Granskning av Handikappgruppen

Insatser

Antalet ärenden är en faktor som påverkar arbetsbördan, men en enskild person kan dessutom, som tidigare nämnts, ha en till flera insatser. Flera insatser kräver flera utredningar, omprövningar och uppföljningar. I socialstyrelsens statistik redovisas antalet LSS–insatser per person. Däremot finns ingen statistik på individnivå avseende SoL-insatser.

Tabell 4. Antalet personer den 1 oktober med LSS – insatser fördelade efter hur många LSS –insatser de har under 2004 till 2006.

Nacka kommun	Antal personer med antal LSS - insatser				Totala antalet personer	I % av totala antalet personer
	1	2	3	> 3		1	2	3	> 3
2004	132	102	55	1	290	46	35	19	0
2005	141	111	77	0	329	44	34	22	0
2006	130	115	75	11	331	42	30	25	3

Tabellen visar tydligt att antalet personer med LSS-insatser har ökat, men även att det blivit allt vanligare att personer har flera insatser. 28 % har 2006 tre eller fler LSS–insatser medan det var 19 % två år tidigare. Detta motsvarar en ökning med över 50 % över tidsperioden.

Handikappgruppens arbetssätt

Utveckling av myndighetsrollen

En av avsikterna med den nya organisationen 2003 var att utveckla myndighetsrollen. Under de tre år som har gått har rollen som utredare och vägledare förstärkts. Behovsbedömningen måste vara professionell, trygg och rättssäker och insatserna måste utformas utifrån den enskildes individuella behov, förutsättningar och önskemål. Det kräver att den enskilde ges inflytande över insatsernas utformning och innehåll och ofta kan de anhöriga behöva vara delaktiga i planeringen och genomförandet av insatserna.
Forskning visar att tydlighet i handläggarens utredning och beslut ökar rättssäkerheten och kvaliteten när ansvaret för utförandet av beslutande insatser ligger på andra tjänstemän än handläggaren inom förvaltningen.
Handläggarna har en hög delegation och kan fatta de flesta individuella biståndsbesluten. Undantaget är beslut som inte finns i riktlinjerna.

I gruppchefens uppdrag ingår fullständigt personalansvar och arbetshandledning till personalen. Ansvaret omfattar även beslutsattestering av gruppens fakturor men inte budgetansvar.

Val av insatser

I myndighetsorganisationen fattar handläggaren beslut om insatser, som sedan utförs av någon annan. För att handläggaren ska fatta bra beslut krävs att det finns ett bra utbud som gör det möjligt att matcha insatserna mot en enskilds egna önskemål och behov. Standardiserade insatser har inte stöd i LSS, som tvärtom lägger tyngdpunkten på att insatserna ska anpassas till mottagarens individuella behov. Behovsbedömningen är därför lika viktig vid en ansökan enligt LSS som enligt SoL, även om insatsen är given i lagen. För det första ska det klargöras om den enskilde har behov av insatsen som inte tillgodoses på annat sätt. För det andra behövs behovsbedömningen för att bestämma både det kvantitativa och kvalitativa innehållet i den beviljade insatsen. För det tredje kan bedömningen visa att personen behöver andra insatser från socialtjänsten.
Eftersom det är den enskildes behov som ska styra utformningen av insatserna kan handläggaren ibland behöva skapa eller utveckla alternativ som inte omedelbart finns tillgängliga. Handläggaren måste också kunna bedöma när det finns behov av tekniker för alternativ kommunikation eller behov av tolk. Lagstiftningen bygger på att den enskilde själv eller genom företrädare söker olika insatser. Detta medför att det sociala arbetet innehåller moment där handläggaren ska bedöma indirekta uppgifter och bygga sin bedömning av vad andra säger. Det förekommer ibland att brukare har orealistiska förväntningar på att insatsen helt ska kompensera funktionsnedsättningen eller förlusten av självständighet. När så inte sker kan handläggaren få ta emot uttryck av besvikelse och frustration.
Gruppen har en gemensam praxis om hur lång varighet besluten ska ha för de olika insatserna innan de omprövas, med hänsyn tagen till individuella behov. Generellt omprövas insatser för barn oftare.
Bedömningsinstrument

Bedömningsinstrument är ett strukturerat och standardiserat formulär som är ett komplement till den mer kvalitativa kontakten mellan handläggare och den enskilde. Bedömningsinstrument är vanligast inom missbruksområdet och för närvarande implementeras BBIC inom Barn & Ungdomsenheten. Inom verksamhetsområdet funktionshinder finns en osäkerhet om vad som kan vara systematiska bedömningsinstrument. Ofta tar man fram egna instrument i form av individuell plan, vårdplan och utredningsmall.

Handikappgruppens riktlinjer för bistånd beskriver generella vägledande rättigheter men ger litet stöd vid beslutsfattandet. I stället har utvecklats en arbetspraxis inom gruppen. Vid oklarheter diskuteras ärenden på den gemensamma konferenstiden en gång per vecka.