Utrikesutskottets betänkande

7 Rasism och slavhandel

I motion 2001/02:U209 (c) framhålls att rasism, diskriminering och marginalisering är ett av de stora hindren för fred samt mänsklig och ekonomisk utveckling i världen. I yrkande 20 krävs att Sverige i allt internationellt arbete måste göra sitt yttersta för att öka förståelse och tolerans samt minska rasism och diskriminering.

I motion 2001/02:U220 (v) yrkande 1 framhålls att i jakten på, och handeln med, slavar deltog de flesta stater. Det fanns även svenska slavhandlare vid den svenska kolonin S:t Barthélemy. I slutet av 1700-talet organiserade Gustav III svensk slavhandel i Västindien. Den svenska kungen byggde i samarbete med en grupp affärsmän och statliga byråkrater upp ett aktiebolag för slavhandel i Karibien. Han organiserade slavexpeditioner till Afrika och införde en svensk slavlagstiftning. Det var alltså inte bara den tidens stormakter som bedrev slavhandel. Motionärerna menar att Sverige bör utreda i vilken utsträckning Sverige bedrev eller deltog i slavhandeln över Atlanten. I yrkande 2 konstateras att vid FN-konferensen i Durban i september 2001 diskuterades frågan om slavhandeln. Afrikanska länder krävde kompensation för den åderlåtning de utsattes för av kolonialmakterna. Vid konferensen diskuterades också om de stater som bedrivit slavhandel kollektivt skulle be de stater som plundrats på människor om ursäkt. Från svensk sida bör det utredas i vilken utsträckning Sverige bedrev eller deltog i slavhandeln över Atlanten och på grundval av resultatet av en sådan undersökning förbereda en ursäkt för de handlingar som begåtts.

I motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 13 framhålls att alla slag av trakasserier eller våldsbrott med rasistiska eller antisemitiska förtecken i grunden har sin udd riktad mot det demokratiska styrelseskicket och den grundläggande uppfattningen om alla människors lika värde.

I motion 2001/02:U347 (fp) framhålls att 1965 antogs en internationell konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. I yrkande 1 framhålls att konventionen mot rasdiskriminering behöver omarbetas så att den inbegriper alla former av hatpolitik, alla politiska aktiviteter som bygger på våldsamma angrepp mot vissa grupper eller politiska arbetsmodeller. Mycket tunga argument hämtade ur det senaste århundradets historia och ur nutiden talar för en sådan revidering av konventionen. I yrkande 3 krävs att initiativ tas för en internationell bekämpning av all politik som bygger på hat och våldsromantik och i yrkande 5 att EU genomför gemensamma aktioner för bekämpning av segregation, utslagning och passivitet och förstärkning av de utsatta gruppernas möjlighet att agera för att hävda sina intressen och i yrkande 6 krävs större insatser för de fattigaste länderna för att bekämpa fattigdomen.

Utskottets överväganden

Utskottet anser att slaveriet och slavhandeln är en skamfläck i mänsklighetens historia. I stora delar av världen och i århundraden har människor utsatts för oerhörda lidanden och övergrepp. Det finns inte några säkra siffror på hur många människor som föll offer för den transatlantiska slavhandeln som ägde rum under ett par århundraden. Vissa bedömare menar att det kan röra sig om 25 miljoner människor. Det förekom också en omfattande handel med slavar inom den afrikanska kontinenten liksom över Indiska oceanen. Följderna av dessa mänskliga tragedier har påverkat och fortsätter att påverka utvecklingsansträngningar, inte minst i Afrika. Slaveriet och slavhandeln har satt djupa spår både ekonomiskt och socialt.

Frågorna behandlades i september 2001 utförligt under FN:s konferens om rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och relaterad intolerans, den s.k. Durbankonferensen. Det var sannolikt första gången som FN:s medlemsstater diskuterat dessa frågor ur ett politiskt och moraliskt perspektiv. En av de viktigaste frågorna i sammanhanget var de framtida relationerna mellan framför allt Afrika och västvärlden, och i slutdokumentet gick konferensen de afrikanska kraven, som framför allt riktades mot de forna kolonialmakterna, till mötes på ett tillfredsställande sätt.

I dokumentet framhålls också att det framtida samarbetet skall byggas på solidaritet och partnerskap och i detta sammanhang nämns bl.a. skuldavskrivning, fattigdomsbekämpning, utländska investeringar, ökat marknadstillträde för u-ländernas produkter och ökade biståndsresurser.

Inom FN pågår ett forskningsarbete inom Unesco, det s.k. Slave Route Project, som innebär en total kartläggning av slaveriet och slavhandeln. Inom ramen för projektet bedrivs medieprojekt och andra projekt för att sprida kunskap och för att ge en röst åt offren. Ett av projektets mål är att nå ut till ungdomar och skolklasser med information om slaveriets orsaker och effekter.

Vid Durbankonferensen enades världssamfundet om att bekämpa rasism och främlingsfientlighet som kan leda till hat och våld. Även rasdiskrimineringskonventionen fastslår staters förpliktelser att fördöma och bekämpa rasism.

Utskottet menar att det är viktigt att inte glömma bort eller förringa vad som hänt. Kunskap om historien är viktig inte minst för att förstå vad som händer i dag och för att förhindra att liknande tragedier kan inträffa igen. Skolan har härvid en viktig roll att spela.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U209 (c) yrkande 20, 2001/02:U220 (v) yrkandena 1 och 2, 2001/02:U345 (fp) yrkande 13 samt 2001/02:U347 (fp) yrkandena 1, 3, 5 och 8kan besvaras.

8 Terrorism

I motion 2001/02:U347 (fp) yrkande 6 krävs att den internationella lagstiftningen bör ses över så att de som stöder, ger skydd och samarbetar med terrorister och extremister bör behandlas som krigsförbrytare. En sådan översyn av den internationella lagstiftningen är en brådskande arbetsuppgift för både FN:s och EU:s juridiska organ. Det finns ingen anledning att betrakta eller behandla terrorismens hjälpgrupper på annat sätt än man gör med anstiftare av massmord.

Utskottets överväganden

Sverige har anslutit sig till samtliga 12 globala konventioner och protokoll mot terrorism. Dessa innehåller bl.a. bestämmelser om kapning av flygplan, sabotage på flygplatser och bombdåd av terrorister.

Den senaste konventionen är den om bekämpning av finansiering av terrorism. Konventionen ställer krav på långtgående kriminalisering bl.a. av att lämna bidrag till personer och organisationer som kan tänkas komma att begå brott som de definieras i konventionerna och protokollen. De svenska reglerna om förberedelse och medverkan till brott täcker mycket av det som enligt konventionen skall vara kriminaliserat, men det kommer att krävas att den svenska lagstiftningen utvidgas. FN:s resolution 1373 ställer bl.a. krav på åtgärder för att förebygga och förbjuda finansiering av terroristhandlingar. Staterna skall se till att spärra ekonomiska tillgångar som tillhör någon som begår, försöker begå eller medverkar till terroristhandlingar. Resolutionen innehåller också ett förbud mot att tillhandahålla sådana personer ekonomiska tillgångar eller finansiella tjänster. Därutöver finns krav på kriminalisering av vissa handlingar bl.a. insamling av medel avsedda för terroristhandlingar. Denna resolution riktar sig inte mot enskilda stater, utan mot terrorister generellt, oavsett geografisk tillhörighet. En kommitté har inrättats som har till uppgift att övervaka genomförandet av resolutionen.

Utskottet menar att en del terroristbrott skulle kunna utgöra krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Det är dock knappast möjligt att klassificera alla terroristbrott som krigsförbrytelser, eftersom krigsförbrytelser endast kan begås under väpnad konflikt (krig).

Att ge stöd eller skydd åt eller att samarbeta med terrorister är redan kriminaliserat i folkrätten genom en rad internationella terroristkonventioner och protokoll. I resolution 1373 som antogs hösten 2001, och som kan sägas innebära en översyn av folkrätten på området, beslöt FN:s säkerhetsråd att alla stater skall kriminalisera tillhandahållande eller insamling av kapital avsett för terroristhandlingar samt delaktighet i finansiering, planering, förberedelse eller genomförande av terroristhandlingar. Sverige verkställer denna resolution dels och huvudsakligen genom befintlig nationell lagstiftning, dels genom en EG-förordning och två gemensamma ståndpunkter, vilka i sin tur kan komma att följas av viss svensk lagstiftning.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U347 (fp) yrkande 6 kan besvaras.