Utrikesutskottets betänkande

28 Algeriet

I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att den algeriska befolkningen hålls som gisslan i vad som kan beskrivas som ett utdraget och ovanligt hänsynslöst krig. Mer än 2 500 människor, varav många kvinnor och barn, dödades under år 2000 av beväpnade säkerhetsstyrkor och paramilitära gerillastyrkor. Det finns rapporterat att säkerhetsstyrkorna torterar och misshandlar misstänkta brottslingar, och att människor arresteras på grund av misstanke att de har anknytning till eller kontakt med väpnade grupper. Människorättsgrupper som kritiserat eller gjort motstånd mot regeringen har bemötts med hårda restriktioner. Motionärerna kräver i yrkande 59 att Sverige verkar för tydligare påtryckningar på algeriska myndigheter att motverka och försöka hejda våldet i landet.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att terroristvåldet i Algeriet var mindre i början av år 2001 än tidigare med ca 40–50 offer i månaden. Under senare delen av 2001 ökade dock mördandet markant. Det är delvis oklart vilka grupper som står bakom dåden. Denna utveckling skall ses mot bakgrund av regeringens klart uttalade intentioner att komma tillrätta med terrorismen och förbättra säkerhetssituationen.

Algeriet har inlett en omfattande rättsreform som sträcker sig över fem år. Den avser bl.a. en fördjupad omarbetning av straff- och civilrättslagstiftningen, domstolsreformer, utbildning samt en fängelsereform. EU kommer att ge stöd till utbildningsinsatser. Förhållandena i fängelserna är mycket dåliga och Algeriet har sökt stöd från EU och direkt från Sverige för att få hjälp med förbättringar. Internationella rödakorskommittén (ICRC) har besökt fängelser och samarbetar med justitieministeriet. ICRC har dock ej fått tillåtelse att besöka arrestlokaler och militärfängelser.

EU har sedan 1997 en politisk dialog med Algeriet med fokus på MR-frågorna. Under år 2001 slutfördes förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Algeriet, och när avtalet om några år träder i kraft kommer det att finnas en ännu starkare ram inom vilken MR-frågorna kan tas upp. I Algeriet har det funnits en stark politisk vilja att slutföra avtalet och närma sig EU. Under toppmötet i Göteborg antog EU en deklaration där man manade den algeriska regeringen till en fortsatt inrikespolitisk dialog.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 59 kan besvaras.

29 Västsahara

I motion 2001/02:U329 (v, m, kd, c, fp, mp) framhålls att Sverige under många år aktivt har stött FN:s arbete, både vad gäller konkreta uppdrag med minröjning, civilpoliser, humanitära insatser i flyktingläger och politiskt för att förverkliga fredsplanen. Frågan om genomförandet av folkomröstningen har varit föremål för upprepade diskussioner i riksdagen. Motionärerna understryker att utskottet i betänkande 2000/01:UU10 uttryckt: ”Utskottet understryker att det är viktigt att Sverige insisterar på att parterna håller sig till de överenskommelser som träffats och att folkomröstningen genomförs på det sätt som planerats”. Motionärerna understryker i yrkande 1 att Sverige skall hålla fast vid sitt stöd till Polisario och sitt erkännande av Västsaharas befolknings rätt till självbestämmande. I yrkande 2 krävs att Sverige även fortsättningsvis är berett att sända observatörer i samband med folkomröstningen. Den nuvarande situationen med hård press på Polisario har också inneburit viss strypning av den humanitära hjälpen till flyktinglägren på algerisk mark och hårdare repressiva åtgärder mot den västsahariska befolkningen inom det ockuperade området. I yrkande 3 krävs att Sverige därför i ökad utsträckning bör bidra med katastrofbistånd, och i yrkande 4 krävs insatser för att bevaka att de mänskliga rättigheterna respekteras inom det ockuperade området.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att enligt FN:s fredsplan för Västsahara skall en folkomröstning om områdets framtida status genomföras. Skälet till att den ännu inte har ägt rum är djupgående meningsmotsättningar mellan parterna kring röstlängden. Särskilt den stora mängden överklaganden har skapat problem. Av detta skäl föreslog FN:s generalsekreterare i början av år 2000 att man också borde undersöka andra vägar att lösa konflikten. Generalsekreterarens personliga sändebud, James Baker, började under våren 2000 föra samtal med parterna i syfte att nå en snar och varaktig lösning av konflikten. Under försommaren 2001 presenterades ett utkast till ramöverenskommelse som diskuterats under hösten. Polisario och Algeriet har emellertid kategoriskt tagit avstånd från förslaget och den enda lösning som de säger sig kunna acceptera är fullföljande av fredsplanen. Polisario har lämnat förslag till hur man skulle kunna lösa upp blockeringarna vad gäller folkomröstningen och förslagen har tagits upp i James Bakers samtal med parterna. I den senaste rapporten från FN:s generalsekreterare, som var en interimsrapport daterad den 10 januari 2002, konstaterades att läget förblivit låst även vad gällde folkomröstningen eftersom Polisarios förslag krävde att Marocko var införstått. En utförligare rapport från FN:s generalsekreterare om Västsahara kom den 19 februari och i samband med det togs Västsaharafrågan upp till fortsatt debatt. Minursos mandat har nyligen förlängts och gäller för närvarande till den 30 april 2002. Sverige stöder fullt ut FN:s roll och fredsplanen liksom James Bakers pågående medlingsansträngningar i syfte att nå en snar och varaktig lösning. I detta känsliga läge när parterna fortfarande står långt ifrån varandra är det, enligt utskottets uppfattning, av största vikt att dialogen i FN:s regi fortsätter och att Houstonöverenskommelsen ligger fast. Utskottet understryker att principen om avkolonialisering och rätt till självbetsämmande gäller också för Västsaharas folk.

Sverige har hittills beviljat FN:s önskemål om bidrag och hjälp och har bidragit med 10 civilpoliser till Minurso. Under 2000 drogs dock antalet poliser ner på grund av bristande arbetsuppgifter. För närvarande finns en svensk civilpolis på plats. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) förbereder inom ramen för Houstonöverenskommelsen ett framtida återvändande av flyktingarna. Sverige är en av de största bidragsgivarna till UNHCR och har beredskap att bidra om det blir aktuellt med ett återvändande. Ett ställningstagande i fråga om valobservatörer har ännu inte tagits eftersom folkomröstningen framstår som oförändrat avlägsen.

De humanitära frågorna (flyktingar, krigsfångar, försvunna) utgör en viktig aspekt av Västsaharakonflikten, och Sverige arbetar för att dessa frågor skall få en lösning. Sverige är av tradition en viktig bidragsgivare till de västsahariska flyktingarna och har länge bidragit med humanitär hjälp via enskilda organisationer. Sedan 1989 har totalt 103 miljoner kronor utgått i stöd till de västsahariska flyktingarna från svensk sida. Sida tog i november 2001 ett beslut om knappt 15 miljoner kronor i stöd till Caritas för fortsatt leverans och distribution av vällingpulver till flyktinglägren. Tidigare under året hade ca 2,5 miljoner kronor lämnats i bidrag. Utskottet anser att det är viktigt att Sverige verkar för ökad humanitär hjälp från andra länder och internationella organisationer för de västsahariska flyktingarna, eftersom tillgången på mat har minskat i lägren.

Av det svenska stödet till UNHCR för år 2002 kommer 3 miljoner kronor att avsättas för insatser i Nordafrika, inklusive för de västsahariska flyktingarna. Av årsbidraget 2001 på 210 miljoner kronor till World Food Programme (WFP) har 1 miljon US dollar avsatts för de västsahariska flyktingarna. Enligt gällande överenskommelse är det WFP som föreslår hur bidraget skall användas.

MR-situationen i Marocko påverkar situationen i Västsahara. Under de senaste åren har den förbättrats efter en rad åtgärder av kungen och regeringen. Bland annat har en ombudsmannainstitution inrättats. Det finns dock fortfarande stora brister exempelvis vad gäller hantering av de försvinnanden som rapporterats, överfulla fängelser med disciplinära och sanitära problem, maktmissbruk, godtyckliga domar, förfalskning av valsedlar och inskränkningar i pressfriheten. Samtidigt finns generellt en lyhördhet i samhället för MR-relaterade frågor. Förra våren invigdes ett internationellt centrum för MR-frågor i Rabat, vilket är avsett att bedriva utbildning i MR-relaterade frågor för bl.a. jurister, poliser, journalister och företrädare för enskilda organisationer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U329 (v, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1–4 kan besvaras.