Utrikesutskottets betänkande

20 Afghanistan

I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att de hänsynslösa terroristattackerna mot USA har satt Afghanistan i fokus. Landet har sedan länge varit föremål för omfattande biståndsverksamhet men även kritiserats p.g.a. bristande respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Strider mellan talibanerna och oppositionen fortsätter och tvingar stora delar av den civila befolkningen på flykt. Allvarlig torka gör att landet står inför en humanitär kris. Denna situation kommer att skapa en omfattande flyktingsituation, och i yrkande 56 krävs att Sverige och övriga omvärlden måste vara beredda att bistå de afghanska flyktingarna.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige har varit engagerat i Afghanistan i över 20 år och varit en av de största biståndsgivarna till landet. Under 2001 avsattes 225 miljoner kronor till Afghanistan. En stor del av biståndet har gått till stöd för flyktingar och internflyktingar, genom bl.a. UNHCR, Röda Kors-rörelsen, Unicef och Svenska Afghanistankommittén (SAK). SAK har t.ex. startat mobila hälsokliniker och skolor i internflyktingläger i Afghanistan.

Under talibanregimen förekom omfattande övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, vilket ledde till ökade flyktingströmmar. En förbättrad situation vad gäller säkerhet och mänskliga rättigheter kommer att leda till ökad repatriering av flyktingar. Redan i dagsläget återvänder människor i tusental varje vecka, och detta kommer att öka när våren kommer. Ett massivt återvändande ställer stora krav på de humanitära organisationerna i form av skydd och stöd för återetablering. Sverige bidrar redan nu till IOM:s (International Organisation for Migration) pilotprojekt för välutbildade afghaner som vill återvända.

Av Sveriges fortsatta bidrag till humanitära insatser, återhämtning och återuppbyggnad kommer flyktingstöd även fortsättningsvis vara en central komponent. Bistånd till barn, som varit speciellt utsatta under kriget, kommer att prioriteras.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 56 kan besvaras.

21 Burma

I motion 2001/02:U345 (fp) framhålls att militärjuntans förtryck i Burma och brott mot grundläggande mänskliga rättigheter årligen uppmärksammas av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. I sin resolution i april 2001 talar kommissionen om regimens systematiska förföljelser av den demokratiska oppositionen och av etniska minoriteter liksom om dess omfattande och systematiska användning av tvångsarbete. MR-situationen har försämrats ytterligare enligt kommissionen, och det görs systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna i Burma. FN:s specielle rapportör för Burma förvägrades länge inresetillstånd. Varje försök att ta upp frågan om Burma i FN:s säkerhetsråd förhindras av Burmas särskilda skyddsmakt Folkrepubliken Kina. I yrkande 32 krävs att Sverige verkar för att inom EU stödja den demokratiska oppositionen och förmå regimen att erkänna resultatet från det fria parlamentsvalet 1990.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att utgångspunkten för Sveriges agerande gentemot Burma är att varje litet steg i riktning mot en demokratisk utveckling måste anses vara av värde och uppmuntras av omvärlden. Arbetet inom EU, FN, ILO samt med Burmas grannländer inom ASEAN är av stor betydelse för regeringens möjligheter att påverka utvecklingen i landet. Sverige för regelbundet samtal med oppositionen både inne i Burma och i exil.

Regeringen bidrar aktivt till EU:s politik gentemot Burma. Målet för EU:s politik är att förmå den burmesiska regimen att respektera de mänskliga rättigheterna och snarast inleda en dialog med oppositionen. EU:s främsta politiska verktyg i förhållande till Burma, den gemensamma ståndpunkten från 1996, förlängdes med sex månader i oktober 2001. Ståndpunkten innehåller bl.a. visumförbud för de ledande skikten inom regimen, förbud mot allt utvecklingssamarbete (utom humanitärt bistånd samt MR-bistånd via enskilda organisationer) och förbud mot militärt samarbete.

Sverige bidrar med 5,25 miljoner kronor under perioden 2000–2002 till
Centre for Humanitarian Dialogue, en frivilligorganisation som genomför humanitära medlingsinsatser i bl.a. Burma. Insatserna syftar till minskat lidande och ökad humanitär säkerhet för att därigenom bidra till konfliktens lösning. Sida ger även stöd till burmesiska flyktingar som lever i flyktingläger i Thailand. Bistånd om ungefär 41 miljoner kronor för åren 2001–2002 kanaliseras genom Diakonia, som via Burma Border Consortium förser flyktingarna med boende och andra förnödenheter. Sverige bidrar även indirekt till flyktingarna genom det humanitära bistånd som förmedlas genom bl.a. EU och UNHCR. Den regionala MR-organisationen FORUM-ASIA har mottagit stöd för en narkotikakampanj riktad mot Burma. Stöd ges även till oppositionens radiostation i Oslo. Riksdagen har på Sidas uppdrag i februari 2002 genomfört en utbildning i Stockholm för burmesiska exilparlamentariker. Enligt utskottets uppfattning bidrar sådana insatser till värdefulla tillfällen för kunskapsutbyten för båda parter.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U345 (fp) yrkande 32 kan besvaras.

22 Sri Lanka

I motion 2001/02:U212 (v) framhålls att när den brittiska kolonialmakten lämnade Sri Lanka så lämnade man ett land som var etniskt splittrat. Olika grupper behärskade olika områden. Landet är mycket rikt, inte minst på olika ädelstenar och metaller. Större delen av dessa tillgångar kom att hamna i majoritetens, den singalesiska befolkningen, händer.

Konflikten mellan framför allt singaleser och tamiler, men även med muslimska grupper, har pågått sedan början av 1920-talet. Den senaste eskaleringen mellan de olika grupperna skedde 1983 då de tamilska tigrarna (LTTE, Liberation Tigers of Tamil Eelam) inledde en väpnad kamp för att befria den norra delen av landet och skapa en tamilstat. Tamilerna, som utgör cirka 20 % av befolkningen, är av indiskt ursprung. De importerades som arbetskraft till Sri Lanka av de brittiska kolonialmyndigheterna för att det behövdes arbetare på de lankesiska teplantagerna. Deras status i Sri Lanka har sedan dess varit osäker när det gäller medborgerliga rättigheter och statstillhörighet. Motionärerna menar i yrkande 1 att Sverige bör verka för att de tamiler som arresterats och hållits fängslade utan rannsakning och dom antingen friges eller att deras fall underkastas en snar, korrekt, rättslig prövning. I yrkande 2 krävs att Sverige inom EU och andra internationella organisationer bör verka för att tortyr och misshandel av arresterade personer och politiska fångar i Sri Lanka upphör och, i yrkande 3, att Sverige, som enskilt land och som medlem av EU och andra internationella organisationer, aktivt bör arbeta för en fredlig lösning av konflikten mellan de etniska grupperna i Sri Lanka och aktivt stödja de fredsinitiativ som har tagits av den norska regeringen.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att återkommande överträdelser av de mänskliga rättigheterna har följt i spåren av den långvariga väpnade konflikten mellan den srilankesiska regeringen och den tamilska LTTE-gerillan. Under vissa perioder har mycket allvarliga MR-överträdelser begåtts. Den väpnade konflikten, som sedan 1983 krävt tiotusentals människoliv och tvingat över en halv miljon människor att bli internflyktingar, utgör landets allvarligaste utvecklingshinder. Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Sri Lanka har fortlöpande följts av Sverige och stått i fokus vid de bilaterala kontakterna med landet. Sverige har dessutom, såväl bilateralt som multilateralt, agerat för att förbättra MR-situationen på Sri Lanka. Sverige har också inom EU-samarbetet varit drivande för att lyfta fram MR-situationen och den demokratiska utvecklingen i Sri Lanka.

Sveriges bistånd till Sri Lanka har fokuserats på utbildningsinsatser och landsbygdsutveckling, men betydande belopp har också anslagits till andra områden som humanitärt bistånd samt insatser till stöd för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling. Ett antal projekt inom utvecklingssamarbetet som rör insatser på områdena fred, demokrati och mänskliga rättigheter är dessutom i beredningsstadiet och planeras att påbörjas under 2002.

Genom Europeiska byrån för humanitärt bistånd (ECHO) ges också bistånd bl.a. till den väpnade konfliktens offer. Ett betydande EU-bistånd ges dessutom till Family Rehabilitation Centers, vilka arbetar med att rehabilitera tortyroffer.

Sverige och EU verkar i olika sammanhang, inklusive multilaterala, för en fredlig lösning av konflikten mellan de etniska grupperna i Sri Lanka. I återkommande uttalanden från ordförandeskapet på EU:s vägnar har Sri Lanka och LTTE uppmanats att upphöra med fientligheterna och få till stånd en varaktig uppgörelse. Vid upprepade tillfällen har också uttalats stöd för den norska regeringens strävanden att underlätta en förhandlingslösning av konflikten.

Norges möjligheter att mäkla fred i Sri Lanka har ökat under senaste tiden då regeringen i Colombo meddelat att den tänker iaktta ytterligare en månads vapenvila. I mitten av februari 2002 förlängde den tamilska gerillan ensidigt sin vapenvila. Sri Lankas regering har meddelat den norske medlaren att arméns vapenvila har utsträckts till den 24 februari. Avsikten var att ge medlaren tid att åstadkomma en ömsesidigt överenskommen vapenvila mellan regeringen och den tamilska LTTE-gerillan. Sedan julhelgen, när båda sidor deklarerade tillfällig vapenvila, har regeringen mildrat den ekonomiska blockad som i flera år har riktats mot gerillakontrollerade områden i norr. Norska fredsmäklare har varit försiktigt optimistiska och menar att båda parter känner ökat förtroende för varandra. LTTE ställer dock fortfarande som ett oavvisligt krav att rörelsen måste förklaras laglig, innan den ger sig in på några förhandlingar. Sverige har ställt sig positivt till att sända personal till Sri Lanka för att övervaka vapenvilan.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion 2001/02:U212 (v) yrkandena 1–3 kan besvaras.