Utrikesutskottets betänkande

34 Tanzania

I motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att Tanzania har tagit emot ett stort antal flyktingar från till exempel Burundi och Rwanda. Dessa flyktingar behandlas i många fall på ett omänskligt sätt. Bland annat har ett stort antal kvinnor och unga flickor blivit utsatta för sexuellt våld.

Domstolarna i Kenya fortsätter att utdöma dödsstraff men under de senaste sex åren har inget verkställts. Motionärerna kräver i yrkande 63 dels att det internationella samfundet uppmärksammar och fördömer förföljelserna av flyktingarna, dels att landet upphör med att utföra dödsdomar.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Tanzania under senare år har utsatts för betydande påfrestningar på grund av att landet tagit emot stora flyktingströmmar. Samtidigt har många internationella organisationer konstaterat att flyktinghanteringen måste förbättras. Total finns i Tanzania omkring en miljon flyktingar, varav hälften befinner sig i flyktingläger i landets västra delar. Den andra hälften finns utanför lägren och är delvis assimilerad i det tanzaniska samhället. Kvinnor i flyktinglägren är en särskilt utsatt grupp och speciella insatser bör göras för att stödja dem och underlätta deras möjligheter att återvända till sina hemländer. Som ett led i detta arbete stöder Sverige freds- och konsolideringsansträngningarna i Burundi och Rwanda samt i Demokratiska Republiken Kongo.

Sverige ger stöd till UNHCR för insatserna i Tanzania. Sverige ger också stöd till insatser för att utbilda militär och fängelsepersonal i hur man bemöter och behandlar flyktingar och fångar. Mycket av detta utvecklingsarbete sköts av Raul Wallenberginstitutet i Lund men även av svensk polis. Sverige deltar också i och ger stöd till arbetet med att reformera domstols- och polisväsendet i demokratisk riktning så att försvaret av de mänskliga rättigheterna stärks. Utskottet anser, i enlighet med FN:s resolution 1325, att det är speciellt viktigt att följa och bevaka kvinnors situation i konflikt- och flyktingsituationer.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 63 kan besvaras.

35 Södra Afrika

I motion 2001/02:U225 (m) framhålls att genom avvecklingen av apartheid i Sydafrika samt freden och försoningen i Moçambique är situationen i södra Afrika gynnsam för framväxt och stabilisering av demokratin. Situationen i Kongo, Angola och Zimbabwe inger emellertid stor oro. Bristen på ekonomisk och social utveckling i kombination med utbredd korruption är allvarliga hinder för en positiv utveckling. För att respekten för mänskliga rättigheter och demokrati skall bli bestående i denna del av Afrika är det av största vikt att bekämpa korruption och bygga strukturer och rättssystem som främjar och kontrollerar att utvecklingen går åt rätt håll. I yrkande 1 krävs att Sverige och EU i dialogen med länderna i södra Afrika verkar för stöd till regionala strukturer som främjar och kontrollerar respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att det inom EU-samarbetet råder stor enighet om vikten av mänskliga rättigheter och demokrati i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken vad gäller Afrika. Detta innefattar även biståndet, såväl de enskilda medlemsstaternas som EU:s bistånd. I den interna EU-diskussionen är Sverige aktivt och drivande i att främja utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati.

Efter undertecknandet år 2000 av det nya partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna (Cotonouavtalet), har den politiska dimensionen av detta avtal kommit alltmer i fokus och bidragit till att ytterligare stärka EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik i förhållande till Afrika. Cotonouavtalet lägger fast principerna för den gemensamma grundsyn, särskilt vad gäller mänskliga rättigheter och demokrati, som måste finnas mellan EU och ett AVS-land. Ett utrikesministermöte mellan EU och Afrika hölls i oktober 2001. Vid mötet gjordes en utvärdering av samarbetet inom de åtta prioriterade ämnesområdena mänskliga rättigheter och demokrati, konfliktförebyggande verksamhet, regional integration och integrering av Afrika i världsekonomin, miljö, hiv/aids, livsmedelssäkerhet, skuldfrågan samt återbördande av stulna kulturföremål. Vid mötet antogs även en gemensam deklaration om terrorism.

I rådsarbetsgruppen för Afrika och rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter arbetar Sverige aktivt för att föra upp principerna för demokrati och mänskliga rättigheter i alla relevanta frågor. EU håller en hög profil vad gäller Afrika i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och i FN:s generalförsamling.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U225 (m) yrkande 1 kan besvaras.

36 Zimbabwe

I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att vid en folkomröstning angående en ny konstitution blev regeringspartiet i Zimbabwe, ZANU-PF, för första gången sedan självständigheten, besegrat. Kort efter folkomröstningen började en våldsam kampanj mot misstänkta opponenter till partiet. Regeringsanhängare och människor betalda av ZANU-PF invaderade farmer och misshandlade misstänkta regeringsmotståndare. Yttrandefriheten har starkt begränsats och medierna möter en mycket svår situation. Journalister har på flera sätt förhindrats att utföra sitt arbete. Över hela landet har politiska möten avbrutits eller förhindrats, många gånger med våldsamma medel. Motionärerna kräver i yrkande 60 att Sverige och det internationella samfundet uppmärksammar och fördömer behandlingen av oppositionspartierna i Zimbabwe och, i yrkande 61, att inte vidareutveckla något bistånd till Zimbabwe innan verkliga steg mot demokrati i landet har tagits.

Utskottet

Utskottet menar att Sverige tydligt har uttalat sin kritik mot utvecklingen i Zimbabwe. I början av år 2001 tog Sverige som första EU-land beslutet om att inställa det bilaterala utvecklingssamarbetet med Zimbabwes regering.

Bilateralt och genom EU har Sverige hävdat betydelsen av dialog kring frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Betydelsen av sådan dialog framstår som särskilt angelägen i ett skede när landet förbereder sig för allmänna val. EU:s allmänna råd beslutade i slutet av oktober att inleda konsultationer med Zimbabwe i enlighet med Cotonouavtalets föreskrifter. Zimbabwes regering hade då inte uppfyllt sina åtaganden vad gäller respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer och rättsstaten, vilka enligt Cotonouavtalet skall utgöra stommen i samarbetet mellan EU:s länder och Zimbabwe. Om inte läget förbättras kommer biståndet att upphöra och eventuellt kan sanktionsåtgärder införas.

Utskottet anser att de angränsande länderna i södra Afrika har en utomordentligt viktig roll att spela för att vända utvecklingen i Zimbabwe i positiv riktning och att EU bör försöka påverka SADC-länderna att ta sitt ansvar för utvecklingen i Zimbabwe.

När ordföranden för EU:s valobservatörer inte fick ackreditering av regeringen i Zimbabwe drog unionen tillbaka alla valobservatörer och införde riktade sanktioner mot den zimbabwiska ledningen. Beslutet innebär bl.a. visumrestriktioner för ett 20-tal zimbabwier. Förutom att de förbjuds att resa till EU-länderna kommer de tillgångar som de eventuellt har i unionens medlemsländer att frysas. Ett vapenembargo införs också mot Zimbabwe. Även USA har tagit ett beslut om visumrestriktioner och frysning av tillgångar.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp) yrkandena 60 och 61 kan besvaras.