En av Nordens stora folkrörelser är alternativrörelsen. Den går ibland under olika namn som græsrodsbevægelsene I Danmark, bland andra kallas den nya sociala rörelser eller nya folkrörelser

16. De internationella resornas år

1964 blev också på andra sätt avgörande än genom demokratisering av kampen för solidaritet genom Södra Vätterbygdens Sydafrikauppror. Det nya uppsvinget i Sverige och Danmark föregicks av många former för världsvida kontakter och upplevelser. I alla de nordiska länderna stod sjömän och missionärer för kontakter med världen i en tid före charterresorna då fjärran hamnar bortom haven och det inre i kolonialländernas låg minst lika nära som Europa. En elit av representanter för studentorganisationer och etablerade författare började också resa ut och skriva rapportböcker hem som Jan Myrdal om Afghanistan och Kina och Per Wästberg om Sydafrika.
Däremot var det mer sällan unga aktivister hade möjlighet att på plats skaffa sig direktkontakt med folkrörelser i tredje världen. Det som gällde för att få kontakt var Världsungdomsfestivalerna och ett fåtal andra mindre internationella möten eller de många studenter och företrädare för befrielserörelserna i Södra Afrika som ofta bjöds in till möten och studerade runt om i Norden.
1964 skulle detta ändras för Sveriges del. Unga aktivister genomförde detta år fyra internationella resor som kom att påverka den framtida utvecklingen betydligt. En gjordes av studentorganisationen Clarté som hade rötterna i marxistisk upplysningskamp på 1920-talet. Organisationen fanns kvar i Sverige och Norden men ingen annanstans efter att ha startats 1919 på franskt initiativ som en socialistisk fredsorganisation med bl.a. Ellen Key och Selma Lagerlöf i den internationella styrelsen.⁴⁰¹ Svenska Clarté skickade efter en hel del diskussioner en delegation med Sköld Peter Matthis och andra till Kinesiska kommunistpartiets 15-års jubileum av revolutionen detta år.⁴⁰² De var de enda blåögda västerlänningar som sett Kina på många år sedan banden med Sovjetunionen brutits 1959 och därmed också kontakterna med alla västeuropeiska kommunistpartier. Bara albanska kommunistpartiet upprätthöll kontakten och var också med från Europa på jubiléet. Svenskarna möttes av stor uppmärksamhet. Clartéisterna fick besöka fångvårdsanstalter och många andra miljöer i landet. De fick kunskap om den pågående konflikten i Vietnam och en kritisk syn på Sovjetunions politik. Tredje världens befrielse kom att stå i fokus och kampen mot USA-imperialismen. Men väl hemma motarbetades de av majoriteten av Clarté och förbundet vägrade publicera deras rapport från Clartéresan till Kina. Sköld Peter Matthis isolerades både i vänstern och fredsrörelsen. Han tvingades avgå som ordförande för Clarté och lämna styrelsen för Kampanjen mot atomvapen.⁴⁰³
Det stundade stora strider för att kontakterna med tredje världen inte bara skulle vara en individualiserad angelägenhet för författare och konsumenter av böcker eller partipolitiska eliter utan också kollektivt politiskt ansvarstagande. Gruppen som rest till Kina intresserade sig för att bryta med den officiella linjen som rådde i alla partipolitiska miljöer i Sverige.
”Vi var faktiskt väldigt ensamma om uppfattningar som idag är självklara för många. Det gällde för oss att leta fram exempel på att världen inte var så problemfri som tidningar och politiska partier ville framställa den. Vi var en grupp clartéister i Stockholm som bildade en studiegrupp och slukade allt material vi kom över om Sydostasien och Latinamerika.”⁴⁰⁴
Maoismen väckte vid samma tid intresse också i de övriga nordiska länderna. I Norge tog SUF avdelningen i Porsgrunn 1964 upp en diskussion om maoismen.⁴⁰⁵ I Danmark bildades i juni 1964 den maoistiska gruppen Kommunistisk Arbejdskreds under ledning av Godtfred Appel som uteslutits ur DKP. Men det var bara i Sverige som direkt kontakt etablerades genom besök på plats i det kommunistiska Kina.
En lika omvälvande resa gick till Indien dit flera i TUG åkte samma år.⁴⁰⁶ De bjöds in av Vegetariska världskongressen för att propagera inför indiska studenter. Påverkade av de rikas barn som studerat i utlandet började alltfler studenter i Indien gå i nylonskjortor och äta kött för att anpassa sig till vad de uppfattade som västerländska ideal. I massmöten inför upptill 500 000 deltagare fick den västeuropeiska ungdomsdelegationen berätta om andra ideal i väst än köttätande och syntetiska fibrer. Erfarenheterna från denna resa var svårare att förmedla än från de andra resor detta år då det varken kunde bygga på redan existerande intresse för allt som rörde sig i USA eller på att ingå i vänsterns tradition om än som oppositionella.
Några unga anarkister for till Milano där de deltog i direkta aktioner.⁴⁰⁷ De fick genomslag i pressen och ändrade radikalt på anarkismens förutsättningar i Sverige. I övrigt bestod anarkisterna enbart av äldre men nu hade en ny generation börjat komma fram. (Här behövs mer bakgrundsfakta.)
Till USA reste TUG aktivisten Peter Modesta året därpå.⁴⁰⁸ Där gick kampen för de svartas rättigheter in i en intensiv fas. Ungdomar från Nordstaterna åkte till Södern för att hjälpa till med inskrivningen i vallängderna och stå emot segregeringen av de svarta. Kampanjen för att registrera svarta väljare i södern hade inletts med en mobilisering som ledde till flera mord på medborgarrättsaktivister men också politiska segrar under Freedom Summer 1964. Modesta blev en Freedom Rider och kunde komma tillbaka med ökade insikter i USA:s förtryck av den egna befolkningen och begynnande protester mot Vietnamkriget. … Samma år som Freedom Summer hölls de första massdemonstrationerna i USA mot kriget med 30 000 och senare 50 000 deltagare. Året dessförinnan hade den största demonstrationen haft 600 deltagare i USA. Amerikanska erfarenheter fanns inga svårigheter att få med sig och sprida, kring medborgarrättsrörelsen spreds mycket material.
För unga danska aktivister var Emmausrörelsen i Frankrike ett resmål. Här ordnade det vandrande lumpsamlarkolletivet i Normandiet varje år ett internationellt läge för de som kunde tänka sig att arbeta tillsammans med lumpsamlare en kortare eller länge tid. Hit åkte Fleming Nielsen. Han beskriver hur samarbetet fungerade utmärkt. Lumpsamlarnas vardag avbröts av något främmande och spännande. De blir experter som ska lära andra någonting. De är värdar som tar vara på sina gäster och ser att andra från fjärran länder intresserar sig för deras arbete och får uppleva att de inte är ensamma på de eländiga platserna för sortering av lump. (Pulterkamrere og lssepladser) Även om en avgörande skillnad finns mellan den unge dansken som efteråt kan åka hem igen till ett bekvämt liv och lumpsamlaren som fortsätter det fattiga slitet. Fleming Nielsen beskriver med egna ord sin uppelevelse:
”Jeg har selv deltaget i disse ungdomslejre og arbejdede i Carentan, en lille by ca. 20 km fra Cherbourg. Vi holdt til i en skole, der havde sommerferielukning. Der var brændende varmt, og stabler af tøj, papir og jern hobede sig op alle vegne. Femten lastbiler, som byens borgere havde fremskaffet til os, kørte ud om morgenen og kom tilbage ved middagstid fyldt med mere papir. I nonneklosteret lavet de middagsmad til os, men lad os gå kort hen over alt det. Kun en ting vil jeg fortælle.

En eftermiddag var en kammerat og jeg taget af sted med trækvogn og højttaler, ud for os selv for med råb at meddele, at ’her kommer abbé Pierres klunsere. Vi samler jern, klude og papir. Vi tømmer Deres pulterkamre. Hjælp os! I abbé Pierres navn siger vi dem Dem tak’. Folk smilede venligt til os, og højttaleren skrattede. De bar skramlet, der bagefter skulle sorteres, ud til os, og vi takkede og hentede mere ned fra pulterkamrene, mens magre udhungrede lopper, der havde dovnet i kludene, sugede blodet af os. Vi kendte ikke meget til byen og kom ind i en gade, der så uendeligt fattig ud med tyve ens grå huse. Vi forsøgte alligevel, om der var lidt at hente i en affaldsdynge. To små piger stod så til, mens vi kørte frem. Og lidt efter kom konerne ud til døren og tørrede hænderne af i tørklædet. ’Kom indenfor!’ Der lå en gammel man dog og sov. Og vi fortrød, her var intet at hente. Kun klæderne på kroppen av folk. Lutter fattigdom. Konen gik bagud og kom tillbage med en håndfuld aviser, iturevne stykker uten verdi. Vi gik efter hende for at se. Om der var mere. Der var måske en tjeneste, vi gjorde om hende.

Hun hendtede det på toilettet.

Bagefter tog hun kopperne af bordet og rak mig dugen, der lå under. ’Nej tak’, sagde vi. ’Den er til abbé Pierre, noge kunde ha brug for den.’ Manden vågnede og så, at hun forærede dugen væk. De skændtes og rev hinanden i håret i ti minutter. ’Den er til abbé Pierre’ blev hun ved. Til sidst forstod han. Vi måtte tage den med. Vi lagde den verdiløse dug sammen og anbragte den forsigtigt oven på læsset. Hun kunne få den glæde at tro, det var en kostelig gave, hun havde givet os i hænderne. De stod begge to og vinkede, da vi kørte videre. De har nok skændtes en smule om aftenen, for det var jo den eneste dug.

Den kom aldrig til Emmaus. Jeg tog den med til Danmark, men den gik i stykker, da den blev vasket. Den er alligevel ikke blevet smidt ud. Den har værdi for mig, og jeg følte ikke, det var at stjæle.”
Resultatet var påtagligt. I Danmark började ungdomar gemensamma insatser för att samla lump för att stödja självorganisering och utbildning i tredje världen bland fattiga. Resan till Kina inledde en epok av massmobilisering mot USA imperialismen i Indokina. Resan till Italien en drastisk föryngring och förnyelse av anarkismen och viljan och förmågan till direkt aktion medan resan till Indien tillsammans med resan till Italien och USA ledde till framväxten av en direktdemokratisk alternativrörelse som förenade lokal och global kamp och överskred splittringen av internationellt engagerade folkrörelser i anpassning till kommunistiska eller kapitalistiska staters politik.