Plenum den 15 april 2013 kl. 13. 00

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Minister Karlström betecknade ungdomsgarantin som ett modeord. Det är inget modeord, det är ett medel för att skaffa meningsfull sysselsättning åt ungdomar som inte har det. Den ungdom som är utan sysselsättning är till hundra procent arbetslös. Jag skulle avråda från att beteckna åtgärder för att förhindra arbetslöshet som ett modeord.

Det andra i samma sammanhang som lät konstigt var att Finland har gått längre än EU i frågan om åtgärder för ungdomsgarantin. Det är ju precis tvärtom. EU försöker följa efter Sverige och Finland, Sverige startade med sin samhällsgaranti, Finland följde efter med ungdomsgarantin och nu lanserar EU en motsvarande ungdomsgaranti med förebilder i de första. Undra på att Finland har gått längre, Finland utgör ju en förebild för övriga EU.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Kanske jag formulerade mig tokigt, men det var det som jag menade. EU har en målsättning om en ungdomsgaranti. Den finska modellen som sattes igång 2012-2013 har gått längre än vad EU rekommenderar att man ska göra.

Ordet modeord kanske också är fel att använda i debatten. Jag vill komma till vad som är det viktiga. Är det viktigt att vi har åtgärder och resurser tillsatta för att kunna hantera det här? Eller frågar ltl Jansson efter en lagstiftning som vi borde ha? Enligt lagstiftningsmodellen kan man slå lagboken i bordet och säga; sysselsätt mig! Är det inte så att vi redan på Åland har en ungdomsgaranti enligt modell som är bättre än den europeiska modellen och i likhet med den finska?

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Det är riktigt, vi är överens, ungdomsgaranti är egentligen inte någon lagstiftning. Det är ett program för att under många samhällssektorer skapa miljöer där ungdomsgarantin kan genomföras och måste genomföras nationellt, på Åland och i övriga EU som nu går under samlingsbeteckningen ungdomsgaranti. Om vi vill tala om lagstiftning inom lagtingets område så vore det i så fall en ungdomslagstiftning dvs. en ordning enligt vilken man kunde skapa ett sysselsättningspolitiskt ungdomsprogram, eller hur man nu vill uttrycka det, där alla aktörer med normativ makt, som lagstiftningen ger, medverkar och vid behov tvingats medverka. Men lag som sådan är jag inte ute efter, det är vi inte överhuvudtaget ute efter i det här sammanhanget, utan mera en programmatisk inriktning på en bred samhällsverksamhet.

Minister Fredrik Karlström, replik

Anser inte ltl Jansson att det som jag presenterade i min muntliga redogörelse fyller ganska mycket av det som ltl Jansson är på jakt efter i ungdomsgarantin, med alla de åtgärder som vidtas, alla de projekt som sätts igång och alla de resurser som allokerats just för att motarbeta marginalisering och utanförskap?

Att komma ner till en nollnivå är en drömvärld och den är säkert inte så enkel att nå. Vi ska inte ge upp förrän vi har nått dit. Men vi måste också sätta allt i proportion och relation. Vi måste också försöka lyfta upp de positiva exempel som finns därute med de investeringar som idag görs och som kommer att skapa väldigt många nya arbetsplatser på Åland.

Jag tycker att vi kan ta den här diskussionen igen efter sommaren och hösten. Då har vi förmodligen sett Maxingeeffekterna och hur det kommer att utspela sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Ministern höll ett långt och bra anförande. Det här senaste rådet som ministern gav nu åt ungdomarna anser jag faktiskt att inte passar de ungdomar som är mycket trygga i sig själva och har ett socialt nätverk och stöd framförallt hemifrån eller från vänner. Jag upplever nog att problematiken inte riktigt handlar om de här ungarna, de som inte kan ringa och skriva osv. Inom tre månader har nog dessa ungdomar en plats och det har statistiken visat. Problemen ligger egentligen hos dem som efter tre månader inte har en plats och vad beror det på? Där har vi mycket andra faktorer som kommer in. Hur ser ministern på det?

Minister Fredrik Karlström, replik

Jag delar den synen. Det är där som problemen och bekymren är. Vi sätter också in ganska mycket resurser av våra gemensamma sysselsättningsfrämjande åtgärdspengar. Vi har Katapult, ungdomslotsarna och vi har uppsökande verksamhet. Det finns problem och vi behöver titta på flera konstruktiva förslag och idéer. Jag hoppas att det under den här debatten kommer fram vad som bör göras och på vilket sätt vi ska göra det. Varje person är hundra procent sysselsättningslös, för den personen är det inget alternativ och för samhället är det inte heller ett alternativ för det är kostsamt i båda ändor. Jag delar den åsikten. Precis som jag sade i mitt huvudanförande så är det vissa grupper som är svårare än andra och där har vi en utmaning. Det finns också många i tredje sektorn som gör ett oerhört viktigt jobb. Vi har också inom företagsvärlden många bolag som tar ett stort ansvar och sysselsätter personer som kanske inte har samma förutsättningar som majoriteten.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det är bra att ministern också lyfter fram tredje sektorn och framförallt Katapults verksamhet. I gruppen har vi diskuterat, och framförallt jag själv skulle vilja lyfta fram, de förebyggande åtgärderna, de tidiga insatserna. Man borde eventuellt kanske göra någon kartläggning i fyraårsåldern och bedöma redan då eventuella risker och vad man skulle kunna göra åt dem, sedan eventuellt i åttonde klass och sedan en ny bedömning i nionde klass för att hinna genomföra stödåtgärder. För det har faktiskt visat sig att ju tidigare man sätter in insatser desto mindre problem har vi. Jag tror att det gäller just sådana ungdomar där man inte har satt in rätt tidiga insatser, som blir de här som inte får Maxingegåvan efter tre månader.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Det är synd att minister Johan Ehn inte på plats idag för han har full kontroll på många av de här frågorna och utvecklingen för skolan. Det finns mycket som vi kan göra bättre med samordning. Vi skulle kunna börja använda flera verktyg i vår verktygslåda för att också förebygga att sådant här uppkommer. Jag hoppas att andra ledamöter i salen som är aktiva och jobbar med de här frågorna delar med sig av sin erfarenhet och kunskap.

Det här är en fråga som jag tror att oppositionen och regeringen egentligen är rörande överens om att vi vill hitta en lösning på, vi vill göra det bästa tänkbara som vi bara kan. Det finns egentligen inte så mycket politik i det här. Det är bara frågan om hur man kommer vidare på bästa sätt. Vi vill lika väl allihop oavsett var och vem vi är.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Också jag reagerade på påstående från ministern att en ungdomsgaranti skulle vara ett modeord. Den här regeringen skrev in i sitt handlingsprogram att man skulle inleda det här systemet en ungdomsgaranti. Man hade det också så sent som förra våren med i den så kallade omställningsbudgeten. Från liberalernas sida handlar det här ytterst om att det ska vara en trygghet. En trygghet för alla, för alla de ungdomar som också hör till den gruppen som kommer i kläm. Jag delar också ltl Kemetters uppfattning att man mycket tidigare borde komma in och se till att elever och studerande ungdomar inte hamnar i kläm mellan olika stadieövergångar. Det finns väldigt mycket med den här ungdomsgarantin som kunde trygga människors situation.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag menade inte något negativt när jag sade ordet modeord. Det är ett ord som inte fanns i vår vokabulär för kanske fem år sedan, då pratade vi aldrig om en ungdomsgaranti, utan det är någonting som har kommit de senaste åren. På så sätt nämner jag ordet modeord. Som ltl Eriksson sade så finns ungdomsgarantin i vårt handlingsprogram. Men som jag sade i mitt anförande så tycker jag att vi uppfyller alla de krav som man kan tänkas kräva när det gäller att ha en ungdomsgaranti motsvarande den som finns i Sverige, Finland och Europa, med alla de åtgärder och insatser som görs. Inte sagt att vi inte kan bli bättre, att vi också kan börja jobba tidigare och med förebyggande åtgärder och att vi kan stärka ungdomar från tidigare ålder. Min tanke med ungdomsgarantin är att man inte får bli passiv i sitt sökande att ta ansvar över sitt eget liv. Man bör också ha ett aktivt och ökat individuellt ansvar över sitt eget liv.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Modeordet ungdomsgaranti fanns tydligen i landskapsregeringens vokabulär när man skrev sitt handlingsprogram. Jag och vi från liberalernas sida tycker att man också ska gå vidare, för vi stöder verkligen den åtgärden för det ger en plattform och trygghet för ungdomarna.

Jag vänder mig mot det här påståendet om att man kan vända sig till 100 olika företag. Jag tycker att det är lite cyniskt från ministerns sida för alla har inte samma möjlighet att föra sin egen talan, som ministern själv har. Det finns de som inte kan tala för sin sak. Det är jättesvårt att vända sig till 100 företagare för att försöka hitta en arbetsplats. Jag håller med om att var och en har ett ansvar för sitt eget liv men alla kan inte klara av det. Då tycker jag att man ska ha respekt för det.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag har absolut respekt för det. Vi sitter ju väldigt mycket gemensamma resurser på det här också, det måste ni hålla med om att vi gör. Vi sätter resurser från AMS, fler studieplatser och mycket annat. Jag negligerar det inte på något sätt. Man kan konstatera att det finns personer som har svårare att komma ut på arbetsmarknaden än andra. Det som jag har sagt när det gäller tanken om 100-10-1 så gäller det inte bara att söka arbete, utan det gäller inom det mesta. Man måste vara ihärdig, man måste vilja och man måste jobba åt det målet. Sedan behöver vi hjälpa de människor som inte klarar av det. Vi är ett samhälle som värnar om varandra, det är helt självklart och som jag berättade om i min presentation så gör vi det. Vi har oerhört många insatser. Det görs oerhört mycket för att värna det som vi kan kalla den åländska ungdomsgarantin. Modeord är ingenting negativt ord.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, herr talman! Eftersom det har kritiserats en hel del här tidigare så måste jag hålla med minister Karlström att ungdomsgarantin just nu är ett modeord. För fyra år sedan kanske man kallade det någonting annat. Strunt samma vad vi kallar det, det enda som vi vill se är effekt och att det händer någonting. Jag tycker ändå att minister Karlström har sagt att man bör se över vad som händer och sker. Samma sak när det gäller utbildningssidan så tycker jag att utbildningsministern har jobbat för dessa frågor.

Däremot vänder jag mig lite mot den här Maxingeeffekten. Den gruppen som vi kommer att debattera idag så tror jag inte har så stor nytta av Maxingeeffekten.

Sedan detta med 100-10-1, många av dessa ungdomar orkar inte ens ringa fem samtal. Det har varit jobbigt redan i skolan. Tidigare fick jag jobba med att övertala dem att ringa ett samtal, för de hade fått ganska snäsiga svar tidigare. Där har ministern rätt, företagarna behöver också jobba på sitt bemötande.

Minister Fredrik Karlström, replik

Vi delar målet, vi vill nå samma mål där alla ungdomar ses vara en tillgång i samhället och det mår både samhället och ungdomarna själva bra av. Vi vet att det finns grupper som har det svårare att komma in på arbetsmarknaden än andra. Det viktiga med 100-10-1, som jag ser det, är att vi inte får locka in personer som kanske kan ringa 100 samtal att inte göra det, utan de lutar sig tillbaka och säger; ”landskapsregeringen har ju garanterat mig sysselsättning ändå.” Det är lite detta som jag vill motarbeta. Däremot ska vi hjälpa dem som behöver hjälp. Jag tycker att vi har resurser för det och vi alla 37 personer här inne har en vilja att göra det. Jag tycker inte heller att vi ska strida om påvens skägg.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Jag hoppas, som minister Karlström, att det här ska bli en konstruktiv debatt. Oberoende om man är i regering eller i opposition så tar man del av det här och ser vad vi kan göra. Oppositionen har bra idéer som man kan gå vidare med.

När man pratar om detta med bemötande så behöver man kanske se på AMS arbetssätt. Det kanske är för lätt idag för en ungdom som mår dåligt att hamna utanför, missar man en gång så hamnar man ut igen. Kanske ministern skulle behöva titta på hur man skulle kunna utveckla och förbättra detta, så att vi inte har ungdomar som trillar utanför systemet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Katrin Sjögren

Fru talman! Jag blev glad när jag läste i landskapsregeringens handlingsprogram och budget för 2013 att man ville genomföra en ungdomsgaranti. Det var ett stort steg framåt, som jag bedömde det. Men menar man allvar med en ungdomsgaranti och vill ge ordet ett faktiskt innehåll handlar det om tvärsektoriell politik som innefattar arbetsmarknad, utbildning, sociala frågor, kommuner, näringslivet och tredje sektorn. Det handlar om att ta vuxenansvar på riktigt, att visa 100 procent stöd och tillit. Det handlar om en kraftsamling i hela samhället.

Vi har unika möjligheter att vara bäst, när det gäller att se ungdomarna, att hitta och skräddarsy lösningar som passar både individen och vårt småskaliga samhälle. Låt oss utnyttja de möjligheterna!

Behovet av översyn av arbetsmarknadslagstiftningen och vuxenstudiestöd som landskapsregeringen redogör för är nödvändigt och bra. Nya grepp är också bra t.ex. kursen med syfte att stärka självförtroendet. Vi har en arsenal av åtgärder på Åland det är inte tal om något annat, men frågan vi måste ställa oss är om det är rätt saker vi gör, är de tillräckligt effektiva och ser vi människorna i systemet?

Både Katapult, ungdomslotsarna och yrkesstarten är tillfälliga projekt med den osäker framtid. Vi behöver ha en mångfald av åtgärder eftersom ungdomar som är arbetslösa och utan studieplats inte är en homogen grupp. Det är en ganska spretig grupp och behoven är helt olika när det gäller åtgärder och stöd.

I grund och botten är det här en mycket liberal fråga. Det liberala grundfundamentet är alla människors lika värde, att alla ska ha en chans och en möjlighet att forma sin egen framtid, att vara och känna sig fri, att känna att man har framtiden i sina egna händer. Att vara arbetslös och ung innebär att inte kunna påverka sitt eget liv ens i självklara och banala frågor. För samhället innebär det ett ohållbart slöseri med ung, frisk arbetskraft och en outnyttjad begåvningsreserv. För de unga blir konsekvenserna svåra genom uteblivna inkomster och erfarenheter, ett uppskjutet inträde i vuxenlivet och en utestängning från den sociala gemenskapen som arbetslivet ger.

Liberala lagtingsgruppen träffade några ungdomar förra veckan som varit utan arbete en längre tid, längre än tre månader. Budskapet var tydligt och klart, önskemålen blygsamma men självklara. ”Jag fyller 22 i år. Jag skulle så gärna ha en egen lägenhet. Det är min högsta önskan förutom ett jobb”. ”Jag skulle vilja ha min bil kvar! Men bensinen är så dyr.”. ”Om jag skulle ha ett jobb skulle jag känna mig som en bättre person, mera levande och mera värd”.

Landskapsregeringen konstaterar i spörsmålssvaret att antalet unga arbetslösa under 25 år har i genomsnitt under den senaste åttaårsperioden legat på drygt 70 personer men har bara under det senaste året ökat till i genomsnitt nästan 100 personer. Det är en ökning på över 40 procent på ett enda år. Varje arbetslös ungdom är arbetslös till 100 procent. Vi vet med säkerhet att det finns ett mörkertal. Det finns unga människor som inte har kontakt med AMS, som befinner sig utanför systemet, och som bor hemma och blir försörjda av sina föräldrar. I riket uppskattar man mörkertalet till 30 000 unga vuxna.

Landskapsregeringen konstaterar vidare att det som är bra beträffande arbetslöshet bland unga, under 25, är det få som är arbetslösa längre än tre månader. Det finns en annan verklighet bakom att det ordnar sig om man ringer 100 samtal.

Ungdomarna vi träffade vittnade om en annan verklighet. Att söka jobb kan lätt bli ett moment 22 för en ung människa, det krävs nästan alltid erfarenhet. Det har man inte som ung och helt nyutbildad. Det krävs dessutom ofta personliga kontakter för att överhuvudtaget få in en fot någonstans. En lärlingsplats kräver en arbetsplats osv. Många ungdomar är hänvisade till korta snuttjobb och tillfälliga arbetsplatser. De upplever att de blir utnyttjade ibland och att det kan ta lång tid tills man får lönen utbetald. 3-4 dagars jobb på en månad uppfyller inte drömmen om en egen bostad men den putsar upp den officiella statistiken.

Landskapsregeringen strävar efter att erbjuda ett tillräckligt antal studieplatser och dimensionerar antalet sökbara utbildningsplatser i förhållande till antalet elever som lämnar grundskolan, 1,35 studieplatser/elev. Det är bra, men också bakom den fina statistiken finns en annan verklighet.

I höstas hade alla som gick ut grundskolan en studieplats, plats i utbildningssystemet men redan till jul var Katapult mer än fullt. I dagsläget är det fullt och tidvis kö till Katapult. Både Katapult och ungdomslotsarna ser en tydlig trend att det är fler och fler ungdomar som mår psykiskt dåligt.

På gymnasialstadiet är barnskyddsanmälningar dessvärre ingenting unikt. Under 2012 avbröt 48 personer sina studier på gymnasialstadiet. Det finns också siffror på att 20 procent av de studerande inte slutför sina studier på gymnasialstadiet. I höst kommer det med all sannolikhet att finnas studieplatser enligt statistiken, drygt 1,3 platser/elev samtidigt som den sociala linjen, elteknik, frisör, media och kommunikation inte startar. Det blir dyra utbildningsplatser om avhoppen eskalerar ännu mer.

I några meningar i spörsmålssvaret nämner landskapsregeringen den ungdomsgaranti man genomför i Finland. Den uppfattar liberalerna som unik och något att ta efter, naturligtvis anpassat efter våra förhållanden. På rikssidan tar man ett humant och mycket sympatiskt helhetsgrepp. Syftet är att främja att unga deltar i utbildning och kommer in på arbetsmarknaden, förhindra långvarig arbetslöshet och förhindra marginalisering och utslagning bland unga.

Innan arbetslösheten har varat i tre månader erbjuds arbete, utbildning, arbetsprövning, jobbsökarträning, startpeng, lönesubventionerat arbete t.ex. lärlingsplatser eller ungdomsverkstäder.

Man har dessutom infört ett s.k. sassikort, det innebär personen får ett sassikort från arbets- och näringsbyrån som han eller hon kan använda vid sökande av arbete.

Lönesubvention kan beviljas för arbete som utförs i arbetsavtalsförhållande eller för läroavtalsutbildningar. Subventionen kan beviljas kommuner, företag och andra arbetsgivare inom den privata sektorn som t.ex. föreningar, stiftelser och sociala företag om de villkor för beviljande som gäller arbetsgivaren uppfylls. Det här ett totalt nytänkande och ett mycket bra nytänkande.

Man erbjuder yrkesvals- och karriärplaneringstjänster.

En grupp i ungdomsgarantin som är bortglömd i landskapsregeringens svar är de som har psykisk ohälsa, andra hälsoproblem eller drogproblem, de ska erbjudas rehabilitering och offensiva social- och hälso- och sjukvårdstjänster.

I ungdomsgarantin ingår också att den unga personen själv är aktiv. Det handlar inte om någon slags duttande, det handlar verkligen om att sätta ungdomarna i centrum och att de själva är aktiva. Man har en skyldighet att söka till utbildning och det finns t.ex. sanktioner när det gäller utkomstödet.

Hela samhället är delaktigt och har en skyldighet att handla. Det stipulerar den ungdomslag som finns i Finland, ett, sektorövergripande samarbete och uppsökande ungdomsarbete. Vi har ingen ungdomslag på Åland. Det är ingen som åläggs att göra det här. Vi gör en massa åtgärder men har vi kontroll? Sund är ett bra exempel, där genomförde man uppsökande verksamhet och tog faktiskt tag och hjälpte och stödde de här ungdomarna som var utan arbete.

Kommunerna, grundskolan och tredje sektorn nämns inte i landskapsregeringens redogörelse. De är viktiga aktörer när det gäller barn och ungdomar. Grundskolan är en alldeles särskilt central aktör. En svag länk är stadieövergången mellan grundskolan och gymnasiet, det kompliceras också genom att vi byter huvudman hos oss. Det är lätt att dra en lättnadens suck när eleverna klarat nian, men det visar sig att många elever inte klarar av det man kan förvänta sig efter avslutad grundskoleutbildning. Istället för att få underkänt får man ”nådefemmor” som det visar sig vara svårt att klara av gymnasiet med. Både studiehandledning och specialundervisning borde utvecklas. På rikssidan finns rättigheter till stödundervisning, intensifierat stöd, särskilt stöd och individuell plan i skollagstiftningen. Om jag har förstått saken rätt på går en översyn av specialundervisning också hos oss. Landskapsregeringen ämnar även se över studiehandledningen, det är också bra.

Från liberalernas sida har vi flera förslag på hur vi kan genomföra en ungdomsgaranti och en kraftsamling i hela det åländska samhället. Det förutsätter ett nytt tänkande och ett övergripande samarbete.

Vi behöver utvärdera det vi gör. Vi behöver samordna och samarbeta. Vi behöver ta med kommunerna och näringslivet för att forma en ungdomsgaranti. Ett alldeles lysande exempel när det gäller tredje sektorn är Pelaren, dit unga vuxna kan söka sig om man har psykiska bekymmer. Där får man får stöd att klara av arbete och man får stöda för att klara av sina studier.

Vi behöver också se över hur vi för statistik. Vi behöver relevant statistik. Vi behöver ÅSUB som den stora kunskapskälla de är, men vi kanske behöver se på statistiken på ett annat sätt. Vi behöver uppföljning och resultatstyrning.

Vi behöver se hur vi kan underlätta för arbetsgivare, om det sedan handlar om sysselsättningsstöd, sassikort eller handledningspeng. Vi behöver flera praktikplatser och lärlingsplatser.

Vi behöver en strategi mot avhopp på gymnasialstadiet samt en strategi när det gäller det förebyggande arbetet hos unga. Vi behöver se över studerandehälsan, ÅHS-lagen tar in alla ålänningar och alla ålänningar har rätt till hälso- och sjukvård, men vi kanske borde marknadsföra studerandehälsovården också för de här unga vuxna. De faller också lätt genom stolarna när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster. Studiehälsan utgör ett viktigt kompetenscentrum.

När det gäller integrationen så står liberalerna fast vid sitt önskemål att när det gäller integrationsplaner så borde det vara obligatoriskt för kommuner när det gäller barn och ungdomar.

Vi behöver titta över språkundervisning. Jag vet att det här är ett rött skynke. Det är bra att man ser över svenska undervisningen, men samtidigt visar forskning att ungdomar och barn med andra modersmål riskerar att bli halvspråkiga. Man behöver stöda modersmålet också. Särskilt viktigt är det om man flyttar och man ska börjar skolan och samtidigt ska lära sig att läsa och ett nytt språk. Det är också väldigt besvärligt att lära sig ett nytt språk när man börjar högstadiet och är i 13-14 års åldern. Vi behöver ta ett vidare grepp över språkundervisningen som vi har på Åland.

Talman! Det här var några förslag. Vi alla, lagting, landskapsregering, kommunerna, social- och hälsovården, näringslivet, tredje sektorn, vuxensamhället måste knyta ihop ett välfärdsnät och utforma våra system så att vi inte släpper igenom ett enda försummat barn, en enda vilsen och ensam ungdom. Tack.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det är jätteglädjande att liberalerna och ltl Katrin Sjögren så här utförligt engagerar sig i den här socialdemokratiska frågan. Det var någonting som vi drev hårt i valet och fick med i regeringsprogrammet. Vi är mycket stolta över de åtgärder som regeringen nu arbetar med och kommer att fortsätta att arbeta med framöver i två år.

Jag tycker att det är farligt att jämföra statistik med riket. Åland har ju som känt haft bättre arbetslöshetsstatistik än riket. Det har visat sig att vi har mycket lägre ungdomsarbetslöshet när man jämför med både Finland och Sverige. Det är farligt att börja måla upp mörkare moln än vad de är på riktigt. Hur ser ni på det?

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag hade vinnlagt mig om att vara konstruktiv i mitt anförande. Jag problematiserade spörsmålssvaret men jag kom också med konkreta åtgärder. Jag tog upp siffror som gällde riket, men vi kan med fog tro att vi har precis samma problem hos oss. Vi har den fördelen att vi exporterar vår arbetslöshet, man flyttar härifrån. Alla problem och utmaningar som finns i större samhällen finns också på Åland men i en mycket mindre skala. Jag håller med om att vi har alla förutsättningar att ta fram någonting unikt och fantastisk så att inte någon behöver falla genom nätet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Ltl Katrin Sjögren lyfte också fram anpassade kurserna och de här nådefemmorna. Jag blev mycket förvånad att man tar upp det här i debatten. Jag sitter själv med i specialundervisningsgruppen som håller på med översynen inför läroplansarbetet. I den gruppen sitter det mycket duktiga specialpedagoger och där är man nog mycket restriktiv med att försöka ge anpassade kurser och nådefemmor är inte vanliga. Vi i gruppen lyfter framförallt fram de tidiga insatserna och försöker vara konstruktiva också nu inför det nya läroplansarbetet.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är bra att man är konstruktiv. Jag tror också på tidiga insatser och förebyggande insatser. Jag hade också ett förslag om en strategi för det förebyggande arbetet när det gäller unga. Nådefemmor är ingenting som jag eller liberalerna har hittat på. Det har vi hört vid våra studiebesök och jag vet att jag har hört det flera gånger av ltl Göte Winé. Jag tar fasta på den sakkunskap som finns. Jag tror att det är ett problem eftersom det är flera som påtalar just detta, man är schysst, man ger en femma och så visar det sig att man sedan inte klarar av studierna på gymnasialstadiet.