Jorden runt



Yüklə 1,22 Mb.
səhifə12/28
tarix03.11.2017
ölçüsü1,22 Mb.
#29518
1   ...   8   9   10   11   12   13   14   15   ...   28

Haápai
Vi får en fin överfart och är framme innan det börjar bli mörkt. Vi fiskar på vägen och får en Mahi Mahi på ca 6 kg. Ankaret läggs utanför en ö som heter Ha'ano och vi ligger väl skyddade för de förhärskande ostvindarna. En by lite längre bort får besök och vi träffar även en äldre man som ger oss Papaya. Byarna här nere är ofta inhägnade med ett lågt staket, för att grisar och höns, som springer fritt, inte skall försvinna ut i skogarna som omger samhället. På återvägen till båten, börjar det att skymma och de flygande hundarna börjar bli aktiva. De hänger upp och ner i trädkronorna under dagen och börjar sin jakt på frukter då det skymmer. De kallas Flying Foxes eller Fruit Batts på engelska och är helt ofarliga trots sin storlek på ca en meter mellan vingspetsarna. Någon dag senare seglar vi den korta biten in till huvudorten på Haápai som heter Pangai och ligger på en ö som heter Lifuka. Här finns inklarering och vi passar på att både klarera in och ut samtidigt. Vi försöker ock så att inhandla lite mat trots det magra utbudet. Lite goda biffar, bröd och frukt hittar vi trots allt. Vi fyller också våra vattentankar med friskt regnvatten från polischefens egen vattentank. Det är lite jobbigt att frakta ut alla vattenflaskor med dingen och hälla på dessa på vattentanken. Efter proviantering seglar vi ca 5 sjömil till en ö som heter Uoleva, med en fin bukt och en härlig sandstrand. Här ligger Sumé uppankrad och det blir ett trevligt återseende med grillning på stranden en av kvällarna. Vid dykning en av dagarna hittar jag en stor snäcka som är väldigt vackert färgad i orange inuti. Den är spiralformad och nästan en halv meter lång. Jag hade gärna behållit den men det finns en mollusk inuti, så den får sin frihet tillbaka. Här blir vi också tvingade att byta ut vår fock. Den är nu så skör att den inte går att laga. Den har tjänat oss bra i 17 år och varit med i 38 000 sjömil. Vi har både ny fock och nytt storsegel med oss hemifrån, men det gamla storseglet får t jänstgöra ytterliggare ett tag. Tillsammans med Sumé, seglar vi vidare till en ö som heter Tofanga där vi promenerar på sandstranden runt ön och letar efter snäckor. Det blir ytterliggare några till vår samling. Vi fortsätter till en ö som heter Ha'afeva medan Sumé sätter kurs mot Minerva rev och därefter Nya Zealand. På Ha'afeva blåser det upp och vi ligger kvar för att invänta bättre väder. Dykningen här är inte så bra som den varit på de senaste ankringsplatserna men det finns en liten by på motsatta sidan av ön, som vi besöker ett par gånger. Det är Mango säsong och all är ute för att plocka dessa läckra frukter. Vi får så många Mango som vi vill ha och måste säga nej tack till en del erbjudanden. Vi får även Bananer och Papaya. Det ostadiga vädret fortsätter men vi beslutar att ändå segla söderut de 38 sjömilen till den sydligaste ön i Haápai gruppen som heter Kalefesia. Med 2 rev i storseglet och lite inrullad fock så kommer vi till Kalefesia och kan ankra på västsidan i skydd av korallrev i både norr och söder. Här upplever vi den kanske bästa dykningen på Tonga. De omgivande reven ligger nära båten så det är bara att dyka i direkt från däck. Fiskbeståndet är inte rikligare än på många andra platser men korallandskapet är fantastiskt vackert. Man dyker på mellan 1-6 m djup i djupa klyftor och tunnlar emellan korallhuvuden och korallerna är stora och färggranna. Vi stannar ett par dagar och har fina undervattensupplevelser. Det finns inga fastboende på ön men det bor 2 fiskare här som fiskar ca 3 månader i taget och därefter åker med sin torkade fångst till huvudstaden Nuku'alofa för att där sälja den. De har sina familjer på ön Nomuka som ligger ca 1 timmas båtfärd norrut. Dit åker de 3 -4 gånger om året emellan fisketillfällena på Kalefesia. På söndagen fiskar de inte, då kommer en av dem, han heter Noa, ut till oss i en liten utriggarkanot och frågar om vi har cigaretter. Vi har med oss cigaretter för sådana här tillfällen och han får våra 4 sista pake t. Senare åker vi in och hälsar på dem. De bor i vars ett litet dragigt skjul och har sin lilla fiskebåt med utombordare förtöjd utanför stranden. En bit in på ön har de odlingar med Bananer, Papaya, Taro och lite Cava. Kokosnötter växer det överallt här liksom på alla andra öar. De har också en hel flock grisar och lite höns. Noa visar oss runt på ön och upp till högsta klippan, där vi har fin utsikt över lagunen där vi ligger ankrade som enda båt. När vi kommer tillbaka till deras bosättning, träffar vi även kompisen som heter Hermanos. Han erbjuder oss fisk och bläckfisk dagen efter då de fiskar, men vi får tacka nej då vi planerat att segla vidare söderut. En av dagarna här får vi höra att det varit en politisk revolt i huvudstaden Nuku'alofa dit vi är på väg. Enligt uppgifter som når oss har 5 människor dödats och de har bränt ner 80 % av de centrala affärsrörelserna. Främst de som var Kinesiska och de som hade någon anknytning till kungahuset. Vi blir naturligtvis oroliga för a tt bunkringsmöjligheterna för vår del skall vara begränsade. Oroligheterna har sitt ursprung i folkets önskan om utökad demokrati, som tyvärr får dessa dramatiska följder. Några dagar efter uppbådet lugnar det dock ner sig och vi beslutar oss för att segla ner till oroshärden.

Tongatapu.
I ett riktigt skitväder seglar vi de 50 sjömilen ner till Tongas huvudstad Nuku'alofa som ligger på Tongatapu, den sydligaste av Tongas öar. Vi ankrar utanför en liten ö som heter Pangaimotu, som ligger strax utanför Nuku'alofa. Här finns en liten semesterby med små stugor och en fin restaurang med god mat. De har också en taxibåt som tar oss in till Nuku'alofa. När vi kommer in till stan så har vi svårt att hitta tullen där vi skall klarera in. De har fått flytta till tillfälliga lokaler i ett bankhus. Det är heller inte så lätt att hitta affärer som är öppna, men det lyckas oss till slut. In till de centrala delarna kan vi inte komma, då dessa är avspärrade av militärer och poliser. Även utanför centrum ser vi en hel del hus som är eldhärjade, både hotell, restauranger och affärer. De flesta människor vi möter verkar lite tillbakadragna och chockade. Nere i hamnen träffar vi en Australiensare som ligger här för att lossa fisk från sin båt. Han har 12 ton färsk Tonfisk och Svärdfi sk som ligger nerisad i båten. Normalt sett skulle den flygas direkt till Australien. Men nu är inget normalt och alla flyg är inställda. Två dagar senare ser vi att de lossar de fiskar som fortfarande är friska och kasserar resten, vilket motsvarar nästan hälften av fångsten. Vi beställer också en rundtur på Tongatapu till dagen efter. På kvällen träffar vi två Tyska ungdomar och två (Mor och dotter) från Wellington på Nya Zealand, på restaurangen. Vi berättar att vi skall på utflykt dagen efter och de blir intresserade och frågar om de får följa med. Eftersom vi skall åka med en minibuss, så får de givetvis det. Kostnaden är detsamma och delat på 6 så blir det ganska billigt för var och en. Dagen efter får vi en fin tur på ön och får bland annat se många flygande hundar som vi också lyckas fotografera. På sydkusten tittar vi på "Blow holes" som är hål i kustklipporna där dyningen pressar upp vattenblandad luft så att det sprutar upp som gejsrar på Island. Vi ser också det kungliga palatset och den avlidna kungens gravplats. På lunchen äter vi lokal Omu-mat som är både billig och god. Vi har tagit med våra diesel dunkar så innan vi vänder tillbaka passar vi på att fylla dessa. En morgon kör vi in med vår båt i fiskehamnen där vi av vänliga fiskare fått tillstånd att fylla vatten. Vi blir anvisade en plats utanför en fisketrålare, där vi kan ligga hela dagen. Vi passar på att bunkra det allra sista och köper även lite skattefri dricka (läs Rom) samt klarerar ut hos tull och Immigration. Sent på eftermiddagen ankrar vi åter utanför Pangaimotu. Vi är nu enda båten här, alla andra har avseglat mot Nya Zealand. Vi stannar 5 dagar i Nuku'alofa och det mesta av den tiden går åt till att förbereda oss för den svåra seglingen mot Nya Zealand. Vi får blandade känslor för Tongatapu och de är naturligtvis påverkade av den situation som råder efter oroligheterna. Hade vi varit här en eller två veckor tidigare hade vi förmodligen fått ett lite positivare intryck. Vi följer v ädret noga de sista dagarna via s.k. Grib filer och även via väderfax från Nya Zealand Met. Service. Vi hoppas på ett väderfönster som kan föra oss ända till N. Z. med goda vindar. Något sådant uppenbarar sig tyvärr inte, men då det ser hyfsat ut beslutar vi oss för att avsegla mot Minerva reef som ligger ca 250 nm i färdriktningen, och där invänta lämpligt väder.

Mot Nya Zealand via Minerva reef.
Vi avgår lördag kl. 08.30 i fint väder och seglar ut mellan rev och öar för att komma ut i havet vid middagstid. Vinden är svag och motorn får hjälpa till de första timmarna. I den svaga vinden passar vi på att svalka oss med ett bad i det kristallklara djupa vattnet. På eftermiddagen frestar vi även fiskelyckan, med gott resultat. En MahiMahi på ca 8 kg nappar och vi får fina fiskmiddagar för ett par dagar framåt. Vinden är god under eftermiddagen men mojnar och blir svag under natten. Den blåser från SSO, så med vår SSV kurs ligger vi nästan bidevindskotade för babords halsar. Andra dagen får vi åter ganska så god vind och gör fin fart direkt mot Minerva reef. På eftermiddagen möter vi 2 mindre fiskebåtar med kurs mot Tongatapu. De kommer från Minerva reef, där de legat och fiskat Hummer i 2 veckor. Under natten har vi åter svaga vindar och även 1 knop motström så vi inser att det blir svårt att nå fram under dagtid nästa dag. Det kommer även en del regn under efternatten. På morgo nen har vi kontakt med Jens på den Tyska båten Moana som ligger uppankrad inne i atollen. Han bekräftar att de elektroniska sjökorten stämmer exakt med verkligheten och att han och ytterligare några båtar, ligger uppankrade i den NV-liga änden med ankarlanternor tända, om vi försöker att ta oss in. Han berättar också att han gärna vill ha fisk om vi skulle fånga någon, så vi lägger i vår utrustning igen. Under dagen nappar en ganska stor Mahi Mahi på kroken men då vi skall lyfta ombord den så tar den sig loss och återfår friheten. Lite senare då vi sitter och läser i sittbrunnen hör vi hur det snärtar till i vattenytan bakom båten. Det är gummilinan på fiskeutrustningen som snärtar i vattenytan när den brister. Vår fiskelina som skall hålla för 125 kg går också av och vi blir av med vår fina bläckfiskkrok. Så det finns stora bestar som hugger emellanåt. Vi har fin vind under dagen och kommer fram till revöppningen ett par timmar efter att solen gått ner. Vi ser de andra båtarnas ank arlanternor och har ingen större lust att tillbringa natten ute på öppet hav. Så vi beslutar oss för att mycket sakta försöka ta oss igenom revöppningen. Jag slår på radarn och kan ganska tydligt se revöppningen. Stina styr båten via de waypoint´s som vi lagt in på Navigatorn och vi kommer igenom in på lugnt vatten i lagunen. Vi går för motor de sista 3 sjömilen över lagunen och ankrar kl 21.45 bland de andra båtarna.

Minerva reef är, precis som det låter, ett ringrev mitt ute i havet, 250 sjömil från närmsta land. Egentligen heter det North Minerva, eftersom det finns ett liknande rev, South Minerva, ca 25 sjömil söderut. Lagunen på North Minerva är dock den som är lättast att navigera i. Under nästa dag avgår alla de andra båtarna mot Opua på N.Z och det blir bara vi kvar. Det är en väldigt speciell känsla att ligga här ute mitt i havet på lugnt vatten utan något land inom synhåll. Vi lågvatten kan man se några stenar och ett gammalt vrak sticka upp på revet men vid högvatten är det bara hav runt horisonten. Vid högvatten blir det lite oroligt i lagunen men vid lågvatten ligger båten nästan helt stilla. Vi badar och snorklar lite men finner inte undervattensvärlden särskilt intressant, så vi nöjer oss med att skrapa rent botten för sista gången innan vi kommer till N. Z. Vi nås också av en trist nyhet då vi ligger här, det är en av våra bästa vänner, Jörgen som fått en propp i sitt tidigare opererade ben. Han och hustrun Ann-Margrethe har planerat att besöka oss över Jul och Nyår och vi inser naturligtvis att resan är i farozonen.



Vi stannar i 5 dagar innan vi fått nog. Näst sista dagen tvingas vi flytta till den södra delen av lagunen. Det är ett lågtryck som uppenbarar sig och ger vindvridning från ost över nord och väst innan vinden åter stabiliserar sig på sydost. Vi följer vädret noga för att förhoppningsvis få ett riktigt bra väderfönster att avsegla i. Något riktigt bra sådant infinner sig tyvärr inte, men vi beslutar att avsegla trots allt. Vi kan ju inte bara ligga här och se våra förråd sina. De första 4 dygnen har vi svaga vindar först från SSO och senare SSV och SV, vilket innebär att vi får kryssa. Dygnsdistancerna håller sig därför också kring beskedliga 60-80 sjömil. Femte dygnet får vi härligt soligt väder med god västlig bris. Vi lyckas göra 135 sjömil de dygnet, för att därefter segla rakt in i ett svagt högtryck utan någon vind. Efter att ha gått för motor i 15 timmar kommer vi ut ur högtrycket och får västlig vind som ökar under 6e dagen och vrider till sydväst. Grib-filerna berättar om ett lågtryck som har bildats öster om N. Z. och med en kallfront som kommer att passera oss. När den passerar kommer vinden att vrida till SSO eller möjligen SO. Vi seglar med 2 rev i storseglet och lite inrullad fock för 12-14 m/s SV-lig vind. Det är kallt, blött och obekvämt, när vi bankar fram på dikt bidevind. Sent på kvällen den 8e dagen ser vi en mörk molnbank i söder som hastigt närmar sig. Under loppet av en knapp halvtimma så vrider vinden från SV till SSO och vi slår till babords halsar. Vinden avtar ganska mycket och sjön blir mycket besvärlig då den kommer från alla håll. Seglen slår så mycket att vi tvingas starta motorn för att hålla dem i schack. Efter en timma återkommer den starka vinden och vi kan åter segla. Vinden ökar ganska så hastigt och vi tvingas åter reva ner så mycket vi kan. Efter någon halvtimma har vi så mycket vind att vi tvingas på däck för att bärga storseglet. Vi misstänker att det blir svårt att segla för enbart inrullad fock och bereder oss på att ligga bi. Det är också svårt att hålla båten på kurs då farten är lite för låg. Efter att ha rullat ut lite grann på focken så ökar farten och vi kan åter sätta vindrodret som elegant klarar av att styra båten. Vi seglar nu med ca 60 % av focken utrullad, utan storsegel och gör ca 6 knop mot vågor och vind. Det blir naturligtvis obekvämt när båten ramlar ner i vågdalarna med ett väldigt brak. Vi sover nästan inget den natten men vill väldigt gärna komma iland, därför fortsätter vi den obekväma seglatsen. Vi byter av varandra varje timma och på min frivakt sätter jag mig vid trappan och lägger huvudet på ett trappsteg och får några minuters dålig sömn. Vid ett tillfälle så öppnar sig ett skåp och alla våra djupa duralex skålar flyger ut. Två av dessa formligen exploderar med tusentals glasbitar spridda i hela båten. Stina plockar upp så många hon ser men det går flera veckor då vi fortfarande hittar glassplitter. Under de sena nattimmarna kan vi se fyren på Cap Brett och när det ljusnar den 9e dagen, ser vi Nya Zealand's välkomnande kust. Med blå himmel och i avtagande vind, kan vi åter sätta storseglet och segla in i Bay of Islands. Klockan 11.30 ligger vi förtöjda vid inklareringsbryggan i Opua och inväntar folk från tull och karantän. Inklareringen går fint med professionella och vänliga människor och efter någon timma kan vi gå över till en anvisad plats i Opua Marina, vi är i Nya Zealand.

Loggen stannar på 903 nm från Minerva rev och det har tagit 8 dygn och 1,5 timma. Det sista dygnet har bjudit på det hårdaste vädret under hela vår resa och kanske det hårdaste som vi upplevt med denna båt. Hur mycket det blåste vet vi inte, för vi har ingen mätare och det är kanske ändå ganska så oväsentligt. Vi kommer, när vi väl vilat ut här, att ta oss vidare till Whangarei, som vi tänkt ha lite som vår bas. Vi stannar på Nya Zealand till framemot april eller maj då tyfonsäsongen beräknas vara över. Var det då bär hän får väl framtiden utvisa, nu skall vi först göra oss hemmastadda här och upptäcka detta underbara land.


Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på

S/Y Christina


Brev 22. Nya Zeeland.

(2006.12.10 - 2007.02.13)


Marinan i Opua är ganska nybyggd och väldigt modern, med ett fint kontor med två trevliga damer som tar emot oss. De skriver in oss och informerar om de faciliteter som står till buds.

Efter inskrivningen vidtar städning och rengöring av båten. Utvändigt sköljs allt salt bort och även invändigt tvättas med sötvatten för att avlägsna allt salt som vi dragit ner med våta sjökläder under de sista dygnen. Vi fortsätter att plocka glassplitter från nattens lilla glasexplossion och vi hittar glasbitar ända framme i förpiken.

När båten har blivit rengjord, är det vår tur att få en underbar dusch. Därefter firar vi med lite musserande vin och en god middag. Det blir tidig nattning, eftersom det blir allt svårare att hålla ögonen öppna och konversationen vid liv.

Dagen efter blir vi erbjudna att följa med Lars och Kim på Sumé till Whangarei. Lars skall på jobb intervju hos ett företag där så de har lånat en bil. Det är ett bra tillfälle för oss att besöka staden som vi har tänkt skall bli vår bas under uppehållet här på Nya Zealand. Det är en solig och fin dag och vi får en fin tur genom ett vackert grönt böljande landskap. Whangarei visar sig vara en trevlig liten stad där allt finns att få tag på. Det finns många stora varuhus och vi

blir nästan chockade då vi kommer in på ett av de större som heter Wharehouse. Det är stort som 2 fotbollsplaner och något så stort har vi inte sett sedan vi lämnade Las Palmas på Kanarieöarna. Här finns allt från matvaror till Camping utrustning, husgeråd och datorer.

Vi handlar på oss en massa matvaror och lastar bilen full. Lars återvänder från intervjun med ett smil på läpparna, han har nämligen fått jobbet. Vi firar med lunch på en restaurang vid hamnbassängen som heter Town Basin Marina och passar samtidigt på att prata med dem om vår kommande vistelse här. Nöjda åker vi tillbaka till Opua.

De följande dagarna går åt till att återfå krafterna efter seglingen samt till att tvätta upp kläder och sänglinnen. En kväll är det klubbkappsegling och jag blir erbjuden att följa med en av båtarna på vår brygga. Det visar sig att vara en snabb kappseglare, 40 fot lång med peke och gennaker. Vi sköter oss så bra att vi passerar mållinjen som första båt. Efteråt är det samling på båtklubben med grillad mat och ett par öl. En av dagarna får vi en inbjudan från Sharon som jobbar på Town Basin Marina. De skall ha en Nordisk Julmiddag den kommande lördagen. Om vi tar bussen ner till Whangarei så blir vi erbjudna att bo över hos dem. Vi beslutar oss för att segla ner dit lite tidigare än beräknat för att förenkla det för oss. Torsdag morgon vinkar vi farväl till en del vänner som ligger kvar och seglar ut genom Bay of Islands. Vädret är soligt och vinden är ganska svag. Vi möter många delfiner och pingviner innan vi rundar Cap Brett på eftermiddagen. När vi sträcker ner längs med kusten så avtar vinden och vi får hjälpa till med motorn. Sent på kvällen går vi i mörker igenom den smala öppningen in till viken vid Tutukaka, där vi ankrar för natten. Nästa dag ger vi oss av tidigt och tar frukost till havs. Vi kryssar i svag vind söderut men får ta hjälp av maskinen för att hinna fram till Bream Head där tidvattnet vänder till vår fördel. I soligt och varmt väder går vi för motor upp över Whangarei Harbour som är floddeltat upp till Whangarei. Sista biten går vi på högvatten upp genom floden där vi passerar Sumé som ligger uppankrad. Vid middagstid förtöjer vi längs med flytbryggan i Town Basin Marina, vår bas för vistelsen på Nya Zeeland.

På lördag eftermiddag, med en vecka kvar till Jul, äter vi en Nordisk Julmiddag hemma hos Sharon och Pelle Pettersson. De kom hit för 3 år sedan och här driver Pelle med framgång, Doyle segelmakeri. Det blir en härlig jul lunch där nästan inget från det traditionella Svenska julbordet saknas. Vi är seglare från nästan alla nordiska nationer, förutom Svenskar även Norrmän och Finländare. Vädret inger dock inte mycket julstämning, sol från en klarblå himmel.

Den kommande veckan ägnar vi mest till julbestyr, en liten plastgran inhandlas och lite andra juldekorationer. Vi handlar också in julmat och Stina gör brunkål, skinka och köttbullar. Vädret är lite ostadigare med lite regnskurar då och då. Emellan dessa hinner vi dock komma igång med lite motionerande. Det finns många fina promenadstigar alldeles i närheten av marinan, bland annat upp till ett högt berg. Dessa promenader suger verkligen musten ur en och det märks tydligt att konditionen inte är på topp, men det kan nog bli ändring på det.

Den här veckan skulle våra vänner Jörgen och Ann-Margrete Aspington ha anlänt hit för att spendera några veckor tillsammans med oss, tyvärr satte Jörgens propp i benet stopp för det. Vi förstår deras besvikelse för den inställda resan och lider med dem. Vi får göra det bästa av situationen och fira jul utan dem. Vi saknar dem mycket och det känns lite avslaget.

Julafton kommer med sol från en blå himmel dock med en sval afton. Bo på Njord kommer förbi på en liten pratstund. Det blir en lugn fin julafton med sill, snaps, köttbullar, skinka, brunkål och revben mm. Tomten har heller inte glömt bort oss, så lite klappar delas också ut. Det förefaller dock som vi är de ända som firar julafton. Kiwis-arna firar precis som Engelsmän och Amerikanare, först i morgon och nästan alla nordbor har åkt hem till Norden för att de var rädda att tomten inte skulle hitta ända ner hit. Men Sharon och Pelle har lugnat oss med att tomten alltid hittar hit ner, även om han brukar vara en dag försenad. De har helt rätt. Dagen efter när vi är hemma hos dem, så kommer tomten på besök med klappar till deras två barn Tove och Joel. Tomten hade lite svårt att komma själv, så han fick ta hjälp av sin medarbetare i form av undertecknad. Det uppstår lite problem då tomten skall ge sig iväg, bilen (läs släden) startar inte. Den har stått med ljuset på så batteriet är helt tomt. Efter lite assistance med släden så får ställföreträdande tomten utfört sitt uppdrag och när han stämplat ut för dagen så blir det en härlig juldagsmiddag hos våra vänner. Än en gång firar vi med god julmat och Kalle Ankas jul på TV.

Jag nämnde bilen, ja vi har faktiskt köpt en bil tillsammans med den Norska familjen på Blue Marlin. En Hunday som vi kör lite turer med i omgivningarna. Vi disponerar den för tillfället som vi vill, eftersom delägarna är i Norge och återkommer först i början av februari.

Dagen före Nyårsafton kommer våra vänner från Råå, B.G. och Hanne på besök. De är på rundresa i Nya Zeeland i en hyrd husbil och har varit runt på Sydön och delar av Nordön. Vi får några trevliga dagar tillsammans och har naturligtvis massor att prata om. Det blir sena kvällar då vi suger i oss av nyheterna hemifrån. Vi firar också in det nya året på en restaurang, tillsammans med några vänner härifrån Nya Zeeland. Tolvslaget firas med skumpa i vår båt, i övrigt inleds det nya året ganska så stillsamt. Något större fyrverkeri förekommer inte och vi ser endast ett par ensamma raketer, som lite vilset styr upp i skyn.

Det nya året inleds med strålande väder och vi beger oss tillsammans med B.G. och Hanne på en lång promenad längs med Whangarei river upp till ett vackert vattenfall som inte helt oväntat heter Whangarei Falls. Det finns många fina vandringsleder i omgivningarna och naturen är vacker med en frodig grönska.

Dagen efter far Hanne och B.G. vidare, för att utforska de nordligare regionerna av NZ.

Själva förbereder vi oss på att ta emot vår äldsta son Johan och hans tjej Eva. Då nätterna har varit kalla den sista tiden, så går vi och köper varma täcken till dem så att de skall slippa att frysa. Den 3:e januari tar vi bilen till Auckland och möter dem vi flygplatsen. De kommer från Hong Kong där de spenderat några dagar hos lillebror Peter. Johan har fått en släng av någon magåkomma i Hong Kong och är väldigt blek om nosen då han anländer. Tur att mor är sjuksköterska så att han kan få omvårdnad med detsamma. Han hämtar sig snart, men då är det Evas tur att få en sig en släng. Efter några dagars vila så är båda friska och vi gör en del kortare turer i omgivningarna. Vi besöker en grotta som är flera hundra meter lång och där det finns s.k. ”Glow worms”. En slags lysmaskar som hänger i grottans tak så att det ser ut som en stjärnhimmel. Det finns också ålar som är tjocka som överarmar, de lever i det långsamt rinnande vattnet inne i grottan. Vi åker också till den gamla huvudstaden, som heter Russel, där vi bl.a. tittar på en segeltävling med nya och lite mer traditionella segelbåtar.

Eva är ridintresserad, därför åker vi en dag till ett litet ställe långt ute på landet. Vi får tilldelat oss vars en häst och det blir en hel dags ridning i omgivningarna. Vi rider genom landskapet ner till havet, där vi följer stranden under någon kilometer. Vid lunchtid sitter vi av och äter lite lunch som vi bjuds på av vår guides hustru. När vi kommer tillbaka från ridturen så känns det både i baken och i ryggen. Dagen efter ridturen, har vi fest för Johan som fyller 30 år. Det blir ”skumpa” och en härlig fiskmiddag på jubilarens begäran. Lite skönsång från oss andra får han också stå ut med. Kvällen avslutas med kortspel till långt ut mot midnatt.

Dagen efter packar Johan och Eva bilen och drar iväg på en veckas sight seeing på Nordön. Vår yngsta son Peter som bor i Hong Kong, har just fått nytt jobb och har inte möjlighet att få ledigt, för att komma och hälsa på oss. Så vi beslutar oss för att resa till honom och hälsa på istället. Så medan ungdomarna är borta letar vi resa och beställer en flygresa via Sydney för avgång den 8:e februari.

När ungdomarna kommer tillbaka, så laddar vi upp förråden i båten för att ge oss ut på segling i 2 veckor. Vi har tänkt segla ut till en stor ö som heter Great Barrier Island men då det är kryss dit så får vi mellanlanda på en ö, som heter Kawau Island, halvvägs ner mot Auckland. Nästa dag är både vind och väder på vår sida och på eftermiddagen kan vi ankra upp i en vik på Great Barrier. Johan och Eva ger sig genast iväg för att fiska och återvänder ett par timmar senare med 2 fina Red Snapper. Vi stannar ett par dagar i ett par olika vikar och ger oss därefter runt öns nordsida till en liten ö på den östra sidan som heter Rakitu Island. Vi ankrar i en skyddad vik med kristallklart vatten och tar oss genast ett bad. Vi stannar ett par dagar och njuter av tillvaron i det soliga vädret. På ön bor endast 3 familjer samt ett stort antal får och nötkreatur. Även här förser oss Johan med färsk fisk. Vi går en del promenader på ön och tar dingen in i ett par grottor långt in i klipporna. Efter Rakitu seglar vi ner till Coromandel halvön och vidare till öarna utanför Auckland. Vi besöker flera vikar utmed kusten på Waiheke, bl.a. Oneroa bay, Man O War bay och Huruhi bay. På vägen mot Waiheke har vi turen att få besök av Delfiner, som leker och stojar runt båten ett slag. Vi ankrar även upp vid Rakino Island och Tiritiri Matangi Island. Den sistnämnda är ett fantastiskt naturreservat med ett rikt fågelliv. Här ankrar vi i en oskyddad vik mot sydväst, men har turen att ha ett stabilt högtryck med vindstilla väder. Vi promenerar runt ön i den vackra naturen och njuter av självplockade musslor till middagen i den vackra solnedgången. Vi hade även ett par riktigt blåsiga dagar på seglatsen men då låg vi tryggt ankrade i en skyddad vik. Johan och Evas semester började lida mot slutet och vi seglade därför in till Auckland där vi förtöjde i Bayswater Marina i norra delen av Waitemata Harbour. Från Bayswater tog vi färjan in till Auckland där Johan och Eva avtackade oss med en god middag på en restaurang i Viaduct basin. Det är den hamnen där Volvo Ocean- och Americas Cup båtarna brukar hålla till vid sina besök. Vi ser med vemod bakljusen på ungdomarnas taxi försvinna på väg mot flygplatsen. Nu dröjer det åter ett bra tag innan vi träffas igen.

Vi stannar ytterligare en dag i Auckland och besöker då bl.a. det 328 m höga TV tornet ”Sky Tower”. Därifrån har vi en fantastisk utsikt av Auckland med omnejd. Vi får även se ett par personer som från 220 m kastar sig ut i fritt fall, hängande i en tunn wire som bromsar upp dem strax innan de når marken. Tänk vad människan måste hitta på för att tillfredställa sig. Ett besök i Viadukt harbour är naturligtvis oundvikligt om man är seglare. Här kan vi se Team Emirates båda båtar under förberedelse inför Amerikas Cup som går av stapeln i Spanien ett par månader senare.

Dagen efter avseglar vi mot Whangarei. På vägen dit sammanträffar vi med våra finska vänner på S/Y Scorpio, i Oneroa bay på Waiheke. På återseglingen gör vi åter stopp på Tiritiri Matangi där jag firar min födelsedag i samma strålande väder som då vi var här senast. Vi stannar även upp på Kawau Island ett par dagar medan en ostlig kuling drar förbi. Via Urquart bay vid Whangarei heads seglar vi över Whangarei harbour och förtöjer åter i Town Basin Marina den 10 februari.

Fyra dagar senare skall vi påbörja resan till Hong Kong, så vi hinner knappt komma in i våra vardagliga rutiner. Ett par långpromenader uppför det närbelägna berget hinns med, samt ett besök på en Kiwi park, där vi tittar på den nattaktiva, berömda National fågeln. Vi hämtar naturligtvis också ut våra biljetter, för på onsdagen bär det iväg.


Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på

S/Y Christina




Yüklə 1,22 Mb.

Dostları ilə paylaş:
1   ...   8   9   10   11   12   13   14   15   ...   28




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©muhaz.org 2024
rəhbərliyinə müraciət

gir | qeydiyyatdan keç
    Ana səhifə


yükləyin