Utrikesutskottets betänkande

3 Internationella konventioner

I motion 2000/01:U661 (fp) framhålls i yrkande 8 att det måste införas ett starkare diskrimineringsskydd i EU:s fördrag. Enligt artikel 13 i Romfördraget kan Europeiska rådet genom enhällighet och efter hörande av Europaparlamentet vidta åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Motionärerna menar att artikeln inte är ett effektivt instrument. Den är till intet förpliktigande då den bara ger rådet möjlighet att arbeta mot diskriminering. Motionärerna menar i yrkande 9 att Sverige bör verka för att Europaparlamentet ges medbeslutanderätt vid beslut om åtgärder enligt artikel 13. Sverige bör också verka för att beslut om åtgärder enligt artikel 13 kan fattas genom kvalificerad majoritet i stället för enhällighet (yrkande 10). I yrkande 11 framhålls att diskrimineringsfrågorna måste föras in under unionens första pelare och därmed få s.k. direkt effekt, vilket innebär att enskilda Europamedborgare vid en tvist kan åberopa artikeln i nationell domstol.

I motion 2001/02:U205 (v) framhålls att det nuvarande diskrimineringsförbudet i artikel 14 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter endast gäller rättigheter vilka omfattas av konventionen. För att eliminera denna allvarliga begränsning av skyddet för de mänskliga rättigheterna har ett tilläggsprotokoll 12 till konventionen förhandlats fram. Sverige har inte undertecknat eller ratificerat protokollet. Motionärerna menar att det är synnerligen angeläget att Sverige undertecknar protokollet och att det skyndsamt föreläggs riksdagen för ratificering.

I motion 2001/02:U234 (kd) yrkande 4 framhålls att arbetsrätten är ett område som kräver internationellt samarbete men att hänsyn måste tas till utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av arbetsrätten får inte innebära att negativa sanktioner riktas mot u-länderna. Sverige och EU måste ta initiativ till en förstärkning av den internationella arbetsrätten genom positiva instrument, exempelvis tekniskt bistånd inom arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur länder tillämpar arbetsrätten.

I motion 2001/02:U333 (s) framhåller motionärerna att FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna är väl känd i Sverige. Det är dock mindre känt att det finns två olika sorters rättigheter, dels de politiska och demokratiska rättigheterna, dels de ekonomiska och sociala. En av de rättigheter som finns bland de ekonomiska och sociala rättigheterna är rätten till föda som innebär att varje man, kvinna och barn, ensamma eller tillsammans med andra, alltid skall ha tillgång till lämplig föda eller tillgång till möjligheter att skaffa sig denna föda. För att utreda kränkningar mot mänskliga rättigheter inom de politiska och demokratiska rättigheterna finns det ett s.k. tilläggsprotokoll som gjort det möjligt för individer att framföra klagomål till MR-kommissionen i Genève. När det gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna finns inte denna möjlighet. Motionärerna framhåller att det är viktigt att vi nu tar ställning för, och driver frågan om att även de ekonomiska och sociala rättigheterna skall förses med ett motsvarande tilläggsprotokoll.

Utskottets överväganden

Utskottet kan konstatera att Sverige fäster stor vikt vid staters efterlevnad av de mänskliga rättigheterna. FN:s konventioner om mänskliga rättigheter är grunden. Att söka åstadkomma en förändring av dessa konventioner bedöms i dagsläget inte som genomförbart. Det är snarare angeläget att söka förmå stater att efterleva redan existerande konventionsåtaganden.

Utrikesutskottet har tidigare behandlat en motion om tilläggsprotokoll nr 12 till Europakonventionen (bet. 2000/01:UU10). Till skillnad från många andra konventionsbestämmelser är tilläggsprotokoll nr 12 mycket allmänt hållet. Vilket reellt innehåll det har blir därmed i högsta grad beroende av hur Europadomstolen tolkar bestämmelsen i varje enskilt fall. Av det skälet kan det ta lång tid innan det blir fråga om en sådan mängd avgjorda fall från domstolens sida att man kan tala om en praxis i diskrimineringsfrågor. Intill dess en sådan praxis finns vet man egentligen inte vad tilläggsprotokollet har för verklig innebörd i enskilda, konkreta situationer. Det är ett skäl till att Sverige redan när förhandlingarna om tilläggsprotokoll nr 12 började i stället uttalade sig till förmån för ett separat instrument med mer utvecklade och precisa bestämmelser. Ett sådant instrument skulle främja kampen mot diskriminering inom de sektorer av samhället där den är som mest vanligt förekommande.

Det huvudsakliga skälet till att Sverige inte undertecknat och ratificerat tilläggsprotokollet är emellertid att de svenska strävandena att få in skrivningar om positiva åtgärder i själva protokollstexten inte vann gehör. Från svensk sida krävdes att få in en klausul som innebar att i de fall en stat kunde visa att en åtskillnad i lag eller behandling individer emellan (t.ex. beträffande flyktingbidrag eller föräldraförsäkring) hade sin grund i ett försök att främja jämlikheten mellan olika grupper i samhället skulle detta inte anses vara en oberättigad åtskillnad och därmed inte heller vara att betrakta som diskriminering. Från svensk sida försökte man på detta sätt uppnå garantier för att Europadomstolen vid sin framtida prövning skulle behöva ta hänsyn till inhemsk lagstiftning som syftade till ökad jämlikhet i stort och ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Den referens till positiva åtgärder som finns i tilläggsprotokollets ingress är inte tillräcklig.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att arbetsrätten är ett område som kräver internationellt samarbete, men med hänsyn till utvecklingsländernas villkor. Tillämpningen av arbetsrätten får inte innebära att negativa sanktioner riktas mot u-länderna. En förstärkning av den internationella arbetsrätten genom positiva instrument, exempelvis tekniskt bistånd inom arbetsrättsområdet eller noggrannare kontroll av hur länder tillämpar arbetsrätten, är önskvärd. Denna inriktning slås också fast av EU-kommissionen i meddelandet ”Promoting Core Labour Standards”, som ger flera exempel på positiva insatser.

Det handlar först och främst om att säkra tillämpningen av ILO:s fyra huvudprinciper organisationsfrihet och förhandlingsfrihet, förbud mot tvångsarbete, avskaffande av barnarbete samt avskaffande av diskriminering. Det finns flera möjligheter att stärka dessa principer internationellt, inte minst genom de insatser från näringslivet som nämns under avsnittet 3.6. Vidare kan u-länder som uppfyller ILO:s principer ges en positiv särbehandling inom ramen för s.k. generella preferenssystem (GSP). Man bör också undersöka möjligheterna att stärka den klagomålsprocedur som finns inom ILO.

Vid årsskiftet hade 27 av Europarådets 43 medlemsstater undertecknat tilläggsprotokoll nr 12. Sedan protokollet öppnades för undertecknande har alltså endast 3 stater till undertecknat det: Georgien, Slovenien och Turkiet. Den enda stat som ratificerat protokollet är Georgien. Utskottet har inhämtat att regeringen i nuläget inte har för avsikt att underteckna och ratificera protokollet.

Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion 2001/02:U205 (v) samt anser att motionerna 2000/01:U661 (fp) yrkandena 8–11, 2001/02:U234 (kd) yrkande 4 och 2001/02:U333 (s) kan besvaras.