Experthearing om barn med uppgivenhets syndrom, Socialstyrelsen den 21 juni 2005. De apatiska flyktingbarnen/barn med uppgivenhetssyndrom

Befolkningsbaserad strategi

Ett alternativ till en högriskstrategi i de förebyggande är en befolkningsstrategi, en strategi där hela befolkningen av asylsökande barn är målgrupp för de förebyggande insatserna. En befolkningsbaserad strategi har i första hand fokus på de risk och skyddsfaktorer som har att göra med socialt stöd och kontext i modellen ovan. En sådan strategi för asylsökande baseras lämpligen på redan existerande institutioner inom primärvård och skola, förstärkt med specialresurser med särskild flyktingpsykiatrisk kompetens för handledning.

Samarbetsformer med Migrationsverket

Socialstyrelsen har ett flertal gånger påpekat att samarbetet mellan landstinget och Migrationsverket i regioner av Sverige fungerar otillfredsställande (Lindberg & Hjern, 2000). Detta leder till att primärvården, inkl barnavårdcentraler, i storstadsområden saknar kunskap om existensen av många av de asylsökande barn som bor i eget boende i deras upptagningsområde. Det leder också till att många asylsökande familjer inte får ett erbjudande om hälsosamtal. Ett första viktigt steg i en befolkningsbaserad strategi är därför att etablera ett bra samarbete mellan Migrationsverkets regionkontor och primärvården.

Introduktion och information

Vi kan inte nog understryka vikten av det inledande hälsosamtalet. Detta samtal är av stor betydelse för båda parter i den fortsatta asylprocessen. Det bör därför föras av en person särskild utbildad och lämpad för denna uppgift. Det måste klargöras vem som ansvarar för detta hälsosamtal. Barn- och skolhälsovård har en viktig uppgift att introducera den asylsökande familjen till svensk hälso- och sjukvård för barn, en uppgift som också delas av den enhet som utför hälsosamtal/hälsoundersökningar för asylsökande och flyktingar. Information om möjligheterna för asylsökande barn att delta i gruppaktiviteter i närområdet är en viktig del av introduktionen, liksom information om svensk barnhälso- och sjukvård samt om möjligheter att få psykologiskt stöd via barnavårdscentraler och skolor. Vid hälsosamtalet kan behov av medicinsk och barnpsykiatrisk behandling uppmärksammas och hjälpsökande familjer slussas vidare till adekvat vårdnivå.

Riktlinjer och råd för vad ett inledande hälsosamtal skall innehålla och hur det ska genomföras bör utformas av Socialstyrelsen.

Föräldrastöd

Sjuksköterskor på barnavårdscentraler och inom skolhälsovården har inom ramen för sitt hälsovårdsprogram ofta goda förutsättning för att etablera en stödjande kontakt med de nyanlända flyktingföräldrarna. I många fall kan vaccinationer och andra delar av det ordinarie hälsovårdsprogrammet utgöra en naturlig startpunkt för denna kontakt. Föräldragrupper är en annan form av föräldrastöd som är särskilt lämplig för asylsökande på förläggningar, men kan också etableras i anslutning till andra mötesplatser för asylsökande familjer såsom förskolor.

Stödjande miljöer

Förskoleverksamhet där asylsökande barn kan få en struktur på sin vardag och tillgång till vikarierande vuxna när föräldrarna sviktar har en nyckelroll för de små barnen. Sedan några år har asylsökande barn rätt till deltidsförskola på samma villkor som andra barn i Sverige. Det är dock mycket osäkert hur ofta de asylsökande barnen i eget boende verkligen kommer i kontakt med förskoleverksamheten där de bor. Det saknas ofta bra rutiner för denna introduktion. Introduktionsklasser med begränsat elevantal kan ha en liknande stödjande funktion för de äldre barnen.
För att de stödjande miljöerna inom förskolan och skolan ska kunna fungera optimalt behövs återkommande handledning av barn- och ungdomspsykiatrisk expertis. Denna handledning syftar i första hand till att ge pedagogerna stöd i deras eget arbete med asylsökande familjer där barnen har lättare barnpsykiatrisk problematik. Ett annat viktigt syfte är att ge pedagogerna kvalificerad hjälp att identifiera barn med behov av behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin. På detta sätt kan de stödjande miljöerna också användas för att tidigt identifiera barn som riskerar att utveckla depressiv vitalisering
Flertalet barn som insjuknar i depressiv devitalisering har gått en period i svensk skola. De har också slutat gå i skolan under något skede i utvecklingen av sina allvarliga symptom. I och med detta så förlorar de det potentiella sociala stöd som kamrater och lärare kan innebära och den struktur som skolans pedagogiska innehåll bjuder. När barnen slutar skolan ökar också exponeringen för föräldrars oro och psykiatriska symptom. Därför är en aktivt uppsökande inställning till asylsökande barn som slutar gå i skolan en mycket viktig del i skolans roll i det förebyggande arbetet, en uppgift som också kräver ett nära samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin. Här har lärare och skolhälsovården en stor uppgift. De bör ges utbildning, handledning och tillräckliga resurser för denna uppgift.
Gömda flyktingbarn, en högriskgrupp när det gäller utvecklandet av barnspsykiatriska symtom har i Sverige ingen självklar rätt till förskola och skola, trots att FN:s konvention om barnets rätt ger dem rätt till det. FNs barnrättskommitté som övervakar staternas efterlevnad av konventionen slog fast detta då Sverige granskades i januari 2005, men regeringen har ännu inte tagit konsekvenserna av detta. Ur ett förebyggande perspektiv vore det i högsta grad angeläget att även gömda flyktingbarn har rätt till förskola och skola.
Sammanfattningsvis finns det mycket som talar för att en befolkningsbaserad strategi är att föredra framför en högriskstrategi för att förebygga psykisk ohälsa inklusive depressiv devitalisering hos barn i asylsökande familjer. Goda erfarenheter av att arbeta på med en befolkningsbaserad förebyggande strategi finns t ex inom BUP i Uppsala i deras arbete med asylsökande barn på flyktingförläggningen i Gimo 2002-2004 och i Flyktingbarnteamets verksamhet för asylsökande barn i eget boende inom barnhälsovården i Stockholm under 1995-2000.