Utrikesutskottets betänkande

32 Etiopien

I motion 2001/02:U211 (v) konstateras att Etiopien är ett gammalt land med en tvåtusenårig historia. Bortsett från åren 1936–1941, då Italien ockuperade landet, har Etiopien inte varit kolonialiserat. Trots torkkatastrofer, krig och diktatur och trots att Etiopien utgör ett av världens fattigaste länder har landet ofta framstått som förebild för andra afrikanska stater som sökt ett ökat oberoende. I Etiopien finns över 100 olika etniska grupper, och lika många olika språk talas i landet. De fyra dominerande grupperna är oromo, amhara, tigreaner och somalier.

Oromofolket vilket är den största befolkningsgruppen i Etiopien utgör 40 miljoner av Etiopiens 65 miljoner innevånare och är ett av de få folkslag på den afrikanska kontinenten som är kulturellt, språkligt och historiskt sammanhållet. Det rimliga förhållningssättet när det gäller konflikten mellan oromofolket och den nuvarande regeringen i Addis Abeba är, enligt yrkande 1, att Sverige ställer krav på att den etiopiska regeringen respekterar landets författning och oromofolkets nationella självbestämmanderätt. I yrkande 2 krävs att regeringen i Addis Abeba respekterar oromofolkets och andra minoritetsgruppers mänskliga rättigheter i Etiopien.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att Sverige är aktivt på flera plan för att främja demokratisering och respekten för mänskliga rättigheter i Etiopien. Bilateralt och genom EU förs en kontinuerlig politisk dialog med landet om MR-frågor, inklusive kvinnors, barns, minoriteters, flyktingars, krigsfångars, och olika befolkningsgruppers rättigheter och vad gäller godtyckliga frihetsberövanden som ofta drabbar oromofolket. Författningen från 1994 tillgodoser flertalet krav vad gäller respekt för de mänskliga rättigheterna, men lagstiftningen har i många fall inte anpassats till vad som sägs i författningen. Till problemen hör också att domstolarna är svaga och överbelastade. Genom Raoul Wallenberginstitutet ges bistånd för att stärka kapaciteten inom Etiopiens rättssystem. Stöd utgår också till enskilda MR-organisationers verksamhet, för upplysning, rådgivning och utbildning.

Sverige avser att ytterligare stärka engagemanget för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna. I arbete med att utforma en ny landstrategi för utvecklingssamarbetet kommer stor vikt att fästas vid frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Problemet med den begränsade kapaciteten inom rättssektorn kommer att behandlas.

FN arbetar tillsammans med andra givare, däribland Sverige, för att stärka parlamentet och stödja inrättande av en MR-kommission och en MR-ombudsman. Bilden är inte entydig, men pluralismen har tilltagit och flera enskilda organisationer, oppositionspartier och oberoende tidningar verkar i Etiopien. Varken demokratisering eller decentralisering är emellertid problemfria. Trots uttalade ambitioner från statsmakterna förekommer allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, vilket utskottet anser oacceptabelt.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U211 (v) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.

33 Kenya

I motion 2001/02:U246 (v) konstateras att efter många års befrielsekamp blev Kenya självständigt år 1963. Landet har bara haft två presidenter: befrielseledaren Jomo Kenyatta och den nuvarande Daniel Arap Moi. Kenyatta strävade efter att ena Kenyas många olika folk, men hans västvänliga politik verkade provocerande på starka krafter inom hans parti, Kenya African National Union (KANU), vilket kom att splittras. 1992 hölls de första valen där flera partier kunde ställa upp. Oppositionens splittring medförde dock att KANU med Arap Moi vann valet. Moi återvaldes 1997 för ytterligare en femårsperiod. Lagstiftningen ger kenyanska arbetare alla grundläggande fackliga fri- och rättigheter. I praktiken sker dock många grova kränkningar, och många offentliganställda tillåts inte att organisera sig. Även lantarbetarfacket har problem att få representera sina medlemmar i kontakter med arbetsgivarna.

Demokratiaktivister och människorättsförsvarare, politiker, journalister och andra blir föremål för trakasserier och misshandel. Människor har blivit utomrättsligt avrättade. Minst 55 människor dömdes till döden och mer än 1 000 människor satt i dödscell vid slutet av år 1999. Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige i EU, FN och andra internationella forum verkar för att demokratiska fri- och rättigheter införs i Kenya och, i yrkande 2, att driva frågan om fackliga rättigheter och den kenyanska fackliga rörelsens rätt att själv välja sina ledare utan statlig inblandning. Vidare krävs i yrkande 3 att Sverige i EU, FN och andra internationella sammanhang skall verka för att dödsstraffet avskaffas i Kenya.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att Sverige under ordförandeskapet i EU tog initiativ till en politisk dialog med Kenya. Syftet var att försöka åstadkomma en informell men regelbunden dialog med regeringen och andra intressenter för att öka samförståndet och öka EU:s möjligheter att fungera mer effektivt i utvecklingssamarbetet med Kenya. Efter vissa inledande svårigheter är förhoppningen att dialogen nu skall inledas och fokusera på de viktigaste frågorna inför valet, dvs. MR- och demokratifrågorna, inklusive valprocessen och konstitutionsreformen.

En demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter främjas inom alla former av utvecklingssamarbetet med Kenya sedan 1990. En del av det svenska stödet sker genom samarbete med 15 enskilda organisationer, men samarbetet med Kenyas regering planeras att öka. Särskild tonvikt läggs vid att stärka den fattiga majoritetens, kvinnors och barns rättigheter. Under senare år har ett rikt civilt samhälle vuxit fram i Kenya och respekten för de mänskliga rättigheterna granskas av en rad organisationer.

De fackliga rättigheterna kränks i praktiken ofta i dagens Kenya. Den centrala fackliga organisationen COTU (Central Organization of Trade Unions) står regeringspartiet, KANU, mycket nära. Fackliga organisationer måste ansöka om registrering, vilken måste godkännas av regeringen. Endast 4 eller 5 av de totalt ca 35 fackliga organisationerna står utanför COTU. En kommitté bestående av 18 fackliga organisationer har bildats i syfte att skapa ett alternativ till COTU. Arbetarna är generellt mycket okunniga om sina rättigheter och det finns ett stort behov av utbildning. De fackliga ledarna på central nivå företräder sina fackliga medlemmar på ett bristfälligt sätt och är i stor utsträckning tysta om befintliga kränkningar.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya innefattar ett långsiktigt stöd till det civila samhället, inklusive flera lokala MR-organisationer. Dessa organisationers arbete har i några fall direkt betydelse för främjandet av fackliga rättigheter. En viktig samtalspartner på MR-området är Kenya Human Rights Commission som bl.a. arbetar med frågan om fackliga rättigheter i Kenya.

Dödsstraff utdöms regelmässigt, men inga avrättningar har verkställts sedan 1985. Under 2000 genomfördes, på EU:s vägnar, en uppvaktning i flera afrikanska länder, bl.a. Kenya, om dödsstraffets avskaffande.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U246 (v) yrkandena 1–3 kan besvaras.