövs är att mötet sker förutsättningslöst. Det är först då som det går att se skillnader mellan den främmande kulturen och den egna. Samtidigt ger det även en möjlighet att upptäcka likheterna. (Udd 2004)
Utvärderingen av projektet Mitt nya land visar att det i stor utsträckning har utgjort en länk mellan myndighet och den enskilde klienten. Detta visar nöjda klienter och deltagare samt flertalet kontakter som tagits från myndigheter med projektledaren. Det tyder på att det finns behov av den kunskap och kunnande som projektledaren besitter. Vidare visar utvärderingen att projektledarens arbete, och som person, har varit mycket uppskattad. Förutom sin kunskap och kompetens, blir projektet mer trovärdighet då projektledaren själv tillhör målgruppen. Genom egen erfarenhet kan hennes förståelse för klienterna och deras behov bli ännu större.
Måluppfyllelse

Under projektåren 2005 och 2006 har i stort sett målsättningen uppfyllts. De fyra arbetsområdena har fungerat bra och några av dem har även överstigt den uppskattade målsättningen. Dock nås inte det uppsatta målet för fadderverksamheten år 2006. Fyra föreningar redovisas ha ett fungerat faddersystem medan målet var 15.

Projektets upplägg har fungerat bra. Trots att de fyra arbetsområdena har skiljt sig, har projektet varit konkret gällande målsättning och har därför inte upplevts som för stort eller för spretigt. Den största delen av tiden har gått åt att hjälpa klienter via stödsamtal. Då detta utgjort projektets huvudsyfte faller det sig mest naturligt att tyngdpunkten legat här. Medan de övriga delarna i projektet har, med projektledarens insats i början, blivit mer självgående och på så sätt har hon istället kunnat fokusera mer på klienterna.
Dock har det största problemet varit för projektledaren att en del klienter, vars ärenden blivit utredda, trots detta upptagit mycket av hennes tid. Konsekvenser har blivit att hon inte i lika stor utsträckning som hon velat kunnat koncentrera sitt arbete på nya klienter och deras behov. Därför har en del klienter upptagit mycket tid och resurser från projektet och utgjort en viss begränsning. För att kunna lösa problemet har projektledaren arbetat med att få dessa klienter att ta mer ansvar i sina ärenden. Förhoppningen har varit att de bättre ska klara sig på egen hand efter projektet avslutats, annars finns risken att klienterna befinner sig i en lika utsatt situation som tidigare.

Slutligen visar utvärderingen att det funnits behov av projektet då målgruppen ofta tycker att det är svårt att få hjälp och/eller information av myndigheter. Ibland finns upplevelser av att myndighetspersoner inte är speciellt snälla och att det är svårt att kommunicera med dem.

Med all respekt för myndigheter, men de har svårt att förstå oss invandrare och de har lite tid. Invandrare lever i en ständig oro, samtidigt som de vill bli bra människor. (Gruppledare)

KÄLLFÖRTECKNING

Udd Lena (2004): Vi är alla unika och ändå mer lika än vi tror. En bok om funktionshinder, etnicitet och bemötande. Karlshamn: Carlshamn Tryck & Media AB,.

Calbucura Jorge (2000): Invandrare med funktionshinder; och deras möte med det svenska socialpolitiska systemet.Uppsala: University Printers, Ekonomikum.
Handikapprörelsens Idé- & KunskapsCentrum (2004): Projektbeskrivning ”Mitt nya land”.
Nyckeltalslista för projektet ”Mitt nya land”.
Lernå Lena (2004): Utvärdering av Idé- & HandikappCentrums projekt; Möte över gränser.