Utrikesutskottets betänkande

19 Iran

I motion 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4 konstateras att under den första perioden av president Khatamis ämbetsperiod skedde en viss förbättring när det gällde demokratiska och mänskliga rättigheter. President Khatami återvaldes på våren 2001, men under sommaren 2001 har omkring 300 avrättningar ägt rum och även summariska spöstraff har utdömts. Motionärerna menar att Sverige och EU, i den kritiska dialogen med Iran, bör intensifiera sin kritik av iranska myndigheters tillämpning av dödsstraffet.

I motion 2001/02:U270 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkande 1 framhålls att det iranska folket saknar rätt att fritt bilda sina egna organisationer. Det finns illegal facklig verksamhet vid sidan av de officiellt godkända organisationerna. Vid de tillfällen då dessa fria fackliga grupperingar hävdat sina rättigheter eller ställt krav, exempelvis när arbetarna vid olika företag inte fått någon lön på flera månader, har de angripits och ledarna arresterats. Sverige bör i den kritiska dialogen med Iran med kraft hävda det iranska folkets rätt att fritt organisera sig i partier och fackföreningar. I yrkande 2 krävs att Sverige i olika internationella organ skall verka för att omständigheterna kring flera författares samt en rad politiskt och religiöst oliktänkande människors död närmare granskas av en opartisk internationell humanitär organisation. I yrkande 3 understryks vikten av att FN:s speciella sändebud för mänskliga rättigheter i Iran måste få möjlighet att besöka landet och, i yrkande 4, att ett FN-kontor upprättas i landet.

De iranska kvinnorna har utsatts för förtryck och trakasserier på grund av en kvinnodiskriminerande rättsordning, deras rättslösa ställning i familjelagstiftningen och olika former av segregering är grundad i sexualfientliga föreställningar. Enligt yrkande 5 bör Sverige i den kritiska dialogen lägga stor vikt vid kvinnornas situation när det gäller deras ställning inom rättssystemet, deras rätt till arbete och deras möjligheter att yttra sig i samhällsdebatten. Sverige bör inom EU också verka för att politiska, diplomatiska och ekonomiska punktsanktioner skall kunna tas i bruk som en del av den kritiska dialogen (yrkande 6). I yrkande 8 krävs att Sverige i sina direkta relationer med den iranska regeringen samt i EU- och FN-sammanhang verkar för yttrandefrihet för alla och för att författare och journalister ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och tidningar samt, i yrkande 9, att alla som fängslats på grund av sin politiska eller religiösa uppfattning försätts på fri fot.

I motion 2001/02:U289 (s) yrkande 1 framhålls att i Iran förekommer fruktansvärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Varje dag utsätts ett stort antal människor för brutala övergrepp från myndigheternas sida. Under förra årets arbete i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har Sverige drivit på och framgångsrikt samordnat EU:s initiativ till den resolution som antogs för att uppmärksamma situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. I yrkande 2 krävs att Sverige genom FN och EU agerar mycket aktivt avseende de mänskliga rättigheterna och särskilt lyfter fram kvinnornas situation i Iran.

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att Sverige för en dialog med iranska företrädare om MR-läget i Iran. Arresteringar av reformförespråkare, den skärpta presslagstiftningen och stängningar av ett stort antal tidningar utgör allvarliga försämringar av MR-läget. I april 2000 antog FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna en resolution, framlagd av EU, om situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I denna noteras framsteg på specifika punkter liksom den stora potential som finns för genomgripande förändringar. Samtidigt uttrycker dock EU oro över problemen på MR-området och uppmärksammar dödsstraff, tortyr, inhuman och förnedrande bestraffning samt brist på respekt för internationella normer i rättsutövningen.

Den av FN:s MR-kommission utsedde särskilde representanten har ett generellt mandat att undersöka förhållandena i Iran vad avser alla aspekter av de mänskliga rättigheterna, och Sverige har i sina bilaterala kontakter med Iran, liksom genom EU, agerat för att representanten skall ges möjlighet att besöka Iran. I diplomatiska och andra officiella kontakter som Sverige har med iranska företrädare i EU- och FN-sammanhang framhålls frågan om att alla författare och journalister skall ges möjlighet att fritt ge ut sina verk, tidskrifter och tidningar.

Utskottet konstaterar att Sverige lägger stor vikt vid kvinnornas situation i Iran när det gäller deras ställning inom rättssystemet, deras rätt till arbete och deras möjligheter att yttra sig i samhällsdebatten. Frågor som rör MR, demokrati, yttrandefrihet samt kvinnors, barns och minoriteters rättigheter utgör centrala ämnen i de samtal som Sverige på diplomatisk och annan officiell väg för med företrädare för den iranska regeringen. Likaså ingår dessa frågor i den kritiska dialog som EU för med Iran. Frågan tas också upp i FN:s MR-resolution för Iran och i samband med mötena i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

Årligen tar EU initiativ i FN:s generalförsamling till en resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. EU:s politiska dialog med Iran syftar dels till att söka påverka Iran vad avser mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet, dels till att integrera Iran i det internationella samfundet. Utskottet menar att politiska och diplomatiska markeringar bör göras endast vid exceptionella tillfällen och att dialog är att föredra framför isolering och andra former av sanktioner.

Arbetet mot dödsstraffet har länge utgjort en prioriterad fråga för Sverige i EU:s arbete på området. Vid de återkommande dialogmötena mellan EU och Iran – det senaste hölls i Teheran i september 2001 – diskuteras MR-frågor inklusive dödsstraffet. Vid mötet betonade EU vikten av att de iranska myndigheterna respekterar de mänskliga rättigheterna.

Sverige fördömde i ett uttalande morden på ett antal iranska författare så snart dessa dåd hade blivit kända, och EU antog i december 1998 ett uttalande till stöd för den rättsliga prövning av det inträffade som då hade inletts i Iran. Den av MR-kommissionen utsedde särskilde representanten, Maurice Copithorne, har, som nämnts, ett generellt mandat att undersöka förhållandena i Iran vad avser alla aspekter av de mänskliga rättigheterna. Författarmorden omfattas av detta.

En grundförutsättning för att ett FN-kontor skall kunna upprättas i ett land är att landet i fråga medverkar till och undertecknar ett avtal om detta med FN. I Iran finns för närvarande ett UNDP-kontor. Diskussioner har förekommit om att sekondera personal från Högkommissariens för de mänskliga rättigheterna kontor vid UNDP-kontoret, men något avtal om detta har ännu inte kommit till stånd.

Med vad som ovan anförts anser utskottet att motionerna 2001/02:U252 (v, kd, c, fp, mp) yrkande 4, 2001/02:U270 (v, s, m, kd, c, fp, mp) yrkandena 1, 6, 8 och 9 samt 2001/02:U289 (s) yrkandena 1 och 2 kan besvaras.