Några metodreflektioner (Reflektionerna nedan kommer att kompletteras till slutrapporten.)
Datainsamlingen i studien har skett med hjälp av kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har genomförts med hjälp av en intervjuguide med öppna frågor som lämnat relativt stor frihet för intervjupersonerna att välja uttryckssätt och uttrycksformer, samtidigt som en grundläggande frågestruktur hållit svaren inom gemensamma ramar. Intervjuguiden prövades i en pilotstudie och har, efter vissa mindre förändringar, fungerat relativt väl.
En viktig utgångspunkt för intervjusamtalen har varit den case-vignette som beskriver ett fiktivt fall av psykiskt störning. Denna utformades i vårt studie till största delen utifrån den förlaga som användes i Warwickstudien. I stort sett har vignetten fyllt den funktion som var tänkt, det vill säga att bilda utgångspunkt för reflektioner kring svåra psykiska störningars tänkbara orsaker och lämpliga behandling, liksom kring relationerna mellan patienten och samhället i olika avseenden. I två avseenden kan dock i efterhand konstateras att vignetten och intervjuguidens starka koppling till den haft ett något begränsande inflytande på studiens datamaterial och på möjligheterna till analys. Vignetten och intervjufrågorna har i Warwickstudien till viss del utformats för att möjliggöra en analys i termer av de i förväg stipulerade modeller för psykisk störning som man där arbetat med att identifiera. Eftersom vi i vår studie valt att inte arbeta med i förväg artikulerade implicita modeller för psykisk störning, kunde en del modifieringar och tillägg till intervjuguiden ha varit viktiga för att möjliggöra en fruktbar analys. Exempelvis kunde de intressanta tyngdpunktsskillnader som föreligger mellan olika professionsföreträdare, inom ramen för en bio-psyko-social modell, ha artikulerats och kvalificerats avsevärt tydligare om en del frågor utformats annorlunda.
Det är också uppenbart att intervjuerna med patienter och anhöriga kunde ha utformats på ett delvis annorlunda sätt än vad som nu blev fallet. Dessas starka vilja att tala om egna personliga erfarenheter snarare än om ett abstrakt ”fall” kunde ha givits större möjligheter att komma till uttryck om en intervjuguide bättre avpassad till deras särskilda förhållanden använts.
