Plenum den 9 januari 2009, kl. 09. 30

	Ålands lagting	STENOGRAFISKT PROTOKOLL

Plenum den 9 januari 2009 kl. 09.30

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.(Frånvarande: ltla Ulla-Britt Dahl, Anders Englund, Olof Erland, Margaret Lundberg, Jan Salmén och Jörgen Strand)

24 ledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ledamöterna Jan Salmén och Jörgen Strand för privata angelägenheter, lagtingsledamot Anders Englund för deltagande i Svenska lantbruksproducenternas styrelsemöte i Helsingfors samt Olof Erland på grund av sjukdom. Beviljas.

För kännedom

Ltl Camilla Gunells enkla fråga om skärgårdsutveckling. (EF 7/2008-2009).

Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 7 januari 2009.

Fortsatt debatt

Enligt bestämmelserna i 49 § lagtingsordningen om alkohol- och drogpolitik. (Deb. 1/2008-2009).

Debatten påbörjades vid lagtingets plenum den 10 december 2008.

Talmanskonferensen rekommenderar att anförande av en företrädare för landskapsregeringen samt inledande gruppanföranden inte ska överstiga 10 minuter och att övriga anföranden inte ska överstiga 7 minuter.

Diskussion. Kvar på talarlistan står lagtingsledamöterna Anders Eriksson, Folke Sjölund, Veronica Thörnroos, vicetalman Gun-Mari Lindholm, lagtingsledamöterna Carina Aaltonen och Gun Carlson. Begäres ytterligare ordet?

Ltl Anders Eriksson:

Herr talman! Det känns lite som att inleda en ny debatt. Det är exakt en månad sedan vi diskuterade den här frågan förra gången. Det är kanske dags att vi börjar summera upp lite och får konkreta åtgärder för vad man kan göra.

Det är tyvärr så att debatten om droger och missbruk är rätt mycket baserad på känslor och tyckande. Det ledet till att diskussionen blir rätt vildvuxen och ibland också svårförståelig, vilket förstås inte är bra. En av de mest sakkunniga i landskapet på de här frågorna framhöll att antalet narkomaner oftast är starkt överdrivet, och så kan det kanske vara. Men antalet är egentligen irrelevant om dets å skulle vara en, tio eller 50 personer så är det ändå enligt mitt förmenande en, tio eller 50 personer för mycket. Enligt uppgifter från missbrukarvården som från och med i år kommer att heta Alkohol- och drogmottagningen, så har de c:a 70 narkotika relaterade klienter. Alla är förstås inte missbrukare och alla som missbrukar går inte heller där. Jag tror att det finns ett ganska stort mörkertal. Antalet narkotika missbrukare håller sig på en rätt plan nivå medan alkoholmissbruket fortfarande ökar. Det är den bild som tonar fram när man diskuterar med dem som jobbar med dessa frågor.
Om den allmänna debatten runt missbruksproblematiken har varit vildvuxen så inte har den politiska debatten varit så mycket bättre. Vissa politiker har t.o.m. haft en helt annan inställning om de varit i regeringsställning eller i opposition. De ungas välbefinnande är en så viktig fråga att vi borde försöka resa oss över den dagliga politiska armbrytningen. Jag upplever att samtliga partier vill göra sitt bästa men i stället för att försöka finna fel hos varandra borde vi ta fasta på det positiva förslag som kommer fram och slå fast en långsiktig strategi som ligger fast även efter regeringsbyte. Det är någonting som vi kanske behöver men det får vi återkomma till. I regeringens handlingsprogram kan vi läsa: Arbetet mot missbruk, som gäller alla slag av droger inklusive tobak, skall integreras i hela samhället med friskvårdsarbetet som grund. Det drogpolitiska programmet utvärderas och revideras. En parlamentariskt tillsatt arbetsgrupp följer arbetet." Det var det som stod i regeringens handlingsprogram. Därför är det ytterst svagt att man inte har fått igång den här gruppen. Då hade vi redan idag haft just den samsyn som jag efterlyser. Vi har alla partier i början på fjolåret gett förslag på verkligt engagerade personer som kunde ingå i en sådan här grupp, men tyvärr ingenting händer. Men nu har det kommit löften om att det skall hända. Tyvärr har vi missat ett år på grund av det.

Herr talman! När det gäller det lilla PM som regeringen kommer med tycker jag att det är rätt heltäckande. Det behöver inte alltid vara så mycket ord när det centrala finns där. Tyvärr är det så att de som har hamnat i missbruk har en rätt dålig prognos. Det förberedande arbetet kan inte nog framhållas. Där håller jag med det som regeringen skriver om att det skall vara fokus på barns och ungas psykiska välbefinnande. Jag har pratat med rätt många personer inför den här debatten, bl.a. en förälder som miste sitt barn i missbruk. Den föräldern framhöll just detta att de som mår dåligt måste få hjälp tidigt. Barn har en skrämmande skicklig förmåga att hålla masken inför sina föräldrar därför behövs det stor kunskap, kanske framförallt ute i skolorna.

Det finns tyvärr fortfarande en stor okunskap ute i samhället runt dessa frågor. Insikten om att detta kan hända mitt barn är tydligen rätt dålig och att åtgärder behöver sättas in tidigt, redan i lågstadiet. Det är tyvärr inte ovanligt att missbruk redan förekommer i klass 7.

Jag vill nämna t.ex. Hem och skola i Jomala som ordnade en viktig information om droger rätt nyligen. Det gällde både skolorna i Jomala, så lågt räknat berörde det c:a 500 föräldrar. Det var 20 som kom. Jag noterade att minister Sjögren sade i debatten för ungefär en månad sedan att det är viktigt att öka medvetandet hos föräldrarna. Detta tycker jag är ett exempel på att så är det.

Jag sade tidigare att de som har hamnat i missbruk har en rätt dålig prognos. Med det menar jag förstås inte att vi skulle lämna det därhän med det. Absolut inte. Här vill jag igen varna för den negativa debatt som ofta har varit runt drogmissbruket. Det har varit oerhört mycket skäll och mycket negativa uttalanden runt missbrukarvården. Det har framhållits stundtals som om inget fungerar och det är inte sant. Vi har goda resurser här på Åland jämfört med Sverige och Finland är det obefintliga köer till vården t.o.m. till substitutionsvården för opitat missbrukare. Vi har också som jag upplever det ett starkt politiskt tryck på att det förebyggande arbetet, på att information och utbildning runt drogproblematiken, på att anhörigstödet m.m. skall fungera.

Jag menar förstås inte att politiker och folk i allmänhet inte skall få kritisera det de upplever att inte fungerar. Men ett av de största problemen när det gäller att få folk ur sitt missbruk är att få dem motiverade. Det hjälper inte hur goda resurser det finns om inte den som skall bli hjälpt själv är motiverad att bli hjälpt. Det är mot den bakgrunden jag vill varna för all negativism som florerar. Tror någon att det hjälper en ungdom att bli motiverad att söka hjälp hos en instans som tydligen enligt bilden i media inte fungerar. Det måste komma fram mera positiva signaler runt vården och vad som görs i övrigt. Det finns så mycket som fungerar bra. Det måste vi framhålla inte bara måla allt i svart. Tänk också på dem som jobbar inom missbruksvården. Min uppfattning är att det är ett rätt tungt jobb. Det är många klienter som faller tillbaka igen och igen. Då borde inte de som jobbar med detta till på köpet bli slagträn i debatten. Det är ju en självklarhet eller hur? Skall du lycka motivera andra, måste du själv vara motiverad.

När det gäller vården så är inte vårdkedjan starkare än dess svagaste länk. Eftervården är en utsatt länk. Det finns en vårdplan men att uppnå allt som behövs är inte lätt. Till exempel stöd att hålla sig ren, arbetet och bostad, det lilla samhällets goda och dåliga sidor så kanske man kan ta upp här. De flesta vet att när man anställer personal vill man gärna ringa och fråga hur det har fungerat? Hur är det? En person som har fått en missbrukarstämpel har inte så lätt att få en arbetsplats enligt mitt förmenande. Då borde man kanske ha någon typ av beredskapsarbete, för det är väldigt viktigt att man kommer in i normala banor så fort som möjligt. Men det får inte gå så långt att allt är serverat så pass till den milda grad att det egna ansvaret, det egna engagemanget försvinner.

Herr talman! Jag vill avsluta med att nämna sju punkter som jag tror att skulle vara viktiga för att vi skall komma vidare när det gäller den här problematiken. Det pratas om att Åland borde bli en GMO-fri zon, så kan det vara. Men Åland borde också bli en drogfri zon. För det första tycker jag att vi borde ha mera effektivitet när det gäller att hindra tillgången på illegala droger. Det borde vara stopp vid gränsen. Åtminstone bör vi ha 5-6 narkotika hundar och använda dem effektivt i samråd med främst tull och polis. För det andra behöver vi ha en ökad kunskapsspridning i det åländska samhället om drogproblematiken i alla dess former. För det tredje, de flesta som börjar missbruka går i skolor. Skolorna måste därför vara drogfria miljöer med bl.a. slumpmässiga drogtester. För det fjärde, 99 procent som börjar röka hasch är rökare. Därför måste kraftåtgärder till mot tobaksrökningen hos barn och ungdomar. För det femte, vården fungerar bra. Däremot om resurser saknas någonstans i vårdkedjan skall de stärkas men vägen till vård måste förbättras d.v.s. att så fort som möjligt få ungdomar till missbrukarvården när de kommit i kontakt med droger. För det sjätte, när det gäller avgiftning bör de som är äldre förbinda sig kontraktsvägen att stanna åtminstone ett halvt år. När de gäller yngre bör tvångsvård möjliggöras. Som sjunde och sista punkt efter avslutad avgiftning skall en konkret eftervårdsplan finnas som täcker upp alla de fallgropar som finns. Därmed tror jag att jag har klarat mina sju minuter ganska bra. (Talmannen: ltl Eriksson har tio minuter.) Där ser man.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Centerpartiet har varit med i regeringsställning under en lång tid och jag kan därför inte hålla med om den bild som ltl Anders Eriksson ger här om att olika partier skulle ha olika engagemang beroende på om man är i opposition eller i regering. Jag upplever att de samarbetspartier som vi har haft under årens lopp, samtliga har visat ett starkt engagemang i dessa frågor. Jag tycker att de engagemanget finns kvar oavsett om man sedan är i regering eller opposition. Jag understöder med hela mitt hjärta vikten av att vi behöver arbeta tillsammans för att hitta lösningar på de här frågorna. Det är klart att det skulle vara viktigt att ha en parlamentarisk grupp att jobba med de här frågorna men ändå, grupper i alla ära och den kommer ju att tillsättas. Det framgår av ledamot Sjögrens PM att mycket har gjorts, mycket görs och mycket finns att göra oavsett om den här gruppen är tillsatt eller inte. Den här gruppen är inte a och o för narkotikabekämpningens och narkomanernas vård.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Man kan se olika på saker och ting, men jag har noterat i den stundtals politiskt vildvuxna debatten runt dessa frågor att är man i regeringsställning så säger man ibland det ena och är man i opposition så säger man det andra. Jag har också tyvärr konstaterat att det är väldigt olika engagemang beroende på om det är valrörelse eller om det är normal arbetstid och det tycker jag inte är bra. Däremot vill jag gärna ta fasta på det jag sade att det är viktigt att få till stånd en samsyn och det är viktigt att vi får fram mera positivitet runt detta. Till sist tycker jag ändå att det är lite svagt för i regeringsprogrammet står det klart och tydligt att en parlamentariskt tillsatt arbetsgrupp följer arbetet. För ungefär ett år sedan begärde man in namn från samtliga partier i lagtinget och på grund av någon typ av interna stridigheter inom regeringen har man överhuvudtaget inte fått den här gruppen tillsatt. Det tycker jag är svagt.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! När det gäller föräldrarnas engagemang och att komma in med åtgärder tidigt så är det också viktigt. Vi har diskuterat hur regeringen arbetar med de här frågorna kontinuerligt och har inga interna stridigheter kring varken parlamentariska grupper eller någonting annat. Föräldrarna är ett nätverk och framförallt kunskap kring dessa frågor borde sättas in hos föräldrar med barn i årskurs 4 och 5. Då är det oftast innan några problem överhuvudtaget har uppstått och att man då på bred front får kunskap kring dessa frågor. Sedan är det så med den här frågan och det är väl därför den är så svår också, att när ett missbruk väl upptäcks har det ofta gått ganska långt. Det fungerar på det sättet att så länge ungdomarna mår bra i sitt missbruk så upplever de inte att de har något problem. Men den dagen de upplever att de har problem har det tyvärr gått ganska långt. Det är det som är vårt gemensamma bekymmer att upptäcka det här tidigare och få dem motiverade trots att de mår rätt bra.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Vi i oppositionen får tydligen fortsättningsvis leva i ovisshet om varför inte regeringen har tillsatt den parlamentariska gruppen som man klart och tydligt i sitt handlingsprogram skriver att skulle tillsättas så fort som möjligt. Det får vi antagligen leva i ovisshet om verkar det som. Däremot verkar det som vicelantrådet Britt Lundberg stöder ganska många av de sju punkter jag listade upp och det är det som är det intressanta. Är det någonting som vi har en samsyn om? Finns det någonting som är felaktigt, då kan man skjuta det åt sidan? Sedan håller jag med minister Lundberg om att den här frågan är svår av flera orsaker. Den är också svår på grund av att det inte går att ha någon sorts typlösning som passar alla. Det krävs väldigt individuella lösningar. Jag har hört i debatten att det här pratats om hårdare straff och jag tror t.o.m. att hårdare straff kan vara ett bra medel i vissa fall. Men det har också talats om att sätta fokus på dem som mår dåligt och det är också någonting som måste göras.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Det var ett bra och konstruktivt anförande i rätt anda och jag hoppas att vi fortsätter dagen i samma anda. Det var en bra riktlinje det här att man skall jobba gemensamt. Om de har sju punkterna har vi lite olika åsikter. Det är ingen nyhet att jag inte tror att det är vid gränsen man skall satsa de hårdaste resurserna utan det är kanske på vården. Vi talar hela tiden om vårdkedjor här och det inte är så lyckat med det. En kedja har länkar och svagheter. Man borde hellre ha en linje som skall hålla ihop. Var och en är inom sin egen länk. Det är det som är problemet här på Åland. Det jag saknar bland de sju punkterna är dels alkoholen som man inte går in på så mycket och vi har snuset kanske som man också nästan behandlar som hälsokost just nu på Åland. Men framförallt problemet som jag ser är samordning. När ministern frågar mig vad skall vi göra, finns det någonting som är den viktigaste åtgärden? Ja, en samordnare. Att man samordnar alla de fina resurserna och får en spets. Det saknar jag också.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! När det gäller det sistnämnda tycker jag att jag var ganska tydlig med att framhålla det att vi behöver få en samsyn. Vi kan inte ha någon som drar åt ena hållet och någon som drar åt andra hållet. Jag tror att vi menar samma sak där fastän vi använder olika ord. Sedan får jag också tacka för det positiva omdömet ltl Åke Mattsson hade om mitt anförande. Om det är någon som är engagerade i de här frågorna så är det just ltl Åke Mattsson. Däremot tycker jag att det vore intressant om man slog fast den här långsiktiga strategin som jag talade om och att man kunde ha som en vision att Åland skall vara en drogfri zon. Då tror jag att det är viktigt att man är ganska alert vid gränserna. Idag är det väldigt enkelt att få in droger till Åland. Jag menar inte med det att det skulle vara allena rådande men jag är helt övertygad om att det krävs bättre resurser för att stoppa trafiken av droger in till Åland.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Naturligtvis är inte jag den som säger nej till mera resurser. Både polis och tull behöver. Men ser man till omgivande regioner så har vi enorma resurser. Medan jag jobbade som narkotikapolis var vi tre stycken här på Åland. De var mäkta imponerande. I t.ex. hela Raseborgspolismyndighet fanns det två narkotikapoliser. Nu fick jag inte tag i dem idag för att diskutera men vi har mycket potential. Vi har tullen, vi har gränsbevakningen, vi har extremt stora resurser på Åland. Det gäller att använda dem på rätt sätt. Det hjälper inte om ungarna ger sig fanken på att de skall knarka och använda droger. För min del spelar det inte så stor roll om en människa går under p.g.a. alkoholmissbruk eller om de knarkar sig fördärvade. Bägge sakerna är lika illa. Därför är det ett friskhetstänkande man borde föra in och kanske gå in för det och stötta med resurser till skolor och överallt där ungdomar rör sig.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! När det gäller den biten är vi ganska långt eniga därvidlag. Men däremot när ltl Åke Mattsson säger att det finns enorma resurser, jag har själv suttit som nämndeman i åtta år i Ålands tingsrätt och ofta när vi hade narkotikamålen kom det fram att det var hur enkelt som helst att gå igenom tullen. Det var hur enkelt som helst att föra in droger till Åland och det fanns ingen rädsla överhuvudtaget hos dem som var åtalade för att de skulle åka fast. Så pass enkelt upplevde man att det var. Det anser jag inte är bra.

TALMANNEN: Replikväxlingarna är därmed avslutade.

Ltl Folke Sjölund:

Herr talman! Jag skall försöka med min förkylda röst hålla ett anförande om detta mycket angelägna och mycket svåra ämnesområdet med drogpolitiken. Först vill jag faktiskt tacka lagtingsledamot Anders Eriksson för ett bra anförande. Det innehöll mycket sak. Han har gjort research och det innehöll mycket fakta.

Jag har själv jobbat fyra år inom socialnämnden i Mariehamn mycket intensivt med dessa problem. Då kunde man konstatera hur komplicerat det är med missbrukarvården. Men helheten är ännu mera omfattande. Ända från preventiv attitydfostran och verksamhet, behandling av missbrukare och eftervården av missbrukare som återkommer från behandling och skall slussas in i samhället på nytt. Hela det här problemkomplexet involverar ett stort antal myndigheter, institutioner, personer o.s.v. Hanteringen kräver uppbyggande av ett omfattande nätverk som också måste fungera. Det här nätverksbyggandet påbörjades redan i början på 2 000 när dåvarande socialminister Sune Eriksson påbörjade uppbyggnaden av det här nätverket. Det har sedan fortsatt. Men för att få det här att fungera ordentligt så har jag kommit till den bestämda slutsatsen att det måste finnas en operativ person som står i spetsen för det hela och som har tillräckligt stort omfattande mandat att sköta dessa saker så att man faktiskt får det här nätverket att fungera. Utan den här stabiliteten tror jag att det är ganska svårt att få ett fungerande nätverk.

Jag stöder det svåra arbete som alla involverade bedriver och anser att landskapsregeringen, minister Sjögren och andra behöver ges arbetsro för att kunna genomföra det ministern anförde och även det som framkom i ltl Åke Mattssons gruppanförande.

Jag vill i det här sammanhanget ta upp en aspekt som utmynnar i ett förslag. Nämligen, det bästa sättet att lösa ett problem är att förebygga det. I detta fall handlar det om det preventiva arbetet. Det bör startas så tidigt som möjligt med blivande föräldrar, i dagisverksamheten där man i det pedagogiska arbetet på ett lämpligt sätt bör påverka barnens attityder mot droganvändning. Där ingår tobak, alkohol och andra droger överhuvudtaget. För det tredje i grundskolan där det viktigaste arbetet är nolltolerans gentemot tobaksrökning. Forskningen pekar entydigt på att ju senare debuten med tobaksrökning sker desto senare sker även alkoholdebuten och eventuell användning av andra droger. Det är nämligen så att den första tröskeln är hög om man skall börja använda någon typ av droger. Den är betydligt högre än den följande tröskeln. När man har passerat den första tröskeln så blir varje tröskel därefter betydligt lägre. Inkörsporten är entydigt tobaksrökning. Därför är det särskilt viktigt att verkligen göra hela grundskolan tobaksfri och naturligtvis drogfri i övrigt. Det sätter krav på lärare och annan skolpersonal att genomföra nolltoleransen. Lärare och personal måste även föregå med gott exempel. Tobaksfriheten bör naturligtvis helst omfatta hela skolmiljön. Samtidigt krävs att även föräldrarna inser det goda i nolltoleransen mot tobak. Samarbete och samverkan mellan familj och skola är nödvändigt. Här kommer mitt konkreta förslag:

Jag föreslår att landskapsregeringen, utbildningsavdelningen tillsammans med social- och miljöavdelningen tar fram ett sådan pedagogiskt material som är anpassat och lämpligt för att användas med början i dagis men sedan genom hela grundskolan och som sagt åtföljt av denna nolltolerans attityd. Detta betyder naturligtvis också att i praktiken så är tobaksrökning totalförbjuden för alla personer under 15 eller 16 år och då bör man kunna ingripa mot det också.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det var många kloka synpunkter som kom från ltl Folke Sjölund och konkreta förslag som också Obunden samling har tagit upp förut. Det som jag däremot hakade upp mig på var det här med arbetsro. Det är tydligen så att när oppositionen lämnar regeringen till det tillståndet som lagtingsledamot Sjölund kallar arbetsro, då gör man ingenting. Men så fort det här initiativet till den här debatten togs, då blev det en ryslig fart. Då skulle den här kommittén tillsättas ånyo och flera åtgärder göras. Det ringdes och telefonerna gick varma på olika håll. Det är väldigt viktigt att inte lämna någon sådan sort av arbetsro som ltl Folke Sjölund säger, för då händer det absolut ingenting.

Ltl Folke Sjölund, replik:

Ja, herr talman det är ju dess bättre på det sättet att den beskrivning som ltl Danne Sundman nu ger uttryck för, ingenting har med verkligheten att göra. Det görs faktiskt väldigt mycket inom regeringen inom det här området, oberoende av om det hålls sådana här debatter eller inte. Men naturligtvis, jag tycker själv att en sådan här debatt i lagtinget, har sina poänger och är säkert nyttig.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Det är inte ltl Danne Sundmans beskrivning av verkligheten som är problematisk. Det är verklighetens beskrivning av sig själv. De som är drabbade av drogmissbruk, deras anhöriga och deras vänner och bekanta det är deras frustration som jag har fört fram och det är det som har lett till att det här initiativet togs till den här debatten. Med anledning av debatten så kommer det att tas mera åtgärder och har också redan gjorts. Det har påskyndats förverkligandet av vissa saker så det är väldigt viktigt att oppositionen tar sitt ansvar och sätter agendan till den delen. Nu var initiativet till detta talman Roger Nordlunds och det var också väldigt bra att den här debatten kom till den vägen men inte ska man bara prata om att det skall vara arbetsro. Så fort lagtinget tar upp någonting så kommer ltl Folke Sjölund och andra dragandes med att man skall lämna alla i arbetsro. Jag tycker att den här debatten har varit väldigt viktig.