Utrikesutskottets betänkande

30 Sudan

I motion 2001/02:U292 (kd) framhålls att inbördeskriget i Sudan pågått sedan 1955. Det är Afrikas längst pågående konflikt. Sedan 1983 beräknas drygt två miljoner människor ha dött till följd av kriget och antalet internflyktingar är mycket högt. Under våren 2001 uppstod en intensiv debatt i Sverige om svenska bolags investeringar utomlands, och viktiga frågor ställdes om vilket moraliskt ansvar man kan kräva att svenska bolag lever upp till. För att nå en bestående fred krävs att fredsprocessen går hand i hand med en demokratisk utveckling. Om freden skall bli rättvis, accepterad och möjlig att implementera måste samtalen mellan parterna föras utifrån demokratiska mandat. På lokal nivå krävs en mobilisering från det civila samhället. Ett uttryck för det civila samhället är kyrkorna i Sudan. De har fördelen av att kunna verka för fred på lokal nivå och kunna fungera som en länk mellan gräsrötter och officiella företrädare. Motionärerna kräver att Sverige, via organisationer och samfund, verkar för att bistå Sudan i den demokratiska utvecklingen.

Även i motion 2001/02:U345 (fp) konstateras att inbördeskriget i Sudan fortsätter att lägga oräkneliga människors liv i ruiner. De värst drabbade är människor som bor nära oljefälten, där regeringsvänliga styrkor och väpnade oppositionsgrupper strider om kontrollen över oljeproduktionen och territorier. Alla parter i konflikten begår kraftiga övergrepp mot civila. Flera rapporter tyder på att barn rekryteras som soldater av olika parter i kriget. Även om regeringen förnekar det tros tusentals människor utsättas för tvångsarbete eller hållas såsom slavar. Domare, journalister, studenter och människorättskämpar har förföljts och trakasserats. Motionärerna kräver i yrkande 64 att Sverige bör verka för internationella påtryckningar på Sudan för att de håller människor som slavar.

Utskottets överväganden

Utskottet menar att en bestående fred är en förutsättning för en positiv utveckling och en reell demokratisering i Sudan. Civilbefolkningen har drabbats hårt av det utdragna kriget, som lett till att omkring två miljoner sudaneser dött och drygt fyra miljoner människor blivit flyktingar i sitt eget land.

Det internationella samfundet söker på en rad sätt öka förutsättningarna för en fredlig lösning, men kompromissviljan hos parterna har hittills framstått som otillräcklig. Den östafrikanska regionala samarbetsorganisationen IGAD (Inter-Governmental Authority on Development) i vilket Djibouti, Eritrea, Ethiopia, Kenya Somalia, Sudan, och Uganda ingår har fått mandat att leda fredsförhandlingarna mellan Sudans regering och den sydsudanesiska rebellrörelsen SPLM/A. Sverige, EU, FN och andra aktörer i det internationella samfundet stöder detta regionala fredsarbete materiellt såväl som politiskt och har sökt öka takten i fredsförhandlingarna inom ramen för IPF:s Sudankommitté (IGAD Partners Forum Sudankommitté). Sverige, EU och IPF har riktat starka uppmaningar till IGAD-länderna att stärka engagemanget på högsta politiska nivå och få till fredsförhandlingar. Ett fortsatt aktivt engagemang på hög politisk nivå inom IGAD är avgörande för att nå väsentliga framsteg mot ett slut på kriget. Än viktigare är emellertid en fast politisk beslutsamhet, både inom Sudans regering och SPLM/A, att finna en fredlig lösning på konflikten.

I avsikt att stödja fredsprocessen, öka respekten för mänskliga rättigheter och uppmuntra en demokratisering återupptog EU i slutet av 1999 den politiska dialogen med Sudan, vilket ger möjlighet till ett ökat meningsutbyte, inte bara med regeringen utan också med andra grupper i det sudanesiska samhället. Det finns återkommande uppgifter om summariska avrättningar, bombning av civila mål, försvinnanden, tvångsförflyttningar, tvångsarbete och tvångsrekrytering. Vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter lade Sverige som ordförandeland i EU fram resolutionsutkastet för Sudan och ledde de komplicerade förhandlingarna med Sudans regering. I resolutionen uttrycks oro över bortförandet av kvinnor och barn för tvångsarbete.

Sverige ger ett omfattande humanitärt bistånd till Sudan. Stödet kanaliseras via FN-organisationer samt svenska och internationella enskilda organisationer. År 2000 utbetalades ca 95 miljoner kronor. Det svenska biståndet styrs av en humanitär strategi, vilken inriktas på att hjälpa de mest utsatta grupperna – internflyktingar, kvinnor och barn. Genom strategin ges också möjlighet att främja försoning och konfliktlösning på lokal nivå, inklusive stöd till lokal kapacitetsuppbyggnad inriktad på, bl.a. mänskliga rättigheter och demokrati.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U292 (kd) samt 2001/02:U345 (fp) yrkande 64 kan besvaras.

31 Eritrea

I motion 2001/02:U208 (v) framhålls att varje land som undertecknat FN:s konvention om mänskliga rättigheter också har till uppgift att följa den. Eritrea har undertecknat denna konvention. I artikel 19 förklaras att varje människa åtnjuter medborgerliga och politiska rättigheter, rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. I enlighet med artikel 20 stadgas också om mötes- och organisationsfrihet. I yrkande 1 krävs att Sverige som enskilt land och som medlem i EU bör stödja en demokratisk utveckling, förstärka respekten för mänskliga rättigheter och medverka till att bygga upp ett rättssamhälle i Eritrea. 1996 skapades efter ett presidentdekret en specialdomstol i Eritrea. Dess tillkomst orsakade oro och förvirring bland jurister och juridiska instanser i landet. De som insåg konsekvenserna av bildandet av domstolen varnade för den och menade att syftet med specialdomstolen inte var förenlig med någon konstitutionell princip och att den skulle bli ett hinder i den process som syftade till att ge landet en demokratisk författning. Regimen försäkrade att specialdomstolens existens skulle vara av kortvarig karaktär och att när författningen väl var klar så skulle domstolen avskaffas. I yrkande 2 krävs att Sverige som enskild nation och i internationella forum som EU och FN bör verka för att den rättsvidriga eritreanska specialdomstolen avskaffas.

Den 31 juli arresterades ordföranden för den eritreanska studentorganisationen. Hans brott bestod i att han riktat kritik mot regeringens politik när det gällde studenternas feriearbeten. Några dagar efter det att han gripits demonstrerade 400–500 studenter mot arresteringen. I yrkande 3 krävs att Sverige bör verka för att de studenter som arresterades i samband studentdemonstrationerna friges. I juli arresterades chefredaktören för en av de största tidningarna. I yrkande 4 krävs att de tidningar som stängts av regeringen i Eritrea öppnas och att journalisterna som arresterats friges. I september genomfördes en kraftig inskränkning av de demokratiska fri- och rättigheterna i Eritrea. Då arresterade myndigheterna flera företrädare för landets politiska reformrörelse. I yrkande 5 krävs att Sverige bör verka för att regeringstjänstemän i den eritreanska administrationen och andra politiska fångar omedelbart friges.

I yrkande 6 uppmärksammas att kvinnornas situation är besvärlig i många avseenden i Eritrea. Arbetslöshet bland kvinnor har medfört att det uppstått en illegal export av kvinnlig arbetskraft, framför allt till länder i Mellanöstern. De kvinnor som på illegala vägar fått arbete utomlands hamnar i ett rättslöst förhållande i det land dit de importerats och där de tvingas att arbeta under slavliknande förhållanden. Motionärerna kräver att särskild uppmärksamhet bör riktas på kvinnornas situation och deras demokratiska och mänskliga rättigheter.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att Sverige på flera sätt söker stödja en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter i Eritrea. Sverige och EU har under hösten 2001 reagerat starkt på rättsövergrepp som ägt rum.

Förhoppningar att ett öppnare politiskt klimat skulle uppstå efter kriget med Etiopien har ännu inte infriats. Någon verklig demokratisering har inte ägt rum. Snarare har det skett en centralisering av makten. Under hösten 2001 framstod den eritreanska regeringens tidigare tal om ökad öppenhet och demokratisering som helt övergivna. Höga samhällsföreträdare arresterades, oberoende tidningar stängdes, studenter fängslades och protester från det internationella samfundet innebar att relationerna, inte minst mellan EU och Eritrea blev mycket ansträngda. EU diskuterar nu hur man skall gå vidare då Eritrea, med hänvisning till interna angelägenheter, tycks obenäget att diskutera demokratifrågor. Det är därför viktigt att EU gör sitt yttersta för att undvika att Eritrea väljer att isolera sig. Från svensk sida har en särskild emissarie för Eritrea utsetts. Denne skall genom återupptagen bilateral dialog, med regeringen och i görligaste mån även med andra, bidra till att motverka Eritreas internationella isolering. Biståndet till Eritrea befinner sig ännu i början och avsikten är att efter konflikten med Etiopien utveckla och utvidga samarbetet. Sida har tidigare fått i uppdrag att utarbeta en landstrategi för det fortsatta utvecklingssamarbetet. Landstrategiarbetet har emellertid tillfälligt fått skjutas på framtiden. Under år 2002 kommer en översyn av det framtida svenska utvecklingssamarbetet att göras. Utskottet menar att det är av största vikt att kvinnors rättigheter och situation blir ett viktigt område för framtida samarbete.

Frågan om specialdomstolar i Eritrea utgör en viktig komponent i dialogen om mänskliga rättigheter och demokrati och vid en givarkonferens i september 2001 uttrycktes allvarlig kritik mot dessa domstolar. Av de 2000 studenter som arresterades i samband med demonstrationer vid universitetet i augusti har samtliga utom studentledaren Semere Tekeste frigivits. Frågan om hans frisläppande och domstolsförhandlingar utgör en del av dialogen om mänskliga rättigheter och demokrati, och dessutom har Sveriges utrikesminister och EU gjort skarpa uttalanden i samband med arresteringarna av journalister och stängningen av tidningar.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U208 (v) yrkandena 1–6 kan besvaras.