Granskning av Handikappgruppen

Socialstyrelsens rapport

Socialstyrelsens rapport ”Socialt arbete med personer med funktionshinder” utkom 2007 och är en kunskapsöversikt. Syftet med kunskapsöversikten är att förtydliga vilka krav på kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som den enskilde borde ha rätt att ställa på den professionelle yrkesutövaren. Kunskapsöversikten sammanfattas nedan.
Personalkompetens

Personalens kompetens och kompetensutveckling är viktiga förutsättningar för god kvalitet i det sociala arbetet. Handläggare inom socialtjänsten som arbetar med personer med funktionshinder har ofta ett långsiktigt ansvar för att utreda, bedöma och besluta om insatser för den enskilde samt samordna dem. Verksamhetsområdet är mycket mångfacetterat, vilket kräver att handläggarna har både generella och specifika kunskaper. Tyngdpunkten i handläggarnas komplexa yrkesroll har ofta hamnat på administrativ skicklighet medan det relationella och stödjande arbetet inte lyfts fram lika mycket.

Handläggarnas arbetsuppgifter är på många sätt samma som för handläggare inom övriga delar av socialtjänsten. Utmärkande för arbetet med personer med funktionshinder är bl.a. att handläggaren måste ha god kunskap om både SoL (Socialtjänstlagen) och LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och lagarnas relation till varandra. Andra särdrag är att det sällan handlar om tillfälliga insatser som kan upphöra. Behovet av stöd kan vara livslångt med stödet måste anpassas utifrån den enskildes ålder, situation m.m.
Kunskapen om ett funktionshinders konsekvenser och om hur ett stöd på bästa sätt utformas utgör den specifika kompetensen inom handikappomsorgen. Kunskap om hur en person kan påverkas av att ha flera olika funktionshinder eller funktionshinder tillsammans med sociala problem är viktig. Handläggaren behöver förmåga att reflektera samt att kunna möta människor i kris, kunna hantera motstridiga intressen samt vara lyhörd även för anhöriga och närståendes behov av stöd. Särskilda krav ställs också på handläggarens förmåga när den enskilde inte själv kan eller har svårt att föra sin talan.
Tillgång till handledning och till FoU-verksamhet är inte heller lika vanligt som inom individ- och familjeomsorgen.
Samverkan

Människor med funktionshinder behöver ofta kontakt med olika myndigheter och samhällsorgan för att få sina behov tillgodosedda. Behovet av samverkan och samarbete med enskildas behov i fokus mellan nätverk, olika myndigheter och yrkesgrupper är därför stort, både i myndighetsutövningen och i det faktiska utförandet. Föräldrar till barn med funktionshinder och även vuxna med funktionshinder efterfrågar ofta en koordinator eller en samordnare som har överblick över olika stödinsatser. Handläggaren kan i vissa kommuner få eller ta på sig den uppgiften. Uppgiften att upprätta en samordnad individuell plan för alla stödinsatser faller ofta på handläggarna.

En naturlig samverkanspartner utanför kommunen är Försäkringskassan, som handlägger t.ex. assistansersättning, handikappersättning och vårdbidrag. Andra samverkanspartner finns inom hälso- och sjukvården, t.ex. barn - och vuxenrehabiliteringen, barn - och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin och olika rehabiliteringsverksamheter samt verksamheter inom arbetsmarknadsområdet.
Samverkan inom den egna kommunen eller förvaltningen sker med individ – och familjeomsorg, skola och barnomsorg eller äldreomsorg m.fl. För att en enskild inte ska behöva ”skickas” mellan olika handläggare eller ”ramla mellan stolarna” krävs ett ömsesidigt samarbete, där handläggarnas olika kunskaper kan komplettera varandra. Samverkan utifrån olika perspektiv och kunskaper leder till en helhetssyn som kommer den enskilde tillgodo.
Uppföljning och utvärdering

En kontinuerlig uppföljning av insatser och mål är en förutsättning för att de beviljade insatserna ska verkställas. Det är angeläget ur rättssäkerhetssynpunkt och av effektivitetsskäl, men det också en viktig grund för kvalitetsarbete och en del i lärandet. Uppföljningar och utvärderingar bör i ökad utsträckning uppmärksamma vilka effekter insatserna har haft för den enskilde. Det förutsätter ett systematiskt arbetssätt. Erfarenhet från tillsyn visar dels att det brister i uppföljning av insatser för den enskilde och dels att det finns oklarheter när det gäller vem i organisationen som ansvarar för uppföljningen av besluten.

Handikappgruppens organisation och personal

Organisation

En omorganisation av socialtjänsten genomfördes 1997. Strukturen bygger på kommunens principer om att myndighet och produktion ska särskiljas. Socialtjänstens handikappgrupp gick in i den nya organisationen oförändrad eftersom arbetet redan tidigare i stort var inriktat på myndighetsutövning.
Gruppen tillhörde äldreenheten fram till 2003. Handikappgruppen organiserades då i en enhet tillsammans med socialpsykiatrigruppen. I september 2003 överfördes delar av socialtjänstens verksamheter till produktionsorganisationen Verksamheten Sociala Stödresurser (VSS). I början av 2004 centraliserades hela socialtjänstens myndighetsorganisation till Ektorp. Under 2005 överfördes beroendegruppen till enheten.
Fr.o.m. mars 2007 bildar handikappgruppen tillsammans med socialpsykiatrigruppen en egen enhet (Handikapp och Socialpsykiatri) sedan beroendegruppen förts över till den nybildade enheten för Individ- och familjeomsorg.
Mellan åren 2004- 2007 har handikappgruppen haft tre olika enhetschefer.
Handikappgruppen handlägger insatser enligt LSS och SoL (under 65 år).

Ett ärende kan bli aktuellt i handikappgruppen på olika sätt. Den enskilde kan själv ansöka om hjälp och stöd. Det kan också vara andra myndigheter eller en anhörig som gör anmälan. När det gäller rätten till bistånd finns inga begränsningar i SoL om vad den enskilde kan ansöka om. Insatser enligt LSS ska ges till den enskilde enbart om han eller hon begär det. I vissa avseenden skiljer sig handläggningen åt beroende på om ansökan gäller ett bistånd enligt SoL eller insats enligt LSS. Speciellt för handläggningen av LSS-ärenden är t.ex. att lagen ställer krav på att den enskilde tillhör de definierade personkretsarna. Denna bedömning kan vara komplex och kräva särskild kunskap om funktionshindret och dess konsekvenser.

En av de centrala delarna i handläggningsprocessen är att utreda och bedöma den enskildes behov och om behovet kan tillgodoses på annat sätt. Bedömning av behov och rätten till bistånd eller insats är gemensam för hela socialtjänsten och oberoende av vilken lag som reglerar den sökta insatsen. Enligt lag ska utredningen inledas skyndsamt och får enligt interna riktlinjer sedan ta maximalt tre månader. Handläggarna följer upp alla placeringar och insatser.