Jorden runt

Sydafrika
Nästa morgon blir det incheckning på marina kontoret. Dit kommer det också en representant för Immigration. Vi fyller i ett inchecknings formulär till honom, men han kan inte stämpla våra pass och det krävs för att man skall kunna resa runt inne i landet. Så det blir ändå till att ta taxi runt halva hamnen till deras kontor för att få visum instämplade i passen. När detta är gjort är det tullens tur och även de får ett besök. När mer än halva dagen har gått så är vi då incheckade med 3 månaders visum och kan ta oss an landet. Stina har varit i Egypten en gång tidigare men för mig är det första besöket på kontinenten.

Men innan vi beger oss ut på upptäckter så måste vi ta hand om båten. Stina tvättar som vanligt bort allt salt, inne och ute och jag hittar en båttillbehörsaffär tvärs över gatan. Där lämnar jag in vår Stationära GPS navigator för att få den kontrollerad innan jag investerar i ny antenn. Vi får också tag på 2 st nya mantågsstöttor (räcket runt båten) som är av exakt samma modell som de vi har och ny lina till den trasiga dirken.

Hela första veckan går åt till service och underhållsarbete. Sprayhooden plockas ner och Stina syr ihop den trasiga sömmen med hjälp av vår symaskin. Vi hissar också upp henne i masttoppen så att hon kan trä i den nya dirken. Ett nytt storfall beställs och får ersätta det gamla som är ganska slitet. Hela överbyggnaden blir polerad och vaxad och vattenlinjen blir rengjord.

Trots allt underhållsarbete så hinner vi med en del turer upp i stan. Vi har blivit varnade för att gå upp i stan på kvällar och helger men på dagtid anses de centrala delarna säkra. Överallt där vi går, möter vi leende trevliga människor som gärna kommer till undsättning om man ser vilsekommen ut. Vi gör ett besök på en turistbyrå tillsammans med Gif och Patty från båten Phoenix. Vi har bestämt att vi skall försöka organisera en tur tillsammans till en ”Game Park” för att se på lite djurliv. Så vi bokar boende för två nätter i olika parker. Gif ordnar också så att vi får hyrt en bil, så på måndag bär det iväg. I slutet av veckan får vi vår navigator tillbaka, kontrollerad och med ny mjukvara. Så vi beställer en ny antenn som man tror skall komma hem veckan därpå.

En morgon då vi vaknar så smattrar regnet mot däcket, så det blir till att äta frukost nere i båten. När vi sitter där så övergår smattrandet till riktiga smällar och när vi tittar ut så haglar det. Hagelkornen är stora som frikadeller och samlar sig i små högar på däck. Inte hade vi trott att vi skulle få uppleva det, mitt i varma Afrika. Efter en liten stund så skiner solen åter igen. Dagen innan vi skall på safari, så upptäcker vi att våra batterier i båten blir väldigt varma vid laddning och att det går väldigt snabbt att ladda ur dem. De är helt enkelt slut. Kylen får stängas av och den lilla mat vi har där får vi förvara i kylen hos Phoenix. Vi får skaffa nya batterier då vi kommer tillbaka från vår tur.
Dagen efter (måndag) bär det av längs med huvudvägen norrut i hyrbil. Vi kör i ca 2 timmar innan vi tar av på en mindre väg in i landet. Efter en Halvtimma så kommer vi fram till Nyalazi Gate, som är en av entréerna till Hluhluwe-Imfolozi Game Reserve (uttalas Shuschlui) som ligger i Zululand. Här visar vi upp vårt boknings kvitto och får passera in i parken. Vi kör först en bit ner i Imfolozi parken och behöver inte köra länge innan vi ser stora hjordar av Zebror och Impala. Det är fantastiskt att se dem gå och beta i sitt rätta element. Efter en liten stund kommer vi fram till ett rast ställe där vi äter den medhavda lunchen. När lunchen är avklarad, vänder vi tillbaka och får strax efter stanna då det kommer en flock antiloper som passerar alldeles framför bilen. Vi konsulterar vår litteratur och kan konstatera att det är Nyala antiloper. Färden går vidare in i Hluhluwe parken och där ser vi många Noshörningar. Det är den lite större Vita noshörningen som går och betat av gräset alldeles invid vägen. Många av dem har en liten unge som de vaksamt vaktar över. Vi ser även Bufflar, många olika sorters Antiloper och även många fåglar, både rovfåglar, vävarfåglar och Guineafowl. Både Helmeted och Crested guinefowl, som väl närmast kan liknas vid en kalkon.

Sent på eftermiddagen kommer vi fram till Hilltop Camp där vi skall bo. Vi kommer precis innan den guidade kvällsturen skall ge sig iväg, så det är bara att byta bil så snart vi checkat in. Vi sitter i en öppen Landrover med endast tak över huvudet och vi har en erfaren guide som chaufför. Eftersom det börjar skymma så får vi se en del andra djur som börjar bli aktiva. En stor Elefanthanne kommer promenerande alldeles bredvid vägen. Han rycker av blad från träden med sin snabel och äter med god aptit. Oss bryr han sig inte speciellt mycket om, tittar bara lite förstrött och viftar på de stora öronen innan han går vidare. Lite längre fram kommer en stor Giraff gående på vägen. Vi stannar intill sidan och Giraffen passerar mellan oss och dikeskanten. Den är så nära att vi skulle kunna sträcka ut handen och klappa den. I skymningen så stannar vi bilen för en liten dricka paus. Vid sidan av vägen går det massor av Bufflar, Antiloper, Zebror och Gnuer. Så länge vi sitter i bilen så noterar de oss inte, men så fort vi kliver av så blir de vaksamma och drar sig längre bort. Vi kör vidare och passerar ett vattendrag där en Nilkrokodil sticker upp näsan och ögonen över den bruna vattenytan. När det blivit mörkt tar vi av på en liten grusväg in i bushen. Vi får två starka strålkastare som vi spanar med ut åt båda sidor. När ljuset träffa djurens ögon så blänker det till, så de är lätta att upptäcka. Det har börjat regna och djuren söker skydd under träden. Plötsligt kommer det en stor Buffel råmande tvärs över vägen alldeles framför bilen. Vi stannar, stänger av motorn och får se två bufflar till passera. Den sista av dem verkar skadad och väldigt stressad. Vi hör Lejon ryta och förstår vad som är på gång. Efter bara några sekunder så kommer 4 st Lejonhonor i Bufflarnas spår. Jakten pågår för fullt och de korsar vägen framför och bakom oss tre gånger utan att bry sig om vår närvaro. Lejonen är helt koncentrerade på sin uppgift. Guiden berättar för oss att utgången av jakten redan är klar men att det kan ta ytterliggare någon timma innan de dödar den skadade Buffeln. När vi kör vidare kommer det en Fläckig Hyena längs med vägen. Han har säkert hört vad som är på gång och kommer för att få sin del av bytet. Efter 3 timmar är vi tillbaka till Campen efter den spännande och dramatiska turen. Efter en god middag, tar vi oss tillbaka till vårt boende, en rund hydda med vasstak, precis som dem vi sett i byarna utanför vilt parken. Förmodligen med den skillnaden att vi har kaklat golv istället för jordgolv och i övrigt fullt modernt möblerad. Det tar inte många minuter innan vi sover gott.

Nästa morgon är vi båda uppe med det första ljuset medan Patty och Giff sover lite längre. En Bushbock står och betar av det gröna gräset en liten bit längre bort från vår hydda. Vi går en naturstig på ett par kilometer och ser många fler Bushbockar som står och betar helt oberörda av vår närvaro. När vi kommer tillbaka ser vi massor av Vervet apor som springer runt och letar efter något ätbart. Utanför vår hydda sitter en Ap hona, med en liten unge på magen, på en stolpe.

Efter frukost så kör vi vidare norrut genom parken. Vi ser en stor grupp Babianer som kommer dragande över vägen och en Giraff familj som ligger och vilar i det höga gräset. En Vårtsvins mamma med en kull småttingar kommer spatserande längs med vägen. Överallt där det finns spillning på marken så ser man Dyngbaggar. Det finns två sorter, den ena kan flyga och är lite mindre, den andra lite större kan inte flyga. De vi ser här, kommer flygande från alla håll. De rullar ihop en boll av spillningen, stor som en större tennisboll. Därefter lägger honan sina befruktade ägg i bollen och hanen sätter igång med att rulla iväg den med hjälp av sina bakben, honan springer då runt ovanpå och det hela ser rätt lustigt ut. Se rullar den till en lämplig plats där de kan gräva ner den och lämna den till sitt öde. Tidigt på eftermiddagen når vi till parkens norra entré där vi håller lunch. Sedan kör vi vidare till nästa Game Park som heter Isimangaliso wetland park. Den sträcker sig utmed kusten och når från St Lucia i söder ända upp till Mocambique (ca 150 km norrut) och innefattar även havsområdet utanför. Vi skall besöka den sydligaste delen vid St Lucia (jo det heter så) för att titta på Flodhästar. Det finns ett stort sjösystem innanför kusten där dessa lever. Vi kommer fram strax före klockan 5 på eftermiddagen och får köpt biljetter till den sista båtturen. Damen, som säljer biljetter, ringer till båten och säger att vi är på väg. En minut innan den skall lägga ut entrar vi landgången. Vi hinner inte åka långt förrän vi ser flockar med flodhästar som plaskar och gapar så de vassa långa tänderna blotas. Vi ser 5-6 olika grupper med ca 20-30 djur i vardera. Fiskgjuse, hägrar, storkar, kungsfiskare och en massa andra fåglar ser vi också. En Nilkrokodil ligger och lurpassar längs med vassen. Nu börjar det skymma och även idag kommer regnet men nu har vi tak över huvudet. Efter turen så letar vi upp vårt boende och går därefter ut och äter en god middag.

Morgonen efter vaknar vi lite ledbrutna av alltför hårda sängar. Vi ger oss iväg för att besöka en Zulu by som kallas för Shaka land efter en berömd hövding som slogs mot den vita interventionen på 1800 talet. Byn är uppbyggd ungefär som vår egen Vikinga by i Höllviken. Besöket kostar 280 rand men inkluderar då en mycket god lunch. Det börjar med en guidad tur där vi får se hur man levde förr i tiden. Hur man gjorde mattor och tyger och hur man färgade dessa. Vi får lära lite om deras seder och bruk och till sist visar de några av sina danser. Som vanligt inbjuds besökarna att prova på danserna och vem är först ut om inte Stina. Efteråt äter vi lunch i deras restaurang och har en av guiderna vid bordet som berättar om livet i Sydafrika och besvarar alla våra frågor.

Efter besöket kör vi tillbaka till Durban utmed lite mindre vägar längs med kusten. På så vis slipper vi vägtullarna längs med huvudvägen och får se lite av de fashionablare delarna av staden. Det är enorma skillnader mellan fattiga och rika här.

Tillbaka i Durban så förbereder vi avgång vidare mot Godahoppsudden, men först så måste vi fixa batterier och GPS antenn. Antennen lyckas de inte fixa i rimlig tid, men batterier skall komma dagen efter. Så istället ringde vi Jörgen i Sverige och bad honom ta med en antenn och en batteriladdare då de skulle komma på besök i Cape Town. Nästa dag kom batterierna och installerades och sen var vi klara att ge oss av. Eftersom prognosen såg bra ut för avgång på söndagen, två dagar senare, så betalde vi vår hamnavgift och gick till tullen för att klarera ut. Här i Sydafrika måste man klarera ut och in i varje hamn, hade vi fått att veta. Fredag kväll blev vi bjudna på grill middag hos Mike, en ensam seglare på en stor 50 fots katamaran. Hans frysskåp hade gått sönder och han var tvungen att göra av med lite biffar som annars hade blivit förstörda. Stina har gjort sallad och Patty och Giff har med sig Brownies till efterrätt. Att stiga in i hans båt är som att komma in i en mindre villa. Det finns 2 olika soffgrupper med bord till. En stor flatscreen TV och ett antal datorer står på. Klimatanläggningen ser till så att det är svalt och skönt. Men så går det också åt 50-60 liter diesel för att elverket skall kunna försörja det hela med ström. Men de grillade biffarna smakar fantastiskt gott med majskolvar till. Men är man från Texas så har man lärt sig konsten att grilla.

Vi avgår klockan 8.00 söndag morgon och går för maskin ut ur hamnen sedan vi fått klartecken av Port Control. Väl ute så sätter vi fulla segel i den svaga vinden och sträcker för förlig vind ut i Agulhas strömmen. Phoenix kommer farande förbi för motor och framemot kvällningen ger även vi upp och startar motorn. Under natten ökar medströmmen och snart har vi fem knop med oss och har en fart över grund på 8-9 knop. Inte undra på att sjön blir besvärlig. Strax före fem kommer det vind från nord så Nånannan får ta över styrningen.

Dagen efter har vi Delfinbesök och en Albatross kommer glidande förbi. Vi ser även många Knölvalar som ligger i ytan och blåser, hoppas att de också har koll på oss.

Väderfönstret varar tyvärr inte till vi kommer fram, utan tredje dagen så får vi frisk kryss. Vi försöker att hålla oss i strömmen trots att det blir ganska besvärlig sjö och lite blött. När vi närmar oss Port Elizabeth så går strömmen längre ut från land och vi slår inåt. Mot kvällningen så dör vinden och vi får gå för motor sista biten till Port Elizabeth som vi angör klockan tre på morgonen. Här blev vi väl mottagna av Heidrun och Dieter Wasserman som kom hit för många år sedan med sin båt som nu låg ankrad vid bryggan. Av dem fick vi nycklar till bryggan, inklarerings papper och information om alla inrättningar som vi hade behov av. Inklareringen här gick smärtfritt och det var bara att lämna de ifyllda pappren i klubbsekreteriatet. Yaghan och Phoenix låg också här och eftersom det var Thanks giving så blev vi bjudna på en härlig Kalkon middag hos Patty och Giff. Tillsammans med dem hyrde vi även bil och drog på ännu en safari till Addo Elephant National Park. Denna gång nöjde vi oss med en dags tur. Landskapet i Addo är lite mer likt savann och det mindre bergigt. Vi såg många av de djur som vi sett tidigare men framförallt många Elefanter. Det lär finnas ungefär 400 av dem. Av de djur som var nya för oss kan nämnas Eland Antilop, Strutsar och Leopard sköldpaddor. Det fanns även massor av Vårtsvin.

När vi kom tillbaka på kvällen så var det Rock kväll på klubben och vi var naturligtvis där tillsammans med Arne och Heléne. Det var ett Live band som stod för öset och ingen av bandmedlemmarna var under 60 år. Men spela kunde dom och bjöd på massor av gamla Rock- och Rythem and blues låtar från 60- och 70 talet. God mat och dricka fick vi också. En mör biff med pommes frittes och grönsaker därtill, för ca 40 kronor, tänk om vi kunde få det på vår egen segelklubb. I övrigt är det väl inte så mycket att tillägga om Port Elizabeth, en ganska så ordinär stad med en lång turistisk strandpromenad utmed kusten i söder. Hamnen var ett trist kapitel med en stor utlastning av järnmalm som i stort sett varje dag gav ett tunt lager av svart damm över hela båten. Så det blev till att tvätta däck, morgon och kväll. Efter 6 dagar var det skönt att sätta kursen mot Mossel Bay. Seglingen dit går långsamt i den svaga vinden och motorn får hjälpa till en hel del. Vi njuter av djurlivet med många Knölvalar och Delfiner. Det har också börjat dyka upp en del Pälssälar och Pingviner, så det märks att det börjar bli kallare i vattnet. Vi får stoppa i duntäcke i våra påslakan och under nattvakterna är det Fleece kläder som gäller. Nästa dags eftermiddag, går vi för motor över ett spegelblankt hav och vi inser att vi inte skall hinna fram innan det blir mörkt. Så vi lägger om kursen och går mot Knysna (uttalas Naisna). Knysna ligger i en stor lagun med ett smalt, grunt och strömt inlopp. Man bör angöra strax innan högvatten, då förhållandena är som bäst. Vi kommer ganska långt innan högvatten men vädret är lugnt och dyningen beskedlig så inpassagen mellan de höga klipporna går fint. Väl inne, följer vi den Bojade leden in och ankrar strax utanför Yacht klubben. Här träffar vi på Holländska Sepia som vi senast såg i Durban. Marajke är ensam ombord medan Frank är i Holland och fixar något med deras hus.

Knysna är en liten vacker turistort av rätt storlek, allt finns inom gångavstånd. På bensinstationen hittar vi gratis wi-fi Internet och kan ringa med Skype till våra pågar och våra vänner i Sverige. Det är skönt att ligga ankrad på en spegelblank lagun och på mornarna kan vi njuta av frukosten och ibland se havsdimman komma rullande över de höga kullarna som skiljer oss från havet. Här liksom i Durban är vi med på klubbens grillkväll som anordnas en gång i veckan. Ett bra tillfälle att komma i kontakt med lokala seglare och andra långseglare. Vi stannar i 5 dagar innan vi seglar vidare. Även den här gången är havet lugnt och utpassagen ur lagunen går fint. På kvällen angör vi Mossel Bay där vi får ankra i bukten utanför hamnen. Eron Brie, en amerikansk båt, ankrar upp samtidigt. Nästa morgon gör vi en kort visit i byn innan vi ger oss av i skymningen. Vi har väldigt skiftande vindar under natten och nästa dag och strax efter skymningen, andra dagen, passerar vi Cape Agulhas som är Afrikas sydligaste spets på 35 grader syd. Härifrån går seglingen norröver. Nästa förmiddag seglar vi i lätt bris ut i False Bay. Även här är djurlivet rikt med Knölvalar, Sälar och Pingviner. Mitt på bukten så ökar vinden successivt och vi får ta både ett och två rev och även rulla in på focken. När vi närmar oss Simon’s Town får vi rulla in focken helt. Vi rundar örlogshamnen och får hjälp med att förtöja i den starka vinden, som tjuter i riggarna i marinan. Det är dagen före Lucia, när vi angör Simon’s Town. Här skall vi ligga till i början av januari och således fira både jul och Nyår och även få en del besök.

Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på S/Y Christina


Brev 41. Sydafrika del 2.

(2008.12.12. - 2009.01.19.)

Simon’s Town är en liten stad ca 50 km söder om Cape Town på False bays västra sida. Den ligger skyddat för de flesta vindar. Ändå är den känd för att kunna vara ett riktigt blås hål. Det beror på att vindarna kommer svepande ner från bergen som byn klättrar upp utefter. I False bay Marina, som ligger gömd bakom en Marin Bas, känner man mycket väl till detta och har förankrat flytbryggorna därefter. Vi låg förtöjda allra längst ut på mittbryggan (det finns 3 st) och hade den Norska stålbåten Villvind mitt emot oss med skeppare Terje och hans tillfällige besättningsman Harald. Så eftersom det var Luciamorgon så bjöd vi in våra nya grannar på Lussekaffe med hembakade lussekatter. Villvind hade vi träffat tidigare, både på Cocos Keeling och i Durban. Efter kaffet så satte vi igång med att bekanta oss med vår omgivning. Det tillgår alltid så att man arbetar radiellt utåt med båten i centrum. Alltså undersöker man marinan först och därefter byn och sen byns omgivningar. På så vis jobbar man sig bort från båten och hur långt man hinner beror på hur långt man stannar. Vi hade bestämt oss för att inte åka ut på några längre tripper innan våra gäster anlände utan spara detta så att vi kunde göra gemensamma turer i den bil som de hyrt. Således började vi med marinan och fann att många gemensamma vänner också valt denna plats för ett längre stopp. Således låg både White Haze och Phoenix här och även många andra seglare som vi inte träffat tidigare. Klubben hade den sedvanliga baren och även en restaurang där man kunde äta billigt och gott. Utanför klubben fanns en fin grillplats med bord och bänkar, väl skyddad för den förhärskande vinden. Det fanns en slip och ett litet varv med en båttillbehörs butik. Alltihop var inhägnat och vaktades 24 timmar om dygnet.

Byn som låg rakt ovanför marinan var pittoresk med gammal bebyggelse i engelsk kolonialstil. Det fanns i stort sett allt vi behövde med undantag av en Supermarket. Ville vi nå en sådan eller något annat vi behövde så fick vi ta lokaltåget till Fish-Hook, där det fanns Supermarket, eller Cape Town där det mesta fanns att få tag i. I Simon’s Town fanns tvättinrättning, bageri, Internet och en massa suvenirbutiker och restauranger eftersom det är ett ganska populärt ställe för turister. Bageriet hade mycket gott och billigt bröd, vad sägs om franskbrödbullar för 85 öre eller müssli- eller ost bullar för 1.40 kr/st. Internetet var inrymt i en möbelaffär och var både billigt och snabbt. Här passade vi förstås på att ringa till våra pågar och till släkt och vänner. Motion är en bristvara när man är ute och seglar så nu då vi låg stilla så hade vi föresatt oss att försöka råda bot på det och röra oss lite mer. Så den första promenaden gick till Simon’s Towns populäraste attraktion Boulders Beach, med dess unika Afrikanska Pingvin koloni. Det tar ungefär 45 minuter att gå dit och väl där kan man välja att betala en inträdes avgift och komma in i nationalparken eller fortsätta på en gångstig som leder förbi. Vi avvaktade med parkbesöket tills våra besökare skulle komma och valde att gå stigen förbi. Vi såg ändå många små pingviner som stod utmed stigen. När vi passerat parken och kunde gå ner till stranden så stod det massor av pingviner överallt på klipporna och i vikarna. Det var nog nästan lika många där som inne i parken. De var helt orädda och lät sig villigt fotograferas utanför sina bohålor. Det började för många år sedan med att ett par byggde bo ovanför stranden och idag finns det flera tusen av dem. Vi såg också ett litet djur som kallas ”Rock dassy”. Det påminner om ett litet murmeldjur, har brun päls och spetsig nos.

Tillsammans med Patty och Giff från Phoenix beger vi oss en dag ut på vandring på berget ovanför stan. Turen börjar med en massa trappor som leder upp till en gammal signalstation uppe på bergskammen. Härifrån har man en vidunderlig utsikt över Simon’s Town och False bay. Här ligger det också en hund begraven, det vill säga ”Able Seaman Just Nuisance” har sin gravplats här. Han var en Grand Danois hund, som under andra världskriget välkomnade alla besökande sjömän och var en inspirationskälla för många. Hans namn och legend lever än i dag och den 1e april firas ”Just Nuisance Day” med Hunparad genom stan till Jubilee Square där han även står staty. Vi vandrar vidare ut över hedarna för att försöka finna er stig upp till Simonsberg. Här uppe är det massor av det som man i Sydafrika kallar ”Fynbos” och som är det gemensamma namnet på den låga vegetationen med plantor och buskar som ofta är översållade med vackra blommor. Någon stig upp till Simonsberg hittar vi inte men vi kommer ut på en väg som tar oss förbi en militär anläggning och en vattenreservoar, där vi håller lunch. Några markerade stigar finns inte, så det blir lite ”bush walk” innan vi efter 5 timmar kommer tillbaka till marinan.

Dagen efter tar vi lokaltåget in till Cape Town. Man kan välja mellan 1a och 3e klass, den enda skillnaden är att sätena i 1a klass är tygklädda i övrigt är vagnar och stolar identiska. Vi betalar ca 25 kronor för 2 st tur och retur i 3e klass. Tala om billig kollektivtrafik, det vore något för Sverige att ta efter. Då hade vi nog haft proppfulla tåg. Resan in tar ca 1 timma och första biten följer stranden längs med False Bay med fin utsikt. När vi kommer in till Cape Town går vi först till immigration för att tala om att vi ligger i Simon’s Town. Därefter går vi ner till the Waterfront där vi träffar Yaghan som ligger förtöjd bland några andra större yachter i Alfred Basin. Vi får en liten pratstund och en kopp te tillsammans innan vi går vidare. Waterfront är oerhört turistiskt med massor av suvenirbutiker, restauranger och mode shoppar samt ett stort shoppingcenter. Det är lite av ett tivoli över det hela. Sen skiljs våra uppfattningar om hur vi skall tillbringa resten av eftermiddagen. Stina vill gå i affärer på shoppingcentret och jag vill gå upp och titta i stan. Men eftersom det är alldeles för varmt för bådadera så tar vi tåget hem. Så var den saken avgjord.

Det finns ganska gott om Babianer i Simon’s Town så en dag då vi är på promenad upp genom en dal till ett litet vattenfall, så sitter det en stor Babian hanne alldeles vid sidan av stigen. Han sitter på en klippa och tittar ut över dalen där vi hör en massa tjatter bland träden och ser en del apor. Han är stor och ser lite skräckinjagande ut med sina stora tänder så det är med stor respekt som vi passerar han på bara 3 meters avstånd. Han tittar lite slött på oss men tycks inte bry sig. När vi går tillbaka så sitter han på samma ställe. Lite längre ner längs stigen träffar vi en kille med en hund. Vi varnar honom för Babianen som sitter där och han berättar att de är ganska vana vid dem och inte bryr sig så mycket. Vi fortsätter neröver men efter en liten bit så vänder vi oss om. Då får vi se att Babianen har lämnat sin plats och går med bestämda steg rakt ner mot killen med hunden. De stannar upp men det gör inte Babianen. Han stannar inte förrän de vänder om och sätter av nerför stigen. Människor bryr de sig inte så mycket om men då det kommer en hund så gäller det tydligen att visa vem som är kung i dalen. Senare ser vi ofta Babianer som korsar gatorna i byn och får även höra att de kan vara ett plågoris som ställer till det i trädgårdarna och välter ut innehållet i soptunnor i jakt på mat.

Det började närma sig julafton, vilket nästan bara märktes då vi tittade i almanackan. I Sydafrika liksom i många andra länder på södra halvklotet gör man inte så stor affär av der. Det är ju sommar här så det passar inte riktigt in. Vi plockade fram vår lilla julgran och hängde upp de få juldekorationer som vi har med och så köpte vi naturligtvis julmat så gott vi nu kunde. Klubben ordnade julbuffé där vi deltog. Det blev förstås annorlunda men god julmat, för att inte tala om julmusiken. Ett live band som spelade rock musik för hela slanten. Dagarna före julafton är det regnigt, blåsigt och ganska svalt, nästan som Skånsk jul. Med hjälp av Sissel Kyrkjebös finstämda julsånger får vi upp stämningen då vi lille julafton äter vårt eget julbord i båten. Julafton firar vi för första gången i vårt liv på en restaurang, tillsammans med Terje, hustrun Berit och sonen Mats samt med Ada och Akko från White Haze. Vi äter en välsmakande buffé och har det väldigt trevligt tillsammans. Restaurangen är fullsatt och stämningen är hög.

Juldagsmorgon vaknar jag (Janne) och känner mig lite halvrisig i halsen. På eftermiddagen grillar vi på klubben och byter julklappar med medlemmarna i klubben. Vi bryter upp tidigt då jag nu har blivit sämre och börjat få feberfrossa. Det blir inledningen på en lång kraslighet och de första 3 dagarna intar jag horisontalläge i kojen med feber. Det är ju inte speciellt lämpligt med tanke på att vi skall få många besök, men vad kan man göra åt det?

På söndagen mellan jul och nyår, anländer Jörgen och Ann-Margrethe i sin hyrbil. Det blir ett kärt återseende med många kramar och fuktiga ögon. Medan en flaska mousserande svalt vin avnjutes så har vi lite julklappsutdelning och vi får många efterlängtade Svenska böcker och tidningar. På eftermiddagen tar Stina med gästerna på en promenad till Boulders Beach och tittar på Pingviner och Rock Dassy´s medan jag samlar kraft i min koj. På kvällen äter vi traditionellt Svenskt julbord i båten och till sillen åtnjuter vi Porse snaps och sjunger snaps visor. Äppelkaka med vaniljsås avrundar det hela.

Nästa morgon packar vi in oss i hyrbilen och drar iväg på en 3 dagars tur i vindistrikten. Vi kör utmed kusten i False bay och viker så småningom av emot Stellenbosch. Omgivningarna blir allt grönare och lite berg börjar sticka upp i landskapet. Överallt syns det snörräta rader med vinrankor. När vi passerat Stellenbosch så beslutar vi oss för att stanna till vid första bästa vingård med ett ståndsmässigt namn. Det råkar bli Warwick Estate, som i Sydafrika är en högt uppskattad vingård, kända för de röda vinerna ”Warwick Trilogy” och ”Three Cape Ladies”. Vi provar dessa samt 2 andra röda och 2 vita, alla är goda men vi fastnar för en Shiraz som vi tycker är helt på topp. Vingården är vacker med vitkalkade byggnader och välansad trädgård runt omkring. Efteråt fortsätter vi upp mot Paarl där vi äter lunch. Efter lunchen kör vi igenom Paarl, vars huvudgata är hela 11 km lång och även vindistriktets största stad. Det är dessutom den 3e äldsta europeiska bosättningen i Sydafrika och dessutom hyser ”KWV”, som är huvudkvarter för Sydafrikas vinindustri. Vi fortsätter ett par kilometer innan vi tar av på en liten väg som för oss till en mycket liten vingård som heter ”Tempel Wines”, som ägs av det svenska paret Alf och Marie, bekanta till Jörgen och Ann Margrethe. De tog över den lilla vingården för mindre än ett år sedan och har under den tiden byggt om och renoverat, så att i en gammal stallbyggnad finns det i dag 2 smakfullt inredda rum där de kan ta emot gäster till sin ”Bed and Breakfast". Utanför finns en härlig uteplats med grill och korgmöbler och på bordet står en flaska av husets röda vin i en kylare. Värdparet hälsar oss välkomna och visar runt på deras gård. Efteråt kopplar vi av med ett glas vin och därefter en liten eftermiddagslur. På kvällen äter vi en god middag på en fiskrestaurang inne i Paarl. Nästa morgon serveras det frukost i en närliggande byggnad där man också brukar ha vinprovningar. Det är otroligt vackert att se de underbara vitkalkade byggnaderna ligga inbäddade i den frodiga grönskan. Efter frukost kör vi iväg på en dagstur till Franschhoek som är en pittoresk by i en dal omgiven av berg. Innan vi kör in i byn stannar vi på en stor vingård som påminner lite om ett skånskt slott, med stora eleganta salar som är möblerade med exklusiva rustika möbler. Vi får prov både röda och vita viner som är fantastiskt väldoftande och smakrika. Franschhoek är känt som turistort och här flanerar vi runt bland turister från alla möjliga nationer. Flera av dem vi möter pratar svenska, så man förstår att Sydafrika blivit ett populärt semestermål för nordbor. Vi shoppar lite och äter en god lunch innan vi bestämmer oss för att besöka en vingård som gör Mousserande vin. Vi har hittat en ganska stor vingård på kartan men då vi kommer dit är det stängt. En vattenledning har gått av i en av byggnaderna, så man måste ägna sig för reparationer istället ör att servera vin. Vi hittar en annan, lite mindre vingård där vi får provsmaka 3 sorters Mousserande viner som är tillverkade enligt samma metod som Champagne. Vi köper en av de godaste för att fira in det nya året med, men när vi skall gå så undrar killen som serverar oss om vi inte vill prova deras vita viner också. Så efter provsmakning av 3 olika vita viner så köper vi med oss en för att avnjuta på kvällen. Jörgen är ju chaufför så han får ju nöja sig med att lukta lite och kanske fukta gommen. Denna vinprovning var helt gratis vilket är ganska ovanligt, normalt sett brukar det kosta ca 25 kronor. På vägen tillbaka till Tempel Wine, stannar vi till vid en supermarket och köper några goda biffar och lite grönsaker till kvällens grillning. Vi är tillbaka ganska tidigt på eftermiddagen och har en egen liten vinprovning med värdparet. Trevligt för vår chaufför Jörgen att också få vara med på lite provning. Vi har inte åkt hit för att flänga runt på så många vingårdar som möjligt, utan för att slappna av och umgås och det lyckas vi med riktigt bra där vi bor. Efter en kort tupplur, tänder vi grillen och avnjuter en god middag på vår altan.

Nästa morgon tar vi farväl av värdparet och ger oss iväg tillbaka mot Simon´s Town. På vägen stannar vi i Stellenbosch där vi har bestämt möte med våra grannar i Sverige Ernst och Kerstin Orsing. De är också på resa i Sydafrika och är egentligen här för att träffa sin agent för deras firma. Vi dricker en kopp kaffe tillsammans på en trevlig uteservering och bestämmer träff några dagar senare innan vi skiljs. Stellenbosch är nog den vackraste staden vi varit i sedan vi kom till Sydafrika och vi passar på att äta lunch här innan vi drar vidare. På vägen hem har vi bestämt oss för att testa ett Brandy destilleri och vi slinker in på Van Ryn för en provsmakning. Vi testar 4 olika sorter i stigande prisklasser och kan konstatera att de är minst lika goda som Franska Cognac men också minst lika dyra, så vi avstår från inköp. Sen bär det av hemåt för nyårsfirande. Vi har beställt bord på samma restaurang som vi firade julafton ytterliggare ett besök välkomnas. Det är Annika och Lennart Åberg som vi känner sedan tiden med barnens jollesegling. De råkar också vara på semester i Sydafrika och tas naturligtvis emot med stora famnen. Det blir en lyckad kväll med god mat och gott vin från Landskroon Wine Estate. Tolvslaget till det nya året skålas in ombord i båten.

Det nya året började med en tråkig händelse, en redlöst berusad yngling hade fått dilirium och krossat bilrutor med en sten och brutit av backspeglar på ett 20-tal bilar på 2 olika parkeringar. En av dessa var parkeringen utanför yacht klubben. Båda våra gästers bilar var drabbade trots att ingången till marinan är bevakad och vaktkuren ligger alldeles intill. Det hörs väldigt mycket när man slår in en bilruta med en stor sten, så man undrar om vakten har varit vaken. Det pratas allmänt om händelsen och alla är bedrövade. Någonting liknande har aldrig hänt i Simon´s Town förut. Så det blir polisanmälan och några kriminalare kommer för att säkra spår av förövaren. Det löser sig ganska bra för våra gäster, för båda får nya bilar efter ett par timma, även om Åbergs får köra till flygplatsen för att byta.

Med ny bil kör vi en tur ut till Cape Point där vi vandrar upp till fyren för att njuta av utsikten. Där uppifrån har vi turen att se en Knölval med sin kalv som ligger och dåsar i vatten ytan som ett stort skär. Egentligen är Valskådningssäsongen över men en och annan eftersläntrare finns tydligen kvar. Vi kör också ner till Cape of Good Hope som är en oansenlig udde alldeles väster om Cape Point. På vägen tillbaka möter vi en Struts familj som kommer spatserande intill vägen.

Innan Jörgen och Ann Margrethe åker tillbaka till Sverige så hinner vi med en tur in till Cape Town, där vi åker upp med linbanan till Tabel Mountin. Det ser ganska molnigt ut nedifrån men då vi kommer upp så är det ganska många luckor i molntäcket så vi får en härlig utsikt på vår promenad där uppe. Efter bergsturen kör vi ner till The Waterfront för lite sightseeing och shopping. Vi hälsar också på hos Arne och Helene i Yaghan och de bjuder på en eftermiddags kopp. Jörgen Och Ann Margrethe får också en guidad tur ombord i skeppet. Vi har bestämt träff med Ernst och Kerstin utanför deras hotell, för gemensam färd till Hout Bay, ett litet fiskesamhälle strax söder om Cape Town. Efter en kort promenad i hamnen så bjuder Ernst och Kerstin på en härlig fiskmiddag på en mysig restaurang helt inredd i marin miljö.

Efter en underbar vecka tillsammans, är det dags för Jörgen och Ann Margrethe att återvända hem till vardagen och även vi får återvända till vår vardag. Nu hade vi tänkt börja förbereda vår färd vidare men min halsinfektion gör att vi dröjer på det och även Stina har börjat känna av eländet. Samma dag som våra gäster reser så kommer det en stor Svensk segelbåt in i marinan. Det är en 52 fots Amel Super Maramu som heter Tinto 3 och ägs av Louise och Bengt från Ljunghusen. De bjuder på Sundowner i sittbrunnen och det blir början på en mycket trevlig bekantskap.

Terje skall ta upp Villvind på land och vi hjälper honom. Den är mycket beväxt i botten så vi inser att tillståndet förmodligen inte är bättre på vår Christina. Vi hade tänkt att dyka ner och skrapa av det värsta men inser att vatten temperaturen och vårt hälsotillstånd inte medger detta så vi beslutar oss för att undersöka om även vi kan komma upp på land.

Ernst och Kerstin kommer på besök en sista gång innan de skall åka hem och vi får en lång och trevlig pratstund ombord. På kvällen äter vi middag på en trevlig Pizzeria i byn. Vi får även besök av Michael Stroh som är båtägare i Helsingborg och även webbmaster för Jorden runt seglarklubben (JRSK), där vi är medlemmar.

När helgen kommer lyfts vi upp ur vattnet och får hänga kvar i travelliften på slipen under helgen. Innan dess har vi servat motorn med oljebyte, filterbyte och byte av impeller. Helgen blir intensiv med rengöring och målning av botten och propeller. Vi får hjälp med högtrycksspolningen av en av varvsarbetarna. Medan Stina jobbar med botten så får jag som är lite längre jobba med polering av skrovsidorna. Med tanke på att vi båda inte är helt kuranta så blir det en tuff helg, men på måndagen kan vi åter sjösätta vid högvatten.

Vi beställer en hyrbil till dagen efter, så att vi kan proviantera upp båten inför seglingen till Sydamerika och samtidigt klarera ut från Sydafrika. Nästa morgon vaknar jag med feber och värk i hela kroppen. Stina påstår att jag är askgrå i ansiktet och någon utklarering den dagen är det inte tal om. Det är för sent att avbeställa hyrbilen så Stina får utnyttja den till att köra till köpcentrat och bunkra upp allt utom färskvarorna. Själv blir jag liggande med magont och feber resten av veckan och inte förrän på fredagen känner jag att en bättring är på gång.

När de kommer för att hämta hyrbilen dagen därpå så är det 2 mörka killa som aldrig varit inne i en marina. Så Stina tar dem med ut till båten och bjuder på frukost. De har aldrig varit ombord i en båt tidigare och de blir överlyckliga och vill att vi skall ta foto av dem. De berättar lite om sitt liv och att de bor i en Township strax ovanför Fish Hook, dåliga hus och tätbefolkat. Tomas berättar att regeringen avskaffat regeln att man skall betala 14 kor för att få ta sig en brud och det gör att han inte får sin ”pension” nu när hans dotter skall gifta sig. Vi får lite insikt i vad som hänt efter Apartheid och vi förstår att de är lyckliga för att systemet avskaffats men att de fortfarande har lång väg kvar att gå.

På lördagen har vi avskedsgrillning tillsammans med White Haze, Sepia och Tinto, eftersom Tinto och Sepia skall lämna i morgon. Tinto för att lyftas upp på land i Cape Town och Sepia för att gå upp mot Namibia. En vecka försenade så tar vi tåget till Cape Town och klarerar ut. Vi besöker också Yaghan i Waterfront för att byta böcker och blir bjudna på lunch ombord. På vägen hem stannar vi i Fish Hook och handlar frukt och grönsaker och de sista färskvarorna.

Tillbaka i båten så har det blåst upp, men vi är klara att ge oss av. Det är med blandade känslor som vi summerar vårt uppehåll i Simon’s Town. På den negativa sidan finns vårt hälsotillstånd som inte varit på topp och på den positiva sidan alla besök och härliga möten och utflykter med vänner. Som tur är så är det negativa snart glömt och de positiva minnena de som består.

Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på S/Y Christina