Analys och tolkning

Historiesyn och personer

Inledning

Lundahistorikern Klas-Göran Karlsson skriver i sin bok Historia som vapen, 1999, om historiens återkomst. Historien handlar inte längre enbart om forskning, präglad av traditionell objektivitet och källkritik. Allt oftare används begrepp som “minne, myt och identitet” och man utgår från “individens samtida situation och föreställningsvärld”. Vi är vad vi minns.

Klas-Göran Karlsson säger att vi stödjer oss på historien för att hantera vår livssituation och använder den för att orientera oss mot vad vi tror ska bli en bättre framtid. Historien blir inte bara en lineär uppfattning om tid utan styrs också av mera situationsbestämda behov och livssituationer. Nya situationer omtolkar och färgar vår uppfattning.

Historia är inte bara formaliserad historieforskning och historieundervisning. Den produceras överallt i samhället och har alltid något syfte, öppet eller dolt.

Därför måste vi som historiker vid sidan av det vetenskapliga arbetssättet alltid utnyttja vår fantasi och kreativitet. Vi måste lära oss att tolka och analysera. Historien kan sökas och förstås överallt, menar Klas-Göran Karlsson

Synen på en historisk person

I historien framträder män och kvinnor. Deras personliga insatser förklaras både som en följd av den egna identiteten och den tid och den omgivning de har levt i.

Ofta skiftar bilden och omdömena. Vissa basfakta t ex födelseår, dödsår, titel etc är naturligtvis lika, men de personliga insatserna bedöms olika under olika epoker. Beskrivningen färgas av berättarens syfte och värderingar.

Sverige framträder som en egen, legitim och centralstyrd stat i samband med Gustav I Vasas regering 1521-1560. Han blev Sveriges kung 1523 och uppträdde som sin tids övriga maktfullkomliga härskare. I historieskrivningen har hans person bedömts på olika sätt. Historieskrivningen är ofta nationell. Synen på Gustav Vasa blir helt olika om man ser honom från dansk eller svensk horisont.

Källa A- Ur Peder Swarts krönika från omkring 1550

”När han elliest war obekymbratt och oförtörnatt, så war han en liufflig, lustig och lättsinnig herre thill at wmgå både med snack och taall, och aldrig woro ther så många personer ine boss honom på salen, han viste jw foge sig i snack och tall med huar och en, både med man och quinna, adell och oadell, jfrå thet förnempste och til thet ringaste, aldrig så med then ena som then andra, wtan såsom theris stånd war thill, antingen werdzligitt eller andeligitt, så wiste han iw giffua huart sitt, såsom huars artt och eegenskap tilsade.—-Jn suma, Gud hade begåffuat honom fram för alle andre med stor skickeligheett, högtt och mykitt förståndt och många furstliga dygder, så att han war wäll wärdt at bära konunglige spire och crona, ty at han war icke allenast förståndig och snell fram för alla andra, wtan och ther hoss manlig och duglig; wthi dommar war han skarpsinnigh och rätuiss, wdj många stycker war han och warkunsam.”
•Hur framställs kungen?

•Varför framställs han så- vilket syfte har krönikan?

Källa B- Ur Hästen Grolle av Olof von Dalin

Olof von Dalin, 1708-1763, skrev den svenska historien i form av en saga. Hästen Grolle är Sverige. I utdraget skildrar Dalin sin syn på Gustav Vasa.

”Det var en gång en Häst, som var på skiutz och blef rätt illa åtgången. Ja men ... jag vill rätt säya rent ut: det var vår Grolle: han släpades engång på skiutz och blef så obarmhärtigt medfaren, fattig kräk, att bloden stod ut genom mun och liuskar och han ville störta på stunden. En ährlig man från Svedienäs i Öfverbors-sokn fick se honom under största jemmern, medan han stod och flossade, och kände igen honom: Hästen hade hört till hans släkt och varit en av den hederligste Fohle i häradet: En evig otack skullen j få, sade Gubben till sloken, som hade ridit honom så illa: det är omenskligt, att så plåga kreatur: eller hvarföre hán i flängt förbi rätta ombytet? hvad hán j i sinne? ... den andra rodnade i synen och svälgde: det är mit ök, sade han, jag rår ju giöraf med mitt hors hvad jag vill? jag köptet på en kyrke-marknad över tjugo mil härifrån ... hå, hå, sade Gubben ästu av det slags folket? nu vet jag hvad du är: det var aldrig dit ök: jag känner hagen, där hästen är vahn att gå i valle och jag såg honom der i går: så, så, junker, vi sku talas vid. Den andre hoppade i det samma up i sadlen och ville sin kos; men Gubben fick honom i benet och slängde honom öfver på andra sidan, at han föll i backen som en miölsäck. Dock, han kom strax up igen och in öfver en giärdzgård: der förbannade han Gubben med många blodiga eeder och språng til skogs; men Gubben tog Hästen och låfvade et löfte, at en sådan kampe aldrig sku bli skiutzmärr så mycket han rådde.

När den ährlige Gubben kom hem, kunde ingen i hela bygden så väl laga om Grollen som han: han visse så väl skaffa honom krafter igen, at han nu intet kunde trifvas utan Gubben; Derföre fick ock Gubben äga honom genom laga aftahl. Kreaturet blef så flinkt och fick sådant hull, at det var en glädie, och miste en hel hop små ovahnor, som det nyss hade fådt; det skygde stundom, det stegrade sig: man kan tänka, det hade aldeles varit bortskiämt i munnen; men det var nu i så goda händer, at alt blef bättrat. Gubben red dermed til Kyrkan och måste alla tillstå, at ingen bättre och sedligare kyrke-Fohle fans i tolf soknar. Men i det samma dog Gubben: det var stor skada: jag suckar deröfver ännu på Grollens vägnar.”

Svedienäs = Sverige

Öfverbors-sokn = de som bodde överst eller i norr

häradet = Europa

Gubben = Gustav Vasa

den sloken = Kristian II (Kristian Tyrann eller Kristian den Gode)

bortskiämt = fördärvat
•Hur framställs kungen?

•Hur sköter Gustav Vasa om Sverige?

Källa C - Utdrag ur Beckers “Världshistoria”

Becker var en tysk historiker som i början på 1800-talet skrev en världshistoria i populär form, som översattes och bearbetades 1896.

”Gustaf I var, såsom hela hans historia visar, en i hög grad energisk natur; ordnande och väckande ingrep han i alla statslifvets delar. Sitt i mycket efterblifna rike ville han lyfta till jämnhöjd med grannlanden i söder och sporrade därför så mycket han förmådde företagsamheten hos sina undersåtar. Till lynnet häftig, ej sällan egenmäktig, tålde han föga motsägelse, gjorde sig ock någon gång skyldig till orättvisa. Men för sitt lands lyftning ur förvirring och nöd till ordning och välstånd har ingen svensk konung arbetat ihärdigare än gamle kung Gösta.”

•Är Becker en idealist eller materialist?

Källa D - Utdrag ur Grimbergs ”Svenska folkets underbara öden” 1923

Landsfadern, som skulle allting bestyra.

”Allting intresserade sig kung Gösta för. Allting skulle han själv lägga hand vid. Det är rent av underbart att se, hur hans omtanke räckte till. Ett exempel bland otaliga är följande brev till en fogde i Västergötland 1548.

”Vet, Jon Bagge, att Vi förstått have angående de spannemål, vilken både du och flere av fogdarne hava låtit komma ned till Lödöse, att den ligger nu och förfars och bränner, förty han kom något våtaktig in i husen. Desslikes göra råttor och mäss där stor skada icke allenast på säden, utan de skära och all taken sönder på husen, som han ligger uti, så att både slagg och regn slå in. Och ingen av fogdarne, varken du eller de andre, låter sig vård och bekymra därom.

Därföre är Vår allvarlige vilja, att du med det första drager dit ned och förskaffar, att samma spannemål icke för oaktsamhets skull fördärvas måtte. Men därest det någon skada sker på samma spannemål, så skola du och de andre fogdar ansvara Oss därför och rätta Oss Vår skada upp igen.”

•Varifrån har Grimberg hämtat sina uppgifter?
Gustav Vasa talar till bönderna i Dalarna

Källa E- Ur “Historia för folkskolan” 1956, av Ragnar Wirsén

Landsfadern GustavVasa

”Visserligen var Gustav Vasas regeringstid många gånger hård och hänsynslös. Men det han uträttat var till ovärderligt gagn för Sverige. Av det fattiga, oeniga och oordnade land som han tog emot, byggde han upp ett välbärgat, enigt och välordnat rike. Han brukar också kallas ”den store riksbyggmästaren”.

Gustav Vasa hade genom befrielsekriget räddat Sveriges självständighet. Genom reformationen hade han frigjort Sverige från den katolska kyrkan. Genom striden med Lybeck hade han gjort Sveriges handel fri. Genom att kuva bondeupproren hade han för alltid gjort slut på landskapens självrådighet.

Som husbonde på ett stort gods

Gustav Vasa regerade sitt rike ungefär som en husbonde på ett stort gods. Han hade inte en mängd ämbetsmän, som kunde sköta olika delar av regeringen åt honom. Därför måste han göra allting själv med biträde av några få medhjälpare. Men han ville också göra allting själv. Över sina ståthållare och fogdar ute i landet höll han så sträng uppsikt, att de knappast vågade ta sig för någonting i sin tjänst utan att ha frågat kungen om lov. De visste hur häftig och misstänksam han kunde vara.”
•Är Wirsén materialist eller idealist?
Källa F - Ur ”Den svenska historien” 1966, Carlsson, Rosén m fl

“Barndomsmiljön förklarar mycket av Gustav Vasas verklighetssinne och levande intresse för de praktiska sidorna av rikets näringsliv och förvaltning. Han regerade landet och landets invånare på samma sätt som en storgodsägare styrde sina domäner och sina landbönder, han gav goda råd om hur jordbruk skulle skötas och ville helst personligen kontrollera varje enskild fogde. Någon teoretisk begåvning var Gustav Vasa däremot inte. - Genomgående drag är hans stora arbetsförmåga, hans praktiska handling, hans goda minne och kärva, underfundiga humor. - Med förkärlek framställde han sig också som den patriarkaliske husbonden, landsfadern som i allt sörjde för sitt folks bästa. - När det gällde att gynna sin egen ekonomi och öka sitt privata godsbestånd använde sig Gustav Vasa ofta av mindre nogräknade metoder. Gustav Vasas misstänksamhet och häftiga lynne medförde dock samtidigt stora samarbetssvårigheter. Efter hand samlades söder om Östersjön en rad av hans forna medhjälpare som hade råkat i onåd och flytt ur landet och ännu större blir skaran om man lägger till alla dem som hölls i fängsligt försvar i Sverige.”

•Hur har bilden av Gustav Vasa förändrats?

•Är författarna materialister eller idealister?

•Kan man märka att Carlsson och Rosén är professionella historiker?
Källa G - Ur Wilhelm Moberg ”Min svenska historia berättad för folket” 1971

“Landsfadern som vårdade sig om sina undersåtar så ömt som om de vore hans egna högt älskade barn, honom lärde jag känna i folkskolan, och han förevisades ännu på 1930-talet för svenska skolbarn. I Falk-Tunbergs historiska lärobok av år 1931 beskrivas Gustav I sålunda: ’l sitt enskilda liv var han en föresyn för sitt folk, gudfruktig och ren i sina seder och bruk, enkel och sparsam, en god make och fader.’

Men denna bild av Gustav Vasa som Landsfadern och Guds underman hade jag vid den tiden för länge sedan hunnit förbi: jag hade funnit den genomförfalskad. Gustav I hade varit en hård förtryckare av våra förfäder, han hade gjort stort intrång i deras urgamla frihet och med våld tvingat dem till underkastelse genom inkallade tyska legoknektar, massavrättningar och svält. Och den som inte har något vetenskapligt anseende att förlora kan utan någon risk ägna sig åt det ämnet och berätta om Gustav I som tyrann.
•Ur vilket perspektiv skriver Wilhelm Moberg sin historia?

•Vad finns här som saknas i de andra skildringarna?

Vasa gömmer sig i källaren från danska knektar
Källa H- Ur Herman Lindqvists ”Historien om Sverige”, 1993

”l trettiosju år hade han regerat landet, för varje år med allt fastare, för att inte säga hårdare hand. - Han kan verka munter och välkomnande, men bakom ryggen håller han alltid yxan redo. De som levde nära honom och var beroende av hans nåd och gunst måste ha levat med hjärtat i halsgropen, ständigt lyssnande efter fogdarnas skrammel i farstun. När som helst kunde vad som helst hända. Kungens ord var ingenting värda, inte ens om de kom skriftligt. I det ögonblick han såg en personlig fördel, i synnerhet en ekonomisk, tog han tillbaka allt vad han lovat.

Men han var också skicklig och hade tur. Ingen svensk kung hade varit så framgångsrik som han. Han lyckades med allt, från befrielsekriget mot danskarna till att slå ner uppror i Dalarna, Västergötland och Småland.”

Stockholms borgare överlämnar stadens nycklar

Källa I – Ur Lars-Olof Larssons ”Gustav Vasa- landsfader eller tyrann?” 2002

”En stark misstänksamhet är den mest påträngande attityden i Gustavs personlighet och maktutövning. Den genomsyrar hans agerande alltsedan frånvaron vid Kristians kröning i Stockholm fram till hans vägran att engagera sig i den sammanfallande ordensstatens affärer. Misstro mot nästan allt och alla, mot hans egna kammarskrivare och fogdar likaväl som mot lömska grannar, mot bönder i allmänhet och småländska i synnerhet, mot svenska köpmäns gruvliga enfaldighet och hanseaternas illasinnade list, mot kyrkans folk, där onda biskopar i påvlig sold och svärmiska lutheraner stundom ströks över samma kam.

Misstron var samtidigt en del av Gustavs strategi för överlevnad; ibland var den högst befogad. Den ger också återsken av den totala hänsynslöshet som han uppvisade i många trängda lägen. Lögnerna, löftesbrott och lönnmord är trädda som svarta kulor på hans politiska livstråd…”
•Vilken bild får vi av Vasa?

• Kommer Larssons bild att prägla kommande generationers uppfattning av Gustav Vasa?

Källa J – Bilderna

Vad säger bilderna i detta dokument om synen på Gustav Vasa?

Avslutande frågor

•Nu när du läst många texter om Gustav Vasa, framstår han som en tyrann eller landsfader?

•Vilken av texterna tycker du fångar honom bäst?