Plenum den 28 april 2014 kl. 13. 00

Föredras

3Landskapsregeringens EU-program 2014-2020

Landskapsregeringens meddelande (M 5/2013-2014)

Enligt 30 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet inte ska remitteras till utskott.

Talmanskonferensen har också beslutat att det inte finns någon sluttid på dagens debatt. Alla ska ha möjlighet att uttala sig under dagen. Det blir inte något plenum i morgon.

Diskussion.

Minister Fredrik Karlström

Fru talman! Jag ska idag presentera landskapsregeringens EU-program gällande strukturfonderna ESF/ERUF, Central Baltic samt landsbygdsutvecklingsprogrammet (LBU) och den konsekvensanalys som vi gjort sedan förra remissen om vi skickade ut i maj förra året.

Jag tänkte börja med en liten tillbakablick på hur arbetet att ta fram följande meddelande och programförslag sett ut. Som alla vet så var planen att den nya programperioden för EU:s strukturfonder skulle vara klar och implementerad redan från den 1 januari det här året. Så blev det inte, men det är inget som vår förvaltning eller landskapsregeringen ska eller bör klandras för, utan tidsförskjutningen och förseningen beror på beslutsvåndan i Bryssel och nationerna emellan.

Hela arbetet började med att landskapsregeringen lät utföra en socioekonomisk analys över det åländska samhället. Analysen skulle kartlägga hur det står till i vårt örike, helt och enbart baserat på fakta och statistik. Det arbetet och den analysen var ett oerhört viktigt underlag för det följande arbetet som genomfördes av de sex fondspecifika substansarbetsgrupperna som tillsattes i augusti 2012 med representanter från hela det åländska samhället som berördes av programmen.

Dessa sex arbetsgrupper koordinerades av en strategigrupp vars uppdrag var att formulera generella övergripande målsättningar för respektive program på basen av de fondspecifika arbetsgruppernas SWOT-analyser, behovsbeskrivningar och förslag till genomförandestrategier. Strategigruppen, som för övrigt har sitt nästa möte den 5 maj, ansvarar även för prioriteringsfrågor och avgränsningsfrågor.

Förutom dessa arbetsgrupper har i stort sett hela näringsavdelningen bistått med information, sekretariat och sakkunnighet. Dessutom har två utomstående aktörer följt arbete vid sidan om för att granska och hjälpa till med att den så kallade interventionslogiken eller ”den röda tråden” ska hålla ihop.

Den röda tråden betyder alltså att den socioekonomiska analysen, nulägesbeskrivningen, håller ihop med den SWOT som alla arbetsgrupper genomfört och som sedan utformas i en beskrivning där de särskilda behov som föreligger inom varje programområde framkommer, samt därefter utmynna i en strategi med åtgärder som ska svara mot de behoven.

Det här arbetssättet är ett av de grundläggande kraven ifrån kommissionen och att denna ”röda tråd” ska finnas och den måste hålla ihop. Det här är ett arbete som verkligen har utgått ifrån det kravet och har haft ett gräsrotsperspektiv. Det har involverat väldigt många människor och resulterat i att dessa programförslag som möter de utmaningar som framkommit i behovsanalysen fylls.

Enligt de utomstående utvärderarna håller programmets ”röda tråd” väl ihop och arbetsgrupperna och avdelningen har gjort ett utomordentligt bra arbete. Det har även de indirekta parallella kontakterna med kommissionens tjänstemän bekräftat. Alltså att det åländska programarbetet varit ett föregångsexempel för andra större länder att ta efter.

Förhandsutvärderingen eller den så kallade ex-ante:n görs av en oberoende sakkunnig organisation utan kopplingar till, eller med intressen i programmet och dess framtida implementering. Det ansvaret för den förhandsutvärderingen upphandlades och har gjorts av Ålands statistik- och utredningsbyrå samt den till programmet även knutna miljökonsekvensbedömningen, som krävs av kommissionen, har utarbetats av företaget Kontigo ab.

Den socioekonomiskaanalysen som är på cirka 130 sidor, och en bilaga till alla programmen, är som de externa förhandsutvärderarna konstaterar riktigt bra genomförd, de citerar så här; ”dess kvalitet och informationsvärde är genomgående högt och utförd på ett föredömligt sätt”.

Förutom den socioekonomiska analysen och SWOT:arna arbetsgrupperna framarbetade, där starka och svaga sidor och möjligheter och hot listades och analyserades, så hade arbetsgrupperna att följa och utgå ifrån gällande förordningar, riktlinjer och prioriteringar som framkommit samt det till Åland skickade positionspapper ifrån kommissionen.

Arbetsgrupperna rapporterade under resans gång sina resultat till strategigruppen som bestod av representanter ifrån alla politiska partier; opposition och majoritet, större organisationer och en bred samverkan mellan hela det civila samhället på Åland.

Utgående ifrån de uppskattningsvis tusentalet arbetstimmar som de sex arbetsgrupperna lagt ner på grundarbetet så genomfördes även ett stort antal höranden och enkäter. Detta tillsammans med den parallella förhandsutvärderingen och all erfarenhet ifrån de tidigare programmen resulterade i ett programförslag som sammanställdes av näringsavdelningen. Programförslaget gick på remiss i maj förra året för alla fonder utom havs- och fiskerifonden, till vilken jag återkommer lite senare om varför i mitt anförande.

Viktigt att komma ihåg är också att alla programförslagen som skickade ut då byggde på finansieringsramarna som lagtinget fastställde våren 2012, ramen var inte satt av mig eller av näringsavdelningen.

Målsättningen var att detta meddelande skulle presenterats för lagtinget i november förra året. Men eftersom vi tog till oss det som strategigruppen och de cirka 50 inkomna remissvaren efterfrågade, alltså att en konsekvensanalys av det åländska LBU-programmet i konkurrensperspektiv med rikets program, måste göras, för att säkerställa konkurrensneutralitet och liknande förutsättningar för vårt lantbruk så drog arbetet ut på tiden. Inte på grund av oss utan på avsaknaden av att riksmyndigheterna fastställt sina stödnivåer i sitt program.

Nu kan vi konstatera, efter att konsekvensanalysen är gjord och landskapsregeringen kommit överens om att tillföra ytterligare 3,5 miljoner euro, så är vårt program ett bra program med fokus på framtiden, fokus på konkurrenskraft, tillväxt, produktivitet och miljö. Programmet är även konkurrensneutralt eller till och med bättre jämfört med rikets program sett ur producenternas och livsmedelsindustrins sida, men jag återkommer till det i presentationen om landsbygdsutvecklingen.

Jag tänkte nämligen presentera detta meddelande och dessa EU-fonder ur ett ur perspektiv där jag utgår ifrån storleksordningen av vår medfinansiering och sålunda börjar med den minsta andelen och går vidare till den största.

Jag tänker börja med Central Baltic programmet följt av ESF/ERUF och havs- och fiskerifonden för att avsluta med landsbygdsprogrammet och dess konsekvensanalyser som vi gjort. Totalt handlar det om cirka 75 miljoner offentliga medel som ska fördelas fram till 2020. 65 miljoner går till primärnäringarna och 10 miljoner till det övriga näringslivet.

Det som lagtinget bör tänka på är att det här meddelandet speglar de stora penseldragen och att detaljerna i programmen är just detaljer och kommer att kunna justeras. Allt är framarbetat genom ett stort partnerskap med hela det civila åländska samhället, företag, organisationer och tredje sektorn och att detta arbete är långtifrån klart ännu.

Programförslagen ska skickas till kommissionen innan den 17 maj, men därefter följer en förhandlingsprocess som kommer att ske i höst, för att vara klar innan den 17 november. Det gör att lagtingets, de inkomna remissvaren och strategigruppens åsikter mycket väl fortsättningsvis är aktuella, relevanta och intressanta.

Jag vill dock påminna om att regeringen på intet vis ensam kan bestämma själv i detalj hur programmet och dess stödnivåer utformas utan det sker i dialog, partnerskap och förhandling med kommissionen. Som information kan beaktas att förra LBU-programmet reviderades och ändrades under programperiodens lopp sju-åtta gånger varefter behoven förändrades, åtgärder inte utfördes och pengar omfördelades till annat. Programförslagen är således ett levande dokument, inte ett statiskt förslag som nu ska slås fast för sju år.

Men nu, fru talman, till programmen. Alla fonder ska arbeta mot ett gemensamt mål om en smart, hållbar och inkluderande tillväxt med fem övergripande målsättningar. Vi har redan nu, som vi kan konstatera i den socioekonomiska analysen, passerat flera av målen i Europas 2020 strategi, men allt kan givetvis bli ännu bättre. De fem övergripande målsättningarna är:

1. Sysselsättningsgrad om 75 procent 20-64 år, redan passerat.

2. Att 3 procent av EU:s BNP ska investeras i forskning och utveckling. Här är vi lite svaga, men det har sin förklaring till vår stora tjänsteproduktion och småskaliga företagsamhet.
3. Uppnå klimatmålen 20-20-20, minska utsläpp växthusgaser, öka användandet av förnyelsebar energi och minska energianvändningen. Vi är en bra bit på väg, men har en bit kvar.
4. Utbildning, minska avhopp, under 10 procent, det har vi redan nått. Vi ligger runt 4 procent. Minst 40 procent av 30-34 åringar ska ha högre utbildning. Det har vi också redan passerat.

5. Generellt att fattigdomen ska minskas.

Jag tänkte alltså presentera fonderna i storleksordning av vår nationella medfinansiering och börjar både med den minsta medfinansieringsfonden men samtidigt den största till summan pengar. Nämligen Central Baltic Programmet.

Totalt är budgeten 115 miljoner EU-pengar till projekt för hela perioden, finansierat till största delen av våra gemensamma EU-medel som vi betalat in. Det gäller för delar av Estland, Finland, Lettland Sverige och hela Åland. Det berör 10,5 miljoner, 170 000 personer i skärgården och öarna. Ser vi på kartan i meddelandet ser vi att Åland egentligen ligger i programmets epicentrum och har mycket stora möjligheter att vara en delaktig och aktiv part i det programmet.

Förutsättning för att ta del av projektfinansiering är att det sker ett samarbete mellan minst två länder. Landskapsregeringen är en av partnerna men ansvarig myndighet är Egentliga Finlands Förbund, däremot kommer en kontaktpunkt/person kommer finnas på Åland för att hjälpa projektpartner att hitta relevanta projekt tillsammans med samarbetspartner att genomföra.

Programmet har fyra huvudområden:

1. Konkurrenskraftig ekonomi med kunskapsintensiva företag. Det går ut på att få fler unga som startar företag, fler projekt som utgår ifrån att vi tillsammans med andra partner hittar system och åtgärder som möjliggör att vi kan exporterar varor/tjänster utanför Europa. Turism kan vara ett område, där vi exempelvis skulle kunna marknadsföra våra regioner gemensamt mot exempelvis Kina.
2. Miljö/hållbarhet. Det handlar om att utveckla innovativa åtgärder för att minska läckage av näringsämnen till Östersjön. Vad kan vi göra tillsammans runt Central Baltic programmet?
3. Sammankopplad region. Det handlar om bättre transportinfrastruktur. Vi kommer förhoppningsvis att hitta samordningseffekter och projekt med mindre regioner t.ex. satsningar på utbyggnader av småbåtshamnar som indirekt kan gynna turismnäringen på Åland.
4. Kompetens och inkluderande Centralbaltic region.

CBP är det program som till största del finansieras av EU och endast en mindre del nationell motfinansiering krävs, däremot har projekten en tendens att bli relativt komplexa, kostsamma, stora och kräva mycket administration. Det som dock är bra och som förändrats till den här programperioden är att det kommer finnas ett så kallat, ”enklare förfarande” för små projekt upp till 100 000 euro.

Åland deltog i ett flertal projekt under förra perioden och jag hoppas och tror att den kommande perioden faktiskt kan göra skillnad för små och medelstora företag på ett annat sätt än tidigare. Förra perioden var programmet mer riktat till organisationer, offentliga institutioner och tredje sektorn. I den här perioden kan även företag vara partners. Det var Central Baltic.

Jag går nu vidare med nästa område, vilket egentligen består av två stycken fonder; den Europeiska regionala utvecklingsfonden och socialfonden. Skillnad mot förra perioden är att vi nu administrerar ett gemensamt program som vi kallar ”Entreprenörskap och kompetens” och det innehåller två fonder.

Enkelt sätt kan man säga att Europeiska regionala utvecklingsfonden, ERUF, fokuserar på företagen och Europeiska socialfonden, ESF, på människorna i företagen även om det ena inte fungerar utan det andra. Totalt sett är socialfondens budget lite större än Regionalfondens och tillsammans med nationell finansiering så uppgår de båda till strax under 10 miljoner euro under denna sjuårsperiod.

Huvudsakliga målgruppen är små och medelstora företag inom nyetablerade teknologi samt teknikintensiva och innovativa tjänsteföretag, men de är även riktade till högskolor, universitet, intresse-och branschorganisationer samt offentliga aktörer. Målsättningen med en administrationsenhet är givetvis att beredningen, besluten ska bli effektivare och att det blir lite mer fokus på företagens behov av kapital och kompetens eftersom socialfonden är flyttad till näringsavdelningen ifrån utbildningsavdelningen.

Som jag berättade tidigare så har kommissionen kommit med ett positionspapper för Åland gällande alla fonder och som är ett övergripande dokument och ställningstagande som vi har att förhålla oss till. En genomgående signal genom alla fonder har varit att inte bedriva ”business as usual” utan använda fonderna och fokusera på åtgärder som tidigare program inte nått i mål med eller inte fokuserat på, kopplat till den behovsanalys som genomförts.

Kommissionens positionspapper gällande ERUF/ESF:

-Förbättra forskning, teknologisk utveckling och innovation samt främja sysselsättning och arbetskraftens.
– Undersöka möjligheter att skapa synergiereffekter med stöd till egenföretagande och nyföretagande.
– Inom ramen för prioriteringen om att främja social inkludering och bekämpa fattigdom kan fonderna även underlätta för människor med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga att ta sig in på arbetsmarknaden.

Inom ERUF har vi fokuserat insatserna på ”Entreprenörskap och innovation”: Där har behovsanalysen visat att vi behöver främja företagsinvesteringar inom forskning, innovation samt utveckla kopplingar och synergieffekter mellan företag. Det kan göras genom att projektstöda små och medelstora företag att växa på regionala, nationella och internationella marknader.

Exempel på åtgärder som kan stödjas inom ERUF är:
- Samverkansprojekt mellan branschorganisationer och företagskluster där Åland/åländska företag kan användas som ”piloter”/demonstrationsprojekt. Det handlar om benchmarking inom och utanför Åland och skapandet av moderna forskning- och innovationsinfrastruktur såsom Business Labs/ företagsacceleratorer som vi för övrigt snart kommer att presentera ett väldigt spännande projekt kring och använda nya finansieringslösningar som exempelvis riskkapitalfinansiering till innovativa tillväxtföretag, ofta fokuserat till tjänstesektorn. Här föreslår vi att vi avsätter ungefär 30 procent av bägge fonderna, runt 3 miljoner under de här sju åren.

Vi kan även använda medlen för stödtjänster gällande företagande, såsom företagscoacher, affärs- teknikutveckling, etablering av företagsnätverk samt utvecklande och stöda företags hållbarhetsarbete, miljö- och energieffektiviseringssystem.

Socialfondens underrubrik är ”Delaktighet och kompetens” och uppdelat i fyra investeringsprioriteringar:

1. Främja sysselsättningen för arbetssökanden och stöda arbetstagares rörlighet. Exempel på åtgärder: Projekt som skapar system och metoder för att fånga upp inaktiva och arbetslösa ungdomar samt åtgärder som hjälper elever fullfölja sin utbildning och utvecklandet av system och metoder för detsamma.

2. Främja social inkludering. Evenemang som bidrar till ökad förståelse för olikheter och som välkomnar alla samhällsgrupper till Åland. Projekt som stöder åtgärder för ökad delaktighet och minskar risken för social exkludering
3. Stärka lika tillgång till livslångt lärande. Fortbildning, vägledning och kontinuerlig utbildning av arbetskraften är oerhört viktigt för att möta morgondagens behov.

4. Förbättra utbildningens relevans för arbetsmarknaden. Utveckla utbildningssystem så att förutsättningar för att erhålla examen ökar med exempelvis flexiblare utbildningssystem för att skapa relevanta utbildningar för arbetsmarknaden, eventuellt ett åländskt anpassat lärlingssystem.

Det finns några förhandsvillkor som vi måste uppfylla bland annat att utarbeta en innovationsstrategi för Åland och ha lagstiftningen för det bolag som ska hantera det offentligt medfinansierade riskkapitalet på plats. Dessutom måste ett utbildningspolitiskt program för Åland tas fram som ska omfatta livslångt lärande, men allt detta är på gång.

Ytterligare att tänka på gällande de här två fonderna är att en stark önskan från kommissionen och strategigruppen med tanke på att de ekonomiska medlen minskar är att ”Koncentrera och förenkla” och att titta på andra finansieringsinstrument än generella, traditionella ”passiva” bidrag och arbeta för att underlätta för nya och befintliga företag att växa.

Jag vill även berätta vad de externa utvärderarna konstaterade, gällande både ERUF och ESF: ”Programmets övergripande mål är väl motiverade utgående från gjorda SWOT:ar och behovsanalyser. De ligger också i linje med de övergripande EU-målsättningarna för programperioden och de mer fondspecifika mål som formulerats på EU-nivån”.

Sedan vill jag även påminna lagtinget om att strukturfonderna ERUF/ESF är ett komplement till övriga näringspolitiska insatser som vi har möjlighet till inom självstyrelsens behörighetsområde. Som ni vet har vi redan det här året redan budgeterat 2,5 miljoner euro inom momentet ”nationellt företagsstöd” vilket är ett av de verktyg som LR har till sitt förfogande och som vi kan använda inom ramen för gruppundantagen och deminimis-förordning.

Direkta företagsstöd med undantag för finansieringsinstrument i form av riskkapital och stöd för utbildning och kompetenshöjning kommer alltså även i fortsättningen finnas att tillgå, men finansieras inom ramen för tillåtna statsstödsregler och inom ramen för landskapets budget med rent nationella medel.

Gällande det omdiskuterade riskkapitalet vill jag även påminna om att det finns ett behov av marknadskompletterande kapitalförsörjning, för företag på Åland. Inte minst beträffande nystartade tjänsteföretag med en ny och kanske mer riskfylld affärsidé med inriktning på tillväxt.

ÅSUB:s utredning om kapitalförsörjningen på Åland konstaterade att det finns ett finansieringsgap i den åländska kapitalmarknaden. Den fungerar väl när det gäller ”normala” företagskrediter men tillgången på genuint riskkapital är begränsad. Det finns grupper av företagare och branscher som upplever ett hinder att få finansieringen ordnad, främst nya tillväxtföretag med en ny, mer riskfylld affärsidé. Företagaren bakom affärsidén kan vara okänd eller ny, utgöras av ett tjänsteföretag eller inom en helt ny nisch där säkerheter saknas.

Ur ett tillväxtperspektiv är det viktigt att fler företag kan kommersialisera sina produkter och tjänster utanför Åland. Positiva attityder till entreprenörskap, innovation och risktagande bör därför uppmuntras för att locka fram nya potentiella entreprenörer och få befintliga att växa. Här kan det offentliga riskkapitalet tillsammans med privat kapital locka fram mer riskvilligt riskkapital, allt i enlighet med kommissionens riktlinjer.

Den fjärde fonden jag tänkte säga några ord om och som i storleksordningen gällande medfinansieringen alltså är den näst största så är: Europeiska havs och fiskerifonden.

Att allt arbete med dessa strukturfonder har varit försenat, det vet vi redan och den fond som lider mest av förseningen och bristen av besluten i Bryssel är Europeiska havs- och fiskerifonden.

Europaparlamentet kommer att rösta om förordningsförslaget nu i vår och den förväntas träda ikraft i juni. Därefter, men inom två månader efter förordningen trätt ikraft, ska partnerskapsöverenskommelsen kompletteras med de delar som rör det gemensamma fisket i allmänhet och det åländska i synnerhet.

Inte heller finansieringen mellan länderna och sålunda Ålands del är fastslagen men vi utgår ifrån, och har indikationer på, att vår del blir ungefär lika stor som tidigare och att vi motfinansierar med lika mycket.

Även sättet att administrera fonden är lika som förra programperioden, eftersom det bara får finnas ett havs- och fiskeriprogram per medlemsland, sålunda är det åländska programmet en inkluderad del i rikets.

Den övergripande målsättningen för den åländska fiskerinäringen är att den ska vara livskraftig, ekonomiskt lönsam samt ekologiskt och socialt hållbar. De fiskebestånd och ekosystem som nyttjas av näringen ska skyddas och vårdas för att även i framtiden kunna tillhandahålla närproducerad råvara och livsmedel av hög kvalitet.

Utvecklingen av vattenbruket kommer att ske i enlighet med den åländska strategin för vattenbruket och koncentreras till följande specifika målsättningar såsom exempelvis:
- Främja hållbart vattenbruk, konkurrenskraft och socialinkludering samt minska fiskets inverkan på havsmiljön.
– Satsa på innovationer och ny teknik, såsom landbaserad fiskodling men även selektiva- och sälsäkra redskap.
– Mer fokus på rådgivning, kompetensutveckling, kompletterande verksamhet såsom ökad förädling, främst inom beredning, saluföring och direktförsäljning av egen fångst, hälsa och säkerhet samt infrastruktur. Vidare kan fonden användas för certifiering, marknadsföring och skapa system för spårbarhet.

Eftersom förutsättningarna för programmet inte är klart och inte varit på remiss ser jag inte att vi lägger så mycket vikt vid denna fond ännu, eftersom vi lär få möjlighet att återkomma till den senare och istället gå in på den fond som jag förstår kröner mest intresse, inte bara för att den är till storleken den största, utan även för att förslaget till landsbygdsutvecklingsprogram för Åland fram till 2020 har betydelse för utvecklingen av hela vårt lantbruk.

Innan jag går in övergripande gällande förslaget som just varit ute på sin andra remiss skulle jag vilja poängtera några saker. Några grundläggande fakta som jag inte tycker ha kommit fram i debatten om och kring jordbrukspolitiken och landsbygdens utveckling.

Landsbygdsutvecklingsprogrammet huvudsakliga uppgift är egentligen två: Det första och viktigaste är att programmet skall bidra till att utveckla konkurrenskraften och förändra strukturen. Det görs genom startstöd, investeringsstöd till jordbruket och till livsmedelsindustrin. Det handlar om kompetensutveckling och att vi medverka till åtgärder som ökar produktiviteten.

Det andra är att finansiera kostnader för miljöinsatser som ska ersätta verkliga kostnader som jordbrukaren har för miljöinsatser som görs på gården.

Som ni kunde läsa i Nya Åland idag så löser man inte dålig lönsamhet med miljöstöd. Miljöinsatserna som vi kan vara med och finansiera ska ha bevisad effekt. Kostnaderna ska verifieras av kalkyler som räknats fram av en oberoende organisation, MTT, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi som vi har skrivit ett avtal med. Utgångspunkten när de räknar fram kalkylerna ska vara kostnadsläget som råder på Åland.

Jag har sagt det tusen gånger och kommer nog behöva säga det många gånger ännu; miljöersättningen är inget inkomststöd och ska inte kopplas ihop med en gårds lönsamhet eller inte.

Grundförutsättningarna för lönsamheten i jordbruket och för att kunna få en skälig lönsamhet på gården ska komma från CAP-stödet och de nationella stöden som staten ansvarar för. Det för branschen viktiga LFA-stödet, som landskapet ansvarar över och som vi och ex-anteutvärderarna anser vara en av grundförutsättning för produktion, har vi lagt på motsvarande nivå som konkurrerande områden i riket, allt i enlighet med önskan i de första remissvaren.

Kort sagt, landsbygdsutvecklingsprogrammet är huvudsakligen ett program för utveckling och för miljö, inte för att säkerställa ett inkomststöd, det är rikets ansvar.

Jag vill direkt säga att landskapsregeringen är mycket väl medveten om att lönsamheten är låg inom det åländska lantbruket. Landskapsregeringen kan dock inte och får inte gå in med förtäckta inkomststöd för att förbättra den situationen. Vi får däremot bevilja investeringsstöd för att förbättra konkurrenskraften och kompetensen inom produktionen och förädlingen. Det är något det här förslaget verkligen tagit fasta på. Dålig lönsamhet löses inte med miljöstöd.

Det här är viktiga men grundläggande fakta som vi inte kan bortse ifrån och som gärna tonas ner i debatten.

Nu till en snabb rekapitulation om tidtabell, programförslaget och konsekvensanalysen.

Som jag berättade tidigare så har programmet varit ute på en andra remiss efter att vi tagit fasta på och genomfört den av både strategigruppen och de flesta remissvarens önskan om en konsekvensanalys för att fastställa att det åländska programmet är konkurrensneutral och att de åländska lantbruken ska ha minst samma villkor som motsvarande gårdar i riket.

Efter genomförd konsekvensanalys har regeringen, trots att lagtinget fastslagit en ram för LBU-programmet om totalt 54,7 miljoner och som näringsavdelningen haft att arbeta utifrån, kunnat konstatera att den tidigare ramen var för låg i förhållande till rikets program.

Eftersom lantbruket och livsmedelsindustrin är oerhört sammankopplat och skapar en synergi som sysselsättningsmässigt är väldigt viktig för Åland, resulterade den konsekvensanalysen i att regeringen har enats om att tillföra ytterligare 3,5 miljoner euro för att säkerställa en fortsatt hög anslutning till miljöstödet samt att ge det åländska lantbruket konkurrensneutrala eller ännu bättre förutsättningar gentemot riket i jämförelse mellan programmen.

Som ni kan läsa i den intressanta konsekvensanalysen så anser regeringen att det skett en förskjutning av behörigheten gällande finansieringen av jordbrukspolitiken efter vårt EU-inträde och att skrivningarna i självstyrelselagen inte reflekterar förhållandet som inträffat under dessa snart 20 år.

Behörighetsfrågan utreds som bäst av en arbetsgrupp tillsatt vid jord- och skogsbruksministeriet och arbetet är i sin slutfas. Grundprincipen i vårt ställningstagande är som jag förklarat tidigare att riket ansvarar för lantbrukets inkomster och landskapsregeringen för utveckling och strukturella- samt miljö insatser.

Något som vi tagit fasta på och fokuserat programmets insatser på är kommissionens positionspapper till Åland där de särskilt uppmärksammar beroendeförhållandet mellan primärnäringarna och industrin. Det här är ett positionspapper som jag kan garantera att de flesta länder är avundsjuka att man fick just den skrivningen till säg. Den lyder: ”Kommissionens avdelningar identifierar som den viktigaste prioriteringen för landsbygden att tillgodose en tillräcklig primärproduktion, att garantera livsmedel för konsumenterna och råvaror för den åländska livsmedelsindustrin. Detta bör komma från ett konkurrenskraftig och miljömässigt hållbart jordbruk.”

Det handlar om produktion, det handlar om att öka råvaror till våra livsmedelsindustrier. Därför fokuserar vårt program på konkurrenskraft, produktivitet, hållbarhet, sysselsättning och tillväxt. En politik som går hand i hand med matproduktion, ekonomiskt livskraftig landsbygd och miljöåtgärder för klimat, vattenresurser och biologisk mångfald.

Sammanfattning av åtgärderna i programmet kan förenklas i fyra områden: Det första området är utvecklandet av konkurrenskraften. Här har investeringsstödet till fysiska tillgångar såväl som inom primärproduktionen som inom livsmedelsförädlingen- och industrin setts som en av de viktigaste åtgärderna följt av startstöd till unga lantbrukare. Bägge områden har getts ett större budgetmässigt fokus jämfört med föregående period och betydligt mycket mer fokus än motsvarande program i riket.

Budgetprioriteringen speglar behovet som beskrivits i behovsanalysen på basen av den socioekonomiska analysen och de höranden som hållits. Det åländska lantbruket har ett investeringsbehov på cirka 5 miljoner euro för att upprätthålla samma nivå som idag enligt Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi. Jag tror, och därför har vi prioriterat det ytterligare: Att inte investera är det samma som en långsiktig nedläggning. Jag säger det igen: Att inte investera är det samma som en långsiktig nedläggning.